Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Här var det lugnt,men jag fortsätter =)

Skrivet av Jenny m A&W
Lite bad-tvätta-håret-bekymmer.

William som hela sitt liv älskat vatten,älskat att duscha,älskat att bada-såväl i badkar,pool eller sjö,älskar regn och geggamojja-ja ni fattar.
Helt plötsligt är han vettskrämd att få vatten på huvudet,det har aldrig varit några problem att tvätta håret förut,han har bara skrattat.

Men nu.
Han skriker rakt ut när vi säger att det är dags för ett bad,klamrar sig fast vid mig och vill verkligen inte.

Det har inte hänt nåt speciellt som han kan ha blivit skrämd av och det kom helt plötsligt.
Fast det går lite bättre om storebror hoppar i badet först och sen får William gå ner och leka,men man ser att han inte är riktigt avslappnad.
Jag undviker att duscha bort schampot med duschmunstycket utan tar en tvättlapp som jag blöter.
Jag vill ju inte tvinga honom,så konstigt bara att han plötsligt e så rädd.

Vi får ta det lugnt ett tag och låta honom mest leka i badet en period så får vi hoppas att det blit lite bättre.

Han är väl under stor utveckling just nu och så har vi ju flyttat och allt det,det måste väl ta sig i uttryck på nåt sätt.

Han har ju oxå blivit jättemammig vid läggdags,förut la vi honom och han somnade utan problem själv,sov oftast hela natten,ville inte sova i våran säng...nu ska jag sitta bredvid sängen och helst stryka honom lätt på kinden eller över håret tills han somnar,han vaknar ofta på natten och vill mer än gärna sova hos oss (eller mig,ligger tätt,tätt).

Det är ju vanligt i den här åldern,i hans kamp att vilja vara stor och göra det syskonen gör blir stunderna där han får vara liten bebis viktiga.

Den lilla gullungen,jag antar att det finns fler som gjort helomvändningar med saker som plötsligt inte funkar alls.

Slutsvamlat för denna gång

kram Jenny
Svar på tråden: Här var det lugnt,men jag fortsätter =)

Ella med!

Så länge det är hon som plaskar i vattnet på eget initiativ så är det bara kul - om det blir någon slags \"tvång\" så utbryter stor panik... Duschar gör vi bara i nödfall nu för tiden. De två andra barnen var likadana - så jag hoppas att det även för Ella räcker med att vi börjar i simskola ;-)
Skrivet av    NenNa m E 040110 + A-98+ C-00

En till...

som gallskriker o vi får inte ens i honom i badet (som han älskat innan) så det känns hemskt att ta kampen som ju måste komma ibland.. =0( Han skriker helt panikartat.. likadant vid tandborstning..*pust*
Skrivet av    Annica m Jesper dec-03 o Ludvig maj-05

Ja,inte blir det bad varje dag längre

Det som förut var dagens höjdpunkt på dagen för William. Duschandet visar sig funka liiite bättre om vi bastar,då var det skönt att duscha lite svalt efter...men vi kan ju inte basta varje kväll =)
Skrivet av    Jenny m A&W

Ja,lite jobbigt är det ju

då iallafall min plutt är en riktig skitgris så det bästa är ju en snabbdusch dagligen-men det är ju inte kul när han blir så där panikledsen-precis som din lille kille. Tandborstningen är oxå en kamp här-fast där handlar det mera om den lilla viljan,han kan själv tycker han....det tycker inte jag. Och vi har provat det mesta,leka,ha varsin tandborste,att han får borsta på mig osv osv men den kampen får han inte vinna så han inser väl att mamma är fööör envis tillslut ;)
Skrivet av    Jenny m A&W

Asta var sådan

i våras men det släppte under sommaren när hon kunde plaska i havet med mera. Nu älskar hon vatten men i våras blev hon stel i hela kroppen och gav ett vettskrämt intryck bara vi doppade hennes fötter i vattnet. Vi vet inte varför det var så men genom att ta det lugnt och låta henne närma sig vattnet i sin takt har det gått bra. I helgen blev hon arg när hon inte fick bada i havet tillsammans med sina systrar...Asta är född i februari -04.
Skrivet av    Malla med Asta

Bada i havet,brrr

men så är jag ju en riktig badkruka oxå. Vad skönt att hon gillar vatten nu. Det som e lustigt med William är ju att han gått från att älska vatten till att vara vettskrämd,utan anledning. Det är väl mera vanligt att dom e lite reserverade med vattenlekar då dom är små men lär sig att älska det med tiden,så var det med min Anton iaf. Vi får fortsätta ta det lugnt i hans takt. kram
Skrivet av    Jenny m A&W

Artiklar från Familjeliv