Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

ADHD eller bara överaktiv?

Skrivet av Ullis
Hej,
Är ny på denna sida men skulle behöva få mer klarhet i ovanstående problematik. Har två söner; en på 6 och en på snart 4. Den äldsta är mycket mogen för sin ålder, relativt lugn, ärlig, omtänksam, artig, ganska lat o lite osäker. Lillebror är ett mycket aktivt barn. Han var sen att prata o höll länge på att bita andra barn (p.g.a av det sena talet tror jag själv). Han är väldigt aktiv m mycket spring i benen. Klättrar överallt (bokhyllor, träd, trappor m.m) o har som vi säger "gummikropp". Detta kan jag hantera. Det som jag upplever oehört frusterande o tålamodskrävande är alla hans upptåg o "bus". Det tar aldrig slut o vi fattar inte vad han får allt ifrån. Han testar allt o då menar jag ALLT! Ex. kissar i ett par gummistövlar/på en heltäckningsmatta hos dagmamman, låser in sig på toaletten med tabletter han fått tag i, tar sönder o förstör, ritar på möbler, äter ALLT; jord, smuts, biter bort små bitar från leksaker, tvättsvampar....Så här håller det på hela tiden. Ju mer vi punktmarkerar, förklarar att det är fel o blir arga ju roligare tycker han det är. Han ljuger också o aldrig skyldig till något. Killen har också ett oerhört självförtroende. Ibland undrar jag om han verkligen förstår vad vi menar, men han funderar o pratar mycket förståndigt emellanåt. Han är också världens charmtroll som kan vara så go så go. Visserligen lyser det bus i ögonen på honom men han är söt som få.....
Svar på tråden: ADHD eller bara överaktiv?

En livlig kille :-)

Man ska inte jämföra sina barn är ngt de ständigt tjatar om på BUP. så sant, du har uppenbarligen fått ett exemplar av var sort. Överaktiv.... tja, det beror nog på vad man jämför med men ÄR du fundersam s å be BVC skicka remiss för utredning. eg har det ingen betydelse för nu läget men inför lekis och skola kan det vara bra att _veta_ Något jag lärt mig fundra mkt över är den här biten med lögn.. VAD är lögn? det är _hans_ sanning och ibland kanske man tror sig se saker som eg inte hände om du förstår vad jag menar. Man kan ha missat något i inledningen tex JAG får känslan av att din lille kille helt enkelt vill ha mera uppmärksamnhet. VAd händer om ni lägger in ett antal timmar positiv egentid för bara honom i nån månad? Blir det någon skillnad? OCh välkommen hit!
Skrivet av    marib

Problemet

när det gäller bokstavsbarnen är dock att det inte är uppfostran det är fel på..... Tveksam om det skulle hjälpa med en nanny-akut när det handlar om barn med problematik....
Skrivet av    Nettan

Min dotter-inte Liten alltså-dammsög akvariet...

...med dammsugaren! Öppnade flaskor med tänderna, pillade sönder allt (gör fortfarande) blandar allt som går att blanda-och inte går att blanda, ja, på det stora hela en ganska märklig 14-åring. MEN helt \"normal\". (så normal en 14 åring nu kan vara) Men den ungen hittar på allt tok i hela världen! Hon är helt underbar! Om fröken ber om en lösning på ett problem är hon den enda som kommer på en helt rätt, men helt annorlunda lösning! Hon är vänsterhänt, by the way, är din son det?
Skrivet av    Litens mamma

De fungerar inte riktigt så...

Jag kan väl säga att vi faktiskt har haft en nannyjour hemma, fast inte med ett teveteam utan en familjebehandlare, en psykolog och en läkare som alla konstaterar att vi faktiskt för allt som man \"ska\". Det borde fungera, men gör det alltså inte. Nu ska dottern på utredning. Inte pga att vi som föräldrar brister för det har jag faktiskt ett proffsteams ord på.
Skrivet av    Wondergirl

jag också

vi var på familjebehandling/utredning och fick veta att vi inte gjorde några direkta fel, men fick tips och kunskap om hur man kunde göra saker ännu bättre. Och visst var det bra saker vi lärde oss och som vi använder oss av. Men barnets beteende blev bara marginellt ändrat,,,,hon har fortfarande sina problem, och p.g.a. det så har vi fått diagnoser. Nä nån Nannyjour i våra familjer det tror jag inte på. Hälsningar Åsa.
Skrivet av    bullen71

:-)

Blev det rent? ;-) *hihi*
Skrivet av    Mammabus

aktiv

Säger som Marib att du bör prata med bvc om det. Vår 4-åring är också vild, kan inte sitta still och se på tv, kan inte stå still och prata, springer, hoppar, skuttar runt i cirklar mm hela tiden. Slår kullerbyttor med trehjulingen, klättrar överallt och har ingen känsla för vad som kan vara farligt trots att han redan gjort illa sig. Vi fick tid hos bvc-psykologen ganska fort efter att jag pratat med bvc men han kunde inte hjälpa oss så mycket för vi hade redan provat allt han hade på lager, han tyckte vi skulle läsa \"trotsboken\" som hans kollega hade skrivit. Fick tid på bup ett par månader senare och kunde ventilera oss hos en kurator, bara mamma och pappa. Det var skönt att bli bekräftad, att vi gjorde rätt. Fick mer tips om hur vi borde göra och att någon utifrån kunde se var VI inte samarbetade och vad vi bör tänka på när det gäller gränser mm. Vår son behöver TYDLIGA gränser för vad som gäller och efter att vi fick det klart för oss så funkar det ganska bra. Han är en konstant \"testare\" som testar att tänja gränserna H-E-L-A T-I-D-E-N. Men nu ser vi på det som var problem förut som inte så stora problem längre, vi ser allt från ett annat perspektiv. Har själv ts/adhd-diagnos och när jag var så liten var jag \"odräglig\". Jag klättrade upp i allt som gick att klättra på. Hade ingen känsla för vad som var farligt, våghalsig. Jag rymde från dagis, jag sprang uppe på taket på dagis. Jag hade inga tjejkompisar för alla var livrädda för mig för jag hade sånt hett humör, kände inte om jag gjorde illa mig. Var osams med hela den vuxna befolkningen tror jag. Balanserade på kanten till våningssängen, hoppade ner därifrån och mosade allt under... Klättrade upp till taket i vår hall och gick längs hallen hela vägen till vardagstummet, gungade på hatthyllan, klättrade i trapphuset.Klättrade in i trapphuset via stuprör. Satt uppe på lyktstolparna... kan fortsätta... Men det har ju gått bra för mig iallfall. Försök hitta nån sport tex där din grabb kan få utlopp för energin, 4-åringar kan på vissa ställen få spela fotboll, ishockey, friidrotta (tex stafett eller 60 meter kan vara bra!) eller kanske simma? För mig blev det mycket bättre när jag började träna rugby och hockey, har tränat basket, friidrott och fotboll när jag var liten men fastnade inte för det. :-)
Skrivet av    Mammabus

Det låter snarast som om du har

ett smart barn med mycket fantasi och skaparlust. Kan han sitta still och lyssna till ett sagoband, ligga still och bli kliad på ryggen (eller gossa lungt och stilla med er)?
Skrivet av    Jämställd pappa

Artiklar från Familjeliv