Kaos hemma, snälla hjälp!!!

Kaos hemma, snälla hjälp!!!
Skrivet av	Desperados
Det handlar om vår tjej på 3, 5 år som är TOTALT upp och ner. Hon fick syskon för 3 månader sedan och jag förstår att hon på detta sättet säger ifrån men vi orkar inte så mycket mer, känns det som. Hon går på dagis 5 timmar/dag och är ledig en dag i veckan. Den senaste veckan har hon dock börjat vägra gå på dagis och hon har då fått vara här hemma med mig och bebisen, mwn det fungerar inte als. Hon är överallt, klättrar och hoppar, slår sig för att sedan skrika i högan sky uppemot 15 minuter. Jag blir oerhört frustrerad eftersom hon vet om att jag har förbjudit detta hoppande- hon gör det ändå. Hon är på sin lillebror jämt, särskilt när han ammar eller sover (uppmärksamhet, jag vet). Hennes tonläge är gällt och högt och hon pratar oavbrutet... Att borsta tänderna, klä på sig, kamma håret ´liknar mest krig, trots att vi försöker avdramatisera och mötas på halva vägen. Jag skulle kunna skriva en hel bok om detta, men jag tror nog att ni har förstått vad jag menar. Det känns som att vi har hamnat i en ond cirkel! Dottern har alltid krävt väldigt mycket av oss och har fått massor med uppmärksamhet hela sitt liv. Hon får det fortfarande, vi försöker ge henne egentid, pratar mycket, kompromissar, osv. Ändå är det kaos hela dagarna! Behöver lite input, känner mig så dålig som förälder just nu. Skäms för att jag känner en sådan enorm lättnad nu när hon har lagt sig, hon är ju mitt lilla barn gråter
Svar på tråden: Kaos hemma, snälla hjälp!!!

Input frân lilla mig
Wow, snacka om att hon testar gränser!! Jag vet faktiskt inte hur du skulle kunna gâ tillväga för att fâ lugn i huset MEN att du mâste pâ ngt sätt fixa det. För just nu regerar hon som en liten diktator, säkert jättesöt diktator...s Jag har sâ stor âlderskillnad mellan mina barn, en pojke som är 5 och en liten tjej som är 9 mânader. Det gâr liksom inte att jämföra men vi har lagt upp det sâhär eftersom jag är sâ mycket ensam själv med barnen. Med jobb och allt annat som ska skötas sâ har jag en rätt hârd rutin. Killen inser fördelarna med att vara äldst dvs stanna uppe längre än lillasyster pâ kvâllarna ( vâr egen mystid med sagoläsning o dyl), han fâr välja själv kläder, han fâr ha kompisar hemma ( om han städar upp rummet sen), han fâr gâ pâ bio med mamma eller pappa etc etc. Försök att ge storasyster lite ansvar, först lite i taget och anpassat efter hennes âlder och sedan fâr hon en belöning för gjort arbete. Hon kan massa redan i den âldern. Att hjälpa mamma eller pappa tycker alla barn om. Det gällaer bara att ta redan pâ vad. Min son tycker att det är jättekul att vâtorka sina leksaker, stoppa in tvätt i tvättmaskinen etc. ( Nej, inget slavdrivande barnarbete). Min son har insett att det är mycket roligare att ha en glad mamma än en mamma som hela tiden mâste höja rösten för att han inte lyssnar. Det tar tid men du mâste försöka hâlla stând även om det är jobbigt. Du gör faktiskt henne en stor tjänst genom att inte lâta henne vinna ALLA bataljer. Ni lever alla i samma familj och i en familj sâ mâste alla fâ plats, även smâsyskon, hur ovälkommna dom än är.s Och du, lycka till!
Skrivet av dosiss
är inte 3 år..
en jobbig ålder att få syskon i? Jag som jobbat med barn i några år (jobbar med tonåringar nu) skulle aldrig vilja ha så tätt just för det du beskriver. Det jag kan råda är att ni delar upp er ofta att en förälder tar bebisen och den andra den större tjejen och gör saker som stora tjejer gör och sådant som bebisen är för liten för. Hundar är också olika mottagliga för \"syskon \" i olika åldrar. Det är nog bra att hon har kvar dagis.
Skrivet av familjsen

Ähum, vaddå "tätt"?
Hon var 3 år och 4 månader när bebisen kom, det anser inte jag för speciellt tätt? Och sedan din jämförelse med hundar, och att DU aldrig skulle vilja ha barn \"så tätt\". Ursäkta, men jag begriper nada...
Skrivet av Desperados
Tack dör dina snälla ord,
jag behöver det så väl just nu. Det jag är rädd för är att hon känner att jag förskjuter henne, vilket jag nog gör när det blir ohållbart. Jag stänger in mig i försök att skärma av allt stök, och då blir hon som en igel... och vill bara ha mer:-( Jösses, så jobbigt jag har det nu!!! Hoppas bara vi tar oss ur detta och samtidigt får behålla grundtryggheten för vår stora/lilla tjej... Hon är så vilsen nu... och hennes mamma som inte orkar när hon behöver det, hur fasen får man ihop alla bitar??? Kram till dig som har orkat svara...
Skrivet av Desperados
Tätt?
Det är väl inte tätt heller. Två år innan hon blev gravid igen. Vadå måste man vänta till barn nr 1 börjar skolan innan man blir med barn. Då måste man skaffa det första vid 16 och det sista vid 48.
Skrivet av Moa med Ella

finns väl inget måste?
var och en gör väl som den vill men har för mig att jag har läst om att 3 år är en känslig ålder att få syskon i det är väl bara att läsa på och göra research hur andra har löst de ev. problem som dykt upp i samband med syskon, kan ju vara svårt att förklara för en treåring varför lillasyster / bror måste ammas,bytas på och kanske sova innan man kan gå till lekparken..
Skrivet av familjsen
Beskriver hur jag gjorde
Jag har 2,5 år mellan mina barn och den yngsta är 3,5 år nu. De första tre månaderna var ganska kaotiska eftersom jag själv var så trött och sjuk vilket påverkade min äldsta dotter. Hon var arg och besviken på mig helt enkelt. Jag försökte sedan att göra saker mer på min äldsta tjejs villkor. Vi gick till parklekar, museer, skansen, Junibacken skogsutflykterr mm när hon var ledig från dagis. Mellan 3 och 6 mån så låg lillan snällt i vagnen långa stunder och ammades när hon var hungrig så det var ganska smidigt. Det svåra var bara att våga ta sig ut och åka buss med två barn varav en eventuellt trotsig tvååring. Jag har fått gå hem med ett skrikande barn under ena armen och vagnen i den andra så att vara vältränad underlättar. (vi blev oftast sams efter ca 100 m då hon insåg att vi verkligen måste gå hem fast hon inte vill). Efter att ha varit ute en hel dag så var hon aldeles för trött för att orka hoppa runt i lägenheten. Jag försökte att ha fasta rutiner och mattiderna var de samma som på dagis för att underlätta det hela. Jag och min man har ibland ett barn var som vi har egentid med, det är guld värt tycker jag. Ibland regagerar barnen tvärt om mot vad man vill. Om man vill vara ifred blir barnen oroliga och mer klängiga, om man har bråttom blir de stressade och allt tar mer än dubbet så lång tid som normalt. Om jag inte orkar och har tid så beter sig barnen som små bäbisar. Om du är pigg och glad och positiv själs så smittar det av sig till barnen. Försök ha bra tålamod och uppmuntra mycket. Undvik socker och gå ut och rör på er mycket så minskar risken att barnen blir koleriskt uppspelta inomhus. Mina barn klätrar på väggarna och får svårt att somna om de får i sig för mycket sött.
Skrivet av milla
Ni bestämmer.
Det är ni vuxna som bestämmer. När vi fick vårt andra barn fick jag bestämma mig för att vi inte gjort vår tre-åring en otjänst, utan tvärtom och jag vägrade att ha dåligt samvete. Ni har gett henne ett syskon och så här är livet - det blir sig aldrig mera likt för din tre-åring. Hon försöker nog bestämma och visa att hon inte går med på detta, men det är inte hon som kan bestämma, utan ni. En barnpsykolog brukar jämföra att få syskon med att mannen kommer hem med en till fru och säger hon är jättetrevlig och nu ska hon också bo här, så det är ju inte konstigt att hon reagerar. Försök att prata med henne (även om det inte är lätt att prata med tre-åringar) och säg att mamma och pappa har bestämt att så här är det nu och det ska vi inte ändra på. Försök få iväg henne till dagis för att få lite lugn och ro. Hoppas hon lugnar ner sig. Min dåvarande treåring som blev storasyster är fortfarande vid sju års ålder fruktansvärt avundsjuk på sin lillasyster så det sitter fortfarande i.
Skrivet av 3-barnsmor

Men att anmärka på hur tätt
de har mellan barnen är väl inte världens mest konstruktiva sätt att ge råd på kanske? Inte så jäkla mycket att göra åt det nu när båda barnen finns, eller hur? Sen är väl inte 3 år och 4 månader så överdrivet tätt. Det perfekta avståndet mellan syskon...ja därom tvista de lärde.
Skrivet av Mustardseed

Kaos hemma, snälla hjälp!!!

Input frân lilla mig

är inte 3 år..

Ähum, vaddå "tätt"?

Tack dör dina snälla ord,

Tätt?

finns väl inget måste?

Beskriver hur jag gjorde

Ni bestämmer.

Men att anmärka på hur tätt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information