Hej!

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hej!
Skrivet av	Marie
Hittade den här sidan nu. Har en son som är 5 år nu. Ända sedan han var liten har han haft problem med att äta. Han har inte varit intresserad, vi har försökt o försökt. Men så i aug .-04 blev de akut, han slutade helt att äta, sond sattes in och vi var inlagda i 14 dagar där de togs prover och de hade koll på han. De gav honom sondnäring som han kräktes upp igen, ja, de var rätt så bökigt för oss. Under tiden var jag gravid, så mkt energi hade jag inte till övers. Men till saken hör att vi hade kämpat i flera år, ända sedan han var 8 mån, då han vägrade tugga barnmatsbitarna. Bvc trodde oss inte. Barnkliniken fick vi dålig hjälp av. Men till slut hade vi nu fått hjälp och de skickade även en akut remiss till BUP. Efter tre veckor fick vi komma till deras matteam. De var verkligen proffsiga! Vi fick all möjligt stöd o hjälp. Så efter 3 månader, drog de sonden , han hade gått så bra upp i vikt, Han åt korv, kött för första gången i sitt liv, orkade leka, smakade på godis! Vet, men han hade aldrig vart så intresserad förr. De har gått bra sedan dess, kämpigt, men sonden har aldrig behövts sättas tillbaka. Ibland tar de en timme, innan han har ätit upp sin middag. Nu har han börjat gömma mat, under stolen,bordet, m.m. Allt för att komma undan. Hur ska jag förhålla mig till detta? Har inte sagt åt han så mkt, bara poängterat att maten ska vara i munnen typ och inte under stolsdynan, om ni förstår hur jag menar. Annars tycker jag att han äter någolunda, han är glad o pigg, men han älskar inte att äta som sina syskon. De kanske han aldrig kommer att göra. Jag skulle en dag önska att han kunde säga; får jag ta ett äpple? , eller tjata om godis, saft, mat, men aldrig gör han de. Han tycker nog att mat är ett nödvändigt ont. Vad har jag gjort för fel? När nu barn tre kom till världen, han ammas, äter mat , en otrolig skillnad, svår att förklara för dem som inte vet annat. Då vägde han 13 kg 98cm, då han var 4. Nu väger han 17 kg. 106 cm. Kanske blev de svamligt, men jag behövde skriva av mig/kram
Svar på tråden: Hej!

Vilken fin...
viktuppgång han har haft, din son. Vi har också haft det kämpigt med maten med yngsta dottern. Hon är idag 4 år, 104 cm o väger 15,9 kg. En smalis - men pigg o glad. När hon var ett år vägde hon 8,5 kg o jag tyckte det var \"hemskt\" att se henne naken eftersom hon såg så mager ut. Vi har lyckligtvis inte behövt sonda. Har gått på tätare BVC-kontroller samt tillsatt extra fett i allt hon ätit. Jag tror personligen att det blev så här jobbigt pga att hon hade täta infektioner, främts öroninflammationer mellan 4 mån-3år. Nu det sista året, när hon varit frisk, har hon också ätit bättre. Men visst har jag känt mig som en mycket dålig mamma många gånger...
Skrivet av Eva
Ett förslag
Låt honom ta maten själv och om han \"gömmer\" mat tala om att där ska den inte vara utan i soptunnan. Ser du honom gömma mat förklara att du inte vill ha behöva städa bort matrester från stolen och golvet och att det blir äkligt och smuttsig om man gör så. Mat man inte kan tugga gömmer man i sin servett. Gömmer han mat får han städas bort den själv och lägga dynan i tvätten efter maten. Att alla sitter med vid bordet alla tar mat själva alla äter och pratar och alla är förbudna att slänga mat på golvet under stolsdynan Duka \"fint\" bjud honom på allt som serveras och truga inte, servera bara efterätt till de som ätit upp. Det är jobbigt men just mat kan bli makt i stället för lust. Det är svårt att inte oroa sig men bra om han inte märker det när ni äter. Låt honom hjälpa till att laga maten och lägga upp även vara med och duka ge barnen varsin dag då dom hjälper dig så blir han inte speciel. Man kan bli en mat älskare även om det är så här när man är lite, så fort allt slutar krettsa runt ätandet och matsituationen och man själv blir ansvarig för sitt ätande och \"lär\" sig laga mat och hitta det som är gott. Skolstarten brukar bli en brytpunkt för dom här barnen, tänk på att vad han än äter så är det bra även om det är korv och tomater till frukost och riskaka till frukstunden, gröt till middag så äter han. Viserligen blir övriga familjemedlemmar sura om det serveras gröt till middag :-) men då får man ta det som \"efträtt\" när han prövat lite av den andra maten. Det kan ta tid innan han börjar äta ordentligt men om ni hålerr fast vid rutinerna och han måste sitta med och ta själv så brukar dom börja äta mer på sikt.
Skrivet av molle

Hejsan.
Så tråkigt att höra att det finns fler i samma situation som jag och min familj sitter i. Men det känns ju skönt att andra känner likadant så man inte är ensam. Min dotter är 2 år i januari. Hon har varit på barnmottagningen i Ängelholm på utredningar sedan 1 år tillbaka och vägen är knakig. Hon är konstaterad mjölkallergiker, utan att reagera på testet. antar att det är för att de inte hittat något bakomliggande förutom just det då. Moa väger 8.8 kilo och är 81 cm lång. Vi pendlar mellan maktlöshet och nästan på ilska mot det som inte syns (kanske en sjukdom). Vi har tagit många prover men inget har visat ngt. Vet inte vad mer de kan göra. Nu ska vi göra en kostregistrering och får se om hon kanske får näringstillskott, får se om det hjälper. Vi kanske kan stötta varandra? [email protected] Skriv om du vill. Mvh Elin och Moa
Skrivet av moasmamma*

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv