Att bekräfta eller förneka UPPLEVELSEN

Att bekräfta eller förneka UPPLEVELSEN
Skrivet av	Queen bees & wannabes
Vill göra ett allmänt inlägg här på sidan, kring en del av samspelet människor emellan, som har en stor del i hur maktbalansen upprätthålls mellan UPPLEVELSEN och intellektet. I många sammanhang med andlig prägel ses intellektet som en fiende att bekämpa, för att kunna bejaka den egna upplevelsen som har sitt i konkreta situationer. Denna syn är i grunden felaktig, då det sker ett ständigt samspel mellan upplevelsen och intellektet, som är av största vikt att få insikt om, för den som vill komma till insikt om sig själv, och den verklighet man lever i. Att bekräfta någgons upplevelse. Tar som exempel den drömtolkning jag nyss har gjort här på sidan... där "En förstörd mamma" haft en klar känslomässig upplevelse av vad hennes dröm talar om, innan hon fick tolkningen. Eftersom händelsen som ligger i botten för denna upplevelse är blockerad i minnet... så förnekas upplevelsen så snart den möter en bekräftelse. Ett annat exempel är hur man väljer att förhålla sig till barns upplevelse. - Mamma, jag blev rädd! - Nej, det var väl inget farligt. Barnet förvirras och tvingas såldes kväva sin upplevelse för att TA ÖVER förälderns. Detta lämnar dock kvar en upplevelse av obestämt hot, som föräldern ofarliggjort på ett effektivt sätt. Att jag tar ett barn som exempel, är för att belysa "En förstörd mammas" reaktion på min bekräftelse av hennes känslor kring drömmen. Hon intar ev FÖRNEKANDE inställning... och det är EXAKT SAMMA inställning som hon övertagit från den som hade intresse i att FÖRNEKA det hon utsattes för och upplevde. Detta är även något som ofta skett här på sidan, när Frasse boy varit i farten. Någon lägger ut en händelse som väckt en reaktion... och tolkat det hela utifrån ett perspektiv som han eller hon KÄNNER är sant.... Frasse boy FÖRNEKAR upplevelsen, och möts då av ett försvar från den som VET att upplevelsen är sann. Det finns ett behov hos människan att försvara en upplevelse, och detta behov härstammar från blockeringen kring minnen. Upplevelsen blir på så sätt det enda beviset på att man VET vad som är sant, eller falskt. Att försvara sin upplevelse blir många gånger som en kamp för överlevnad (iaf tills man kommit till klarhet om VARFÖR man har denna upplevelse, alltså fått fram det konkreta minnet). Och likadant hade "En förstörd mamma" reagerat om jag på ett eller annat sätt förnekat eller banaliserat hennes KÄNSLA. Det är fritt fram för alla som är intresserade av att sätta sig in i detta samspel, att granska och dra egna slutsatser av mitt påstående. I slutändan är det bara en sak som räknas... och det är OM det jag skriver stämmer, eller ej. Om de upplevelser man har vilar på sann eller falsk grund. För som några av er kanske förstått, så är jag inte alls för detta med att tro eller misstro, utan ser allt som oftast till att det jag har att komma med kan undersökas av dem som inte heller är helt sålda på trossystem.
Svar på tråden: Att bekräfta eller förneka UPPLEVELSEN

Hmmm...
Dina teorier och tankar är intressanta, och jag instämmer i mycket. Det du talar om känner jag igen från mina studier i samtalsterapi... Men jag kan ändå inte köpa det du skriver totalt rakt av. Jag kan aldrig köpa någon teori som å det bestämdaste talar om för en människa varför hon reagerar som hon gör. För jag tror att det kan finnas flera orsaker. Visst, det är bra att generalisera ibland, men en generalisering förenklar verkligheten och gör den mer platt och därmed mindre nyansrik. \"Det finns ett behov hos människan att försvara sin upplevelse, och detta behov härstammar från blockeringen av minnen\". Jovisst kan det vara så många gånger. Men alltid? Det tror jag är att förenkla. Ett försvar kan också komma till då man tycker att man blivit orättvist anklagad, eller då man känner att den egna upplevelsen blivit ringaktad av någon. Den kan också härröra ur en liknande upplevesle sen tidigare. Det behöver inte finnas en blockering kring minnen där. Säkert finns det också en massa andra orsaker till hur ett försvar kan komma till, orsaker som jag är alldeles för trött för att komma på nu... Det är bra med mallar. Men att försöka tvinga in alla människors beteenden i en och samma mall känns inte riktigt nödvändigt. Visst är vi alla lika, men vi är också individer. Vi är inte alla fyrkantiga, Vi är också runda, avlånga, hjärtformade. Alla platsar därför inte in i en fyrkantig mall (jo, så klart om man bänder och fixar och trixar gör man kanske det, men vad är vitsen med en mall som kanske glappar och skaver?) Så. Det var mina tankar kring detta ikväll. Nu ska tänkarmössan av till förmån för nattens drömmarmössa... Gonatt!
Skrivet av LoLA
Viktiga påpekanden
du kommer med. Det är alldelses riktigt att INGEN annan än personen ifråga kan veta varför hon eller han reagerar som den gör. Den egna reaktionen måste man möta och gå till botten med på egen hand. Därför är det av största vikt att aldrig köpa något rakt av, utan just undersöka om det någon kommer med är sant eller falskt. Däremot så finns det djup kunskap att hämta ifrån bl a drömmar, som blottar aspekter ur upplevelser man har varit med om. Exempel du nämner på upplevelser som aktiverar försvaret ( anklagad,ringaktad) är alla speglingar av något som man möts av i sin barndom. Dessa speglingar möter man senare i livet.. och de akriverar de försvar som håller minnet blockerat. Man kan t ex reagera med ilska när man bli anklagad, eller med skuld, utsatthet osv osv... ALLA dessa reaktioner leder till att man kan finna kopplingar till det som grundade upplevelsen. Alltså ett eller flera minnen. Att tvingas in i en mall t ex, är en speglig av de förhållanden man växte upp med. EXAKT hur dessa förhållanden såg ut... det kan endast var och en själv ta reda på... det finns INGA mallar för det, däremot så kan man GENERELLT säga att mallplacering handlar om kontrollbehov i grund och botten. Och lever man då med en upplevelse av att bli mallplacerad (om du nu gör det), så kan man undersöka VARFÖR man har denna upplevelse. Jag påstår att den inte har något med mitt resonemang att göra, utan härstammar från den kontroll barnet möter från sin omgivning. Och antingen så finner man roten till denna upplevelse, i den egna barndomen... eller så kommer man fram till att Queen bees & wannabes har placerat mig/någon i en subjektiv mall... som inte existerar, som ett uttryck för sitt eget kontrollbehov. Då är mitt påstående.. om den personliga upplevelsen FALSK, och därmed kan du betrakta hela mitt resonemang som raserad. Tack för dina relektioner som gav mig en möjlighet att förtydliga min ståndpunkt.
Skrivet av Queen bees & wannabes

Inten antingen eller...
utan snarare både och! Jag tror att vi alla har ett inneboende kontrollbehov. Vi skapar en mall för vår egen värld. En mall som vi sedan försöker leva efter. För att få ordning på världen sätter vi sedan på oss de glasögon som passar för vår värld. Glasögon som gör att fyrkantiga näästan ser runda ut så de ska passa till vår runda värld. Att härröra alla jobbiga känslor till barndomen funkar ofta och bra. Också utan dessa glasögaon. Men det funkar inte alltid. Då är glasögonen bra att ta till, för någon form av förklaring någonstans går ju att få till? Känns den rätt för personen det handlar om? Njaaa...kanske inte alltid. Men det spelar ju ingen roll- man har ju hittat en förklaring. Och förnekar denna person den förklaringen så kan man ju alltid påstå att den personen har förträngt allt, eller helt enkelt försöker gömma sig ifrån känslan. Eftersom jag är en fan av den gode Carl Rogers så tror jag dessutom , precis som han, att individen själv måste nå kärnan med lite uppmuntran. För vad hjälper det om någon annan talar om var roten i det onda ligger och varför den ligger just där? Den personen kan ju faktiskt i många fall ha fel i både sak, timing och sätt att framställa det på. Och vad gäller mina upplevelser av att ha blivit mallplacerad i min barndom så har du rätt. :o) Jag blev pådyvlad egenskaper av mina föräldrar som jag sedan försökte leva upp till. Och visst hade jag dessa egenskaper. Om man tog på sig rätt glasögon. Men senare upptäckte jag att andra egenskaper var starkare. Mina fyrkantiga hörn var egentligen mer rundade än vad jag blivit uppmärksammad på. Och just detta kanske var orsaken till att jag först reagerade på det du skrev om. Men gör det innehållet i det jag skrev mindre sant eller mindre viktigt?
Skrivet av LoLA
Grunden
för de föreställningar man lever med (glasögonen) finns att finna i barndomen. Dessa är kompensationsbilder av de förhållanden man tvingades uthärda. Om jag t ex lever med en bild av att ha TILLIT till människor... men istället reagerar med misstro och bemöter alla utifrån den, så finns det en anledning att titta på VARI denna misstro grundar sig. Föreställningar kommer ifrån att man omvandlar det SVARTA till VITT. Om jag då skulle gå till botten med t ex en föreställning om tillit... så kommer det att visa sig att den är född ur en t ex SKRÄCK... dvs man har omvandlat något som man inte kunde uthärda till något annat... för att överleva. Detta sker genom en KRAFTIG FÖRNEKELSE av det som man tvingas vara med om. Och sen ägnar man livet åt att hantera/kontrollera den starka misstron man lever med... genom att sträva efter att bibehålla känslan av tillit. I mitt resonemang finns emellertid inte mycket utrymme för åsikter som bygger på dessa subjektiva föreställningar man lever med... och detta beror inte på snäva ramar... utan bygger på en logisk grund. Antingen så är det SANT eller FALSKT. Man kan inte ha en åsikt om sanningen. OM 1+1=2... så kan man inte tycka att det ibland blir 4... eller 5. OM mjölkens färg är VIT så kan man inte ha en åsikt om att den är rosa eller grön. OM föreställningars grund finns att återfinna i barndomen... så kan man inte ha en åsikt om att roten ligger någon annanstans, beroende på vad individen i nuläget är mogen för. OM man upplever att jag i mitt resonemang strävar efter att manipulera en annan människas självbild och verklighetsuppfattning... så kan man kolla upp det hela på samma sätt som med mallplaceringen. Är det så... att jag använder mig av FÖRNEKELSE och FÖRTRÄGNING som ett vapen för att driva igenom en subjektiv verklighetsuppfattning och hjärntvätta andra med den? Eller är det så att någon upplever sig manipulerad som ett resultat av att det jag skriver SPEGLAR den manipulation man utsattes för som barn. Det kan inte vara både och, eller mittemellan... utan antingen så är det jag påstår SANT (dvs att jag inte rivs av sådana motiv) eller falskt. Visar det sig att man HAR levt med en upplevelse/rädsla för att bli manipulerad... och kan finna kopplingar till andra situationer där man upplevt samma spegling, så kan man undersöka om och varför man blev manipulerad som barn.... som senare lade grunden för denna upplevelse/rädsla. Finner man inget sådant... så förklarar man mitt resonemang som FASKT, och kan luta sig tillbaka i vetskapen om att man genomskådat mitt spel.
Skrivet av Queen bees & wannabes
Så du menar...
att OM man lyckas spegla sig själv. OM man i något fall hittar något i sin barndom någon gång som kan förklara ens känslor/aktioner vad gäller något- så är det så man sedan ska göra så fort man känner något överhuvudtaget? Näe...jag köper inte det. Och jag köper inte att ditt sätt att se på världen antingen måste vara sant eller falskt. Det finns flera vägar att gå för att komma till sakens kärna. Ibland är vissa vägar avstängda- då får man hitta sig en ny väg och kanske ett nytt färdmedel för att ta sig dit. För jag tror att ditt sätt att tänka och ditt sätt att hjälpa människor att se på sig själv kan hjälpa många många gånger. Men jag tror inte alltid att det är en och samma metod som bör användas. Teorier är bra då det gäller att arbeta med sig själv. Men man måste komma ihåg att det handlar om teorier. Om jag förstått dig rätt så anser du att ditt sätt är obeskrivbart objektivt. Men nej...det köper jag inte heller...ditt sätt att använda dig av det du anser vara objektivt är ett subjektivt val, och du använder det på ett subjektivt sätt. När andra ifrågasätter det som är ditt så vänder du på steken och ber dem spegla sig själva och varför de ifrågasätter just det. På så sätt slipper du själv komma i fokus. Och då använder du detta objektiva till ett form av subjektivt försvar av dig själv... Pratar jag rappakalja? Ja...det är upp till läsaren att bedöma... Namaste!
Skrivet av LoLA

Om man styrs av
en föreställning som bygger på att antingen köpa något rakt av eller förkasta... så är det lätt att uppleva de verktyg man får för att undersöka... som manipulation. Vilket är själva KÄRNAN i trossystem, men har ingenting att göra med faktisk kunskap som inte bygger på tron. Så... antingen är din upplevelse av mig sann, att jag använder mig av objektiv kunskap i subjektiva syften... eller så är den falsk... och visar att du bär på en SANN upplevelse av att den objektiva verkligheten manipulerades pga någons subjektiva behov att dölja sanningen för dig. Men om jag förstått det hela rätt, så är du inte intresserad av att ta reda på hur det FAKTISKT förhåller sig, och då blir dina antaganden utan grund som läsaren antingen får köpa rakt av... eller förkasta. En sak som är av värde att belysa i sammanhanget är det som KAN uppfattas som hotfull i metoden jag beskriver, det är just avsaknaden av trossystem. Det känns hotfullt pga att föreställningar man lever med bygger på att tro, eller inte tro. Och om det då kommer någon och säger att enda sättet att kolla upp hur det faktisk förhåller sig, är att gå till botten med den egna upplevelsen... så slår många ofta bakut. Inte för att det faktiskt FINNS något hotfullt i detta... utan för att självrannsakan förknippas med att hamna i ett underläöge där man är öppen för manipulation. Så har verkligheten sett ut för många barn, där vuxna slagit ner på den barnets KÄNSLAN och självbild... för att kunna manipulera barnet dit de velat ha det. MEN för att se om föreställningen är sann eller falsk, dvs OM det är så att man blir nergjord genom att \"vända på steken\" och titta inom sig själv... ELLER om det i själva verket leder till inre klarhet, OCH ökad personlig makt... detta kan man ju endast ta reda på genom att VÄLJA att undersöka det hela. Låter man bli så står man lika orubbad i sin tro som man alltid gjort, och kan gå vidare med att spegla sin rädsla för manipulatipn i andra sammanhang. Tackar dig LoLA, och önskar lycka till.
Skrivet av Queen bees & wannabes
Men...
Jag har känslan av att du vill att våran tråd ska vara avslutad nu eftersom du önskar mig Lycka Till, MEN jag måste bara få lyfta upp en sak till. För jag köper ändå inte det du säger. Och ibland blir jag envis och hakar upp mig på saker och ting (ingenting att haka upp sig på- jag är sån :o)). Du talar om trossystem. Och ditt sätt att se på saker och ting är inte ett trossystem enligt din mening. Men alla andra sätt att se på saker och ting är ett trossystem. Kom igen nu Queen Bees! Din metod bygger också på en bild av verkligheten. Därmed blir det också ett trossystem. Denna diskussion börjar likna de diskussioner jag har haft inne på Religionssnack, där många hävdar att just Bibeln är Guds ord som inte går att bestrida. Allt annat är en tro som människor bildat för sin egen bekvämlighet. Att inte våga tro är en rädsla för Gud. Och i mina öron säger du samma sak. Men här har du hakat upp dig på ordet \"manipulation\". När jag inte köper det du säger är det på grund av min rädsla för att bli manipulerad. Och då blir ju diskussionen slut. För så fort jag har invändningar eller frågor beror det på denna rädsla. Inte på att det kan ligga något annat i det jag säger. .. (Just nu här använder jag mig själv som exempel. Men jag har sett det ske förut. :o)) Tack själv, Queen Bees!
Skrivet av LoLA
LoLA
Nej, det jag talar om bygger på faktiskt kunskap, som inte har med tro tt göra. Att du ser det som ett trossystem... är för att du förhåller dig till det på detta vis. Bl a genom att \"inte köpa\" detta. På så sätt blir detta något som ska platsa in i din egen personliga föreställningsvärld, som bygger på tron. När det i själva verket ENDAST handlar om att UNDERSÖKA hur verkligheten ser ut - på EGEN hand. Men då måste man först ha en självbild, och självKÄNNEdom som grund... istället för den påklistring man bär med sig från barndomen. För min del så kan vi fortsätta denna diskussion in i det oändliga, men du kommer ingen vart sålänge du inte sätter dig ner med detta, utan att köpa något... och särskådar DINA EGNA reaktioner på det som skrivs. Det var därför jag startade tråden... där jag tydligt skrev, att det är fritt fram för alla som känner sig intresserade, att UNDERSÖKA på egen hand. Du är ju uppenbarligen inte det - vilket är DITT val, och för mig personligen så är det HELT OK. Det är sunt att ifrågesätta och kritisera... men om man aldrig blir klar över VAD det är som gör att något känns som att \"HÄR är det något som inte stämmer\", då blir det hela en rundgång med ifrågesättandet som självändamål. En rundgång man skyddar sig med för att inte blotta den misstron som håller en igång.
Skrivet av Queen bees & wannabes

Intressant diskussion
Jag håller med om mycket! Jag håller t.ex. med om att 1+1=2. Det är logiskt tänkande. Mattematik. Det går inte att förhandla eller känna om man kanske tycker att det borde vara 4 eller 50 eller kanske ett par 1000 istället. Det är logiskt tänkande, som sagt. Men är du säker på att man inte kan ha olika åsikter om färgen på mjölk? OK, den kanske inte kan ses som rosa eller grön, men kanske som benvit? Eller kritvit? Kanske någon tycker att den är mjölkvit!? Datorer ser allt som SANT eller FALSKT. Eller 1:or och 0:or om man så vill. De är programmerade för det, och faktum är att dagens datorer lätt hinner arbeta med 3.000.000.000 logiska instruktioner per sekund! Det är något som vi människor inte kan komma upp i. Men vi har även något annat, som datorer inte har; Känslor. Ser du även känslor som logiska? Sanna eller falska. Alltså att man är glad, eller också inte glad? Att man är ledsen eller inte ledsen? Eller kan det finnas en nivåskillnad, annat än Svart och Vitt? Instruktioner till datorer, som bara jobbar med logik/tänkande måste vara tydliga, exakta och få under inte omständigheter bli fel. Alltså, det kan inte bli så att ett sant av misstag blir falskt. Då raserar hela [tros]systemet och datorn hänger sig, blåskärmar eller agerar på något sätt som användaren inte brukar uppskatta. Men nu är vi ju, som jag ser det, inte bara logiska tänkare. Vi har även känslor. Känslor som inte alltid kan delas in i Svart och Vitt. Intressant också att du skriver att man inte kan ha en åsikt om sanningen. Är det sant?
Skrivet av Robban
Intressant, ja
Detta får du helt enkelt undersöka Robban! Om jag påstår att mjölkens färg är vit... så är detta antingen sant eller falskt. Man kan inte ha en åsikt och själva färgen, nej. Så om du undersöker färgen på ett ben... och kommer fram till att benets färg är vit... OCH ser att benets färg är densamma som mjölkens... ja, då är din slutsats SANN. Om det däremot visar sig att benets färg skiljer sig ifrån mjölkens... så är antingen din slutsats om benets färg falsk, dvs benet är inte vitt, eller så är mjölkens färg annan än vit. Då får du undersöka vilken färg mjölken har. För det går INTE att bestämma att benets färg ÄR vitt... i ett försök att få mjölken att framstå som t ex grå... OM benet i själva verket har ett annat färg. Detsamma gäller färgen på en krita. Likadant är det med 1+1=2 man kan inte få det talet att framstå som 4... genom att bestämma sig för att 3+1=2 Samma princip gäller ALLT man kommer i kontakt med, och VILL undersöka. Antingen så har man blivit utsatt för övergrepp... eller så har man INTE blivit det. Antingen så HAR man blivit utsatt för mordförsök... eller så har man INTE blivit det. Antingen så ÄR jorden rund.... eller så är den INTE det (utan kanske platt) Antingen så ÄR känslor logiska och har sitt ursprung i förträngda minnen.... eller så ÄR de inte det. Antingen så speglar man sin omedvetenhet i andra människor.. eller så gör man INTE det. Det är bara att forska.
Skrivet av Queen bees & wannabes
En följdfråga...
Hur ska man då belysa barnets rädsla? Om min dotter blir rädd för något som faktiskt inte är farligt (tex röret under badkaret som hon tror är en orm). Hur ska jag då bemöta hennes rädsla?
Skrivet av Mrs. Anderson med Matilda

Har jag förstått dig rätt
om du menar att känslor och reaktioner härrör ur upplevelsen? Dvs. att upplevelsen är en objektivt definierad händelse. Denna definierade händelse är Sann. Den är Verkligheten. Känslor och reaktioner är spår av verkligheten. Genom att följa detta spår kan man nå fram till sanningen. Eftersom man ger vika för yttre tryck i sin barndom (andras manipulationer eller intressen) så blockeras sanningen. Man glömmer den ursprungliga, verkliga händelsen och ersätter den med en förvanskad verklighetsuppfattning. Eftersom den ursprungliga upplevelsen på olika sätt var ett hot mot livet, så vågar det mänskliga psyket inte följa det känslomässiga spåret utan koncenterar sig istället på att försvara den falska, föreställda verkligheten. Det enda sättet att bryta det försvaret är att komma till insikt (faktiskt minnas - se, känna och förstå) den ursprungliga händelsen. Det är att komma till insikt om Sanningen. Är det så du menar? Om inte, hur definierar du \"upplevelse\"? Och hur definierar du processen att komma till insikt? Jag har svårt att kommentera det du skriver, eftersom jag inte är säker på att jag förstår vad du menar.
Skrivet av Lina
Queen Bees...
Jag tror du har missförstååt mig lite. Antagligen har jag inte varit tillräckligt tydlig. För jag håller ju fullständigt med dig om att det är upp till individen att undersöka. På egen hand. Bara den enskilda individen kan VETA hur det verkligen förhåller sig. Bara JAG kan veta hur det förhåller sig för mig. Och bara DU kan veta hur din verklighets innersta kärna egentligen ser ut. Bara JAG vet också hur mycket jag redan har undersökt, hur intresserad jag är av att undersöka och vad jag har kommit fram till. Det samma gäller för dig och alla våra medmänniskor. Men sedan vill jag gå ett steg längre. Och det är här våra åsikter gå i sär. (Åsikter och åsikter- om jag förstått dig rätt förstår så VET du medan jag bara TROR). Jag anser att det inte bara är upp till individen att söka efter sin sanning. Jag anser också att det är upp till individen att söka efter den väg eller det sätt som behövs för personen i fråga att komma till denna sanningens kärna. Jag anser även att det finns mer än ett sätt att ta sig dit. För många vägar bär till Rom. Vissa är längre, smalare och snirkligare, och andra är rena motorvägarna att ta sig fram på. Det är också upp till var och en att välja färdsätt och drivmedel. Därför så bör man inte, oavsett om man har rätt i sak, pådyvla människor vare sig VAD de bör titta på eller HUR de bör titta på sig själva. Låt oss då ponera att du har rätt i sak, Queen Bees. Låt oss ponera att det finns en enda allenarådanda sanning. Och den kunskapen sitter du på. Det enda sättet att göra saker på är det sättet du förespråkar... Innebär det då automatiskt att du även har rätt i sätt och handling?
Skrivet av LoLA
Upplevelsen
kommer ifrån något som man varit med om, och det är den kan leda till sanningen om en själv. Man kan t ex ha en upplevelse av att bli mallplacerad eller utlämnad till allmän beskådan, eller ha upplevelsen av ett obestämt hot... eller av att ha blivit utsatt för övergrepp... osv... som man allt som oftast tänkt att detta KAN inte stämma... och förnekat upplevelsen. Detta aktiveras av de reaktioner som triggas i t ex kontakt med andra människor. Man kan t ex få en upplevelse av att någon försöker manipulera en.... och då gäller det att ta reda på om denna upplevelse är falsk eller sann. Detta kan man nu inte alltid göra genom att se OM det stämmer överens med verkligheten eller ej... eftersom människan är förhindrad från att se verkligheten som den faktiskt ÄR... vilket i sin tur beror på de föreställningar vi lever med. Föreställningar som BLOTTAS genom att man går till botten med sin upplevelse. Så det man KAN göra är just att gå till botten med VARFÖR man upplever verkligheten som man gör. Och finna roten till denna upplevelse, i just förträngda minnen. Kommer till insikt gör man den dagen man både kommit till botten med sin upplevelse... HITTAT de minneskopplingar som skapat denna, arbetat sig genom dessa minnen... OCH frigjort den energin som bundits vid dessa specifika minnen. Det är detta som jag PÅSTÅR är vägen till inre klarhet.
Skrivet av Queen bees & wannabes

Tyvärr
kan jag inte råda dig i hur du ska hanter din dotters rädsla... eftersom jag inte vet något om varken dig, din dotter hennes rädslor eller varifrån de kommer. Det finns många orsaker till att barn blir rädda, de har bl a en naturlig förmåga att uppfatta fara/obehag. Men ett sätt kan ju vara att lyssna på barnet. Bekräfta känslan barnet har... utan att gå in på själva farligheten.
Skrivet av Queen bees & wannabes
Äsch
Jag hade funderingar på att ge mig in i den här tråden, men jag droppar det. Det retar mig, för ämnet är intressant och jag vill inte släppa min förhoppning om att det skulle vara intressant att diskutera med dig. Mycket av det du säger löper helt parallellt med vad jag själv tänker, men ändå hamnar vi på diametralt olika platser. Tror jag. Men, äsch. Det kan vara ganska dränerande att kommunicera med dig. Jag har upptäckt att jag får lägga mycket mer energi på att försöka förstå vad du menar, än att bli klar över vad jag menar själv. Eftersom du inte gav något svar på min fråga, så vet jag fortfarande inte om jag har uppfattat dig rätt. Då är det ointressant att diskutera vidare. Jag uppfattar dig nämligen som väldigt otydlig. Liksom LoLA uppfattar jag dig också som ganska dogmatisk. Eftersom du är lite bevandrad i psykologi, känner du säkert till att just otydlighet och dogmatism lätt kan skapa förvirring och osäkerhet. Jag tycker mest det är tröttsamt, så jag struntar i det här. Tack och god natt!
Skrivet av Lina
Kort svar
på den fråga du inte fick besvad... blir NEJ. Det du har förstått, och det jag skriver är två skilda saker. Vilket jag försökte klargöra i mitt tidigare inlägg. Något som brukar underlätta en diskussion... där man upplever otydligheter... är att man sakligt pekar på det som ÄR oklart, eller det som man inte greppar. Ingen orsak.
Skrivet av Queen bees & wannabes

LoLA (missade ditt sista inlägg)
Naturligtvis finns det månaga vägar att gå, och ingen väg är FEL. Utvecklingen ser till att det inte blir så. Jag påstår heller inte att AKTIVT arbete med självkännedom är något ALLA borde ägna sig åt. Det vore absurt. Om alla vägar leder till Rom... beror på vad du menar med Rom. Syftar du på döden så håller jag med om det... syftar du på sanningen, så stämmer det inte. Vilket beror på flera faktorer... bl a på människans försvar mot smärtan. Så den vägen jag går... är INTE till för alla... ler se bara hur många HÄR inne är intresserade av det... Är man nöjd och tillfreds med sitt liv och sin andliga utveckling, så finns det ingen anledning att söka annat. OM man däremot INTE känner sig nöjd, OCH vill undersöka varför det är så, och är beredd på ett arbete med sig själv (som ett sätt att testa min tes om att självkännedom är svaret)... så är det här en väldigt effektiv väg att gå. Dvs den ger resultat.... som ÄR bestående, och på relativ kort tid (beroende på arbetsinsatsen, förstås). Ett klargörande bara... Jag sitter INTE på någon allenarådande sanning. Jag vet inte om någon sådan existerar... däremot finns en objektiv sanning... som jag omfattat vissa bitar av. Jag HAR vunnit en hel del kunskap... i första hand om mig själv, och de delar av verkligheten som knutit an till min verklighet som barn. Och det som finns kvar... fortsätter jag att undersöka. Vilket är en hel del skrattar. Som svar på din sista fråga... Ja, jag anser att den enda vägen att undersöka saker på... är genom att förhålla sig till det man undersöker... som en forskare. Det är ju vetenskap jag \"förespårkar\" inte tro. Och metoden har visat sig högst effektiv... det kan finnas fler tillvägagångssätt (vilket jag inte haft nån anledning att undersöka... än).. men de jag hittills stött på, håller inte. Ber om ursäkt för att jag missade ditt inlägg.
Skrivet av Queen bees & wannabes

Att bekräfta eller förneka UPPLEVELSEN

Hmmm...

Viktiga påpekanden

Inten antingen eller...

Grunden

Så du menar...

Om man styrs av

Men...

LoLA

Intressant diskussion

Intressant, ja

En följdfråga...

Har jag förstått dig rätt

Queen Bees...

Upplevelsen

Tyvärr

Äsch

Kort svar

LoLA (missade ditt sista inlägg)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information