Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

14-åring

Skrivet av Lena 62
Jag har en dotter på 14 år. Hon har haft sin diabetes sen hon var 9 år. Jag tycker att hon har varit jätte duktig aldrig klagat. Men nu det sista känns det som att hon tycker att allt är jobbigt med sin diabetes. Jag vet inte om det har med åldern att göra men hon verkar så less på allt som har med diabetes att göra. Jag förstår henne för det är jobbigt, men vi försöker så gott vi kan att hjälpa henne och uppmuntra, men det är inte så lätt. Är det någon annan med tonåringar här som känner igen detta.
Svar på tråden: 14-åring

Hej!!

Jag är 24 år fick diabetes -88, 7 år då! Tonåren är de värsta.. Kommer så väl ihåg dem.. Man söker sin identitet.. Allt är så känsligt i de åren.. man vill vara lik alla \"friska\" även om skillnaden är minimal så känns det inte så. Jag fuskade eller testade väldigt.. och hade JÄTTE dåligt samvete för det sen.. Jag tycker det är jättebra att ni stöttar henne. Men det är nog något alla tonåringar går igenom fast vi har ännu en sak som man ska acceptera.. Sen för tjejer tror ja det är ännu jobbigare, vet inte men ja inbillar mig det.. Är det något annat du vill fråga om så är det bara att fråga på! Även min son är dia sen -04.. så ja vet vad det handlar om på bägge sätt.. //Malin
Skrivet av    Malin,Albin och Sebastian

Tack!

Hej! Tack för ditt svar. Jag har också märkt att hon fuskar ibland, glömmer mm. Men vi försöker att inte göra så stor affär av det. Men det är svårt ibland att inte tjata. Hon tycker nämligen att vi är fruktansvärt tjatiga.... Vad bra att jag kan fråga på om det är något mer, vilket det säkert kommer att bli. Hur gammal är din son Lena
Skrivet av    Lena 62

Hej Lena!

Min son fyllde 3 år i juni.. en liten men väldigt duktig prins! Jag vet vad er dotter går igenom och det är VÄLDIGT jobbigt, ja vet.. Så du som mamma har nog några jobbiga år framför dig! Kram//Malin
Skrivet av    Malin,Albin och Sebastian

Väldigt vanligt..

Hej Lena! Ja, precis som Malin berättar, så känner jag också igen det här. Jag har också diabetes (sedan 1978) och är idag 34 år. Tonåren är en tid av testande. I princip alla diabetiker går igenom en tid då de ljuger om sin sjukdom för sin läkare (och föräldrar). De proppar i sig godis och läsk, tar inte sprutorna vid rätt tidpunkt, struntar i blodsockret och går mest på \"känslan\". De vill ju klara sig själva så detta är bara naturligt. Min läkare sa själv till mig (då jag var vuxen) att han visste vad jag höll på med under tonåren...hihi... Det blir en slags protest och Hba1c-värdena brukar skjuta i höjden. Jag skulle nog låta henne vara lite ifred och inte \"tjata om diabetes\" om du förstår hur jag menar. Men det är ju samtidigt väldigt individuellt. JAG tyckte i alla fall att mina föräldrar bara tjatade på mig, fast de bara ville mitt bästa och var oroliga. Går hon på sina läkarbesök ensam eller är ni föräldrar med? Har de några ungdomsträffar på ert diabetescentrum? För ibland är det bättre att prata med någon utomstående! Jag kommer ihåg att de ungdomsträffarna som mitt sjukhus anordnade, de tyckte jag var jättebra. För där fick jag snacka med \"syrrorna\" som höll en ganska låg profil och inte gjorde allt så allvarligt, men gjorde oss samtidigt väldigt insatta i sjukdomen på ett roligt och gemensamt sätt, ca 6-8 ungdomar samtidigt. Vet som sagt var inte hur ungdomsvården är idag. Detta var ju på slutet av 80-talet för min del! Mvh Elisabeth
Skrivet av    Elisabeth

14 årig kille

Vi har en 14 årig kille med diabetes.Han är väldigt less på sin diabetes. Jag tycker jag tjatar varenda dag nu, men han tycker allt är så besvärligt. Diabetesen får aldrig störa i hans liv,det är bara kompisar som gäller. Just nu känns det som vi har värdskrig varenda dag. Jag kan bara hoppas att det blir bättre. Kul att se att det finns tonårsföräldrar här inne också.
Skrivet av    Mimmi

Hej

Ja ibland har man saknat tonårsföräldrar på denna sidan. Visst är det svårt nu, man förstår ju att dom vill klara sig själva bli självaständiga precis som alla andra tonåringar. Men det är svårt att släppa taget för en själv. Sen är det ju mycket för dom hela tiden, allt som dom ska ha med sig tex. Sen alla tider som ska passas, mat mm. Man förstår att det är jätte jobbigt. Något som har varit bra för henne har varit dom läger hon har varit på som sjukvården har ordnat, sist var det ett skidläger hon var på där hon träffade andra i hennes ålder med diabetes. Det är nog viktigt att se att man inte är ensam med denna sjukdom. Speciellt nu i tonåren när man vill vara som alla andra. Tack också till er som svarat, som själva har diabetes. Ni om några vet ju hur det är att vara tonåring och ha det. Lena.
Skrivet av    Lena 62

Artiklar från Familjeliv