Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Följdfråga, vilken tystnadsplikt har rektorn?

Skrivet av Överreagerar jag?
Tack för svaren ni som svarat mig längre ner. Det är många år sedan jag var verksam förskollärare och kan inte minnas att jag/vi pedagoger fick negativ kritik från föräldrar. Säkert fanns de de som inte var helnöjda och jag anser att det är viktigt att framföra kritik, negativ som positiv.

Vi har haft två barn tidigare på skolan, nu är det vår minsting som har samma pedagoger, vilket ju gör att vi känner personalen ganska väl vid det här laget. Därför känns det inte bekvämt att framföra kritik till dem, de tror att allt är så bra och flyter på, vi som liksom är gamla i gamet. Men hela deras attityd till barnen och oss föräldrar känner jag som respektlös. Jag anser respekt ska vara ömsesidig och gälla så väl barn som vuxna och gälla åt båda hållen.

Kan man gå via rektorn? Be om ett samtal där och framföra min kritik och ge exempel? Eller det är att gå för långt? Blir det personangrepp mot pedagogerna? Det finns en hel del uttalande som ett par av personalen sagt som gör mig rasande, men just i stunden det händer kan jag inte ställa till en scen. Det låser sig. Jag vill inte göra bort mig varken för mitt barn, andra föräldrar eller personalen. Eller är det som jag är feg????????

Försöker sätta mig in i situationen som pedagog men kan bara tycka att så länge kritiken är konstruktiv så är det alltid nyttigt med kritik, men jag är så rädd för att det ska bli för personligt. Snälla ni härinne kom med era förslag på hur jag ska hantera det hela!!!!!

Svar på tråden: Följdfråga, vilken tystnadsplikt har rektorn?

Jag tycker...

att det mest respektfulla mot pedagogerna är att gå via rektorn (om det är deras närmaste chef). På så sätt känner de sig inte utpekade, och er relation behöver inte störas. Be rektorn att inte berätta att kritiken kommit från dig, utan att kanske ta upp förhållningssätt osv som ett tema i fortbildningen. (Säg att ni befarar att ert barn kommer att bli lidande av den ev. dåliga relation som kommer att bli om det kommer ut att du \"klagat\") Som pedagog måste jag nog erkänna att det hade påverkat mig negativt att få höra kritik på så många/viktiga områden av en förälder.( Man \"tappar ansiktet\", som japanerna säger.) Om förbättringarna istället kommer genom ett samarbete/utvecklingsarbete/diskussioner i personalgruppen hade det mer känts som om det kommit från oss (även om man kanske innerst inne hade varit/blivit medveten om att det funnits brister tidigare). Om det är riktigt olämpliga saker som en enskild pedagog gjort/sagt bör rektorn ta upp det med den berörde. För övrigt kanske hela personalgruppen mår bra av ett \"tema\", för dåliga ovanor har lätt att bita sig fast och spridas, och är lättast att bryta om initiativet åtminstone delvis ligger hos de berörda. Lycka till!
Skrivet av    Jessika

Fråga REKTORN i fråga och säg att du vill boka tid

Om du känner så där så kommer det ju att spricka - förr eller senare. Lika bra att det sker under kontrollerande former. Att ta upp det med en person i ledarställning tycker jag inte alls är fel. Då minskar laddningen avsevärt. En konflikthandledare som jag intervjuade sa mig att det är själva konflikträdslan som ger upphov till konflikter. Genom att inte reagera över sakfrågor och ta upp det med berörd person/personer gör att irritationen växer och blir till en personkonflikt. Ju längre man håller inne med sin frustration desto mer illa tycker man om personerna bakom. Till slut går det knappaste att reda ut längre. Att ta upp det som du tycker är fel och hålla dig sakligt till hur DU KÄNNER DIG av bemötandet tycker jag låter som den bästa lösningen. Förbered dig på rektorn eventuellt kommer att fråga dig hur du själv skulle vilja att en lösning på problemet kom till stånd. Att han som rektor för en diskussion med pedagogerna om deras förhållningsätt ? Jag tycker inte att man ska ha dåligt samvete för att man reagerar på det som är fel. Världen är full av personer som inte sätter ner foten eftersom det är den bekvämaste vägen. Att du skriver här, visar ju att du vill handskas med problemet på ett ansvarsfullt sätt, månar om omgivningen och vill minska omfattningen av konflikten. Detta är ju att ta ansvar för sina åsikter och känslor. Och ja, du är nog lite konflikträdd som alla vi andra. Det är ju det i särklass vanligaste, fast många låtsas som motsatsen!
Skrivet av    Cecilia

Har varit med om det....

att en förälder \"klagat\" över hur jag arbetat. Haft personliga åsikter om mig, och DET skötte inte vår rektor på ett snyggt sätt. Jag fick sitta med, när både förälder och BARN var med, naturligtvis fick jag INTE gå ut ur rummet när jag blev ledsen.....Fick överhuvudtaget inte en chans att försvara mig, för ett klagomål tas som oerhört stort och då läggs locket på.... Nu i efterhand är min rektor anmäld av facket för kränkande behandling. Så det behöver inte ALLTID lösa konflikten....
Skrivet av    Carin

Håller med Elin

Jag har inte hennes erfarenhet, men jag ogillar starkt om det rings till rektorn om saker som bara jag kan åtgärda. Varför skulle inte kritiken kunna ställas till berörd person? Så att den kan svara direkt och behålla sin värdighet. Inte alla har en rektor som snyggt kan hantera såna här frågor, och även om det är så föredrar jag att ta kritik direkt.
Skrivet av    PZ

Håller med CARIN. Ursäkta. IMT

.
Skrivet av    PZ

fast om man

inte står för sin kritik ska man inte heller framföra den. Jag tycker tvärtom, det mest respektfulla är att ta det direkt med _berörd_ personal! OM det sen inte hjälper så är det dags att ta kontakt med rektorn.
Skrivet av    eva

Inte helt lätt

Men jag tycker att du i första hand ska vända dig till personalen det gäller. Jag tror att jag skulle känna mig obekväm om jag fick veta genom rektorn att någon av mina föräldrar klagat på mig inför henne/honom. Så om du känner att du kan så skulle jag först vända mig till de i personalen som det gäller och säga att du reagerat på det där de sa. Jag tror det är bättre att hänvisa till något konkret, än att säga att de inte visar respekt. För det sistnämnda är så svårt att förhålla sig till. En konkret handling kan de förhoppningsvis komma ihåg och kanske inse att det blev fel eller förklara varför de sa som de gjorde. Jag tror att personalen mer uppskattar en rak kommunikation än att få höra av rektorn att någon förälder har synpunkter på dem. Det skapar osäkerhet hos dem, och om de listar ut att det är du så kommer er relation vara mycket svårare att reparera än om du går till dem direkt. Känner du dig osäker på hur personalen kommer att reagera kan du ju be att rektorn är med på mötet också. Och du, boka ett möte för att säga det här. Säg det inte i hallen under hämtning eller lämning, så att de inte har tid att ta till sig vad du säger och bemöta det. Fast det kanske är självklart. Lycka till!
Skrivet av    maisy

Du kan säkert gå via rektor, MEN

tänk på att det också kan uppfattas som kränkande av personalen. Kollegerna på en av mina grannavdelningar på mitt jobb tog mycket illa vid sig när det visade sig att en förälder gått till rektor med kritik mot personalen. De tyckte att föräldern gick bakom ryggen på dem och önskade att h*n pratat med dem först. Det hela blev tyvärr ganska infekterat och det tog många samtal, både med rektor närvarande och utan, innan personalen och föräldern kom på någorlunda god fot igen. Hela förtroendet dem emellan skadades tyvärr. Jag tror faktiskt att personalen hade kunnat ta kritiken om föräldern kommit direkt till dem. Tror du inte att du kan be om ett samtal med den i peronalen du känner du kan prata bäst med, och så hitta ett konstruktivt sätt att framföra kritiken på? Inte lätt, jag vet, men jag tror stenhårt på att \"raka rör\" är det bästa... även om jag också vet att det är jobbigt att konfrontera någon... Lycka till, hur du än bestömmer dig för att göra!
Skrivet av    Anonym

Artiklar från Familjeliv