Inte bara positiv...

Inte bara positiv...
Skrivet av	Anna med Malva
Hejsan! Jag beundrar er alla, som alltid verkar så positiva, trots att ert barn med ds faktiskt kräver mer än ett vanligt barn. Emellanåt tycker jag också att jag kan vara positiv och att livet faktiskt rullar på, men andra dagar, vill jag bara ge upp... Just nu är vår Malva så otroligt intensiv, trotsig och påhittig (snart 3,5 år). Jag inser ju att för hennes del, så måste det ju vara bra att vara framåt och att våga prova, men till slut tar föräldrarnas tålamod faktiskt slut. Hon är precis överallt, allt är nej och hon kan så mycket mer motorisk än vad hennes förstånd klarar... Häromdagen träffade jag en gammal kompis som också har en tjej på 3,5 år, ej ds, och då slog det mig, att den tjejen kunde man prata med, hon förstod när det inte längre var roligt att testa mamman, men för Malva finns det inga gränser. Till saken hör också att vi har en väldigt intensiv 1,5 åring också. Behöver jag säga att vår stackars 8-åring inte får någon tid allls? Så just nu önskar jag bara att de två små ska bli strörre...
Svar på tråden: Inte bara positiv...

Hej där..
Det du skriver är ungefär det jag väntar mig att vi kommer att ha framför... eller det vi tror iallafall.. Men det är nog säkert så olika för våra DS-barn och mkt styr nog vad de har för personlighet, en del mer intensiva och en del mer lugna. Jag har tidigare jobbat på Särskola och där var det en väldig skillnad på DS-barnen också. Men där sa föräldrarna att de var helvilda hemma, men i skolan cool lugna. Dom testar nog av som alla andra barn vad de kan göra eller ej, men här antar jag att det är nej tusen ggr jämfört med en 3,5 åring utan DS??? Förstår att du känner dig otillräcklig med 3 barn som behöver tid, misströsta inte för det kommer att lugna ner sig... Jag tror också att vi föräldrar här skriver om det som är bra och inte \"klagar\" så mkt på det som är jobbigt, för det tror jag vi alla har mellan varven. Håll ut och ta hand om dig själv också. /Tina & My
Skrivet av Tina&My
Hej Anna!
Det blir bättre ska du se! Jag antar att du har det tufft nu med Malva och med lillasyster. När Emma var 3,5 och Lucas var 1 så var jag inte heller så positiv för det var verkligen MASSOR av jobb men mellan varven så var det ju väldigt härligt också med två barn som var så nära varandra i ålder. Idag har livet lugnat sig ganska mycket så jag tror att du kommer se ljusare på tillvaron om 1,5-2 år!! Så är det nog för många som barn barnen tätt man hinner liksom bara med att ta den som skriker högst eller gör något farligt så man hinner inte riktigt med det som är kul eller skulle vara kul!!!!!!! Lucas förstår INTE att han inte kan testa mig hur mycket som helst! Han bara går på HELA tiden och det är HANS behov som styr hela familjen och han ska anses vara fullt frisk/normal (vad nu det innebär) krävande till tusen är han i varje fall när vi är hemma. Går vi bort är han som en ängel och INGEN kan förstå att vi klagar på honom! Emma är tvärtom, hon är lätt att ha att göra med när vi är hemma men ett litet monster när vi måste handla tex! Jag tror att många här skriver om det som är positivt och kanske pratar privat om det som är lite jobbigare? Nikki
Skrivet av Nikki

Inga barn
är lugna och stilla jämt, allra minst min Chrisse. :) MEN! Hans ena storasyster är precis likadan, har alltid varit.. medan de andra två alltid varit jättelugna.. (naturligtvis kan de också vara vilda och ska få vara det, men de två _lyssnar_ när man säger till dem..) Däremot störs jag inte av att barnen är livliga, ser hellre de är vilda än sitter i ett hörn snälla och tysta.. Men pga det du skrev sist, det om din 8-åring som inte får nån tid alls, sökte jag avlösare till C så jag kan göra nåt tillsammans med de tre stora (jag är ensamstående med mina fyra, så det är lite svårt att göra vissa saker med dem när jag måste hålla 100% uppsikt över C samtidigt) Har ni funderat på nån form av avlastning? Då får ni tid med _alla_ barnen. (jag har med avlösaren till äventyrsbad tex, eftersom jag vill att vi alla ska kunna vara där tillsammans, samtidigt som de tre stora trots att de är stora vill åka i tex ruschkana, där man inte får åka om man är under 10 år osv. Då håller hon ett öga på C)
Skrivet av anne.h m fyra perfekta barn ;-)
Hej Anna!
Jag förstår mycket väl hur ni känner det. Linnea har alltid varit otroligt intensiv och mycket pigg på att göra saker man inte får. Det är synd att så få skriver om det som är jobbigt för det är ju lika viktigt som det som är bra. Som du säger är det jättebra att dom är framåt, men som förälder är det inte roligt. De första 5 åren var jobbiga emellanåt, framförallt dessa trotsperioder som kom med jämna mellanrum och då hon kunde driva oss till vansinne många gånger. Linnea har 2 äldre systrar som är nu är 10 och 18 och dom har inte alltid tyckt att det är mysigt och roligt med lillasyster, det gör dom inte nu heller alla gånger. Hon har en förmåga att retas och förstöra för dom. Man har dessutom konstant dåligt samvete för att man inte har ordentligt med tid för dom. Vi har haft avlastning av en stödfamilj sen Linnea var 2 år och det har varit väldigt bra för oss allihop, ibland har vi gjort saker med de andra barnen då och ibland har vi försökt att få vara helt barnlediga. Det tär på krafterna att ha ett barn som är som en tornado ibland. Det har blivit lugnare det sista åren och det har andra föräldrar tröstat oss med också, det hjälpte visserligen inte så mycket när man var mitt i det, men jag vet nu att det stämmer. Ha det så bra och ta hand om er.
Skrivet av ulla m Linnea 8 år
Det som inte känns positivt
Hej Anna, jag och maken har nog lite av det att vi oftast minns och pratar om det positiva. Vår Emil är också väldigt motorisk, jättetrotsig och påhittig och visar ibland att han förstår helt vad vi säger medan han andra gånger gör helt tvärtemot och blir JÄTTEARG när vi hindrar honom och bestämt säger - nej, farligt - eller så. Det som känns stort och skrämmande för oss fortfarande har vi nog inte tänkt igenom eller närmat oss ännu, tiden med Emil har hittills varit väldigt intensiv, både med hans utveckling och med alla akutbesök och operationer. Sånt som vi inte hinner \"känna igenom\" rör mest de tillfällen då vi varit nära att förlora Emil (vid två operationer och när han var nyfödd), perioder då vi tvingats behandla honom hemma - och det har varit mkt plågsamt för honom (och för oss), alla de tillfällen då Emil inte fått luft och vi störtat in med bil eller ambulans till akuten (MÅNGA gånger) eller vid misstanke om tarmförgiftning (hänger ihop med hans kroniska tarmsjukdom). Vi pratar inte mycket om det - det blir mest att vi kör på och pratar om vad Emil lärt sig och hur duktig han är. Vi har hittills bara haft vår lille Emil och det är nog mycket lättare än om man som ni har tre barn varav två små.... Om allt går vägen ska vi få ett barn till i december och jag bävar lite för det med tanke på att vi då inte längre kan ha samma odelade uppmärksamhet på Emil. Hoppas det lugnar ner sig lite för er - två intensiva småbarn måste bli väldigt tufft och dessutom en lite större som också behöver sin tid - lite svår ekvation att få att gå ihop.
Skrivet av Lotta

Inte alltid uppåt
Hejsan Nej positivt är det inte alla dagar, men för det mesta är det de tycker jag. Men de gånger Linnéa är sjuk tycker jag det är väldigt deppigt. Måste få berätta att Linnéa fick något i somras som heter ITP (för lite trombocyter) men i måndags var det nya prover och nu är trombocyterna på normal värde igen och hon blev utskriven från Astrid Lindgrens barnsjukhus och prover ska nu bara tas en ggr i månaden hos våran vanliga läkare, så nu är hela familjen super glada. Linnéa börjar bli lite vildar för var dag men hon har ännu inte lärt sig att gå så hon är på en ganska bra nivå över havsytan så det blir inte så mycket bus. Men jag har ju Agnes som gör mycket bus i mellan sina Pippifilmer som hon älskar. Men som du skriver så är det väldigt stor skillnad när man jämför barn i samma ålder och mina tjejer (tvillingar på 2½ år) är väldigt långt ifrån varandra, Agnes kan man prata med på ett helt annat sätt än vad man gör till Linnéa, Agnes pratar man med Linnéa pratar man till (hoppas ni fattar). Många kramar till dig och alla andra från Lena
Skrivet av LiAg

Inte bara positiv...

Hej där..

Hej Anna!

Inga barn

Hej Anna!

Det som inte känns positivt

Inte alltid uppåt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information