Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

21 år och mamma åt min syster

Skrivet av ung mamma
Jag har en jätte fin dotter som är 4 år och sambo som är 26 år och min syster som bor hos oss är 15 år.Vi är hennes fosterföräldrar eftersom mamma inte tog något ansvar.
Min syster har vart jätte bra.Hon har höjt sina betyg lite grann,skolkar aldrig,hon röker inte men visar lite smått intresse för både rökning och alkoholen.

Hon är populär i skolan och hjälper oss lagom mycket hemma.Med barnpassning,städ mm.Hon har en pojkvän som är 17 år gammal sen 3 månader tillbaka som jag aldrig träffat utan bara sett på kort,han är 17 år gammal och utländsk.

Vad är rimlig tid på vardagar och helger för en 15 åring?Min syster vill vara ute till halv tolv eller nåt på helger ibland,för att vara med sin pojkvän,men det vill inte jag.Jag vill räffa hennes pojkvän,och hon säger att det är alldeles för tidigt.
Jag vill lära känna han och allt,ska min syster vara ute på kvällarna vill ju jag veta vem han är.Vad tycker ni?

De har haft sex med kondom och en gång utan kondom.Jag vill absolut inte att hon ska bli gravid,och vill att hon börjar med p-piller.
Jag och min syster har en ganska fin kontakt med varandra,hon säger det mesta till mig.
På fredag vill hon på fest med hennes grann kompis.

Då sa hon att dom skulle sova över där,de skulle vara några personer som ska sova där.Vilka vet jag inte.Tjejen som ska ha denna lilla festen är 16 år gammal och föräldrarna är bortresta,sa min syster.Jag sa att hon kanske kan få sova över,men då vill jag gärna prata med föräldrarna först och kanske träffa hennes kompis som jag inte träffat innan.
Nej,det gick inte för föräldrarna var tydligen redan bortresta.

Alltså vad ska jag säga?Jag vill inte egentligen låta min syster sova över hos någon inne på stan,som jag inte känner alls,och då inga föräldrar finns där heller...Jag frstår att hon vill men skickar jag iväg henne känner jag mig så oansvarig.Då har jag ingen aning om vad hon gör.Och vilka hon är med.

I övrigt brukar jag lita på henne.Nu i veckan var vi bortresta en dag plus natten,allt gick jätte bra.Min syster hade städat hemma lite grann,gjort läxor och var hemma hela kvällen.Hon njöt av ensamheten.Hon skötte sig jätte fint.

Alltså kom gärna med råd angående ute tider,om hennes pojkvän och om denna fest som ska vara imorgon.
Vad skulle ni gjort?Vad är rimligt?
Vi har bil och hämtar gärna hon och hennes kompis fredag kväll men det ville hon inte.Hon vill ligga kvar.

Snälla svara gärna!!!
Svar på tråden: 21 år och mamma åt min syster

bara en enda fråga

är ni (du) verkligen utsedda som fosterföräldrar av soc? eller menar du att ni fungerar som fosterföräldrar?
Skrivet av    pola

Alltså vad tycker ni? (Passiv rökning) *långt*

8-åringen åker till isn pappa idag, byte varje fredag, vv boende. Pappan är arg på mammen, lever ensam drygt två år efter skilsmässan, bråkar fortfarande med henne om att hon träffade en annan man och ville skiljas, ringer på fyllan och snackar med hennes släktingar, \"håller koll\" på henne på det sättet. Kontakt mest via mejl, ibland korta samtal, eftersom mamman stoppat telefontrakasserier och förföljelse med att vägra alla icke nödvändiga samtal (rörande viktiga saker kring gemensamma barnet) genom att lägga på luren, spela in hot och otrevligheter osv. Ovanstående bara för att ni ska förstå kommunikationsläget. Nu säger 8-åringen, kv\'llen innan han ska till pappan: \"Det luktar bränt hos pappa.\" Jag: \"Gör det? Varför då?\" 8-åringen:\" För att pappa röker inomhus. Ganska mycket, hela tiden\" Jag: \"Ojdå, det var ju inte så bra. Pappa borde nog gå ut på balkongen och röka. Det är farligt för dig att vara i samma rum som någon som röker\" 8-åringen: \"Men apppa röker under fläkten\" (dassig kolfiberhistoria) Jag: \"Ja men det hjälper inte så mycket. Var åtminstone inte i köket när pappa röker. Du FÅR säga till honom att han borde röka på balkongen, att du tycker att det luktar illa...\" Ja, ungefär så. Vet inte om jag gjorde fel. Jag blev uppriktigt chockad över sonens information, var inte beredd. Pappan rökte aldrig inomhus när vi levde tillsammans. Men iofs var det jag som var mest sträng med det. Jag tycker att det känns otroligt hemskt att min son utsätts för livsfarlig passiv rökning varannan vecka. Att påpeka detta för mitt ex kan bara sluta med ännu mer krig. Något min son inte heller mår bra av. Men jag måste, eller hur? Vad ska jag göra? (Ja, jag har varit rökare, i tio år. Slutat under graviditeterna och ytterligare en gång, men fallit tillbaka. Men aldrig rökt i barnens närhet, knappt ens utomhus iaf inte vartefter info om skadligheten blev större hos mig...)
Skrivet av    Miss Lyckad

KOM HELT FEL

Sorry, *snurrig* :0)
Skrivet av    Miss Lyckad

Artiklar från Familjeliv