Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

kanske är jag motståndare till sjal?

Skrivet av filur72
När jag köpte min för ett år sedan var det ganska ovanligt med sjal eller också var det helt enkelt jag som inte såg det. Nu ser jag det var och varannan dag och det är _alltid_ mamman som bär i sjal. _Aldrig_ pappan. Det ser verkligen så självklart ut att det är mammans barn. Min man hör till samma skara. Han bär inte i sjal, han har provat men inte mer. Däremot gillar han verkligen att bära i sele; babybjörn eller patapum, inga problem. På ett brollp jag var nyligen så bar mamman sin lille _inte gammal_ i sjal hela kvällen och pappan satt bredvid som ett fån. Han försökte då och då visa plutten lite uppmärksamhet men den var ju liksom inlindad i sjalen. Självklart är detta bara ett exempel. Jag känner ändå att et faktiskt finns risker i att mamman får bära allt för det blir liksom lätt och smidigt men att pappan som ofta dessutom är mer osäker redan från början hamnar mer och mer i kölvattnet. Vad tror ni?
Svar på tråden: kanske är jag motståndare till sjal?

Antagligen väldigt olika!

När jag (och bebis, 4 v gammal) var på en konferens i förra veckan undrade en man om sjalen. Han är trebarnsfar o minsta är ca 8 mån tror jag. Han kommenterade just att sjalen ser \"så feminin\" ut, babyn kom så nära liksom. Hittills har min man inte haft anledning att använda sjalen, men jag skaffade just en som inte hade \"feminina\" färger för att han skulle kunna använda den. Jag är säker på att han kan använda den om/när vi ska ut på nåt där bebis kan sitta hos honom några timmar, vi använder den ju inte för korta stunder hemma, då är hon i hans knä istället. Mina reflektioner bara... Som nybliven sjalmamma...
Skrivet av    Azza

Min man

är likadan, han vill inte använda sjal, tycker det känns femenint. Och vår är ändå blå.. Men han har selen inställd på sig och har med den när vi är ute så vi turas om. Karin
Skrivet av    Karin med Milva 13/4

Fortfarande utan barn hemma...

...men med en långsjal till mig. Den är marinblå och kan även användas av maken. Men han säger att han vill ha en ringsjal, så då ska vi beställa det om han tror att det skulle kännas bättre. För mig blir sjalen ett hjälpmedel för att spara axlar och rygg. Min man har inte haft problem med dem och behöver inte sjal av den anledningen. Däremot tänker vi nog söva bärande och bära mycket hemma för att främja anknytningen och då vill han som sagt ha en bärsjal. Ute vet jag inte om han vill använda sjal. Man har väl lite olika behov. Vi hoppas att ringsjalen blir praktiskt att ha när vi hämtar hem lillan från Etiopien.
Skrivet av    Maria med AH-04

Omvända roller här.

I den här familjen har det varit pappan som burit mest i sjal och har det varit fest har det varit självklart att han har burit. Han kan koppla av bättre än jag med ett sjalbarn på magen. sonen kom så sent som i sommras med sjalen dragandes till... just det pappan. hmrf.
Skrivet av    Minna med treåring.

Jag tror inte det är sjalen som är boven

När vårt första barn kom var min man ganska osäker, inte hemma men på stan och i andra sammanhang med människor han inte kände. Vi bar knappt alls för vi hade bara en hemsk bb. Det var alltid jag som tog sonen när han var ledsen och pappan gick inte ut själv med honom förrän han var runt ett år. Hemma var ansvaret delat men alltså inte ute. Han var en osäker förstagångspappa. Med vårt andra barn hade vi ingen vagn de första sex månaderna. Jag bar alltid i sjalen ute när vi var tillsammans, han tycker inte om dess utseende, men älskar funktionen den fyller. Men var han ensam så bar han. Han har tagit ett helt annat ansvar över andra barnet och när kvällsgnället satte in var det han som snörade på sig sjalen och vankade av och an. Exemplet på bröllopet är inte så talande, man vet ju inte hur det ser ut i deras familj annars. Om det dessutom var en liten bebis och han var i sjalen och var nöjd så hade varken min man eller jag riskerat gnäll bara för att för syns skull ge uppmärksamhet. Nära varandra kan de vara på kvällen när man kommer hem. Har själv varit på bröllop med liten bebis och så länge hon var tyst var vi tacksamma. Om pappan dessutom gillar att bära i en ergonomiskt riktig sele förstår jag inte alls problemet. Man kan ju ha många bärreskap och behöver inte gilla samma. Det är pappans barn lika mycket som mammans och därför anser jag att det är på mannens ansvar att etablera sin kontakt med barnet och på mammans ansvar när det gäller hennes kontakt. Självklart ska båda främja den andres kontakt. Om nu båda vill bära samtidigt får man väl ta varannan gång. Framförallt så ser jag hellre att barnet vid promenader bara är nära mamman än att det ligger i en vagn en meter ifrån båda föräldrarna. :)
Skrivet av    Banga

Jag tror

att man får sätta ned foten och helt enkelt linda in karlsloken i sjalen om han inte kan tror sig kunna få på den bara för att den saknar spännen ;). Min man bär faktiskt i princip alltid på våra gemensamma promenader! Han var inte särskilt begistrad i sjalidén innan, utan ville helst ha något bärhjälpmedel med spännen. Så fick vi hem sjalen och genast började han klura på hur han skulle kunna efterlikna ett barn i den... Sedan gick och satt han i två timmar med fem liter vatten i sjal på magen. Och blev såld :). Han tycker att det är jättemysigt att bära i sjal, men tycker nog att knytningen fortfarande är lite knepig. Eftersom jag bär mer totalt sett (på alla ensamma hundpromenader) så har jag fått ett bättre grepp om det, så jag brukar hjälpa honom. Fast man behöver nog ha en neutral sjal, förstås. Vår är beige och väldigt diskret. I och för sig har jag en tuff man så han skulle nog kunna bära i en ceriserandig också, om det krävdes ;P. Men han skulle nog inte vara _lika_ förtjust i den som han är i den vi har.
Skrivet av    Helena m Y

Jag FÅR inte

bära Olivia i sjal längre! Nu är jag ju alldeles jättegravid för tillfället och kan inte bära så mycket men om jag tex vill ha henne som \"sjalmodell\" om jag ska visa nån så _vägrar_ hon oftast. Det är BARA pappa som får bära! Han bär helst i ringsjal, han tycker att ERGO:n är bra men aningen för krånglig om han är själv. När bäbisen kommer blir det nog jag som bär den mest. Jag TROR att Olivia skulle bli mer svartsjuk om pappa bar bäbisen men det är ju även enklare eftersom jag ska amma och dessutom orkar ju pappa bära tyngre så det blir bäst att han då bär Olivia. Kan tillägga att han burit Olivia nästan alltid när vi varit ute båda två ända sen vi skaffade sjal.
Skrivet av    Helene & Olivia 031017 & Lillasyster 0510??

Jag förstår inte...

...resonemanget om att pappan skulle kunna hamna utanför för att mamman bär mer. Han har väl ett eget ansvar för sin relation till barnet, precis som mamman har?! Varifrån har synen på mamman som den som inte kan släppa in pappan i föräldraskapet kommit? Man kan väl i så fall lika gärna se det som att pappan inte är tillräckligt intresserad för att själv ta initiativet? Angående bröllopsexemplet så tycker jag att den mamman var osedvanligt klok som hade barnet hos sig vid ett sådant tillfälle då det ofta rörs mycket i rummet och ljudnivån kan bli rätt hög. Särskilt för det lilla barnet som bäst känner igen mammans röst, doft och rörelser måste det ha känts väldigt tryggt att få vara inlindad hos henne. Därmed inte sagt att pappan är oviktig, men man har som jag ser det utgått ifrån barnets behov och inte ifrån sina egna. Ett jämställt föräldraskap kan man ha ändå, även om mamman bär mest.
Skrivet av    Biancaneve

Här bär pappa....

..varje dag i vår storkis! Och har gjort med två barn nu! :)
Skrivet av    Erindriel

Jag tror inte

att sjalen gör skillnad.. det speglar nog bara samhället i stort tyvärr...
Skrivet av    Tuvamy

Min man vägrar också sjal

Men han vägrar också att låna min cykel (skulle aldrig kunna tänka sig att bli sedd med en damcykel), vägrar bära rosa skjortor, etc etc. Det är alltså mer ett allmänt anti-allt-som-är-det-allra-minsta-feminint. Toklöjligt tycker jag, men sån är han. Däremot bär han gärna i ergon. När vi var på semester utan vagn bar vi halva dagarna var, han i ergo och jag i sjal. När vi går ut tillsammans är det alltid han som bär. Allt ansvar för sonen delar vi lika när han är hemma. När det gäller bröllop och andra stora fester är det nog jag som tar ansvar, mest för att jag är nykter och han dricker vin...
Skrivet av    Alven

Håller med!

Vad är det för mesar till pappor som inte kan ta eget ansvar för sina relationer med barnen? Vad är viktigast för pappan liksom, att verka \"tuff och macho\" och därför inte använda sjal eller att få en djup och nära relation till sitt barn? F ö så går det ju utmärkt för pappor att bära barnen även utan sjal, om det nu känns så pinsamt att använda en sådan :-)
Skrivet av    Kattis

Jag tänker ha sjalen när

jag är ensam hemma på dagarna med tre barn! Då är maken ändå på jobbet. Vill ha den för att underlätta när jag åker & handlar, när jag städar/tvättar, när vi går promenader. För att ha händerna fria. Jag har sett pappor som bär i sjal, och jag hoppas att min man vill prova med.
Skrivet av    -Catharina-

nära

Synd om han tyckte att sjal var feminin just för att bäbisen var nära - många bäbisar behöver ju vara nära och om pappan inte kan eller vill uppfylla det behovet så kan han ju inte få en lika bra relation till barnet som mamman kan om hon är nära. Då är det ju inte sjalen som är orsak till ytterligare ojämlikhet, utan det faktum att pappan inte vill vara nära barnet. För övrigt har min man burit massor i sjalen. Vår sjal är förresten blå - en del kvinnor köper sjalar i färger som de vet deras män inte gillar, de förväntar sig alltså att mannen inte ska bära, tvärtom, de visar att sjalen är för dem, bara. Men det beror ju inte heller på sjalen.
Skrivet av    Veronika

Bra skrivet!

Himla bra sagt, instämmer i vart enda ord! Jag reagerar också på uttrycket \"som ett fån\"?? Pappan satt bredvid fanns intill sitt barn och mamman, är det fånigt bara för att mamman hade barnet i sjal på festen? Det låter praktiskt, tycker jag. Min man gillar inte heller sjalar \"flummiga, tjejiga, inte hans stil helt enkelt\", men det hindrar honom inte från att vara en nära förälder. Han bär gärna i famnen utan sjal, och vid måltiderna har han oftast Tindra i knäet. Och allting har sin tid! Att en nyfödd som ammas mycket gärna sitter på mammans kropp utestänger inte pappan för all framtid. Det är ju en kort fas vi talar om! Äsch, ser man sjalen som ett hinder är det nog inte så mycket intresse att vara nära och knyta an, tänker jag. Men nu har män kanske fått något mer än amning att skylla ifrån sitt bristande engagemang på?
Skrivet av    Cecilia m Juni & Tindra

Hihi

Min man valde att vi skulle ha en Inka när vi köpte Storchenwiege! Jag tänkte att han skulle välja färg så att han inte skäms sen och inte vill använda den. Å så blev det total färgchock (men underbart snygg) istället för diskret. När vi köpte Babun fick han välja igen och det blev vinröd istället för svart eller blå eller nåt mer diskret. Han använder iofs inte dem lika mycket som jag, men han bär gärna, både med sjal och sele.
Skrivet av    -MOE-

Oj, så bra svar!

Kunde inte ha skrivit bättre själv.
Skrivet av    -MOE-

Här bär pappsen :)

å vi slåss nästan om vem som får sjalbebin *S* - alternativet är 3 bångstyriga härliga vildar - fast även dem jagar vi mest båda två *ler* Nu är detta vår fyra o vi hade aldrig haft såhär många om JAG skulle göra allt eller om JAG snattat all tid. Tycker dock att killar vanligtvis inte har speciellt svårt att ta för sig så varför även inte i dessa situationer??!!
Skrivet av    jess

Men...

...det är väl bara att dela på bärandet? Nu har vi förstås inte använt bärsjal tidigare men burit mycket har vi gjort båda två.
Skrivet av    Agneta H, trean bf 8/11

oj vad många svar!

Kul. Ni som skriver om skuldbeläggandet av kvinnor och att män inte _tar_ sitt ansvar, tycker jag att ni har rätt i sak men i praktik? Jag vet inte. Få önskar nog mer än jag att männen självmant ska ta sitt ansvar. Men i praktiken är de ändå rätt motarbetade tycker jag. Det är många värderingar om inte annat så gammeldags värderingar att de inte ska vara med sina bebisar på samma sätt som kvinnan. Dessutom fattas det ju vardagsförebilder, för att inte prata om i media. Sällan ser jag artiklar om män som handlar om andra saker men där journalisten ändå frågar om barn. Men det gör jag väldigt ofta om kvinnor. Jag har dessutom läst flertalet artiklar nu om 80-talisterna och hur flickorna _aldrig att det står om pojkarna_ vill välja både karriär och barn. Självklart är det heller inte sjalens fel i sig att det blir mest kvinnorna som bär sina barn men kanske vill jag ändå inte \"haussa\" ett hjälpmedel så totalt framför andra då jag ändå bara sett kvinnor bära i sjal. Om man bara ska köpa ett bärhjälpmedel så är det kanske bättre att välja ett där båda känner sig hemmastadda? Är det ändå fel att försöka hjälpa sin man lite på traven? Det är ju inte alla förunnat att hitta totalt jämställda män? Och grattis till alla er som har män som bär i sjal, vad glad jag skulle bli av att se dem på stan, vilka förebilder!
Skrivet av    *Filur

nej jag menade inte fånigt

bara för att mamman hade barnet i sjal på festen utan att han liksom inte kom sitt barn in på livet, han försökte vara mer nära än barra sitta bredvid alltså ta på barnet men det gick inte för det enda som stack ut var en liten fot. Vad som var fånigt var alltså att han försökte men misslyckades med sitt närhetsförsök och satte sig lite besviket tillbaka på sin stol. _som jag uppfattade det_...
Skrivet av    *Filur

Min man bär ofta

Skriver inte så ofta här men läser ibland. Min man bär ofta i sjal, och ofta har vi \"krig\" om vem som ska få bära. På senaste resan så bar han Oliver under kostymjackan. Gissa om han fick underliga blickar av andra manliga resenärer på morgontåget till Kastrup?! Så nej, jag håller inte med. Det behöver inte betyda att mannen hamnar vid sidan. Det blir vad man gör det till och jag tror inte sjal eller inte sjal har så mycket med det att göra. Kolla förrensten i mitt album i mitt info hur söta mina killar var i kostym&sjal :)
Skrivet av    Myra *på besök*

vilken härlig bild!

tack för den. Första gången faktiskt som jag ser en man i \"finkläder\" och sjal.
Skrivet av    filur72

Härlig bild! :) *imt*

Skrivet av    -Tessie-

Tvärtom här!

Det bästa med sjalen är just att den erbjuder något som nästan är likvärdigt bröstet som tröst. När mina barn har varit kvällsgnälliga och velat snutta och bäras så har vi redan från början kunnat dela på anvaret. Jag har inte bllivit sittande i soffan utan har kunnat lägga de andra barnen som vanligt. Bebisen nöjd i sjalen hos pappa.
Skrivet av    EM

Här har ERGON varit pappas bästa vän

Vi köpte sjal när Celia var liten plutt, och faktiskt - S bar Celia i sjalen många gånger! Men han fick inte riktigt till det med knytningen, och han upplevde det inte så skönt. Men sen, när vi köpte Ergon - vilken skillnad! Oj vad han har burit mycket. Och faktiskt, Ergon var den som gjorde att han kunde ta över nattning och nattpass, för Celia sov hos honom bara om hon blev buren. Så han bar och bar och bar... *ler* Så för vår del har Ergon/bärhjälpmedel absolut hjälpt pappans och barnets anknytning, inte alls tvärtom.
Skrivet av    -Tessie-

Det där med osäker pappa..

..har jag och min man pratat om. Vi undrar om inte pappor är mer \"granskade\" när de är ute med sina barn. Antingen är människor runt omkring överdrivet positiva och pappan blir kallad \"gullig\" och duktig för att han kan byta blöja ungefär. Eller så är folk överdrivet kritiska och undrar t.ex. om pappan verkligen ska låta barnet klättra själv på det farliga staketet. Om det är så, tacka för att man känner sig osäker i något så \"uppseendeväckande\" som sjal.
Skrivet av    EM

Artiklar från Familjeliv