En så arg flicka!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En så arg flicka!
Skrivet av	Villemo
Här går vi nu in på det andra dygnet av totala missnöjdsyttringar. Större delen av tiden tillbringar Majken liggande på golvet, skrikande. En motgång, ett nej från mamma - allt är skäl för att bryta ihop. Hennes stackars mamma har öron som snart skrynklar ihop sig och tankar om varför barnhem är så sällsynta nuförtiden... Jag försöker så klart att vara lite empatisk också, och tänka att hon kanske ska få tänder ???, men lite less blir man allt. Till råga på allt var öppna förskolan stängd i förmiddags... Är det månne vaccinationen som spökar fortfarande efter två veckor? Febern är ju borta sen flera dagar, men prickarna är kvar. Allt går över, det vet man ju.
Svar på tråden: En så arg flicka!

korrigering: missnöjesyttringar (imt)
d
Skrivet av Villemo
Ha ha
känner igen det där, man kan FULLSTÄNDIGT bryta samman bara för att man inte får exakt som man vill. Men lillebror har faktiskt blivit lite bättre nu även om jag misstänker att han är långt gnälligare hemma än på dagis. På dagis säger dom att han är glad HEEELA tiden och aldrig är ledsen, han är bara väldigt bestämd när han vill ha något på ett visst sätt. Hemma kan han fortfarande göra sin lilla rara stämma hörd...
Skrivet av Björna med lillebror

Jovisst har
de små liven humör. När Asta fick fel mugg med vatten i för en stund sedan öppnade hon skafferiet och försökte dra ner brödkorgen på golvet....Asta är dock inte arg länge och är rätt så lätt att avleda. Mestadels är hon en glad och trevlig tjej som verkar njuta av livet. Hon är dock lite mammig nu när hon börjat dagis och det är förståeligt. Du får se ilskan som att hon är en tjej som kommer att reda sig bra i livet.....
Skrivet av Malla
Ja, ilska i rätt sammanhang är bra
Jag brukar tänka just så - att det är bra att hon har humör och vilja och en viss tuffhet, just för att hon är tjej. Sen vet man ju förstås inte hur hennes personlighet kommer att utvecklas. Vad säger du med många barn - är de sig lika i grunden, eller utvecklas de åt andra håll än man först tror? Min sjuåring gav ett otroligt robust intryck som liten och vi oroade oss nästan aldrig för honom, men han har ju visat sig vara en otroligt känslig person! Skönt att Asta går att avleda - det kunde jag göra med pojkarna när de var små, men Majken låter sig nästan aldrig \"luras\". Nåja, vi har haft en otroligt fin och harmonisk period efter sommaren, så några veckor med utforskande av känslolivets jobbigare sidor är väl på sin plats... Majken är i alla fall nöjd när hon får gå till lekparken, och oftast också när vi är på ÖF.
Skrivet av Villemo

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv