Tv-spel och regler. Jag behöver er hjälp!

Tv-spel och regler. Jag behöver er hjälp!
Skrivet av	Lessen mamma
Nu har vi just haft tvspels/gameboy förbud för ett barn på 11 år. Barnet vet vilka regler vi har, att läxor ska vara gjorda, sysslor i den mån barnet har några ska vara gjorda, läggtider ska respekteras etc. Barnet har larm på sin klocka som påminner barnet när det är dags att göra iordning sig för natten etc. Vi påminner också muntligt. Ändå är det samma visa varje gång. Så fort spelförbudet upphör och vi återigen har haft en saklig diskussion om att när förbudet upphör måste barnet sköta reglerna, annars blir det spelförbud igen. Barnet lär sig inte utan det tar sällan mer än någon dag eller två så är det samma visa om igen. Vägrar stänga av för att det är dags för att gå och lägga sig etc. Jag är färdig och sälja av alltihop! Ändå vet jag ju hur mycket roligt barnet har av dessa spel och hur mycket barnet faktiskt lärt sig av dem också när det exempelvis gäller engelska och strategiskt tänkande. Tyvärr räknas tydligen inte strategi när det gäller att få behålla möjligheten att spela....Dessutom är det ett bra sätt att varva ner. Fortfarande lite aktivt inte helt passivt som tv blir. Är det någon som har något tips på vad vi ska göra?
Svar på tråden: Tv-spel och regler. Jag behöver er hjälp!

Spelfria dagar istället?
Jag har själv tre ungar som gärna hänger vid datorn, TVn, över gameboy, och jag tycker det är svårt att begränsa och hålla koll varje dag. För oss har det funkat bättre med helt spelfria dagar (mån, ons, fre), då har deras kreativitet på andra områden lossnat och det är så trevligt att umgås hela familjen utan störningsmoment. Tv har de fått se en halvtimme även de datorfria dagarna. Vi har dessutom datorn i vardagsrummet så det blir liksom samling vid pumpen när EN spelar.
Skrivet av Helena
hur motiverade ni ungarna?
Vi hade också spelfria dagar under nästan hela förra året, men till slut tröttnade vi eftersom det blev så trist och gnällig stämning de två dagarna/v. Alla tre barnen (95-or) släpade sig håglöst runt i våra hasor och tyckte allting var tråkigt och hade ingenting att göra och ville att vi skulle underhålla dem. Annars låg de mest bara och suckade. Tristess.. Nu har vi pratat om att försöka införa någon sorts begränsing igen, men jag vet inte riktigt hur den ska utformas. Det är för krångligt att hålla reda på personliga speltimmar hit och dit, så enklast vore spelfria tider eller dagar. Funderar på att låta dem spela fritt fram till middagen på vardagar (dvs em, innan vi föräldrar kommit hem), och sedan får alla spel vara avstängda resten av kvällen. Men hur man ska göra på helger vet jag inte, för de kan bli sittande en hel dag utan att göra något annat än turas om vid spelen om vi inte tvingar dem göra annat. Hur har ni snackat med era barn om begränsningarna?
Skrivet av sisla

Ja...
... visst har det gnölats någon gång om \"inget att göra\". Men det betraktar jag som en övergångsfas - ofta är den upplevda sysslolösheten och tristessen absolut störst efter maximal stimulans:-) Efter ett tag kommer de igång med annat. De ritar, målar, knåpar på sina rum (oklart med vad), läser framförallt. Med spelförbudet följer i och för sig ett utökat ansvar från oss föräldrar att engagera oss, i alla fall om ett av argumentet för spelfritt har varit att vi ska umgås:-) Vi spelar spel och har en del pysselprojekt ihop. Uppmuntrar barnen att gå ut och leka, de är stugsittare hela bunten men tycker oftast det är jättekul att leka ute med lite mer frejdiga kompisar. På det hela taget är vi nog väldigt tajta som familj (barnen är födda -93, -96 och -97 så de är ju rätt jämnåriga de med), min mamma brukar påtala det, att vi jämt är med barnen. Till skillnad från ungarna där på landet som är ute och donar med sitt och lever rätt parallella liv i förhållande till föräldrarna. Det kanske delvis är ett storstadsfenomen, det här med att hitta på saker ihop, när ungarna är små kan de ju inte släppas själva...
Skrivet av Helena
Hej
Jag känner igen problemet med mina syskonbarn. Min syster har infört sitter de framför datorn/tv spel en timme så måste de ut och springa 2 km nästa dag. De gånger de inte har slutat att spela när det är dax så har hon hel enkelt dragit ut kontakten och spelförbud på två dagar pluss att de måste springa 2 extra km per dag. Ett tag så var spelen undanplockade i ett halvår. Det är inte lätt men det låter som om spelet ska plockas undan en längre tid. Engelska kommer de ändå att lära sig.
Skrivet av Mo
Efter att sonen
som är sex år dagligen tjatade om att få spela på sin X-box (vid den tidpunkten kunde han inte sätta på den själv) så plockade min man helt sonika bort X-boxen och ställde undan den i en vecka. När veckan gått sa han till sonen att han tänkte plocka fram den igen men att vi nu skulle ha vissa regler. Dessa regler har vi; Varannan dag är en spelfri dag, inget tjat under de spelfria dagarna, och att han vid första tillsägningen ska stänga av den. Om han inte skulle klara av att sköta det skulle vi sälja X-boxen. Han har skött det sen dess och stänger av på direkten när vi säger till. Kanske värt att prova. Lycka till ! :-)
Skrivet av Irmelin

