Stackars barn..

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Stackars barn..
Skrivet av	ak
Jag lider så fruktansvärt mkt med min son. Ända sedan han började på dagis har han fått skäll av dagispersonal,andra barns föräldrar och även av mig och hans pappa när vi inte har orkat eller förstått.Jag försöker stärka hans självförtroende, men det känns rätt hopplöst eftersom han vet att han "slåss och är dum" som han säger. Han säger att det känns som en knut i huvudet som aldrig kommer att släppa. Jag gråter så ofta för hans skull och jag vet inte hur det ska kunna bli bra. Vi har gått hos familjeutredare och samtal men de bara pratar om att det kommer nog att gå över bla bla... Men nästa vecka ska jag till barnpsykologen. Han ska utredas först nu. Äntligen verkar de ta mig på allvar. Men iband känns det som man inte orkar.Jag känner skam inför de andra barnens föräldrar. I skolan har barnen börjat reta honom för att de tycker han är så dum.De spottar på honom och försöker reta upp honom osv. Jag blir tokig! Jag förstår att andra barn blir arga när min lille kille bara kan gå fram och slå till dom utan anledning ( och det händer många ggr per dag).Men jag ser ju i hans ögon hur han mår. de förstår inte. Ändå tycker de inte att han ska behöva extra resurs i skolan. Antar att alla föräldrar till bokstavs barn känner så här, men jag var tvungen att skriva av mig lite bara..
Svar på tråden: Stackars barn..

Ställ krav!
Det har du rätt till. Sonen har särskilda behov och det regleras tydligt och klart i skollagen. Barn med särskilda behov skall ges den särskilda omsorg och tillsyn de behöver. Klockrent, går inte att misstolkas även om skolan ofta väljer att skita i det. Men din son har rätten på sin sida. Klarar inte ordinarie personal av att ge honom det stöd och den tillsyn han behöver, för att inte hamna i konfliktsituationer på skolan bla, så får de vackert krypa till korset och ge honom en resurs. Ta ett allvarligt snack med rektorn. Maila skolverket och kolla vad de säger, kan alltid vara bra att upplysa rektorn om att du varit i kontakt med dem. Stå på dig och kämpa för din pojk. kram
Skrivet av Nettan
Lider med dig
känner så väl igen situationen som i vii mån fortfarande existerar. Vad som är absolut nödvändigt är _information_ läs allt du kommer över och få pappan att göra detsamma. Då har ni dels ammunition när andra skäller och dels så får ni ett lite annorlunda synsätt (nu skriver jag givetvis efter hur det fungerat för mig/oss) Dessutom så har ni större möjligheter att argumentera med persoanlen och lära dem hur sonen fungerar Det ÄR lättare att agera \"rätt\" när man vet orsaken och när man har något att gå efter. NÄR ni skällt (i onödan?) var noga med att påpeka att det är agerandet och inte barnet ni blev arga på se till att han förstår. Ta honom i famnen, kramas och förklara (förmodar att ni redan gör det, men det skadar aldrig att ta det en gång extra) _FÖR OVÄSEN_ behöver grabben en resurs så ska han ha det NU, skaffar han sig ett rykte nu så kommer det att leva kvar. Inte bara för att styra sonen utan även som skydd, barn kan vara grymma mot varandra. LillaMonstret får fortfarande \"äta upp\" sånt han gjorde när han var 3 (13 idag) Och gud vad jag önskar att jag kunde få förklara för sonens tidigre lärare vad de är de ställt till eg. kramar om och önskar dig lycka till.
Skrivet av marib

ja
barn är verkligen grymma. Jag kramar och gosar med honom så mkt det bara går ( och han själv vill) och då är vi så nära varandra man kan bli. Men man glömmer nog alltför ofta att påpeka att det var handlingen och inte HAN man blir arg på ( tack för den påminnelsen!) Vad skönt det är att det finns såna här sidor där NI finns som förstår vad man går igenom. Tack!
Skrivet av ak

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv