Hejsan! ny i gänget och behöver lite råd...

Hejsan! ny i gänget och behöver lite råd...
Skrivet av	Nettan
För ca 3½ år sedan separerade jag ifrån min dotters pappa. Då ville man ha allt snabbt överstökat och boende blev bestämt till 6 veckor var och detta på grund av min dotters pappas yrkesval dvs. sjöman. Så när han är ute sina 6 veckor är tösen hos mig och när han är hemma är hon hos honom... Problemmet har hela tiden legat i att både jag och Amanda mår väldigt dåligt av det här och jag vet inte hur många gånger som jag har försökt ta upp problemet med hennes pappa och istället för att diskutera så kräker han av sig hur dålig mamma jag är och att jag absoult inte gjorde någontiing (under min tid hos honom) Jag har varit i kontakt med färäldrarätsbyrån och även familjerätten men där tar det stopp varje gång eftersom min dotters pappa vägrar att skriva på papperet för ett samtal.... Nu sist han var hemma så kom vi så långt så att vi skulle ändra lite på boende när han var hemma vilket skulle då vara 2 veckor hos honom och 2 veckor hos oss och resterna 2 veckor hos honom.... Så blev inte fallet för han tog tillbaka förslaget nu när han kom hem igen..... Eftersom jag nu står och stampar på samma ställe hela tiden så har jag helt enkelt kontaktat en advokat för rådgivning! För vem reagerar inte när ens barn gallskriket efter en när man lämnar dom hos sin pappa, hon vrider sig ur hans grepp och jag får slita mig loss... jag känner att detta måste ta slut och kan inte fortsätta så här och alla våra diskutioner förs via SMS Snälla berätta hur hade ni reagerat och gjort???
Svar på tråden: Hejsan! ny i gänget och behöver lite råd...

Sex veckors intervaller för en 5 åring?
Som dessutom (av förståeliga skäl) har dålig kontakt med sin pappa. Aldrig! inte frivilligt, hade rört upp himmel och jord. Endera fick pappan byta jobb alterntivt \"nöja sig\" med att träffa barnet någon timme då och då på dagtid när han var hemma. Tills barnet var stor nog att _vilja_ bo 6 veckor hos sin pappa. Men det ÄR inte så lätt när div knepiga myndigheter resonerar tokigt. Lycka till i varje fall.
Skrivet av marib
tack för svaret men fick en undran...
av det du just skrev \"dålig kontakt med pappan\" har ärligt talat inte tänkt på det innan utan vaknade till nu så att säga... hur kan ett barn få en dålig kontakt med sin pappa när on tillbringar 6 veckor hos honom? Jag vet att han har henne bara för att han vet att jag mår dåligt av det och han blundar för hennes protester och säger alltid likadant \"hon spelar på vårt samvete\"!!!! hon spekar aldrig med mitt dåliga samvete för när han lämnar henne efter 6 veckor så går hon direkt fram till mig och jag får den goaste kramen och så tar hon sina små händer och lägger dom på mina kinder och bara tittar på mig och pussar och tittar i drygt 10 min håller hon på så :-) sen är det en kram och ett hejdå snabbt som ögat till pappan och sen har hon inte tid mer med honom.... borde hon inte visa samma reaktion när han lämnar henne hos mig... hon har även sagt till sin \"plastpappa\" att han är snällare än pappa...hur ska man tolka det?
Skrivet av Nettan

Det blir väl åt båda hållen
När hon väl vat sig vid pappa så blir det ett uppslit åt andra hållet. saken är ju den att jag givetvis bedömer efter vad JAG har på fötterna tidigare. Mamma var, för mig, den viktigaste personen när jag var liten. Pappa nån som dök upp typ varannan helg och ändå så flyttade de isär rätt sena (jag var 7) Från pappa till mamma var inga problem även om jag varit hos pappa länge, jag bara lääängtade. Åt andra hållet däremot funkade det inte alls. MIN starkaste bindning var till mamma. Så sexveckors byten överlag tycker JAG låter tokigt.
Skrivet av marib
jag...
håller med dig att det är för lång tid och det har jag försökt få hennes pappa till att förstå utan större framgång.... återstår att se hur nu advokaten ser på saken ...
Skrivet av Nettan
Galet
Det där att slita sig loss och lämna över sitt barn har hänt även mig - men då var det till dagispersonal! Himmelsvid skillnad! Jag tycker att det verkar helt åt pipsvängen. Vad kan du göra då? Har ni en egen överenskommelse? Dom? Familjerättssamtal med överenskommelse? Om jag var du skulle jag nog ta råd av BUP och familjerätt. BUP kanske först och främst. I min kommun \"måste\" båda föräldrarna vara med på att barnet får hjälp. Men det kanske pappan också kan tycka är bra. Det troliga är väl att BUP efter samtal med er och flickan kommer att säga att detta är en väldigt speciell boendeform som nog inte är så bra för de allra flesta och uppenbarligen inte er dotter. Kanske får det en annan effekt på pappan om han får höra det ur ett annat perspektiv och annan mun? Jag tycker verkligen inte att det är mycket begärt att man byter jobb heller när man har småbarn. Är han inte villig till det för att hans dotter ska må bra tror jag inte att han anses som samarbetsvillig förälder med sitt barns bästa för ögonen. Jag hoppas verkligen att det ordnar sig bra för din lilla tjej!
Skrivet av Miss Lyckad

Oj
såg först nu det lilla stycket om advokaten. Mitt inlägg föll lite platt s Lycka till iaf! Jag tycker att du gör rätt.
Skrivet av Miss Lyckad
det gör inget :-)
jag förstår ifall du blev upprörd över det du läste...för det har jag varit i som sagt drygt 3½ år.... jag lovar dig att jag har varit i kontakt med familjerättsbyrån och familjerådgivningen och i detta fallet är dom handlingsförlamade...eftersom hennes pappa int visar intresse utav att diskutera problemet till sin dotters bästa....Dom hänvisar helt enkelt till domstol. tyvärr handlar alla bråken om oss vuxna och inte om dottern, det är han som sätter igång och triggar mig och jag har tack och lov nu återhämtat mig från den psykiska misshandeln han gjorde mot mig under den tid jag bodde tillsammans med honom ... separationen var ett faktum när han försökte slå mig framför min dotter..... Säg mig..hur stor är risken att en misshandlare slår sina barn? eller psykar dom? Vet sen tidigare förhållande gällande hennes pappa så misshandlade han dåvarande sambon
Skrivet av Nettan
Helt orimligt!
Sluta genast med detta umgänge. Sex veckor är en mycket lång tid att vara ifrån den ena förälder, för jag uppfattar det som att ni inte träffas under dessa perioder eller har jag fel? Är det så, sluta genast! Träffas ni under perioderna så kan det funka, men hon träffar ju i alla fall inte pappan. Ta kontakt med en advokat för rådgivning om hur du bäst ska göra det för att inte göra dig skyldig till något sabotage. Jag vill inte vara stygg, men förmodligen har er dotter redan tagit en del skada av detta. Om du stoppar det nu så tar hon i alla fall inte mer skada.
Skrivet av Malinau

du är absolut inte stygg...
och jag är tacksam mot alla svar jag får... När jag har min dotter har han ingen kontakt med henne mer än via telefon och då sitter hon och håller för örnonen och säger \" nej jag vill inte prata med pappa\" Dom perioder som hon är hos sin pappa så ringer jag henne och då har vi pratat i telefon utan problem fram tills denna period då hon \"inte haft tid\" eftersom hon tittar på någon film (som man hör i bakgrunden) Någon enstaka helg har vi haft henne hos oss oxå men det är mest för att jag ogillar att han har barnvakt till henne eftersom han är väldigt glad för att dricka och va ute på helgerna.... Ska till advokat på måndag eftersom inget annat har hjälpt....
Skrivet av Nettan
Bra
Spontant tänker jag att hon inte vill prata med er därför att det är svårt för henne att hantera saknaden och allt det här. Är det lite ångestfyllt för henne att ha en sådan tillvaro tro? Lycka till hos advokaten. Att veta de juridiska delarna är bra innan du gör något annat.
Skrivet av Malinau

Hejsan! ny i gänget och behöver lite råd...

Sex veckors intervaller för en 5 åring?

tack för svaret men fick en undran...

Det blir väl åt båda hållen

jag...

Galet

Oj

det gör inget :-)

Helt orimligt!

du är absolut inte stygg...

Bra

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information