Vet inte hur jag skall angripa problemet.

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vet inte hur jag skall angripa problemet.
Skrivet av	Mamma J
När vår son skulle börja i förskoleklass var vi inne på BuP efter remiss från BVC eftersom sonen hade motriska svårigheter, samt svårt med inpulskontrollen. Väl där fick vi beskedet att det nog bara var omognad och eftersom sonen inte hade några inlärningsproblem så skulle det nog inte bli några problem. Omognaden var hans problem i förskoleklassen. Han beräknades då ligga nästan 2 år efter de övriga. Han blev ledsen och arg när han inte kunde eller fick som han ville. Blev han arg och ledsen var några av de andra barnen och fröken direkt där för att lugna honom bla genom att låta honom få som han ville. I första klass fanns problemet med att han blev så arg och ledsen kvar. Fröken i ettan uttryckte många gånger att hon inte vågade ställa krav på honom att inte börja skrika och gapa eftersom hon inte visste "om han kunde hjälpa det". Jag förklarade att så gör han inte hemma och de dagar vi var med i skolan hände det inte heller, men så länge folk behandlade honom med silkesvantar skulle han fortsätta skrika sig till det han ville. Fröken lyssnade och ställde krav på ett bättre uppförande och det blev bättre. Han började komma ikapp mognadsmässigt. I samma veva gick han på simträning. Där fick han också dessa utbrott - om jag inte var med. När jag eller hans pappa kom in i simhallen slutade han tvärt. Han motoriska problem har minskat succesivt och han simmar bra (tog kandidaten som åttaåring) I tvåan var det återigen nya lärare - två stycken. De upplevde det inte som något större problem, men någon gång reagerade de när han inte uppfört sig. En som däremot reagerade var en mamma som vi känner utanför skolan. Hon hade varit och hälsat på i skolan en dag och berättade sedan att de lät min son uppföra sig lite som han ville. Hon sa att det var som en annan unge. Jag kontaktade skolan och pratade med sonen - och det blev bättre. I tvåan fick han också två epileptiska anfall med 6 månaders mellanrum. Han går nu på medicin för det. Inga andra attacker. Nu har han börjat i trean och den nya läraren (som bara haft äldra elever förut) uppfattar det hela som ett jätteproblem. Sonen förstår ingenting - han tycker att han uppför sig bättre nu! Det hon ser som ett problem är att han pratar rakt ut, inte räcker upp handen och blir arg när han gör fel/inte kan, samt att han tänker högt när han arbetar. Hemma är han världens goaste, snällaste och enklaste unge. Visst - han blir ledsen och arg ibland, men inte mer än andra ungar. Han vinner inget på det. I skolan har även övriga elever låtit honom göra lite som han vill för att han inte skall börja gråta. Frågan är hur vi skall komma tillrätta med skolproblemet. Han har ingen bokstavsdiagnos, men epilepsin medför några problem med koncentration, försämrad inpulskontroll etc. Rent kunskapsmässigt ligger han en bra bit över normaleleven. Oj, detta blev långt. Vad jag vill är tankar/reflektioner - vad har jag missat? Vad kan jag göra? Känner någon igen sig?
Svar på tråden: Vet inte hur jag skall angripa problemet.
Inga svar i tråden.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv