Ännu en tabubelagd fråga....

Ännu en tabubelagd fråga....
Skrivet av	Mamma till mååånga
Drabbas ni av dåligt samvete över att ni har så många barn? Här om dagen satt jag tillsammans med några vänner. Jag kände båda, men dom hadde inte snackat med varann förut. Den ena har en dotter som är lika gammal som min äldste och är drabbad av sekundär barnlöshet och har haft 3 jobbiga missfall. Den andra var också drabbad av sekundär barnlöshet och hade två missfall och fick en andra dotter efter tio år (som är lika gammal som min äldste). När dom två då blev sittande och prata om sina erfarenheter och sorger kände jag sånna konstiga känslor. Jag ville bara gå därifrån. Jag är drabbad av ofrivillig flerbarnsföräldraskap. Dvs att fler av mina graviditeter inte var planerade, men jag VALDE att behålla alla barnen, och jag älskar dom. Och jag har aldrig varit tvungen att genomleva ett missfall - än . Men _det_ är sånt man _inte_ får prata om. Eller? Jag ville bara gräva ner mig, forsvinna därifrån, låtsas att jag och alla ungarna mina som svärmade omkring mig inte fanns. Människor som är drabbade av (sekundär) barnlöshet tycker det är jobbigt att sitta och lyssna på människor som pratar barn och graviditet, men jag tyckte faktiskt det var oerhört jobbigt och _pinsamt_ för _mig_ att lyssna på dom. Och min svägerska fick nu sitt första och säkert enda barn nyss. Hon tycker inte om mig. I början gick det bra. Men när dom upptäckte att dom inte kunde få barn själva och vi samtidigt blev gravida med nr 3, så började hon hata mig..... Och det verkar inte ha släppt på trots av att dom fick ett barn efter några ivf-försök. Därför att vi fick två barn till (!) innan dom fick sitt. Är jag ensam om sånna tankar? Är jag ensam om att drabbas av dåligt samvete över den härliga barnaskaran min? Är jag ensam om att tro att vissa människor hatar mig - eller åtminståne inte vill umgås med mig - pga min fantastiska fertilitet? Jag tycker detta är oerhört jobbigt, och det har tagit mig några dagar innan jag vågade samla tankarna och skriva här. Hoppas ingen hoppar på mig nu.
Svar på tråden: Ännu en tabubelagd fråga....

Du är säkert inte ensam
men nej, jag har inte känt dåligt samvete för att jag har många barn, däremot kan jag känna med dem som inte kan få som verkligen längtar efter barn. Kan tycka att livet drabbar somliga onödigt hårt. Och ifrågasätta varför en del kan ploppa ur sig unge efter unge som de sen inte tar hand om utan soc får placera om.... Där kan man tycka att livet är orättvist. Men jag kan inte själv känna att jag ska behöva ha dåligt samvete för att jag kan få barn och inte andra. Har haft många missfall (7 st) och endast två av mina fyra barn var planerade men alla lika välkomna. Ha inte dåligt samvete för att du välsignats med många barn, din svägerska skulle sannolikt inte må bättre om ni varit barnlösa, däremot så kan svartsjukan ta sig olika uttryck och att hon projicerar över sina känslor mot dig är hennes problem som hon själv måste ta itu med. kram
Skrivet av Nettan
Nej då
Är jag ensam om sånna tankar? Nej, absolut inte.... Tror det är så många mer än dig som känner så... Jag är en av dem... Är jag ensam om att drabbas av dåligt samvete över den härliga barnaskaran min? Nej igen.... Jag tittar på min ena syster och hon får helt enkelt inga barn... Hon kan inte få.... Och här sitter jag med mina fyra barn som jag fått behålla, tre missfall och en abort i bagaget..... Och hon har inte ens fått uppleva lyckan med att få vänta och föda ett barn.... Känns som ett hån mot henne även om jag vet att det inte är mitt fel... * Är jag ensam om att tro att vissa människor hatar mig - eller åtminståne inte vill umgås med mig - pga min fantastiska fertilitet? Ännu en gång - Nej.... Och med tanke på att jag och min syster pekar på förra funderingen* inte har någon kontakt alls i dag (sedan ca 1½ år tillbaka) så vet jag hur svårt det kan vara för dem som inte får barn att se dem som haft den tur jag haft.... * Så som du har jag lätt lätt lätt att bli gravid.... Jag har iofs inte fått (eller kunnat) behålla alla mina barn men iaf..... Tycker det är tragiskt att din svägerska upplever det hela så som hon gör och ja... Min syster är ju likadan så jag fattar det så väl så väl..... Men se dina barn som en skatt du fått och haft turen att få..... Försök att lägga de där tankarna på hyllan och låt dem ligga kvar där.... De som har svårt att få barn lär ju knappast få fler bara för att du bannar dig själv eller hur... Kram
Skrivet av -Jessis-

ja
det händer ibland.Jag känner mig tex skyldig när jag läser om ofrivilligt barnlösa som är bittra över andra som lätt blir gravida,säger ganska sårande saker om folk som lätt blir gravida(fast jag förstår dem förstås),gärna uttalar sig om hur orättvist livet är osv. Jag har förstås förståelse för att man kan bli bitter i en sådan situation,men jag känner mig också skyldig eftersom jag aldrig haft svårt att bli gravid. Min svägerska har också bara ett barn,hon har tidigare gjort flera aborter som hon efteråt ångrade,träffade sin man sent och hann bara få ett(hon är nu 45 och sonen 7) innan hon skilde sig.Hon har iofs aldrig varit bitter mot mig,men jag känner mig ändå lite skyldig...har ännu inte talat om att jag är gravid igen eftersom jag inte vill såra.Jag vet att hon ville ha fler barn. Jag tror att många med få barn som ojar sig egentligen är lite avundsjuka,även om de kanske aldrig hade vågat skaffa fler barn själva.Det är fullt möjligt. Man får nog försöka tänka att alla har sina sorger,även vi som har många barn.
Skrivet av Cecilia m fem+bf april
jag fattar
Jag umgicks en del med en mamma som väntat länge på första och väntar ff på nr 2. Vi har inte setts på ett tag nu men jag kände mer och mer att jag fick vakta min tunga så jag inte sa något som kunde tolkas att jag tyckte det var lite kämpigt med många barn. Alla dagar är ju inte solsken och jag tycker att en viktig del i att stå i lekparken m andra mammor är att få dela det jobbiga _och_ roliga saker om barnen. Men hon sa någon gång att man inte ska klaga, det finns de som kan få fler barn men inget hellre vill. Jag har oxå tyckt det var väldigt jobbigt och på något vi kännt mig dum när min syster aldrig blev gravid och sedan när hon väl blev det fick missfall. Varför producerar jag barn på löpande band och hon inget! Tackoch lov har de nu ett barn som alla mina barn avgudar.
Skrivet av erika m 5 barn
faktisk inte
När man inte kan få barn händer att man blir bitter och avundsjuk. Har själv varit sån. Min äldste var 17 när jag äntligen fick nr. 2. Min granne kämpade hårt med dyra behandlingar för att få sin \"tvåa\". Men hon var inte bitter på mig när jag blev gravid, fast hon var lite ledsen. Hon var glad för min skull! Nu har jag adopterat 2 barn till och granne väntar nr. 3! Är det så att du känner någons motvilja mot dig så kanske de har fastnad i sin bitterhet. Och en annan sak. Alla älskar inte alla och anledningen hittar man alltid. Är det inte antal barn då hittar man nåt annat \"fel\".
Skrivet av larchik

Nej
Jag har två nära vänninor som har problem med barnlöshet och jag har aldrig haft dåligt samvete för att jag fått barn.Vi pratar väldigt mycket om barn och barnlöshet. Mina väninnor är givetvis ledsna över sin egen situation men tror inte att de någonsinn tänkt \"illa\" om att jag har barn.
Skrivet av MorsanBaloo
Nej
jag har nog inte dåligt samvete över mina barn. Jag har några i bekantskapskretsen som inte har haft samma tur. Aldrig upplevt att dom skulle missunnat mig min lycka. Vi pratar öppet om det. Tyckte det var jobbigt när jag fick MA och MF och att många hade svårt att acceptera min sorg pga att vi har fler barn (dock inte dom som är sekundärt barnlösa).
Skrivet av Anneli7

Ännu en tabubelagd fråga....

Du är säkert inte ensam

Nej då

ja

jag fattar

faktisk inte

Nej

Nej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information