HJÄLP, jag är en dålig mamma

HJÄLP, jag är en dålig mamma
Skrivet av	anonym vill jag vara just nu
och jag kommer säkerligen få skit för detta men jag vet så väl att jag gör fel, att jag inte ska osv men jag kan inte rå för det. Det hoppas grodor ur min mun som inte ska hoppa ut. Och vad är det jag gör. Jo jag misskrediterar barnens far inför mina barn och framförallt inför min äldsta men även den yngsta får höra vad jag tycker och tänker. Inte varje dag och alltid men allt för ofta. Och jag är så väl medveten om att dom inte ska behöva höra min besvikelse över deras far. Min äldsta brukar säga till mig att hon inte vill höra på vad jag har att säga och jag förstår henne så väl men jag vet inte varför jag gör det. Vill på något sätt berätta för dom att han är inte så bra som dom tycker men det är ju min åsikt. Vad har han gjort? Jo, han bedrog mig, lämnade mig, flyttade snabbt ihop med den nya. Låter sitt nya liv gå före barnen (enligt mig). Vi har tvistat om bodelningen och jag förlorade så han har satt mig i en ekonomisk kris. Han hjälper inte till att köpa kläder, skor eller frisörbesök etc etc för jag har barnbidraget och det ska räcka enligt honom till alla utgifter. Han ställer inte upp med hjälp när det gäller läxor utan då får dom komma extra till mig för att jag ska hjälpa till då det nästan är för sent. Listan kan göras lång och även min besvikelse. OK att han lämnade mig men att han låter barnen komma i andra hand och sedan vänder hela sin släkt emot mig. Som har verkligen varit som min familj då min riktiga bor långt långt bort gör så ont. Och jag kan inte förstå vad jag har gjort. Jag har inte varit otrogen! Det är ju han som varit det och till råga på allt med en person som jag trodde var en vän. Så jag bär på mycket besvikelse. MEN vad ska jag göra för att inte låta mina barn ta del av detta?? Hjälp men döm mig inte snälla!
Svar på tråden: HJÄLP, jag är en dålig mamma

Förstår dig
och beundrar att du vågar prata så öppet om det här. Jag känner igen mycket av det du skriver, då min exman bar sig mycket illa åt mot mig och barnen och svek oss grovt. Nu får jag tvinga mig att bara prata om pappa i goda eller neutrala ordalag (eller inte alls om jag absolut inte klarar att vara \"god\") eftersom alla profffs säger att barnen måste få beundra och se upp till sin pappa. Umgänget inskränker sig till att han kommer på helgerna och då är det fest och skoj med pappa, och barnen vill verkligen träffa honom vilket jag inser är rätt och bra för dem, dock finns mina känslor där hela tiden \"han förtjänar inte deras beundran\" och liknande..... Jag försöker verkligen (som jag tror att du också gör) att inte prata om vad han har gjort men visst märker barnen ibland att jag är irriterad på honom. Vad jag försöker göra är att skriva dagbok och jag tänker nånstans i bakhuvudet att kanske får barnen läsa det när de är stora, om det verkar vettigt då (kan inte se så långt fram just nu). Jag vill inte att han ska svartmålas mer än nödvändigt men jag vill ändå att de ska ha lite perspeltiv för att inte JAG ska framstå som en sur och ogin människa, vilket kan bli fallet om de inte vet NÅGOT om vad som hänt mellan oss och hur han behandlat oss när de var små. Föreslår också att du hittar nån att prata med, kanske familjeenheten på kommunen har nån man kan träffa. Lycka till.
Skrivet av Helen
du ska
beställa tid för samtal hos en psykolog .... det låter värre än vad det är :) Det är bättre att du får en ventil hos psykologen än, precis som du själv skriver, ska pysa ut hos barnen... Sedan så kan du ju alltid kräkas med ett inlägg här emellanåt... måste ju vara tillåtet att ventilera sig här cokså..itne bara lyfta fram praktiska bekymmer/glädjeämnen.... Helt klart så är ju detta under bearbetning hos dig och du behöver någonstans att pysa ut alla tankar...
Skrivet av makeba

Inte alls
För genom att identifiera problemet, är du halvvägs till lösningen och det verkar ju som att du vill det. Sämre vore det ju om du inte insåg felet. Tycker att \"Helen\" och \"makeba\" svarat dig bra, så jag har inget att tillägga.
Skrivet av Malinau
Om jag var du skulle jag
ta kontakt med en kuratoer eller terapeut som du kan gå till och prata ut om din besvikelse? Det är inte bra för barnen att du pratar skit om deras far till dem, men det vet du ju själv som du skriver! Kanske du oxå kan försöka prata med ditt ex om din besvikelse? Det är uppenbarligen du som mår dåligt pga besvikelsen av ditt ex, men låt inte barnen höra dig! Kanske du kommer över din besvikelse om du går i samtal hos kurator eller terapeut? För mig har det hjälpt väldigt mycket! Lycka till!
Skrivet av Anette.E
Ja det är uselt gjort
Du straffar dina barn för att DU är besviken på deras far. Jag skulle aldrig kunna göra mina barn så illa. Jag håller isär min relation till mina barn och till mitt ex.
Skrivet av Skärpning!

Men så bra då!
Vilken uppmuntrande ton du har till ngn som ber om råd - du var ju till stor hjälp!
Skrivet av kvartett
Ibland är det jättesvårt...
... att hålla tand för tunga (jag vet, mina båda äldsta har en annan pappa och han bär sig verkligen illa åt ibland). För mig har räddningen varit att prata med ett par pålitliga vänner och riktigt ösa ur mig - och sedan var jag rädd att fastna i ältande så då började jag skriva av mig min ilska och sedan riva sönder papperet/radera dokumentet (när jag skrev på datorn). Jag började aktivt försöka styra mina tankar bort från ilskan på honom: annars vore det ju som att fortfarande vara ihop med honom, död och pina ;-) Så försök hitta ngn att prata med, gärna en kurator för att inte fastna i \"skitsnackandet\" med en kompis och för att en kurator förhoppningsvis kan komma med konkreta råd.
Skrivet av kvartett
Vilken tur att det finns perfekta
mammor som ALDRIG gör något som är fel NÅGONSIN. Men som finner stor lycka i att hacka på andra som redan erkänner att dom ligger ner. Och kan göra andra illa. När någon vet att det är så fel och erkänner dom och vill ha uppmuntran och stöd för att kunna ta sig ur detta beteende så hjälper det ju verkligen till att få sådana kommentarer. Men som sagt det är ju härligt att finns fullkomligt felfria människor som aldrig gör något som är fel någonsin.
Skrivet av Mocca

Om du är så perfekt
så är du nog en fantasi figur......
Skrivet av Lilla J
det är svårt men åhhh så viktigt...
Jag är själv ett skilsmässobarn, min pappa har under hela min uppväxt kallat min mamma för en det ena en det andra och berättat hur dålig hon var i sängen, vilken häxa hon är, vilken dålig mamma hon är osv. Jag har idag egna barn och kan idag förstå hur svårt det måste vara i en sådan sitution att hålla igen men jag kan inte säga annat än att HÅLL IGEN! Jag är idag mycket stolt över att min mamma har inte sagt ett ord, bara stängt dörren när pappa har börjat skrika. Hon har varit tyst och inte pratat illa om honom inför oss, och jag är mycket stolt! Trots att han har sårat henne på alla sätt och vis, både fysiskt och psykiskt. Tro inte att barnen tror på en förälder som utrycker sig på det viset. Bara för att ena förälderna får kritik och inte den andra, barnen vet att sådan kritik stämmer inte...
Skrivet av Sandra

HJÄLP, jag är en dålig mamma

Förstår dig

du ska

Inte alls

Om jag var du skulle jag

Ja det är uselt gjort

Men så bra då!

Ibland är det jättesvårt...

Vilken tur att det finns perfekta

Om du är så perfekt

det är svårt men åhhh så viktigt...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information