Frågar här inne i stället

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Frågar här inne i stället
Skrivet av	MammaJ
Skrev följande inlägg på bokstavsbarn, men utan respons. Hoppas att ni kan ge mig några nya infallsvinklar. När vår son skulle börja i förskoleklass var vi inne på BuP efter remiss från BVC eftersom sonen hade motriska svårigheter, samt svårt med inpulskontrollen. Väl där fick vi beskedet att det nog bara var omognad och eftersom sonen inte hade några inlärningsproblem så skulle det nog inte bli några problem. Omognaden var hans problem i förskoleklassen. Han beräknades då ligga nästan 2 år efter de övriga. Han blev ledsen och arg när han inte kunde eller fick som han ville. Blev han arg och ledsen var några av de andra barnen och fröken direkt där för att lugna honom bla genom att låta honom få som han ville. I första klass fanns problemet med att han blev så arg och ledsen kvar. Fröken i ettan uttryckte många gånger att hon inte vågade ställa krav på honom att inte börja skrika och gapa eftersom hon inte visste "om han kunde hjälpa det". Jag förklarade att så gör han inte hemma och de dagar vi var med i skolan hände det inte heller, men så länge folk behandlade honom med silkesvantar skulle han fortsätta skrika sig till det han ville. Fröken lyssnade och ställde krav på ett bättre uppförande och det blev bättre. Han började komma ikapp mognadsmässigt. I samma veva gick han på simträning. Där fick han också dessa utbrott - om jag inte var med. När jag eller hans pappa kom in i simhallen slutade han tvärt. Han motoriska problem har minskat succesivt och han simmar bra (tog kandidaten som åttaåring) I tvåan var det återigen nya lärare - två stycken. De upplevde det inte som något större problem, men någon gång reagerade de när han inte uppfört sig. En som däremot reagerade var en mamma som vi känner utanför skolan. Hon hade varit och hälsat på i skolan en dag och berättade sedan att de lät min son uppföra sig lite som han ville. Hon sa att det var som en annan unge. Jag kontaktade skolan och pratade med sonen - och det blev bättre. I tvåan fick han också två epileptiska anfall med 6 månaders mellanrum. Han går nu på medicin för det. Inga andra attacker. Nu har han börjat i trean och den nya läraren (som bara haft äldra elever förut) uppfattar det hela som ett jätteproblem. Sonen förstår ingenting - han tycker att han uppför sig bättre nu! Det hon ser som ett problem är att han pratar rakt ut, inte räcker upp handen och blir arg när han gör fel/inte kan, samt att han tänker högt när han arbetar. Hemma är han världens goaste, snällaste och enklaste unge. Visst - han blir ledsen och arg ibland, men inte mer än andra ungar. Han vinner inget på det. I skolan har även övriga elever låtit honom göra lite som han vill för att han inte skall börja gråta. Frågan är hur vi skall komma tillrätta med skolproblemet. Han har ingen bokstavsdiagnos, men epilepsin medför några problem med koncentration, försämrad inpulskontroll etc. Rent kunskapsmässigt ligger han en bra bit över normaleleven. Oj, detta blev långt. Vad jag vill är tankar/reflektioner - vad har jag missat? Vad kan jag göra? Känner någon igen sig?
Svar på tråden: Frågar här inne i stället

Nu är jag helt förälder att svara dig
eftersom mina barn är i autismspektrat. Men min spontana reaktion när jag läser ditt inlägg är hur tydliga de är? Lyckas de att förmedla vad de väntar sig så sonen förstår? Det låter inte som han har förstått signalerna. Vet inte om sonen din har en bokstavsdiagnos man kan ju ha annorlunda språkförståelse för det. Utbrott beror ju på att någon har missat att förmedla saker till honom som jag ser det. När mina två får utbrott så beror det på en frustration över att inte ha kontroll över sin situation. Jag tycker det låter son din sons utbrott har samma grund. Kan man införskaffa en almanacka och skriva upp väsentliga detaljer? När man skall förändrar sitt beteende härhemma så ritar jag en orm som man fyller med klistermärken efter en förutbestämd norm. Det kan också hända att det går bort en och annan :-). När ormen är fylld gör man något roligt som man bestämt innan. Det kan också hända att man kan växla den mot datatid. Kanske läraren i skolan kan köra någon variant för att på det viset markera förbättringar? Hon kanske inte skall glömma bort att berömma honom heller när han gör något bra. Jag har två \"vanliga\" barn och två med autism. Jag har allt¨så haft en hel del lärarkontakter. Den klokaste lärare jag mött sade så här när jag frågade hur hon lyckades \"För varje tillsägelse så skall det gå minst fem beröm. Då lär man barnen att ta kontroll över sig själva och överge att vara impulsstyrda\".
Skrivet av Ewa S
Lärarsvar
Det är tydligt att överlämningen mellan lärarna på skolan inte har fungerat. Som lärare kan man inte på förhand kunna allt om alla varianter som finns utan när man får ett barn med särskilda behov måste man lära nytt! Så du måste kontakta läraren och lära denne hur man hanterar ett barn som ditt. Hon har troligen ingen erfarenhet av det sedan tidigare och då kan det ju kännas som ett problem. Och tydligen har det du tidigare berättat för skolan inte nått fram till henne. Men problemet är ju till viss del hennes, ditt barn har ju visat att han klarar skolan om vissa åtgärder vidtas. Så boka ett möte, ha gärna med någon från BUP eller de lärare som haft klassen tidigare (varför byter de hela tiden?). Tala om för läraren vilka behov ditt barn har och hur hon ska hantera de situationer som uppstår. Visa henne tydligt att hon har stöd från er att sätta gränser osv. För ert barn är det ju extra viktigt att alla vuxna står på samma sida och sätter samma gränser.
Skrivet av Sofia*

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv