13-åringen...

13-åringen...
Skrivet av	L
...skär sig så fort hon inte får som hon vill. Det är inte bara för att hon känner sig deppig utan för att hon inte får sitta vid datorn så sent hon vill eller liknande bagateller. Visst mår hon dåligt (tonårshormoner) men det här skärandet är bara för att ge igen på sina föräldrar. Hur gör man?
Svar på tråden: 13-åringen...

Söka hjälp kanske?
Har inte hört att någon tonåring skär sig som utpressning förrut, så jag vet inte vad du kan göra mer än att försöka få hjälp av ett proffs. Fenoment att skära sig är ju för att släppa på trycket som jag har tolkat det. När det sedan blöder, så får man ut det onda, och smärtan av att skära sig gör att man slipper ha ont invärtes istället. Så om din dotter skär sig som hämnd eller som någon form av utpressning, så känns det som en annan sak. Och jag vågar inte mig på någon gissning. Hoppas du får hjälp!
Skrivet av Lena_O
Sök hjälp!
Har man väl börjat göra sig illa, är det lätt att fortsätta med det - och det kan bli värre än att bara framkalla lite blod och sår. Sök hjälp!
Skrivet av Animisha

Hur ser er
kommunikation ut för övrigt? LÅter väldigt dramatiskt och desperat att behöva använda kniv för att nå fram till sina föräldrar. Jag skulle inte se det som \"bara\" för att ge igen på sina föräldrar. Hon och ni verkar vara i en maktkamp som är allt annat än sund. Hon är dessutom alltid i underläge p g a sin ålder och sitt beroende av er. Så jag håller med föregående, sök hjälp.
Skrivet av lizzy
Man markerar "NEJ"
NEJ, det är inte okej att du skär dig NEJ, jag accepterar inte att du skadar dig själv NEJ, här i huset så skär vi oss inte Man markerar så tydligt och klart man kan att: \"NEJ, detta är inte acceptabelt\" Samtidigt som den skärande behöver kärlek i massor så krävs också tydlig markering från omgivningen att det är inte okej att skära sig, och att skära sig leder inte till någon form av positiv respons. Detta med skärandet hos tonåringar är ett smittsamt otyg. I vissa kretsar glamouriseras skärandet, i andra \"smittar\" det bara -smittar på så sätt att en hör om någon som gjort så också tar de efter beteendet utan att riktigt själva begripa vad de _egentligen_ gör och signalerar till omgivningen. Kontakta även BUP för feedback, ring och prata med dem om hur och vad som är bäst i er situation.
Skrivet av Vind
Tack alla ni som svarat.
Vi har sökt hjälp men hon tycker inte att det hjälper, de säger bara en massa saker som hon tycker är skitsnack. Vi har markerat att man gör inte så MÅNGA gånger men hon skiter i allt vad vuxna säger och tycker att det är hennes kropp så hon gör vad hon vill med den. Vi har kört på med att det blir inte roligt att förklara för sina barn sedan när hon blir vuxen varför hon har en massa fula ärr men hon ska ju ändå inte ha några barn. Hon stänger alla vuxna ute, vi förstår ju ändå inte henne. Det är så svårt att nå fram till henne och tala om hur mycket vi älskar henne för hennes respons är bara \"Så säger ni ju bara\". Allt vi säger vänder hon till något negativt. Säger vi att hon borde äta riktig mat istf att vräka i sig en hel kladdkaka så har vi sagt att hon är fet, vilket hon absolut inte är...tvärtom. Hennes mening när det gäller att visa vår kärlek är att låta henne göra som hon vill. Självklart förstår vi att hon tar åt sig av vår kärlek utan att hon visar det men det är så svårt. Jag tror att internet är en stor källa till hennes skärande och som Vind skrev så är det smittsamt. Jag tycker att det är så sorgligt. Vi finns ju här för henne men vi hjälper henne inte med att släppa alla regler. Ibland släpper hon sin fasad och blir samma gamla goa tjej som hon var för 1½ år sedan. Men oftast har hon på sin järnmask av stenhård image. Hon har mest äldre kompisar och de får ju vara ute längre på stan etc. och hon kan inte förstå varför hon inte får det...hon är ju enligt henne lika mogen som de. Man står så maktlös och skulle helst vilja skaka om henne och framkalla den gamla goa ungen igen.
Skrivet av L

Frustrerande med ständiga återvändsgränder!
På vissa håll i landet vet jag att man via bup som förälder till obstinata barn kan få komma på samtal _utan_ barnet. Visst, det är barnet som behöver hjälp, men vägrar ungen ta till sig den hjälpen får man prova från ett annat håll. Hamnar man då i en sådan återvändsgränd att man inte når fram kan det vara skönt att som vuxen få tips och råd från proffs -kanske kan de tipsa om någon liten infallsvinkel man inte provat, kanske det faktiskt fins något man kan göra annorlunda trots att det käns som att man försökt allt både fram och baklänges. styrkekramar i massor!
Skrivet av Vind
Men en 13-åring...
SKA vara i underläge mot sina föräldrar! De är inte mogna att ta ansvar som vuxna, även om de tror det. Hur skulle det se ut om man lät 13-åringen ta makten i familjen?!?
Skrivet av
Fast makten ligger ju hos denna
13-åring just nu, av det man kan utläsa i inlägget. Makten ligger ju i att få sin vilja fram med att skada sig på ett destruktivt sätt. Så vem har makten i den familjen? Jag skulle vilja säga 13-åringen.
Skrivet av Lena_O

Ja så är det.
Makten ligger till stor del hos 13-åringen och hennes föräldrar säger ständigt \"man måste välja sina fighter\". Med det menar de att de låter henne göra som hon behagar till en viss gräns bara för att de inte orkar bråka. Så har det varit under hela hennes uppväxt, åtminstone de sju år jag har funnits med i bilden. Hon har alltid krävt uppmärksamhet och gjort stor affär av minsta lilla sak. Alltid överdramatiserat och tyckt hemskt synd om sig själv. Nu skadar hon sig själv så fort hennes föräldrar tar en fight med henne och då anser jag att hon gör det i utpressningssyfte. \"De ska minsan inte våga ta en fight med mig igen för då kanske jag skär mig ännu värre.\"
Skrivet av L
Frustrerande är rätta ordet.
Jag önskar att jag kunde gå och prata med någon om hur vi ska hantera situationen men jag är ju \"bara\" bonusmamma så jag ska inte lägga mig i. Jag försöker få hennes föräldrar att tillsammans gå och prata med någon utan dottern men det är svårt. Som tur är har de bra kontakt och pratar faktiskt ihop sig om dottern mer nu än förut. Tack för styrkekramarna.
Skrivet av L
Ja, och värre blir det säkert
En 13-åring är ju fullproppad med \"testa gränser\" och har man gått över en gräns, kan man överstiga nästa också.
Skrivet av Lena_O

13-åringen...

Söka hjälp kanske?

Sök hjälp!

Hur ser er

Man markerar "NEJ"

Tack alla ni som svarat.

Frustrerande med ständiga återvändsgränder!

Men en 13-åring...

Fast makten ligger ju hos denna

Ja så är det.

Frustrerande är rätta ordet.

Ja, och värre blir det säkert

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information