Finns det verkligen bara ett sätt att skola in?

Finns det verkligen bara ett sätt att skola in?
Skrivet av	Nena
Jag undrar för jag tycker inte att standardsättet passar min son alls. Han fyller 3 nu i höst och har aldrig varit på dagis innan vi började inskolningen förra veckan. Däremot har han gått på något liknande kyrkans barntimme 2 timmar i veckan sedan i januari och det har gått jättebra, i början var jag ned honom hela tiden,i rummet eller utanför, men efter två-tre månader började jag gå ifrån honom och komma tillbaka när det var slut, han har aldrig varit ledsen där. Han är en kille som är väldigt avvaktande i början med de flesta nya människor och platser, behöver lång tid på sig för att känna sig trygg. Känslig är han också och har svårt med övergångar, att gå hem någonstans ifrån till exempel. Då kan han bli väldigt ledsen, till exempel fick jag i somras bära honom naken och gallskrikande till bilen när vi skulle hem från stranden. Nu under inskolningen har förskolans personal hela tiden varit på mig och tjatat om att jag skulle gå ifrån honom redan från andra eller tredje dagen, något som jag känt var helt fel och som jag heller inte gjorde. I måndags, sjätte dagen alltså, sa sonen att det var okej att jag gick så då var han där själv i två timmar, han hade då varit ledsen två gånger, men haft roligt också. Sedan igår så fort vi kom dit började tjatet om att jag skulle gå iväg, men det ville han inte alls så det gjorde jag inte heller, efter en trist promenad med barnen + personal gick vi hem istället, med uppmaningen att som idag endast stanna en kvart och sedan gå oavsett om han tyckte det var OK eller inte. Annars skulle han aaaldrig klara av att vara på dagis utan mig. Så idag stannade vi hemma... Jag har tid och möjlighet att ge honom en låååång och lugn inskolning där jag kan vara med honom så mycket han önskar för att känna ig trygg, men upplever inte att personalen kan tänka sig låta det gå till så. Kan det verkligen inte gå att skola in på olika sätt? Jag känner ju att jag ju känner min son bäst och vet vad han klarar av... Finns det någon som har några goda råd eller erfarenhet av en liknande situation?
Svar på tråden: Finns det verkligen bara ett sätt att skola in?

Jag tycker
Att du ska stanna så länge du vill nu när du har möjlighet att ha en lång inskolning. Du finns där o din son kan när han vill släppa taget om dig o söka sig till andra barn personal o saker. Jag tycker att du ska säga vad du tycker o att du känner din son bäst o stannar så länge du vill. Den dan du måste gå för jobbets skull kanske han ändå blir ledsen men då är han så van vid dagis att det säkert går över straxt. Vägrar dagis gå med på detta tycker jag att du ska byta dagis o direkt meddela hur du tänker inskola sonen.
Skrivet av Maria
Jag tycker att du
gör helt rätt. Stanna så länge som du känner att din son behöver dig där. Men det är viktigt att när du börjat gå ifrån så ska du göra det varje dag. Men att du kan stanna kvar tills du känner att det går bra att gå. Dvs stanna en timme eller 2. Så att det blir lättare att du går. Att du ska fortsätta att gå beror på att även om du har tid att stanna nu så kommer det en dag då du inte kommer att ha det. Då är det bra att din son är van att bli lämna. Att du väljer att stanna hemma gör inte saken lättare. Då drar du bara ut på det. Att din son har svårt att bryta upp är inget ovanligt hos barn .De gör så för att de inte har lärt sig vad som ska hända näst. Men om din son får vara på förskolan så lära han sig rutinerna och allt blir enkelt. Det är nog så också att du ska ta ett beslut om du vill att han ska vara på förskolan. Lycka till.
Skrivet av Mia.Fskl

Det finns tusen sätt
Personligen tror jag att en lång inskolning är att föredra. Jag är kritisk till 2-veckorsinskolningarna som många kör med. Eftersom barn är individer så kan man inte ha en mall för hur en inskolning ska gå till utan det får istället formas efter förutsättningarna. En del barn klarar det på 2 veckor men jag tror att många barn skulle behöva längre eller kanske t o m betydligt längre tid. Inskolningen tycker jag ska gå till så att barnet vänjer sig vid miljön med föräldern närvarande. Därför är inte det viktiga att föräldern tränar på att gå ifrån utan att föräldern är där och barnet får vänja sig med sin trygghet närvarande.
Skrivet av Agneta H, trean bf 8/11
det finns massor
av sätt men jag är inte säker på att en lång inskolning är lika med trygg. Det är inte bara längden som spelar in hur en inskolning fungerar. Jag kan förstå att personal inte vill ha alltför långdragna inskolningar eftersom det påverkar alla andra barn och den verksamhet som man vill bedriva. Det är lätt att glömma bort att man inte är den enda familjen på förskolan
Skrivet av eva
Lång inte alltid bäst
Först vill jag bara säga att jag tycker att du ska göra som du tycker känns bäst för din son. Han är ju dessutom så pass stor att han uppenbarligen kan känna efter och säga till själv i viss mån när han känner sig trygg. Sen vill jag bara dela med mig av mina egna erfarenheter. Vår förskola har kort inskolning - tre dagar. Den fungerar bra för i stort sätt alla barn och helt klart bättre än en lång inskolning. Egentligen är väl inskolningen fem dagar, men första dagen är det bara ett hembesök för att inskolningsfröken och barnet ska få bekanta sig i lugn och ro i en miljö där barnet känner sig hemma och har \"makten\". Nästa dag är föräldern och barnet på förskolan hela dagen. Föräldern hjälper barnet med allt och inskolningsfröken finns bara i bakgrunden och iakttar mest. Nästa dag hjälps föräldern och inskolningsfröken åt. Tredje dagen är det inskolningsfröken som hjälper och föräldern som håller sig i bakgrunden. Nästa dag är vanlig dag för barnet, men föräldern finns hemma och är beredd att komma om barnet skulle bli ledset eller oroligt - vilket händer ytterst sällan. fördelen med denna inskolning tycker jag är att barnet snabbt lär sig rutinerna på förskolan och får göra det med en person de känner. Sen är det toppen som förälder att få en inblick i verksamheten, lära känna alla barnen och fröknarna.
Skrivet av Ulrika

Låt inskolningen ta tid
Min pojke har gått hela nio månader hos dagmamma, men slutade i princip aldrig att gråta om morgnarna (ok, han har haft bättre dagar också, men i stort sett har det varit jobbigt varje morgon), så han slutade där förra veckan. Han klarade inte av att bli lämnad där helt enkelt, även om han verkade trivas rätt bra när han väl kommit över separationen på morgonen. Han var 19 månader då han började och är nu 2 år och 4 månader. En orsak tror jag var att inskolningen blev på tok för kort, eftersom dagmamman påstod att det är mer eller mindre onödigt med inskolning (?!). Jag blir så arg när jag tänker på det nu, och önskar att jag vågat stå på mig och göra det som kändes rätt för just mitt barn. Jag var där med honom endast två förmiddagar innan han blev lämnad för första gången, och han var helt chockad när jag hämtade honom, även om jag \"bara\" hade varit borta en timme. Vi ökade successivt på tiden, och efter fyra dagar var han där de fem timmar som vi kommit överens om. Det gick alldeles för snabbt för honom. Dessutom sa dagmamman att jag skulle gå så fort som möjligt på morgnarna, typ lyfta över honom i hennes knä, säga hejdå, vända på klacken och gå. Vilket var helt fel i vårt fall. Han är en sån som behöver lite tid att bli varm i kläderna, så jag borde ha klätt av honom i lugn och ro, låtit honom sitta i knät en stund, låtit honom komma igång med lekandet med dagmammans hjälp och först DÅ kunde jag ha gått. Men nu blev det som det blev. Men man är ju klokare till nästa gång. Så mitt råd är: gör så som du instinktivt känner att blir bäst. Låt det ta tid. DU är expert på DITT barn.
Skrivet av Mumsan
Låt inskolningen ta tid
Min pojke har gått hela nio månader hos dagmamma, men slutade i princip aldrig att gråta om morgnarna (ok, han har haft bättre dagar också, men i stort sett har det varit jobbigt varje morgon), så han slutade där förra veckan. Han klarade inte av att bli lämnad där helt enkelt, även om han verkade trivas rätt bra när han väl kommit över separationen på morgonen. Han var 19 månader då han började och är nu 2 år och 4 månader. En orsak tror jag var att inskolningen blev på tok för kort, eftersom dagmamman påstod att det är mer eller mindre onödigt med inskolning (?!). Jag blir så arg när jag tänker på det nu, och önskar att jag vågat stå på mig och göra det som kändes rätt för just mitt barn. Jag var där med honom endast två förmiddagar innan han blev lämnad för första gången, och han var helt chockad när jag hämtade honom, även om jag \"bara\" hade varit borta en timme. Vi ökade successivt på tiden, och efter fyra dagar var han där de fem timmar som vi kommit överens om. Det gick alldeles för snabbt för honom. Dessutom sa dagmamman att jag skulle gå så fort som möjligt på morgnarna, typ lyfta över honom i hennes knä, säga hejdå, vända på klacken och gå. Vilket var helt fel i vårt fall. Han är en sån som behöver lite tid att bli varm i kläderna, så jag borde ha klätt av honom i lugn och ro, låtit honom sitta i knät en stund, låtit honom komma igång med lekandet med dagmammans hjälp och först DÅ kunde jag ha gått. Men nu blev det som det blev. Men man är ju klokare till nästa gång. Så mitt råd är: gör så som du instinktivt känner att blir bäst. Låt det ta tid. DU är expert på DITT barn.
Skrivet av Mumselina

Finns det verkligen bara ett sätt att skola in?

Jag tycker

Jag tycker att du

Det finns tusen sätt

det finns massor

Lång inte alltid bäst

Låt inskolningen ta tid

Låt inskolningen ta tid

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information