Att vara en bra kompis

Att vara en bra kompis - hur?
Skrivet av	Erika
Hur får man egentligen sina barn att vara en bra kompis? Anledningen till att jag frågar är att min dotter är fem år och är varje dag elak mot en pojke på förskolan. Bakgrunden är den att hon och en annan pojke, som vi kan kalla Pelle, är fantastiskt bra vänner. De håller ihop i vått och torrt och det "stämmer" verkligen mellan dem. Den andra pojken då, som vi kan kalla för Linus, vill ju också gärna vara med. Han och min dotter har känt varandra sedan de var nyfödda, eftersom vi föräldrar är bästa vänner. Däremot fungerar det inte friktionsfritt mellan barnen. Linus är en liten retsticka. Han kommer ofta med tjuvnyp och onödiga kommentarer. Min dotter visar tydligt att hon hellre leker med Pelle, och visar det på ett sätt som sannolikt är sårande för Linus. Saker som Pelle gör mot henne är helt okej, medan om Linus gör detsamma blir det tårar, skrik och bråk. Ett exempel kanske är på sin plats. Det är helt okej om Pelle råkar köra på henne med sin cykel, men om det är Linus blir det en stor affär. Jag har pratat, pratat och pratat med henne. Försöker resonera med henne kring hur detta känns för Linus etc, och det kanske går något bättre när jag är med - i alla fall ibland. Men på dagis är hon hopplös, och även personalen har reagerat och tycker synd om Linus förstås. Jag har sagt att de gärna får prata med henne också, och att vi pratar mycket om det hemma, men det tycks hjälpa föga. Just nu vill jag mest bara hota henne med att jag ska kolla med fröknarna varje dag om hon varit en sådan kompis vi pratat om att hon ska vara, och om de säger nej så får hon stanna hemma från dagis. Kan man inte vara snäll mot alla sina kompisar får man inte vara där. Men det är förstås inte den mest konstruktiva lösningen... ;-) Snälla - har ni tankar och tips att ge mig? Hur ska jag komma vidare? Det här gör mig väldigt orolig!
Svar på tråden: Att vara en bra kompis - hur?

oj!
Låter jättejobbigt! En sak jag direkt tänker på är ju att även om hon låter Pelle göra saker så behöver hon ju inte gilla att Linus gör det.. sån är man ju som vuxen också, det är ok att krama vissa och vissa har man mer överseende med medan andra blir man provocerad av... Däremot undrar jag varför de behöver leka med varandra, kan de inte leka med barn som de passar bättre med? Man måste ju inte leka med alla eller är det så att det \"smäller\" så fort de är i närheten? Jag tror att det bästa sättet är att vara närvarande hela tiden så att man kan styra upp och hjälpa till med situationerna innan och när de uppstår. Försöka att ge din dotter råd tex vad hon ska göra när hon blir påcyklad, eller när han retas. Konkreta lösningar så att hon vet hur hon ska handskas med situationerna. Jag inser att du säkert prövat det mesta men detta är ungefär vad jag tror jag skulle göra i liknande sits..
Skrivet av Tuvamy
Det är svârt det där
Min femâring leker bättre med vissa barn än andra. Men han har ännu inga direkta favoriter. Ibland händer det att han kommer hem och klagar pâ att ngn har varit dum och jag bara talar om för honom att dâ behöver han faktiskt inte leka med det barnet. Inte att han ska vara dum tillbaka utan bara undvika. Alla barn vill ju ha en bästis och utesluter andra barn, oftast ganska elakt. Det är först i vuxenâlder som man uppskattar att ha flera vänner. Handen pâ hjärtat; hur mânga vänner har man egentligen som vuxen? Inte kompisar, men vänner.
Skrivet av dosiss

Jo...
På många sätt håller jag med er båda, inte behöver man vara kompis med alla ens som femåring. Visst måste man få trivas bättre med vissa och mindre bra med en del. Men ändå... Det här handlar om en pojke som så oerhört gärna vill leka med min dotter och den andra pojken, och hon är nära nog elak tillbaka. DET kan jag inte acceptera. Det finns dessutom inte någon annan självklar för honom att leka med på förskolan, så det känns som om han blir så utlämnad om han inte får vara med. Vi har pratat och pratat återigen om det här nu, min dotter och jag, men jag vet itne om jag egentligen når fram. Det är svårt att prata om så diffusa saker med henne, tycker jag - det är ju mycket lättare att fånga upp det i en konkret situation. Jag har nog bestämt mig för att i alla fall kolla med personalen varje dag hur de tycker det har gått under dagen, så får dottern och jag ha ett litet \"feed back-samtal\" varje kväll. Kanske får vi då lite mer konkreta situationer och händelser att resonera utifrån.
Skrivet av Erika
Empati
Jag skulle vilja föreslå att du arbetar med hennes empatiska förmåga. Se tex filmer tillsammans och prata om hur de olika karaktärerna känner och mår. Läs sagor och diskutera, titta på bildern aoch försök att se hur man kan se vad folk känner. I femårsåldern börjar den empatiska förmågan att bli välutvecklad och det är inte alls konstigt att din dotter har svårt att sätta sig in i hur Linus känner det. (inte minst om Linus är en retsticka, vi sätter alla våra egna känslor i första hand). Kanske hade det varit bra att göra detta med båda barnen närvarande eftersom ni nu känner föräldrarna borde det vara möjligt.
Skrivet av Sofia*
Tack för tips!
Jag har precis efterlyst lite boktips på Boksnack, något att läsa och fundera/diskutera kring tillsammans med henne. Film är ju också en bra väg, har du några tips på filmer? Eller böcker för den delen. Tack för dina tankar!
Skrivet av Erika

Pingu!
Pingu är gansak bra att diskutera runt, där händer mycket med Pingu men inte så mycket annat runt omkring och känslorna är tydligt markerade. Lotta på Bråkmakargatan är bra att diskutera runt. Lotta är ju en ganska gräsligt liten unge på många sätt. Men ändå väldigt vanlig. Flodhäst böckerna tycker jag är bra, det finns en 3-4 stycken som behandlar olika saker. Bu och Bä är inte så tydliga i känslor på bilderna men de finns helt klart under ytan. Och Alfons är ju alltid bra att diskutera runt eftersom det som händer är sådant som barnen lätt kan relatera till. Orkar man titta på My littel Pony filmerna så är de gräsligt morlaiska, men bra som utgångspunkt för diskussion. Det är dock kräkvarning på dem. Angelina Ballerina finns både som film och som bok och hanterar också vardagssituationer som är lätta att hitta samtal om känslor från.
Skrivet av Sofia*
Hej
Jag funderar om hon inte känner sig påtvingad att vara vän med Linus och inte själv fått välja vem hon ska leka med. Det kanske blir en motreaktion. Be Linus att inte leka med henne på dagis. Prata med henne om att vara snäll mot Linus om han kommer hem till er. Jag funderar om det har blivit någon sorts konkurans.
Skrivet av Monika

Att vara en bra kompis - hur?

oj!

Det är svârt det där

Jo...

Empati

Tack för tips!

Pingu!

Hej

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information