Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jag vet inte om min son har något men det känns

Skrivet av Mamman
konstigt. Ända sedan dagistidgen tycker jag att det varit problem på dagis, på skolan och hemma.
Nu har skolan sagt att de måste söka pengar för att få någon hjälp utifrån, t ex en assistent för sonen. För det tycker att de gjort allt; försökt fokusera på positivt mer, varit hårda med gränserna. Men allt verkar bara rinna av honom. Både beröm och tillsägelser.

Hemma har jag också försökt var lite hårdare. Har han betett sig dåligt med en kompis upprepande gånger har de inte fått leka på ett bra tag. Det var så med en kompis på skolan. De hade eldat i skogen bakom huset, samt en del andra saker. De fick lekförbud nästan halva vårterminen. Sen efter sommaren fick de leka igen, de skötte sig, men härom veckan fick de ett infall att klippa sönder ett gunnebostängsel och ta sig in på ett stängt område.

Nu har jag satt stopp för vidare lek med denne kompis ett tag.

Det är så här mest hela tiden. Han dras till saker som är farliga och förbjudna. Jag känner mig orolig inför hans framtid, att han träffar kompisar som verkligen kan hitta på farliga saker. Ännu är det inte så allvarligt (förutom eldandet). De är bara 9 år. Han känner inte av gränser av att låta bli något som är dåligt/farligt. Fula ord älskar han säga dagligen. Jag får säga ifrån varje dag, bli arg.

Det hjälper liksom inte. Jag kan införa indragen veckopeng, datorförbud m m. Sen är han tillbaka igen efter några veckor.

Nu ska vi till BUP på måndag så får jag se om jag kan få några handfasta råd.

Han står också till kö för dyslexiutredning. Svårigheter med läsningen.

Han vill inte delta i något organiserat på skolan, inte gå på någon idrott (fast han är väldigt begåvad för det). Nu har vi börjat på skytte han och jag, för han gillar att skjuta. Tänker att det är bra att han gör det under ordnade former.

Känner mig deppad just nu.
Svar på tråden: Jag vet inte om min son har något men det känns
Inga svar i tråden.

Artiklar från Familjeliv