Berätta om *långt*

Berätta om långt
Skrivet av	SharpMissy
du upplevt en UKU någon gång. (Ut-ur-kroppen-upplevelse). Själv har jag haft sådana sedan jag var barn, men det var inget jag reflekterade över DÅ. Min första riktigt vakna UKU hände när jag var 19 år. Jag var bortrest och kunde inte somna på natten. Jag var klarvaken. Ända tills jag kände att hela kroppen blev paralyserad, totalförlamad. Jag kunde inte röra en fena. Sen började surrandet. Det var som om en ström gick igenom min kropp. Efter några sekunders surrande, kände jag trycket mot madrassen försvinna, jag steg sakta, sakta uppåt och utåt. Jag fick fullständig panik! Jag hörde min pappa snarka i rummet bredvid och jag kämpade som en galning för att komma ner till kroppen igen. Det var det värsta jag varit med om kändes det som! När jag lyckades komma tillbaka igen, skyndade jag mig att släpa ut madrassen till rummet där pappa låg och sov. Jag la mig så nära jag kunde för jag var livrädd! På den tiden bodde jag själv i en lägenhet, så jag fasade för kommande nätter, att det skulle hända igen men att jag skulle vara ensam då. Och det gjorde det ju. Med samma resultat varje gång. Panik! Livrädd! Åren gick och min rädsla började mattas av. Jag började bli kaxig och tänkte försöka framkalla dessa situationer, alternativt försöka förflytta mig i detta tillstånd med tankens kraft. Oftast somnade jag när jag hamnade i det, för jag var så avslappnad att jag inte orkade försöka med något. Detta händer fortfarande ibland, men är mer sällsynt nuförtiden. Det är en otäck känsla emellanåt, för man är rädd att man inte ska kunna komma tillbaka. När jag tänker tillbaka till min barndom, så har jag varit ute på många turer runtom i huset på natten, svävande uppe i taket och tittande på mina föräldrar när de sov. En brittisk, kvinnlig forskare i påstod i ett reportage en gång, att detta fenomen beror på att kroppen är så avslappnad att signaler inte längre skickas till hjärnan om var kroppsdelarna befinner sig. Hjärnan försöker då återskapa känslan/bilden av sin kropp för att kompensera detta. Därav känslan av att man har en annan kropp än den fysiska. Är detta en teori ni skulle hålla med om, eller vad har ni för åsikter om det? Har ni varit med om det, i så fall en eller flera gånger? Hur kändes det för er? Vilka stadier upplevde ni? Förlamning, strömmen etc? Jag har läst böcker om detta i efterhand, där samtliga stadier jag genomgick fanns dokumenterade. DÅ visste jag att jag inte inbillat mig. Säg att det finns fler som upplevt detta, jag känner att jag vill diskutera det lite grann! =)
Svar på tråden: Berätta om långt

Jag hade en
strax innan jag vaknade en gång när jag var 13.Min morfar hade just gått bort ett par månader innan och i min UKU så reste jag mig från min sovande kropp och gick ut i köket där han stod.Han ville varna mig för något som skulle verka otäckt,men jag fattade inte då vad det var han menade,för strax efteråt drogs jag tillbaka och vaknade. Senare samma dag inträffade en svår tågolycka där flera dog,strax intill min skola. Jag har ingen förklaring eller någon teori,kanske var det bara kemi i hjärnan,kanske något annat.Men minnet har suttit kvar genom åren. Jag hade en mindre under min första förlossning också,fast det hände inget speciellt den gången.Jag bara minns att jag kände det som om jag tappade kontakten med min kropp för några sekunder,kanske var det för att jag var så smärtpåverkad:)
Skrivet av Cecilia m fem+bf 14 april
Jag...
har inte varit med om en utanför, men en Inutikroppenupplevelse. Jag hade slumrat till på soffan framför tv:n och när jag vaknade så var jag liksom väldigt liten ihopkurad inuti min egen kropp, som att jag hade vaknat med inte kroppen och jag kunde inte stäcka ut mig i kroppen och öppna ögonen. Jag fick lätt panik eftersom jag upplevde det som att jag inte andades, men jag anstängde mig massor och exploderade liksom ut i kroppen igen och kunde öppna ögonen och ta världens djupaste andetag. Det har inte hänt någon mer gång...
Skrivet av Sara m Mika02&Zelda050803

Svarar
Jag känner igen det där med att resa sig ur sängen och gå ut i köket, det minns jag från min barndom att jag gjort många gånger. Men då har allt känts så seeeegt och poof så är man plötsligt kvar i sängen och har eg inte alls stigit upp. Att träffa på någon avliden anhörig under en UKU låter intressant, det är säkert inte helt ovanligt. Att din upplevelse visade sig vara ett äkta varsel, gör ju inte saken sämre! Tack för ditt svar, det var jätteintressant läsning!
Skrivet av SharpMissy
Jo men
det där tillhör faktiskt vad man kallar UKU. Jag skulle vilja påstå att din upplevelse var riktig, och att din astralkropp inte var riktigt i fas med resten av kroppen då den var ihopkurad. Skönt att höra att fler upplevt känslan av hur det är. Man är rädd och får lite panik. Ett tag trodde jag att jag var tokig på nåt sätt.
Skrivet av SharpMissy
Jag har aldrig upplevt detta
men jag tycker att det är intressant! Kroppen paralyseras när vi sover och det kan jmycket väl hända att hjärnan ibland vaknar till medan kroppen fortfarande sover. Jag förstår att man blir panikslagen när kroppen inte längre känns! Usch! Hjärnan är kanske \"halvvaken\" (i en sorts hypnotiskt tillstånd) och om man blir panikslagen kan man hallucinerar om allt möjligt...ibland om små gråa utomjordingar som utför otäcka undersökningar.
Skrivet av drömtydaren

*s*
Jag vet ju faktiskt inte om jag HAR en astralkropp som verkligen befinner sig utanför min fysiska kropp, eller om det bara är en fantasiprodukt från tallkottskörteln i min hjärna. Eller så är det både ock? Det ena kanske inte behöver utesluta det andra? Kroppen är ju en mycket komplicerad mekanism, som styrs med biokemiska signaler och elektriska signaler. Men även om man kan bevisa att en sådan upplevelse kommer när en viss substans är aktiv eller något sådant, så behöver det inte betyda att man inte har en astralkropp som verkligen ger sig iväg på det sättet medan substansen är aktiv? Äsch, det kanske blev trassligt det här, hoppas någon förstår vad jag menar. Hursomhelst, tack för ditt svar, drömtydaren. Alla kanske inte upplever eller minns om de haft en UKU, men jag kan erkänna att jag INTE känner mig priviligierad på något sätt som har dessa upplevelser, då de är mer otäcka än lustfyllda. Även om jag vant mig mer med åren.
Skrivet av SharpMissy
Jag tycker också att
det kan vara både och. Det finns inget liv utan \"energi\" - en sorts magisk elektricitet som sätter igång alla livsprocesser. En astralkropp kan vara denna magiska \"energi\" som möjliggör livet.
Skrivet av drömtydaren
Vet inte men...
Jag har tydliga minnen av att jag brukade kunna \"flyga\" Jag cirkulerade högt uppe under taket liksom, om det var återkommande drömmar eller skedde i vaket tillstånd kan jag inte svara på... Däremot upplever jag \"sömnparalys\" då och då. Ingen utomkroppslig upplevelse, men man hamnar ju som i ett slags flöde eller ström... Jag vet att jag var livrädd för att dö första ggrna detta skedde, men bestämde mig för att ta chansen och se vad som hände om jag inte motarbetade det hela och försökte vakna hela tiden...Det blev en fantastisk upplevelse... Jag var i ett varmt energivande positivt ljus..... Går ju eg inte att beskriva men....=)
Skrivet av Förgätmigej

Hinner inte
berätta allt nu. Det började för mig när jag var ca 14 - fast som barn hade jag en fruktansvärd nattskräck, så kanske började det redan då? Jag har dem fortfarande, men tar vägen var jag vill (för det mesta) och det är verkligen jättehäftigt. Besöker mamma 30 mil bort ibland. Kan försöka återkomma med detaljer när jag har mer tid.
Skrivet av MsK
Sömnparalys!
SÅ heter det ju!! Men det är även ur detta tillstånd som UKU:er kommer. Visst är det en otäck känsla när man får panik och är rädd för att dö... Tack för ditt svar!
Skrivet av SharpMissy
JA!
Gör verkligen det! Jag är intresserad av att veta mer, särskilt om dina resor under dina UKU:er. Själv kommer jag aldrig längre än in i nästa rum här hemma.
Skrivet av SharpMissy

Kort igen
Jag upplever det som att jag har en viss mängd bränsle. Detta tog förr slut väldigt snabbt, och vid minsta avvikelse av min koncentration, for jag smack tillbaka in i kroppen. De sista åren har jag betydligt mer bränsle. Koncentrationen behöver inte vara så oerhört stark som det krävdes förr, eller så har jag helt enkelt bara lärt mig det så pass bra att jag inte behöver ansränga mig så förbaskat längre. Men jag vet inte.. Det känns inte riktigt etiskt. Jag har glidit in i folks sovrum mitt i akten. rodnar En festlig grej som hände för massor av år sen, var att jag upplevde mig besöka en väninna som bodde nära (grannhus). Jag har ett vagt minne av att vi pratat om att jag skulle försöka hälsa på, men jag är inte helt säker..? Kan \"Väninnan\" möjligen uppdatera mig lite??) Jag försökte slå på strömbrytaren, men det förblev mörkt - mycket vanligt förekommande i mina vanliga drömmar förr, och dessutom fullt logiskt. Jag har aldrig kunnat påverka materia utan kroppen. Hur som helst så ringde väninnan dagen där och undrade varför i h-e varenda lampa lyste då hon vaknade på morgonen. Så antingen hade jag lyckats fastän jag inte märke det, eller så hade hon gått i sömnen första och enda gången. Min mamma ringde mig när jag varit där sist och kollade att allt var ok - hon hade drömt om mig och tänkt så mycket på mig hela dan sen. Av nån anledning är det viktigt för mig att skaffa bevis. Inte så mycket för andra (längre) utan främst för mig själv. JA, det är fånigt, jag VET ju att det sker!! Så ibland blir jag bara kvar i sängen trots att jag är i stånd att träda ut, helt enkelt därför att jag inte kan fundera ut vad jag ska hitta på som bevis! Jag tycker jag har svårt att navigera. Många uKU:are sägr att de bara behöver tänka på en plats så är de där, och det funkar enstaka gånger för mig. Men i regel behöver jag karta och kompass... Vid något tillfälle för många år sen (jag var i tonåren), for jag genom rymden i en OERHÖRD hastiget (ljuset, släng dig i väggen) och damp ner någonstans i USA. Eller så var det ett annat rike, en annan dimension. Folk pratade amerikanska och jag hade hamnat i nåt \"fiiint\" område, med buskarna klippta i vissa roliga mönster, mm. Det här med andra dimensioner förresten... ..är nåt som intresserar mig väldigt mycket. Är det kanske så att vi tittar in där ibland? Jag \"drömmer\" så oerhört tydligt och klart om \"varelser\" omkring mig i sovrummet ibland.
Skrivet av MsK Blev visst inte särskilt kort alls
En häftig "nästan" sömnparalys
hade jag för ett par år sedan, då jag befann mig väldigt inne i min kropp. Ja faktiskt, jag KÄNDE och UPPLEVDE allt det, som vi vet pågår men aldrig upplever. Vi vet att hjärtat slår, vi hör och kan känna det. Jag satt i mitt eget bröst och lyssnade på hjärtslagen. Sedan upplevde jag blodet. Vilken fart det hade! Så det brusade, och så varmt och levande det var! jag var nere i magen. Väldigt vilket hallå det var där också, men allt var i sin ordning, jag var frisk. Svårt att beskriva verkligen. Men jag var alltså någon dm stor om ens det, och fick riktigt uppleva min kropp.
Skrivet av MsK
Jag har haft många UKU
Det började i sjuårsålderna i samband med epilepsianfall. Numera kan jag styra dem ganska bra när jag är avslappnad och lugn. För mig börjar det med att jag inte kan röra mig och sedan att min puls går upp, sedan är jag bara ute ur kroppen. Jag har hört folk säga att alla gör sådant här på nätterna mer eller mindre medvetet, Samma person sa även att det det kan ge ett epilepsiliknande tillstånd i övergången från att bli medveten om tillståndet.
Skrivet av Alba

Jag vet inte...
Men det hände några gånger under tonåren när jag låg i soffan och slappnade av att jag kände att jag flöt ovanför kroppen och soffan.. en halvmeter upp till en dryg meter ovanför.. Kände inte min kropp alls. Meditation kallade en bekant det, att jag slappnade av så mycket.. Innan jag.. flöt upp kunde jag kontrollera pulsen.. från ett slag varannan sekund till närapå rusning... mycket genom andning, men det kändes som viljan och tanken spelade en stor roll också. Men så flöt jag upp iaf.. en underbar känsla. Pirrande och lätt. Som jag låg på lätta luftiga moln... Jag minns även hur jag en gång försvann från huset och gled över städer och berg. Om det var min fantasi eller en riktig uku har jag ingen aning om.
Skrivet av Kris-Tina

Berätta om långt

Jag hade en

Jag...

Svarar

Jo men

Jag har aldrig upplevt detta

s

Jag tycker också att

Vet inte men...

Hinner inte

Sömnparalys!

JA!

Kort igen

En häftig "nästan" sömnparalys

Jag har haft många UKU

Jag vet inte...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information