Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Moraliskt dilemma - Kedjebrev

Skrivet av Motvall
Hej

Vi har fått en anteckningsbok av en elev i åk4. I boken har eleven skrivit om sin stad. Syftet är att vi ska skriva några rader om vår stad i boken och även skicka ett vykort med ett stadsmotiv till klassen. Vi ska därefter skicka boken vidare till någon av våra bekanta i någon annan stad. Den personen förväntas också skicka ett vykort till klassen, skriva något om sin stad i boken och sedan skicka den vidare i sin tur. Den som har boken efter en viss tidpunkt i vår ska skicka tillbaka den till klassen.

Vi kan förstå att det måste vara spännande för en klass med tioåringar att få kort från hela Sverige och sedan även få tillbaka böckerna med anteckningarna om alla städer de har varit i.

Vi känner eleven men så blir det ju inte för dem som ska få boken efter oss.

Vi är nu ställda inför ett moralisk dilemma. Vi anser att detta är snarlikt ett kedjebrev, något som direkt hamnar i papperskorgen hos oss. Vi kan dock inte slänga en anteckningsbok som en tio-åring mödosamt har skrivit i.

Vi kan iofs skicka tillbaka boken men vi vill ju inte stöta oss med tio-åringen eller dennes föräldrar. I och för sig vet vi inte föräldrarnas inställning till detta skolprojekt. Kanske de delar vår inställning men vill inte stöta sig med läraren.

Vi kan så klart skicka boken vidare, men vi känner som att vi då besvärar vår bekantskapskrets. De känner ju inte just denna elev. Dessutom, har vi gjort det en gång har vi accepterat konceptet. Det kan ju kopieras av andra klasser och så dyker det upp böcker titt och tätt från folk vi inte känner. Kanske ska vi ha ett lager med kort och frimärken hemma. Hellre då att sätta ned foten nu och om det skulle hända igen då förklara vår "policy".

Vi kan skriva något i boken och sedan skicka tillbaka den till klassen. Då ser det ju ut som om någon annan än vi har skickat tillbaka den. Detta känns dock inte så juste.

Vi kan så klart kontakta rektorn på skolan. Känns dock som ett för stort artilleri.

Vi har lärarens telefonnummer och e-postadress. Klassens hembrev går att läsa på nätet. Vi lutar åt att kontakta läraren per e-post och förklara vår ståndpunkt. När vi vet den kontaktar vi elevens föräldrar och förklarar vårt beslut.

Några andra som har erfarenhet av den här varianten på kedjebrev. Hur gjorde ni. Hur skulle ni göra i vår situation.
Svar på tråden: Moraliskt dilemma - Kedjebrev

inte ett riktigt kedjebrev

Jag slänger också kedjebrev \"i princip\", men jag anser att detta inte är som ett vanligt irriterande kedjebrev. Det är en ganska rolig idé. Det gäller att be dem som får brevet att skicka brevet vidare till en ansvarsfull person som har lite tid eller som ni förmodligen kommer att göra: att skicka tillbaka brevet till klassen så att eleverna kan skicka det vidare om de vill.
Skrivet av    många barn, många åsikter

Inget kedjebrev

Det här är ju en variant på den prisbelönta idén med \"Den resande nallen\". Ni har säkert hört talas om den: En nalle eller docka sätts på tåget med ett brev om halsen. Klassen som startar upp nallens resa berättar om sin klass och ber den som hittar nallen att skicka ett brev eller vykort och berätta om vad nallen fått se tillsammans med den personen/den familjen. Sedan skickar den personen nallen vidare (en del har tagit med den på sin semesterresa och skickat flera vykort eller brev) och ibland får nallen t o m resa jorden runt. Otroligt spännande och lärorikt. Ett kedjebrev har - i min mening - alltid något hotfullt över sig, att om man bryter kedjan så blir man fattig, sjuk eller dör, eller så ska någon tjäna pengar på en.
Skrivet av    Lärare

Inget kedjebrev

Jag skulle tycka det var en jättekul idé som hjälper eleverna att förstå hur andra bor och lever! Jag tycker din inställning är ogin faktiskt. För det första så tror jag inte att det kommer att dyka upp böcker tätt som oftast hos er - det kräver ju att någon tycker ni är ansvarsfulla och påhittiga mottagare;-) Sen undrar jag lite över det här med att besvära andra. Jag tror faktiskt många, kanske de flesta, vill uppmuntra lite nya grepp i skolundervisningen och inte alls reagerar negativt. Betydligt mindre jobbigt än pliktvykorten man måste skicka från charterresor om du frågar mig!!
Skrivet av    Helena

skriv någonting trevligt såklart

Jag tycker att det låter som ett roligt och spännande sätt att få geografikunskaper på. Det som står i läroböckerna är ofta ganska torftigt och tråkigt ocg tyvärr ofta inaktuellt. På nyheterna får ju bara negativa bilder av Sverige så det här är ett bra komplement. Det bästa sättet att få reda på saker är ju att fråga och det bör uppmuntras tycker jag. Om nu tioåriga barn frågar hur det är att bo där du bor och uppriktigt vill veta det så tycker jag att du bör svara eller skicka tillbaka boken och beskriva varför du inte vill svara. Särskilt besvärligt är det inte.
Skrivet av    milla

nämen?

Det låter väl jätteskojigt. Tycker absolut inte att det är ett kedjebrev..
Skrivet av    Qanna

ååååååå vilken kul idé

och så tråkigt för er 10åriga kompis att ni verkar så ovilliga till en jättebra grej. Förstår inte alls varför ni tvekar, vem vill göra en 10åring ledsen och att ni skulle bli bombade av liknande saker verkar väl väldigt otroligt. Gör en 10åring glad. Skriv och skicka vidare!! Tycker för övrigt att idén verkar väl planterad på skolan om det finns en hemsida med alla i klassens egna anteckningar. Rektorn skulle nog bara undra vad ni var för ena kufar om ni hör av er.
Skrivet av    po

Det verkar ju hur kul som helst!

Förstår inte alls varför ni inte vill nappa på deras idé!? Själva har vi här hemma blivit alldeles kollossalt bitna av \"flaskpostar\". 7-åringen har skickat flera i somras och fått flera svar, ett så långtifrån som Danmark ;-D !!! Kan tro att det är lite samma lycka för honom som för dessa tio-åringar när det dimper ner spännande vykort från hela Sverige. Gör dem inte besvikna...*ber snällt*
Skrivet av    Anna

Ett enkelt sätt att komma förbi problemet...

...är ju att först ringa er bekant som ni tänkt skicka boken till och fråga om det är ok för dem. Jag förstår hur du menar. Jag AVSKYR kedjebrev och vill inte heller uppmuntra till sådana eller få dem skickade till mig. Fast dethär är ju som sagt lite annorlunda. Hade jag dessutom blivit tillfrågad hade alla spår av avighet försvunnit. :-)
Skrivet av    Ingela E

Låter ju jättekul! Vilken toppenidé! =)

Tråkigt bara att inte ni ser det på samma sätt... Jag slänger också alla kedjebrev, men detta är inte ens i närheten av ett kedjebrev tycker jag.
Skrivet av    Fröken H

Inte ett kedjebrev

De kräver inget av er, de lovar er inget och de hotar inte. Det här brukar vara de bitar som får mig att slänga kedjebrev i soporna. Projektet är inte helt ovanligt och har du inte stött på det förr så tror jag itne att du belver oroa dig för att du skulle drunkna i liknande. Vill du inte vara med så skicka boken tillbaka till skolan. De kommer att tycka det var trist men inte mer än så och skicka den till någon annan. Men varför inte bara ta ett vykort ock skicka det och boken. Tror du verkligen att någon i din bekantskapskrets skulle ta illa upp? Välj i så fall ut en skola på måfå i en annan kommun och skicka den dit till en klass 4.
Skrivet av    Sofia*

Ja men hallå...

Nu var det förvisso första gången jag skrev ett inlägg här men att bli kallad för kuf eller ogin eller bli hånad med smileys hade jag faktiskt inte förväntat mig. Ar det här någon slags klubb som skrämmer bort alla nykomlingar? Vilka förebilder är ni för era barn/elever? Plumpheten gagnar väl inte heller den 10-åring som är lyckligt ovetande. Att alla inte har samma uppfattning som jag är en annan sak. Huvudsaken är att inläggen är sakliga. Ingen av skribenterna tycks ha tidigare erfarenhet av just detta \"koncept\". Några av skribenterna vill lägga ansvaret på oss men det är det faktiskt skolan som har. Inte är det väl så att man förväntas ställa upp bara för att det är barn inblandade. Det är väl i och för sig inte något fel på själva iden ur klassens perspektiv. Det är också bra att lärarna i klassen har tagit ett initiativ. Själv känner jag tyvärr inte den entusiasm som andra gör här. Jag vill göra saker med hjärtat och inte av plikt. Jag har också själv två barn i skolan men de är ännu inte lika gamla (F resp 1). De är för små för att själva kunna skriva något i boken. Min familj kan mycket väl vara målgrupp för flera \"kedjebrev\" om bruket sprider sig. Många här tycker ju att det här är en bra idé. De konstruktiva förslag som finns här antyder att man kanske ska komplettera kedjan med ett telefonsamtal. Vi har faktiskt ringt en familj (med jämnårigt barn) som tackade nej. Som alternativ till kort skulle kunna sända ett mail till klassen. Det går inte som någon tror här att följa breven på klassens hemsida. Det är hembreven som finns där (Ett hembrev är ett meddelande från läreren till hemmet. Dessa brukar också ligga på nätet därför attb barn kan tappa brevet, de kan bo växelvis hos vardera föräldrarna osv). Iofs skulle det vara intressant om det fanns mer info men det är säkert ett visst arbete för lärarna med det.
Skrivet av    Motvall

