Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ingen stöttar mig!!

Skrivet av a
Känner mig ledsen. Jag har en dotter som är 15 månader och på senare tid har frågorna börjat komma: Ska hon inte börja på dagis snart? Har du börjat söka jobb än? När jag berättar att jag tänkt vara hemma i 2 år så blir en del nästan fientliga och börjar prata om hur bra dagis är och att det är så svårt att stimulera barnet själv. Jag blir så arg! Vad är det för norm i dagens samhälle? Det vore kul att någon gång få reaktionen "Vad bra att du vill vara hemma när din dotter är liten!"
Svar på tråden: Ingen stöttar mig!!

Förstår dig

Jag tror att allla vi som valt att gå mot strömmen fått liknande komentarer. Jag har hört otaliga under mina 11 år som hemmamamma men det gäller att strunta i dom och göra det som känns rätt för dig. Jag tror att många gånger är det avundsjuka som ligger bakom. Du är inte ensam vi är många fast vi inte syns!
Skrivet av    muminmamma

TUSEN TACK

Tack för att du svarade, det betyder mkt för mig. Kram!
Skrivet av    a

Tycker du ska sträcka på dig och känna dig stolt!

Småbarnsåren går så fort och rätt var det är blir de stora! Jag var också hemma i två år med min dotter, nu jobbar jag 50% och vi har mycket tid tillsammans och hittar på mycket kul på eftermiddagarna. Tycker du ska vara stolt över att du vill och har möjlighet att vara hemma hos henne! Här kommer många stöttningskramar!!
Skrivet av    rollergirl

Vet precis hur det känns

När sonen fyllt 1 år var det den absolut vanligaste frågan jag fick från ALLA: \"och när ska han börja dagis då?\" När jag då svarade att \"det får vi se och förhoppningsvis dröjer det ett bra tag till\", så såg alla väldigt förvånade ut och visste inte vad de skulle säga. Ju äldre han blev desto mer udda var man. När jag sedan blev uppsagd från mitt jobb lagom tills min mammaledighet var slut, tröstade jag mig med att vi nu hade råd att ta hand om honom själva ännu ett tag OCH ffa skulle jag nog slippa \"försvara\" mig varje gång någon frågade varför inte Otto var på dagis. Men nädå, trots att jag ändå var hemma och utan förvärvsarbete (och med planen att pappan skulle vara pappaledig så fort jag fick jobb igen, hälften av våra F-dagar hade vi kvar åt honom) var det fortfarande konstigt att Otto inte gick på dagis (då var han fortfarande bara ca 2 år!). Jag vet precis hur du känner dig, jag har fått alla de kommentarer du fått och kommer att få! Och skulle man tro på alla dessa kommentarer skulle Otto både vara totalt asocial och inte veta hur man umgås med jämnåriga, han skulle vara helt på en ettårings nivå eftersom han \"bara\" är hemma med sin mamma/pappa och inte blir \"stimulerad\" (\"dom lär sig så himla mkt på dagis!\"), han skulle vara jättemammig och blyg och bara hänga mig i kjolen hela tiden osv osv osv. Alla som träffar honom kan ju konstatera att han är precis tvärtom och jag blir bara mer och mer övertygad om att vi gjort/valt rätt! Och jag blir jätteglad när jag läser att du är ännu en som vågar välja den väg ditt hjärta visar! Och glad att även du reagerar på att dagens norm är så totalt ur led att man möts av misstänksamhet och t.o.m aggressivitet när man förklarar att man tror att små barn mår bäst av att tas om hand om sina egna föräldrar. Stå på dig! Håll huvudet högt och NJUT av din dotter!
Skrivet av    :: tösen :: m Otto + bf 15/1

Har hört den förut : )

Alltid den frågan; när ska hon börja på dagis? Är nu 20månader och jag vill vara hemma länge än, var hemma i 5 år med storpojken. Men vet du? När man pratar med lite äldre kvinnor, alltså kanske de som är 50+ så är nästan alla positiva!! De har själva varit hemma med sina barn o minns den tiden med glädje samt vet hur fort det går! Eller så var de INTE hemma med sina barn o ångrar det; ALLA jag har pratat med i den åldern som inte varit hemma med sina barn säger beundrande. åhhh vad klokt av dig! Det önskar jag att också varit o att jag inte hade lämnat barnen så tidigt. Stå på dig och var glad och stolt! Du (och pappan!) är viktigast i ditt barns liv och det är underbart att du kan och vill vara hemma!
Skrivet av    Nora

Artiklar från Familjeliv