Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad kan jag göra?

Skrivet av Smolket..,
När biomamman tar med sig en mycket astmatisk 2åring till ett hem med både hund och katt? Och stannar där hela helgerna så att lillkillen precis återhämtat sig till nästa helg.

Vad kan jag som pappa göra åt det?
Svar på tråden: Vad kan jag göra?

Hänger inte riktigt med....

....men undrar om du är biopappa eller familjehemspappa?Svaret du kan få beror ju på vilket..... Återkom så svarar jag gärna.....är familjehem,men har levt i samma problematik om det är biopappa du är....
Skrivet av    EJE

Biopappa

men jag vet inte riktigt var jag ska fråga så jag frågade bla här.., Förslagen varierar mellan kontakta soc, anmäla och ringa läkare.., om du varit i samma situation, hur löste du det? har du förslag på hur jag ska göra?
Skrivet av    smolket..,

Mmmmmmm....

Jag antog att det var så.....att du skriker på hjälp!!! De råd du fått är helt rätt.....Se bara till att du har intyg på hur killen mår både när han kommer till dig(sjuk?) och lämnar dig(frisk).Är han på förskola?Kolla isåfall med dom.....Och BUP!Dom är oftast helt otroliga! Nu är det här ju ett tag sen vi var i våran soppa och jag vill säga att du nog måste rusta dig till näbbar och klor......och skaffa en MANLIG hjälp på soc eller BUP...ev advokat! Det är alldeles för många \"mammor\" som jobbar i den här svängen och dom identifierar sig tyvärr alldeles för lätt med mamman.....och mister därför sitt klarseende. Vår situation var likadan fast tvärtom eller helt uppochner eller....Det gällde min mans son som vi bara hade umgänge med.Han umgicks med och sov med hund,katt,fågel och chinchilla med sin mamma och hon påstog att han blev sjuk av vår hund....Hos oss sov han helt djurfritt,hunden var bortlämnad och huset sanerat så gott det går.....Mamman krävde att vi skulle avliva vår hund(som var min dotters) samtidigt som hon själv utsatte honom för ett rent menageri!!!???Pojken är allergisk och visst hade vår hund fått flytta om vi kunnat se att han blev minsta lilla dålig av den.Men han kom bara till oss när mamman inte kunde vägra(alltså tämligen sällan) samtidigt som hon själv var den som utsatte honom för alla djur.... Vi traskade hela vägen med Soc,läkare,BUP,intyg.....vår hund dog av sig själv och ändå blev han bara sjuk här för att vi helt kort mött en hund eller katt eller hade bekanta(barnens kompisar) som hade djur....osv och vi fick ingen rätsida på det här förrän pojken blev stor efter 10 år!!!!Helsjukt!!! Vill ju inte skrämma dig.....men tyvärr ger jag inte mycket för vårt sociala skyddsnät!Men bered dig på en kamp för att det ska bli rätt för barnet!!!! Lycka till!!!!Det kan du behöva!!!!
Skrivet av    EJE

tack

för de uppmuntrande orden.., :-/ Skämt åsido, har kontaktat soc.., de verkar förstå men kan ju inte direkt göra något.., vi ska väl dit så småningom o prata o jag kan då framföra allt inför några myndighetspersoner.., känns skönt men även som det blir krig men jag _måste_ ju göra det här för alla lillens skull. Försöker tänka som så att jag ski**r i mammans åsikt och barnen får döma mitt handlande när de blir stora nog..,
Skrivet av    smolket..,

Ledsen.....

.....att jag inte har nåt \"Sesam\" att komma med....Vi upplevde det som du säger....soc (BUP....alla) verkar förstå,men kan inget göra. Men......Vi resonerade som du och nu när barnen är stora är det oss dom har den bra relationen till....Mamman är satt på undantag.(Om det kan va´till nån tröst?) Jag vill tro att om man alltid gör sitt bästa och beter sig sjysst(eller hur det stavas?) så blir det bra i slutänden,men i det här så förlorar barnen alltid nåt ändå. Egentligen vill jag nog hoppas att saker och ting blivit bättre nu,men samtidigt inser jag att det är svårt att ändra gamla tankemönster över en natt.Och det verkar vara så att \"mamma är bäst\" även om det inte är så.(Det här gör mig flyförb.) Håller tummarna för att du ska hitta nån bra lösning-Lycka till!!!!
Skrivet av    EJE

tack igen

Det är faktiskt lite tröst även om det inte gör saker och ting bättre för lillen just nu att veta att barnen kommer att förstå. Om det ändå räckte med det.., äldsta grabben (vi har 3) känner sig övergiven av mamman och jag ska ringa BUP (har ringt bris redan om råd) om hur jag ska hantera det bäst. Jag blir ibland så trött på att hålla mamman om ryggen när grabben gråter.., att säga att hon inte menar si eller så, att hon visst älskar honom.., att hon inte alls ska lämna bort honom.., etc Men, men.., det går väl över någon gång.., Jag mår iaf riktigt bra den här helgen då jag har alla hos mig ;-D
Skrivet av    smolket..,

Artiklar från Familjeliv