Tack för svar

Sofia Tack för många konstruktiva förslag!
Skrivet av    Motvall

Synd att du tog så illa åt dig

Det är faktiskt ovanligt att alla svar liknar varandra som de gör i detta fall. Jag förstår att du kan känna dig lite \"mobbad\" när du har en negativ inställning till projektet och alla svarade med positiva kommentarer om projektet. Men jag tror knappast att folk ville skrämma bort dig.
Skrivet av    många barn, många åsikter

OK

Jag kallade din inställning ogin och det står jag för och jag är då inte med i någon klubb. Jag säger min ärliga mening och jag tycker ni överreagerar nåt alldeles hemskt. Men ni gör förstås precis som ni vill. Lämna i så fall utan några stora åthävor tillbaka boken så att killen kan testa på annat håll med bättre respons. Lycka till.
Skrivet av    Helena

Abuse

Ditt förra inlägg tycker jag var oförskämt och jag förstår inte vad du har för anledning att läxa upp dina medmänniskor. Grodor kan väl hoppa ut ur allas munnar men då går det ju att be om ursäkt. Så här står det i reglerna för detta forum: Angrepp Eftersom detta är så viktigt säger vi det igen. Angrip inte varandra. Personliga angrepp mot andra kommer inte att tolereras. Utmana andras åsikter och uppfattningar men gör så med respekt och med omtanke, utan förolämpningar och personliga angrepp. Ohyfsat, offensivt, vulgärt, aggressivt och våldsamt tilltal (särskilt rörande kön, ras, religiösa åsikter, nationellt ursprung, bildningsgrad, sexuell läggning eller funktionshinder) kommer inte att tillåtas. Det är inte heller tillåtet att klanka ner på andras sätt att uttrycka sig eller stava. Skicka inte inlägg (eller skriv något i en chat) vars avsikt är att genera, förolämpa eller angripa en annan person eller grupp! Ohyfsat tilltal anses vara sådant som kan såra, förolämpa, ge oönskad uppmärksamhet eller annat obehag. Det är inte heller tillåtet med uppvigling.
Skrivet av    Motvall

Lägg ner

Helena kritiserade inte ens dig som person, utan skrev att hon tyckte att din INSTÄLLNING var ogin. Hon sa inte ens att hon tyckte att du som person var ogin. Nu tycker jag att din inställning till diskussioner är märklig. (Är jag nu Ohyfsad, offensiv, vulgär, aggressiv för det?) Om man vet med sig att man lätt tar åt sig och blir ledsen av att andra inte delar ens uppfattning, eller att man har lätt att tolka skriven text till det värsta så ska man nog undvika diskussionsforum på Internet. Annars ska man nog försöka ta det för vad det är.
Skrivet av    Lärare

Motvalls

När du börjar ropa Abuse i den här fullständigt normala och hyfsade diskussionen (OK, jag raljerade aningens i mitt första inlägg, därav smileyn) så känner jag bara ännu mer att det är din inställning som är rigid. Eller ogin. INSTÄLLNINGEN. Inget personangrepp.
Skrivet av    Helena

Halloj

Jag kastar _alla_ slags kedjebrev, oavsett vad de handlar om. Jag uppskattar inte att bli påtvingad att skriva och jag gillar inte att behöva pådyvla andra heller. Jag blir matt bara jag ska svara på välmenade brev från släkten:) Så jagförstår ditt dilemma!
Skrivet av    Lilly

Men som lärare....

....skulle jag nog tänka lite mer på vilket bra inlärningssituation det är, dels att själv skriva om sin egen stad, dels att få ta del av andras vykort och presentationer av sina städer. Även om jag själv inte skulle tycka att det är kul att skriva sådant privat så är det ju en annan sak om det gäller arbetet. Tycker dessutom att det här inte verkar handla om ett kedjebrev.
Skrivet av    En lärare