Sluta gnälla!!!!!!

Sluta gnälla!!!!!!
Skrivet av	Petra
Min dotter på 2,5år har ett hemskt humör. Så fort något inte går som hon vill grinas det och gnälls det. Jag har blivit less detta gnäll men jag vet inte hur jag ska få bort det. Det grinas om hon inte får rätt mugg eller tallrik, det grinas om hon inte får putta lillebrors vagn själv i uppförsbacke, det grinas om hon inte får gå själv när det är brottom osv. Om jag försöker resonera med henne lyssnar hon inte utan grinar ännu mer, om jag ignorerar grinar hon ännu mer, om jag försöker ge någon påföljd (ex 3min på busmattan) för detta grinande fortsätter hon ändå. Jag blir tokig!!!!! Men jag vet att en del i det hela är svartsjuka för lillebror men även när han inte är i närheten grinas det.
Svar på tråden: Sluta gnälla!!!!!!

En 2,5-åring...
... är så liten än och jag ifrågasätter starkt om det öht går att få en så liten att förstå sånt som en busmatta. Att hon gråter och gnäller är ju en signal om att hon inte har det så bra just då - och inte har en sån liten en så värst mycket att ta till för att signalera missnöje. Jag tror du har lite för höga förväntningar på ditt \"stora\" barn nu när hon blivit storasyster. Ta ett par steg tillbaka och kräv mindre av henne och bestraffa henne framför allt inte för att hon visar känslor. Ta dig tid att lyssna in vad hon vill förmedla, tolka inte genast hennes gråt/gnäll som ett sätt att manipulera. Ta med henne i lagom svåra beslut, låt henne hjälpa dig putta vagn, hjälpa till med lillebror eller vad det nu kan vara. Turas om med barnens pappa att göra små enkla saker med bara henne och koncentrera er på att göra sånt till mysiga stunder. Det kan göra underverk att ha det lugnt och skönt med sitt \"stökiga\" barn eftersom man då påminns om deras (och sitt eget!) \"rätta jag\".
Skrivet av Betula
Jag har en gnällig pojk
och jag har satt honom i trappan ett par gånger när han har gnällt och sagt att han måste prata vanligt. Han gnäller ändå ibland så jag måste påminna honom om att prata vanligt. Du får tänka på det som en dum ovana som hon har fått, och en ovana är ju inte lätt att bli av med, man behöver någon som påminner..
Skrivet av Saskira

Hon upptäcker ju sin egen vilja nu!
Det är en fas som barn går igenom någon gång mellan 2-3 år. Strategi nr 1 för föräldrar är att i förväg tänka igenom vad hon kan få bestämma själv och vad osm inte går. Det är bättre att säga ja än att säga nej i onödan! I de fall när det helt enkelt inte går så får man bekräfta att man förstått barnets vilja (säga: jag förstår att du vill gå själv till bussen men nu måste du sitta i vagnen för annars hinner vi inte.). När hon fortsätter gnälla så förklarar man igen att man förstår vad det är hon vill men tyvärr, det går inte just nu. Straffa bort det är meningslöst. Hon måste ju få känna som hon känner (utan att för den skull få göra allt hon vill).
Skrivet av space
Hon förstår busmattan!
Hej Betula. Min dotter förstår vad det innebär med busmattan. Jag tar till den när hon gör saker som hon absolut inte får göra som tex slå någon kompis. Jag pratar med henne i hennes nivå lugnt och stilla och sänker rösten och ger henne en varning och gör hon samma sak igen får hon sitta på busmattan detta förstår hon det märks. Och ja jag låter henne hjälpa till med lillebror så mycket det går, jag låter henne putta vagnen själv där hon kan göra det men hon kan inte putta den i uppförsbacken själv och då grinar hon när jag vill hjälpa till litegrann. Jag låter henne välja själv i sådana beslut hon klarar av själv. Jag försöker få henne att sluta grina för att sedan säga vad som är fel och hon har börjat prata riktigt bra och det mesta kan hon förmedla i tal. Jag tolkar inte allt gnäll som manipulativt. Jag försöker koncentrera mig på henne när lillebror (3mån) inte kräver någon uppmärksamhet. Ändå detta gnäll som säkert är mycket trots just nu. Jag har börjat ta gnället som en dålig ovana. Grinar jag får jag som jag vill.
Skrivet av Petra
När min son gnäller
om onödiga saker, tex att det är \"fel\" vällingflaska på morgonen, att han vill ha gaffel ist för sked osv så brukar jag svara honom på samma sätt, alltså jag gnäller tillbaka. Då fattar han poängen och säger att han ska prata fint. Alltså; pratar han gnälligt så gör jag det och då slutar han.
Skrivet av Anna

Dålig ovana är nog det rätta
Dålig ovana är nog vad det är. Jag har börjat känna att om hon gnäller får hon som hon vill. Jag måste sätta gränser för vad hon får och inte får och jag är hårdare än pappa när han kommer från jobbet och jag har pratat med honom om detta och han ska skärpa sig på den pungten. Men det ska inte glömmas bort heller att hon är en jätte glad tjej. Hon bråkar ytterst sällan så gott som aldrig när det gäller att gå och sova, hon somnar själv efter ca 5min. Hon har precis blivit av med blöjan. Hon har börjat tala riktigt bra. Hon äter bra och hon är en lugn, glad, snäll och trygg. Det är ingen hyperaktivitet hos henne.
Skrivet av Petra
han är 2,5 år IMT
a
Skrivet av Anna
Jag tänker precis som du
Ja jag vet också att de är i trots fas i denna ålder och jag försöker förklara för henne varför jag säger nej och att jag förstår vad hon vill. När mitt tålamod tryter och jag blir arg tar jag henne bort från det som det gnälls över under ramaskri sätter eller lägger henne någon annanstanns när hon lugnat ner sig pratar jag med henne om varför jag blev arg och sedan kramas vi och jag säger till henne hur mycket jag älskar henne ändå.
Skrivet av Petra

Det måste jag prova
Det kan var just för sådana små saker hon grinar och gnäller för, men dock inte alltid. Jag brukar fråga henne vad hon vill ha och jag försöker låta henne välja själv och visar min uppskattning när hon valt själv. Vad menar du med IMT?
Skrivet av Petra
Om du...
... känner dig gnällig och det avspeglar sig i din röst och ditt beteende - vill du verkligen att din omgivning härmar dig då så att du ska förstå hur dumt du beter dig? Jag tycker flera av svaren i den här tråden tyder på en överdriven tro på bestraffning av alldeles för små barn och dessutom på respektlöshet.
Skrivet av Betula
vi hade en sån tendens
hos vår 2,5-åring för ett tag sen. Det gick över rätt fort, försöker komma ihåg hur vi tacklade det. Jag tror att vi behandlade honom som vanligt och bara sa i lätt och trevlig ton att \"du kan prata vanligt så hör jag bättre vad du säger, du vet att jag alltid lyssnar på dig\" Saken var den att han gnällde över grejer som han ändå fick bestämma själv så det var helt meningslöst :-) t ex så började han gnälla om att han ville ha mannagrynsgröt innan jag hade hunnit fråga vilken gröt han ville ha till frukost. skrattar Ett led i det här är som vanligt att: låt barnet bestämma över det som är viktigt för barnet men inte för dig. Välj dina strider liksom. Tänk inte i förväg åt barnet utan fråga efter vad barnet vill innan du t ex plockar fram tallrik. Låt henne välja tallrik t ex. Är tallriken i diskmaskinen, ja då får hon acceptera det och ta en annan, men om tallriken är passande för maten och ren ser jag ingen anledning till att hon inte får bestämma själv vilken tallrik hon vill äta på. (Som exempel)
Skrivet av flaxis

hm
mycket \"exempel\" blev det. Ber om ursäkt om nån stör sig på det nu!
Skrivet av flaxis
jag har inte
någon överdriven tro på bestraffning. Däremot tror jag att om man säger att ett oacceptabelt beteende får konsekvens måste man fullfölja det. I första läget pratar jag med henne att man inte gör på det viset och i de flesta fall räcker det. Jag måste ju sätta gränser. Hur gör du med dina barn för att få dom att förstå att något är oacceptabelt?
Skrivet av Petra
Så klart
gör jag bara så när jag vet att han tramsgnäller. Inte om han är trött eller ledsen. det skule aldrig falla mig in.
Skrivet av Anna

Exakt.....
så har jag det med sonen här. Han fyller snart 2 år och grinar konstant vissa dagar och när man känner att huvudet nästan exploderar av detta gnäll dag ut och dag in och du säger ifrån till honom så piper han och gnäller ännu mer. Ibland känns det som att jag inte kan prata med folk ute när vi promenerar eller inte bjuda hem folk för då kan han gnälla extra mycket ibland. Grejen är den att om jag pratar med någon annan än honom ibland då upptäcker han att min uppmärksamhet är någon annan stans och det accepterar han INTE. Det är sååååååååååå jobbigt ibland + att folk undrar vad det är med våran son. Jag vet inte vad jag gör för fel ibland alltså, jag gör så gott jag kan, jag har ju syster på 7 mån att ta hand om också.
Skrivet av M
fast hur kan du
veta det? Att han tramsgnäller? Jag tycker att man bör visa barn mer respekt än så!
Skrivet av anna
Kanske
för att jag känner mitt barn??
Skrivet av Anna

Åh
Jag blir faktiskt helt beklämd av att läsa den här tråden! En 2-åring är ett mycket litet barn! De blir inte stora och förståndiga bara för att det kommer en bebis i familjen, även om man förstås som förälder frestas förlita sig på det. En 2-årings gnäll är kommunikation, svårbegriplig och frustrerande för en vuxen men likväl värd att ta på allvar. Du har tidigare berättat om din situation och tro mig, jag har förståelse för att du blir trött och irriterad. Men om du liksom går och har så negativa förväntningar på din pojk, och tycker det är så jobbigt med en 2-åring som pockar på uppmärksamhet när du vill umgås med vuxna - ja, då är det nog tyvärr så att han plockar upp de signalerna, blir osäker på dig och gnäller mer... Att tro att man kan få en 2-åring att skärpa sig med hjälp av skamvrå och tillsägelse, det är en strid som är förlorad på förhand. Nannyprogrammen ger tyvärr en mycket förenklad bild av verkligheten och jag tycker det är synd att dessa expresslösningar ska framstå som räddare i nöden - det behövs ett mycket djupare tänk än så för det mesta. Jag vill rekommendera Lars H Gustafssons bok Lotsa barn och även Anna Wahlgrens Barnabok för lite nya perspektiv på barn som inte är bebisar längre...
Skrivet av Betula
javisst
men din bedömning utgår antagligen från ett vuxenperspektiv och inte så mycket utifrån vad barnet eg. vill säga dig med sitt gnäll. Jag tror inte att barn gnäller för att det är kul utan för att de vill kommunicera .
Skrivet av anna
Svar
Jag har all förståelse för att det är jobbigt. Det har jag verkligen. Samtidigt är min spontana reaktion att du och många andra som svarat dig har alldeles för höga krav på så små barn. Jag känner också att det blir tufft för er om ni tröttnat redan nu. Det enda jag kan säga är att lyssna på barnet, uppmuntra till andra sätt att uttrycka sig. Sätt ord på barnets känslor, \"Blev du ledsen för att du fick fel mugg\" gång på gång på gång. Kanske behöver man inte resonera och diskutera så mycket. Om barnet inte får dra vagnen kan man ju säga nej och förklara en eller två gånger varför det inte fungerar just idag, bekräfta besvikelsen och sen byta ämne eller skoja lite. Att man som förälder brister ibland för att det är jobbigt det är ju som det ska vara men det är inte fel på barnet för det. Upplever du att gnället är ett sätt för henne att få uppmärksamhet så får ni hitta positiva sätt att bekräfta henne och inte göra så stor sak av gnället. Bestäm dig för att inte bli så irriterad. Försök träng igenom, sätt ord på vad hon känner. Syskonsvartsjuka försvinner inte för att syskonet är i ett annat rum. Vad jag anser om metoden \"busmattan\" kanske är uppenbart men jag tycker att det ord du använder är det värsta jag hört i sammanhanget. Det låter som om någon försöker göra något hemskt lite roligt och oförargligt.
Skrivet av EM

Du har så rätt Betula
Äntligen någon som tänker på barnen! Stackars dessa straffade barn som är så jobbiga för oss så vi inte orkar med dem. En tvååring gnäller inte för att jäklas med en trött mamma, han gnäller för att något är fel! Han vill ha uppmärksamhet o ett säkert kort är att gnälla för då blir mamma/pappa iallafall arg så det händer NÅGOT. Bryt den onda spiralen men straffa inte barnet för att han uttrycker något. Det är så mycket nannyprogramsnack på folk så jag blir alldeles matt. Hur kan man använda sig av en elakmatta till barn överhuvudtaget? Respekt för andra människor trodde jag inbegrep respekt för barn också. Jag tror att jag slutar läsa den här tråden. Blir som du bara beklämd.
Skrivet av Nora
Min son
kan verkligen tramsgnälla och jag både ser och hör när han gör det. Det är väldigt stor skillnad på honom när han är gnällig av en anledning.
Skrivet av Anna
Men Anna
Är det verkligen DU som har tolkningsföreträdet och ska avgöra om han har en ANLEDNING? I sina egna ögon har han förstås all anledning i världen. Försök se situationerna ur barnets synvinkel istället för ifrån någon slags vuxen uppförandemall!!
Skrivet av Betula

Håller med MEN
man kan inte räkna med att de ca 50% av Sveriges föräldrar som har den attityden mot sina barn kommer att ändra sig. De tycker ju att de gör det bästa för sina barn, att de är bra på att sätta gränser och annat sånt jag brukar höra från vissa i min omgivning. Så därför tror jag att det är bättre att ge konkreta handfasta råd utan pekpinnar. Man riskerar bara att reta upp föräldrar, att de sätter sig i förvarsställning och inte tar in det goda rådet. detta är inte riktat till någon i tråden utan allmän åsikt o erfarenhet från verkligeheten och aff.
Skrivet av flaxis
Behov av att klara saker
Se till att sysselsätta henne. Låt henne riva morötter, skära(med en vanlig bordskniv) frukt, dammtorka osv. Låt henne välja mugg och tallrik själv, ta för sig mat själv, gå själv (i värsta fall får du väl säga att ni ska gå snabbt och att hon får säga till när hon vill åka vagn). Låt henne putta vagnen och var beredd när hon inte orkar mer i uppförsbacken. Välj dina konflikter mycket som faktiskt inte går kommer hon att upptäcka själv. Tex så tar jag med mig ytterkläder som min dotter inte vill sätta på sig och berättar att hon kan säga till när hon behöver dem. I övrigt brukar jag ha väldigt svårt att höra ;o) ifall min tre åring gnäller. Hon måste prata på vanligt sätt för att mina små öron ska få in ljudet rätt.
Skrivet av ma.mia
Måste tillägga
När min dotter gnäller så lyssnar jag först på vad hon säger och bekräftar att jag har hört henne. Det är först när hon fortsätter gnälla trots vårt samtal som jag får problem att höra gnället.
Skrivet av ma.mia

Sluta gnälla!!!!!!

En 2,5-åring...

Jag har en gnällig pojk

Hon upptäcker ju sin egen vilja nu!

Hon förstår busmattan!

När min son gnäller

Dålig ovana är nog det rätta

han är 2,5 år IMT

Jag tänker precis som du

Det måste jag prova

Om du...

vi hade en sån tendens

hm

jag har inte

Så klart

Exakt.....

fast hur kan du

Kanske

Åh

javisst

Svar

Du har så rätt Betula

Min son

Men Anna

Håller med MEN

Behov av att klara saker

Måste tillägga

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information