hjälp!!!....

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

hjälp!!!....
Skrivet av	förtvivlad mamma!!!
jag har en son på 2 år och 4 månader som alltid varit en viljestark och temperamentsfull liten kille. (jag är likadan till sättet). han och jag har från början varit otroligt tajta eftersom pappan jobbar mkt och kan vara borta veckor i taget ibland. det har alltid bara varit jag som gällt för sonen och pappa har inte fått göra nånting utan bara "mamma ska".... nu fick vi en till liten pojke för 2 veckor sedan och den äldste sonen är som förbytt, han ratar mig totalt! testar mig hela tiden och gör tvärtemot allt jag säger, slår, sparkar, skriker osv åt mig och det är nu bara pappa som gäller. har kommit på mig själv att skrika åt honom så gott som dagligen dessa 2 veckor när han gått för långt! jag VET ju att jag inte borde, att det är svårt för honom nu när han fått syskon osv...men jag orkar bara inte och jag vet inte hur jag ska hantera honom nu! både han och jag är som sagt temperamentsfulla personer som även tidigare ofta "kom ihop oss" men inte på det här viset, nu ratar han mig verkligen och det känns som att jag förlorat mig underbara lille kille som jag stått så nära! är så förtvivlad att jag bara gråter varje dag nu, jag vill ju inte vara en mamma som skriker och gapar åt mitt barn och alltid är den elaka medans pappa som inte varit riktigt "närvarande med oss nu helt plötsligt är den enda som duger och jag bara är hemsk. vad ska jag göra....jag känner mig som en urusel mamma helt enkelt!!
Svar på tråden: hjälp!!!....

Ah vad jag känner igen mig.
Min äldsta dotter har visserligen varit ganska mycket pappas tjej. När jag födde min andra tjej så tyckte min tvååring att jag inte var hennes mamma längre. Jag hade ju fått en ny bäbis. Tyvärr så var jag och lillan sjuka i tre veckor och kunde inte göra någonting åt det annat än låta favoriten farmor bo hos oss. Hon blev helt hysterisk om pappa ville hålla i lillan (rädd att förlora honom också)men hon brydde sig inte alls om mig eller lysnade på mig. Oj vad hårt det kändes och hon blev helt förtvivlad när hon blev lämnad ensam med mig. Jag bestämde mig för att bevisa för henne att jag minsan klarar av att ta hand om två barn och att hon inte förlorar pappa om han tar hand om lillan. Så fort jag blev frisk och amningen fungerade så gick jag iväg en kväll och kom hem kl 23 för att låta min man vara ensam med båda (och själv ha trevligt). (Det gick utmärkt) Min äldsta tjej var på dagis några dagar i veckan och lekte med kompisar. Jag försökte göra det mesta på stora tjejens villkår och låta lillan bara hänga med och sova i vagnen. Vi gick på museum, lekte i lekparker hade picknick i skogen mm. Vi hade riktigt roligt tillsammans alla tre. Jag hede en syskonvagn i början men köpte sedan en ståbräda när lillasyster började dras för mycket i håret. Det tog några månader innan stora tjejen litade helt på mig. När det gäller bråken så måste du försöka hålla dig lugn. Är du lugn och glad så smittar det av sig. Ju minder man orkar och har tid med ju jobbigare blir barnen har jag märkt. Försök att ta er ut och göra roliga saker tillsammans så att han får rusa av sig lite. Mina barn blir jättejobbiga om de äter sötsaker. Jag började träna 3 ggr i veckan när jag fick barn och det gör att jag orkar mycket mer och får tid för mig själv. Lite fysisk styrka kan också komma väl till pass ibland.
Skrivet av milla

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv