Hur ska jag göra?

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur ska jag göra?
Skrivet av	Anina & Steffen
Min son har ju dunkat huvudet sen han var tio månader gammal. När han var fem år och fick glasögon så har det beteendet nästan helt försvunnit. (Idag är han sex år) Han har börjat på förskoleklass i skolan och träffat på nya barn och situationer. Detta har resulterat i att han har ett tejpat sår i pannan och en uppslagen haka. Han har själv varit vållande till dessa sår. När det gäller pannan så kom han i bråk med en kille. Killen knuffad undan min son, men inte hårt. Min son har förvana att förstärka sånna knuffar och slänger sig handlöst i golvet. Det är då han slår upp ett gammalt ärr i pannan. När han några dagar senare ska lyfta ner sin stol från bänken på morgonen så påstår han att stolen är för tung och att han halkar och slå hakan kraftigt i bordet. Fröknarna som såg detta blev förskräckta då dom trodde att han hade bitit sig i tungan också. Den ena fröken säger att om han hade gjort det så hade nog tungan gått av. Så hårt dängde han i hakan. Och även denna gången så vad det självförvållat. Jag har pratat med honom om detta många gånger att han inte får göra så här. Och att det kan gå riktigt illa. Men det verkar inte som att det hjälper. Idag har han fått vara hemma för det var igår som han slog i hakan. Tänkte att om han fick en dag ledigt så kanske det kunde hjälpa honom att orka med imorgon. Jag har funderingar att ta kontakt med skolpsykologen och fråga henne om inte hon kan hjälpa mig och lärarna om hur vi ska göra för att undvika dessa situationer och vad vi kan göra när dom uppstår. Har ni några andra bra tips på vad man kan göra? Han har inte någon diagnos än.
Svar på tråden: Hur ska jag göra?

Det här var nåt nytt för mig men
rent spontant... bara liiite. OM du ger honom ledigt när något sånt här inträffar, är då inte risken stor att han ser det som en möjlighet att få lite ledigt? Nu är barn givetvis olika men mina hade nog tagit det så. I övrigt, när nåt sånt händer funderar man lite... uppmärksamhet? är det DET han söker? Vad händer om han får lite mera egentid? hemma? ev med fröken? Nu är jag ingen psykolog alls... bara lite tankar. OCh välkommen hit.
Skrivet av marib
Det funkade bra idag
med att gå tillbaks till skolan. Jag har pratat med han fröken och hans skolsköterska och vi är eniga om att vi ska kontakta skolpsykologen. Jag kände att han hade fått förmycket nya intryck. Och det verkar som det har hjälpt.
Skrivet av Anina & Steffen

Så skönt :-)
att du rent spontant visste vad din lille kille behövde
Skrivet av marib

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv