När skolan är totalt ointressant

När skolan är totalt ointressant
Skrivet av	Myran
Hej, Jag har en dotter på 14 år som just nu går den jobbiga årskursen 8:an med prov var och varannan dag. Min dotter är totalt ointresserad av skolan och förstår inte varför hon måste bli godkänd. Hon ser inte fortsättningen med gymnasium och jobb. Finns det någon med liknande erfarenhet och tips hur man jobbar för att få till ett intresse!? Jag känner mig helt slutkörd och snart kan vi inte ens prata med varandra.
Svar på tråden: När skolan är totalt ointressant

Kanske ingen vidare tröst!
Men din dotter är fullt normal - åttan är en riktig sunkperiod... Min började tyvärr skolan ett år tidigare än hon borde, så hennes rejäla svacka kom i nian=ingen möjlighet att dra nytta av den mognad som (i de allra flesta fall) bara ramlar på över sommaren mellan åttan och nian! Försök att stötta henne igenom läsåret, och hoppas på att hon s a s ser ljuset inför nian. Min går IV nu, och kommer att börja ett nationellt program samtidigt som sina jämnåriga - och det _är_ faktiskt så att de inte har några alternativ, de har skolplikt! Och det är _inte_ vi \"elaka\" föräldrar som hittat på, heller, det är svensk lag som säger så - ett argument att använda.... Jag tror nog att det rätar upp sej nästa år, men du har en tuff tid framför dej, för lite måste de faktiskt kämpa själva för att inte ha för mycket att ta igen. Det är _inte_ kul att gå IV, och det finns _ingen_ som anställer outbildade 15-16-åringar. Och äta måste de. För att inte tala om allt annat de \"måste\" ha pengar till. Det allra värsta \"hotet\" jag tar till är att hon, om hon inte pluggar och inte har jobb kommer att vara helt beroende av min välvilja vad gäller pengar - och då blir det mindre lockande att skita i skolan...
Skrivet av Mia2+1
Antar att hon lever i nuet
som man gärna gör i den åldern. Här pratar vi om framtiden. Vi har haft det oerhört tufft ekonomiskt emellanåt och faktiskt fått hjälp från soc i perioder. Vem vill sitta där och förödmjukas? Jag har talat om för gossen (15 år) att det är där man sannolikt hamnar i Sverige, om man inte har utbildning. Utan utbildning är man inte skit värd. Vad vill du göra, resa, se världen? Har du drömmar? Vill du köpa ett hus en dag, eller en motorcykel? Vad det än är, så krävs det pengar. Vill du gå en gymnasieutbildning du trivs med, som du är intresserad av, eller nåt du vantrivs på för att det var det enda du kom in på med dina betyg? Skulle hon ta till sig sådana argument?
Skrivet av MsK

Vet inte om hon kommer...
..lyssna på det örat, men vi har pratat mycket med dottern om att man pluggar för SIN EGEN skull, och inte för skolans, föräldrarnas, kompisarnas eller whatever. Den enda som kommer bli lidande om hon inte sköter skolan är hon själv, att hon kanske inte kommer in på det gymnasieprogram hon sökt o.s.v. Fast vi hade bra hjälp i det där av dotterns högstadieskola också, där jobbade man jättemycket med att ta ansvar för sitt eget lärande. Hon hade väl en liten svacka i åttan hon också, men det ordnade sig till slut, hon gick ut med bra betyg i nian!
Skrivet av Fru Marmelad
Kanske ingen tröst idag
Min dotter lade också av i åttan. Tyvärr tog hon sig inte genom det, utan fortsatte hela nian också. Hon gick till skolan och var där (för det allra mesta), men det var också allt. Vi hade täta kontakter med klasslärarna, hon gick hos skolkuratorn, vi skickade iväg henne på samtal med vägledaren på IV, vi tjatade, vi lockade, vi hotade, vi kämpade. Men ingenting bet på henne. Med stor hjälp och \"snälla\" lärare fick hon godkänt i Svenska, Engelska och Matte. (Plus att hon hade G i hemkunskap och musik). Med dessa 50p. gick hon ut nian och in på IV. Men ungen hade en enorm tur! Efter fyra dagar kom hon in som reserv på sitt förstahandsval på gymnasiet och idag trivs hon i skolan! Hon åker hemifrån en halvtimme tidigare på morgonen än vad hon egentligen behöver, för om tåget är lite försenat (som det ofta är) kommer hon ett par minuter försent och det vill hon inte! Hon är med på idrotten - och tycker det är kul! Hon har inte varit med sedan någon gång i början av sjuan... Det är en nytändning helt enkelt! Men - det är ju inte alla som har sån tur! Om din dotter skulle behöva ett år på IV så får du se det som ett år för mognad och eftertanke. Det är ingen katastrof. Jag kan alltså inte ge dig några tips om hur ni ska göra för att motivera henne. Alla de förslag som du redan fått är bra. Men du får inte känna det som ett misslyckande om det inte fungerar... Det är hennes egna val och inte ert föräldraskap det handlar om. Det kan ordna sig ändå, men om det inte gör det just nu, så är det inte någon katastrof. Hon kommer igen!
Skrivet av Nini
Tack Mia
Det känns skönt att fler har varit i samma situation. Jag har faktiskt redan funderat fram mot IV på gymnasiet och berättat för henne att om hon fortsätter på detta viset kommer hon att behöva gå i skolan ännu längre. Förhoppningsvis inser hon ganska snart att hon måste ta tag i sitt liv?!
Skrivet av Myran

Msk, tack
Hej, Tack för dina argument. Jag har väl redan använt en del av dem utan resultat. Just nu skiter hon totalt i allt. När jag säger: Vill du stå och sälja varmkorv när du blir stor? svarar hon bara: Ja skit samma. Vi kämpar vidare...
Skrivet av Myran
Fru Marmelad
Jag har använt precis dina argument men just nu är det som att köra huvudet i väggen! Hon lyssnar inte på något och tycker bara att jag är helt dum. Jag har förstått att 8:an är värst och det känns skönt (men inte kul) att jag inte är ensam.
Skrivet av Myran
Nini
Hej Nini, Tack för ditt inlägg. Jag känner mig lite lugnare. Naturligtvis ska man tänka som dig. De kommer igenom detta - de måste igenom sin period av att bli vuxen. Man känner sig trots allt som en \"dålig\" förälder. Det som förundrar mig är att jag har två barn. De har fått exakt samma uppfostran. Bott tillsammans. Men utvecklats till två motpoler???? En som sköter sig och respekterar vuxna och regler - den andra som skiter i allt och är totalt respektlös!!! Det jag tycker är jobbigast är denna bergochdalbana som man åker med en trotsig tonåring. Ena dagen är allt ok men nästa dag har man hamnat i helvetet. Det tär på en....
Skrivet av Myran

Vi tjatade...
...i veckor eller kanske till och med månader! Tjat, tjat, tjat, tjat, tonårsförälderns vardag S. Men det lönade sig till sist, ge inte upp!
Skrivet av Fru Marmelad
Dina ord
går rakt in i mig. Precis så är det. Tonårsförälderns berg-och dalbana. Mitt andra barn är förvisso \"bara\" 12 och vi har andra bekymmer med henne. Men skolan sköter hon. Vi kan inte veta hur det blir i högstadiet, men jag har känslan av att det blir lättare rent \"skolmässigt\" för henne. Olika är de i alla fall, det är ett som är säkert! Och visst känner man sig misslyckad när de strular. Det är mer än en gång man har undrat vad man gjort för fel... Jag försöker hoppas att de en gång kommer att tacka mig. Och så får man göra det man själv tror på i situationen. Ibland kan jag bli alldeles \"hopplös\" när jag t.ex. läser här eller hör någon annanstans om föräldrar som \"aldrig hade accepterat\", som \"visar vem som bestämmer\", som \"har en öppen kommunikation\" med sina barn. Visst är det så det \"ska vara\", men hur i himmelens namn bär de sig åt, undrar jag ibland?! Låser de in dem, sätter på dem fotboja, söver ner dem? Jag vet i alla fall att jag allt oftare får ge mig i konflikterna, för dottern blir starkare och starkare. Och om jag tänker efter - är det enbart av ondo? Eller är det bra att hon visar att hon är stark alldeles av sig själv? Oj, det här blev mer svammel än svar på ditt svar ler Behöver väl skriva av oss lite till mans. Huvudsaken är att vi kommer ihåg att ingen av oss är misslyckad!
Skrivet av Nini

När skolan är totalt ointressant

Kanske ingen vidare tröst!

Antar att hon lever i nuet

Vet inte om hon kommer...

Kanske ingen tröst idag

Tack Mia

Msk, tack

Fru Marmelad

Nini

Vi tjatade...

Dina ord

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information