Spelförbud
har även här bara haft mycket begränsad påverkan. Min dotter svarar visserligen upp mot bestraffningar/konsekvenser men dom blir sällan bestående. Här har vi reglen (dottern är 8 år): Läxdagar skall hon vara inne till 18:00 och dagar hon inte har läxa 19:00. Spela får hon göra till 18:00 läxdagar innan läxan är gjord och till 19:00 dom dagar läxan är gjord. Ibland kan hon få spela längre om hon fixar sina kvällsbestyr först och får då spela resten av tiden innan hon skall vara i säng. Hur länge hon får spela får hon reda på i förväg. Eftersom hon har svårt att \"släppa\" vid roliga saker för att göra tråkiga (vem har inte det egentligen s) och kan reagera kraftigt vid frustration så påminner jag henne 15 minuter innan, 10 minuter innan, 5 minuter innan, 1 minut innan och stängs det sedan inte av så trycker jag på avstängningsknappen själv. Det är inte förhandlingsbart att datorn skall stängas av när jag säger det. Jag tar då att risken att datorn kraschar samman snabbare ökar när jag trycker på stömknappen utan att stänga ner windows och program. Dottern får ta att det hon hade uppe kanske inte sparades. Sänggånende har vi haft problem med (dottern med stor propotion envishet och son just då var fruktansvärt frustrerad och mådde dåligt) vilket faktiskt avhjälpte med belöning istället för bestraffning. En större yttre motor som fick dottern att känna sig lyckad istället för misslyckad. En stjärna för sänggående utan tjafs och/eller bråk, en halv stjärna för varje gång tänder borstades (morgon och kväll). En gång i månaden räknades stjärnorna och varje hel stjärna gav en krona. Vi hade systemet i några månader och sedan så har vi inte behövt det igen. Läxor har dottern läxpeng förutom detta med att få leka längre och spela längre allt för att underlätta motivationen att göra dom. Dottern tycker det är roligt att lära sig men tycker det är tråkigt att sitta själv och att det är svårt att sätta sig ner och börja så jag sitter alltid med och är den som kommer med böcker, penna och suddigum. Med barn tycker jag det är några saker som man behöver tänka på rent praktiskt. 1 Motivation och motor. Hur stor motivation och motor ett barn har avgör om barnet får något gjort. Det kräver alltid med motivation och mer motor att göra tråkiga saker än roliga. Saknas inre motivation behöver man sätta på en \"hjälpmotor\". Ibland även någon som styr utifrån ungefär som en körskolelärares extraratt eller som en andrepilot i ett flygplan. Min dotter har egen motor men har vid tråkiga saker svårt att rikta den och hålla kursen själv hela tiden. 2 Tjata inte en massa. Du skall inte behöva säga samma sak 3 gånger i rad utan att det händer något. Säg vad du vill rent ut (inga indirekta meningar eller anspelningar) och kräv att det händer något. Händer det inget ge en varning och tala om att nästa varning kommer att gå ut på att du hjälper honom att utföra det du vill tex slå av strömmen till datorn. Händer här inget gå fram och stäng av strömmen på datorn osv. Kommer ett utbrott så försök behåll ditt lugn och tala om att du ser att han är frustrerad och att du förstår att det är svårt att bryta när man gör något roligt. Tala om för honom att det är just därför du hjälper honom med att utföra det när han inte klarar det själv. En konsekvens/belöning/straff är något man kan prova några gånger och märker man att det inte har effekt så bör man försöka med något annat. Detta speciellt om det är bestraffning då tyngdpunkten i sådana ligger på misslyckanden. Det är jobbigt för sjlälvförtroendet att misslyckas och jobbigt för självkänslan då det är så lätt att fokus hamnar på hur \"fel\" någon är. Själv anser jag att bestraffningar och förbud skall användas mycket sparsamt och så lite som möjligt. Endast där det verkligen är viktigt och där positiv förstärkning inte funkat tycker jag att det är befogat att ta till negativ förstärkning. Dom flesta negativa förstärkningar som barnet går igenom är oftast dom som kommer som ren konsekvens tex man trillar på cykeln om man åker för fort och svänger.
Skrivet av Raspberry
Ett tips...
Min syster har ett bra sätt med sina barn (barnen är 6 - 9 år) . De får \"datortid\" varje fredag i form av små \"knappar\". Varje knapp motsvarade 30 minuter. (Kom inte ihåg hur många knappar hon ger varje fredag. Sedan får barnen själva ansvara när de vill spela och lämna in knapparna till henne. När de är slut får de inte spela mer den veckan utan vänta till fredagen. Man kan då bestämma hur mycket tid de får lägga varje vecka samt träna barnen på att \"spara\" tid.
Skrivet av Ankie
Det var en rolig idé! (imt)

Skrivet av Helena

Tv-spel och regler. Jag behöver er hjälp!

Spelfria dagar istället?

hur motiverade ni ungarna?

Ja...

Hej

Efter att sonen

Spelförbud

Ett tips...

Det var en rolig idé! (imt)

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information