välkommen hit.
Medicin ja.... jag tror samtliga härinne haft samma funderingar som du har när det blivit aktuellt med medicinering.
Man stretar emot in i det längsta, det kändes fullständigt befängt att ge medicin kontinuerligt till ett, visserligen annorlunda men i övrigt friskt barn.Vi provade äver Efalex före, med gott resultat. Men i sexan blev situationen fullkommligt ohållbar så mitt LillaMonster (grönt, ulligt, kramvänligt *ler*) fick Concerta.
Första dygnet sov han inte alls och första månaden var han hemsk, men inte på samma vis som tidigare. Aggressionsutbrotten försvann men han fick som hemska PMS, han var stingslig till tusen.
Sen vände det.
Plötsligt fick vi en unge man kunde _tala_ med. Han hade ron i kroppen att kunna få fram vad han funderade på. Skolan fungerade plötsligt hjälpligt och det gick framåt. Han började få kompisar som faktiskt _kom tillbaka_ och DET hade inte hänt tidigare. Samtliga riktiga utbrott var borta, sur kunde han givetvis bli fortfarande och oförmågan till impulskontroll fanns kvar. Medicnen är bra men gör inga underverk :-)
Nackdelarna då, viktminskning ÄR vanligt och LillaMonstres BMI minskade från 21 till 17
sen fick han en del problem med magen främst pga att han inte åt misstänker jag.
Och ÄR det så att man inte får önskad effekt så är det bara att sluta med medicnen.
Den håller bara i sig i 12h så det var ingen stor grej att lägga av. Vill du veta mera så fråga på |