Abort - igen...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Abort - igen...
Skrivet av	annis
Trevligt med diskussioner och olika åsikter. Jag vill bara förtydliga att mitt ursprungsinlägg var helt och hållet hypotetiskt! Min dotter är inte med barn och vill öht inte ha barn - någonsin. Men visst kan man som 15åring bli tvingad av sina förmyndare att göra abort! Det kan ju finnas hot om att bli utslängd och vad för hemskheter som helst. Som 15åring är man väl inte så psykiskt stark att man kan stå emot vad vuxna säger i ett sånt läge, om man som vuxen väljer att bara lägga fram det negativa, kanske vara oerhört arg på sin dotter, hota mm. Jag var 20 när jag blev med barn - olyckshändelse. Det är stor skillnad på att vara 15 och 20, men jag var inte beredd. Abort var helt självklart för mej. Många vuxna i min omgivning, mamma, arbetskamrater...pojkvän...tyckte det var fel val, men jag stod på mej. Dessutom var jag inte långt gången, 2-3 veckor över tiden från sista mensen. Min barnmorska gav mej broshyrer om abort, som jag var tvungen att läsa först. Det var ingen rolig läsning, jag grät. Men jag var bestämd. Fick en tid på lasarettet för undersökning osv. Under undersökningen blir plötsligt läkaren rasande...fräser på ett annat språk...och slår mej - hårt - över ena låret - och går därifrån. Jag blev helt chockad. En syster hjälpte mej upp ur stolen och förklarade att jag var i tredje månaden och att han var arg för att jag ljugit. Total tumult i hela min kropp, tredje månaden...han slog mej...osv. Efteråt på hans kontor var han inte nådig. Han ifrågasatte varför jag ljugit, vilket jag givetvis inte hade gjort, jag hade ju haft mens. Han talade om att jag var kvinna, 20 år gammal och visst klarade av ett barn osv. Det enda jag kunde tänka var att den här mannen ska inte få utföra nån abort på mej, för då kommer jag aldrig mer att kunna få barn. Gråtande åkte jag hem. Mot min vilja behöll jag barnet, för jag vågade inget annat och ett foster i tredej månaden var alltför utvecklat för att jag skulle kunna genomföra en abort i allafall. Vid ultraljudet en tid senare kom glädjen och efter det blev det ändå bra. Jag ångrar bittert att jag inte anmälde läkaren, men jag ångrar inte min dotter!
Svar på tråden: Abort - igen...

Usch vilken hemsk läkare
Vilken idiot! Skönt att det slutade lyckligt i alla fall :-). Jag kände den motsatta pressen när jag blev gravid, att folk förväntade sig att jag skulle göra abort - det var liksom det självklara valet för alla runtomkring mig. Så blev det inte och jag ångrar mig såklart inte ett dugg jag heller. Men även efteråt har folk faktiskt ifrågasatt varför jag behöll barnet, fast jag inte hade nån avsikt att leva med pappan, jag var ung osv osv.
Skrivet av Fru Marmelad
Mycket märkligt beteende
från omgivningen kan man tycka, borde det inte vara bättre att stötta? Nu var ju varken du eller jag extremt unga, men vi var ju ändå unga, men det är ju inget konstigt att skaffa barn i 20 årsåldern. Min mamma blev glad när jag behöll dottern, barnmorskan likaså, pojkvännen och arbetskamrater som visste, men sen kunde man ana bland \"andra vuxna\" som jag inte ens hade med att göra att de misstyckte. Att vi var för unga och det skulle minsann inte hålla osv. Jag är väl en levande raritet idag i den kommun jag bor i, som fortfarande lever ihop med barnens pappa! s
Skrivet av annis

Det bästa vore väl...
..om folk slutade lägga sig i sånt de inte har att göra med S. I alla fall när det gäller vuxna personer som har både jobb och lägenhet och nog klarar av att fatta beslutet själv (oavsett vad det blir).
Skrivet av Fru Marmelad
JAg var 16, och ångrar det än i dag
jag hade fixat det med rätt stöd och det hade sluppit bli ett litet ärr i själen som smärtar för varje \"födelsedagsmånad\" som passerar
Skrivet av marib

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv