Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Läsa MSN...

Skrivet av Tonårsmamma
Undrar vad ni tycker om att gå in och läsa på MSN vad era barn har skrivit där till kompisarna.
Svar på tråden: Läsa MSN...

I vilken situation och vad är ditt syfte?

Varför ska du läsa deras konversation, är det av nyfikenhet eller för att rädda liv? Om jag vill se vad någon av mina tjejer har haft för dialog med kompisar, så får de sitta med och visa. T ex om det har laddats ner saker på datorn som drabbar alla, vilket kan hända. Men generellt ska man väl inte tjuvläsa vad andra skriver, av samma anledning som att kika i nyckelhål eller smyga efter andra människor på gatan.
Skrivet av    Lena_O

Tveksam

Jag håller med dig att man inte generellt ska läsa. Det gäller min trettonåring som jag känner att jag inte har koll på vad hon sysslar med. Inte av nyfikenhet utan snarare få en inblick i av som pågår och om talar sanning när hon ska sova hos kompisar och vilka hon verkligen umgås med. Jag försöker i största mån kolla av vilka kompisar hon umgås med men känner inte till alla föräldrar. Det jag läste var hårresande dvs berättar för kompisar att hon bla rökte och hade provat på dricka. Jag vet inte riktigt hur jag ska gå vidare med informationen. Känner mig lite omskakad. Allt behöver naturligtvis inte vara sanning. Är lite inresserad av hur andra tonårsföräldrar gör och agerar.
Skrivet av    Tonårsmamma

Mer dialog, mer kommunikation

Känner du oro för vad din dotter håller på med, så måste du ta upp det med henne. Har själv 2 st i samma ålder, alltså yngre tonåren, och känner jag mig osäker på deras aktiviteter så ställer jag frågor och kräver svar. Att kolla alla kompisar är ju omöjligt, men det går att ringa till föräldrar om de ska övernatta där. Om inte annat kan man gå till sig själv, och jag uppskattar ett samtal från en förälder om vad som gäller. Fråga gärna igen om jag var otydlig, för jag är inte säker på att jag vet vad du är ute efter för typ av lösning eller svar.
Skrivet av    Lena_O

lite rörigt kanske...

tack för att du ifrågasätter... Känner att jag håller på att tappa kollen antagen för att hon övergått till att var tonåring och det är en massa som händer. Innan skolan började nu i höst hade vi en ganska bra kontakt och pratade om det mesta. Men när jag började ifrågasätta och krävde svar och det uppdagades att hon inte alltid talade sanning i mina ögon sett men ur hennes sätt tror jag hon kände sig kränkt, vände hon mig ryggen och nonchalerar och jag upplever det som nästan omöjligt att prata. Det känns som hon inte litar på mig och detta gör mig så orolig. Det tillkommer också att hon försöker spela ut mig emot sin pappa och detta har inte lyckats med. Utan när det uppdagas ringer jag till pappan och jag ber pappan hålla hålla liknande profil. Detta gör henne arg och hämnas genom att neglegera mig osv... Hur gör du när dina tonåringar umgås med kompisar som du anser är mindre lämpliga? Oj det blev långt..
Skrivet av    Tonårsmamma

Din fråga

Jag vet inte riktigt vad du menar med \"mindre lämpliga kompisar\". Vet alltså inte hur jag ska svara på hur jag gör eller tänker. Men i övrigt så låter det som att din dotter håller på att frigöra sig och börjar smaka på vuxenlivet. Och att tappa kollen ingår ju lite i att vara tonårsförälder, jag försöker se det som att döttrarna håller på att bli självständiga, och så försöker jag minnas själv hur det var. (Fast jag revolterade mer än vad mina tjejer gör...)
Skrivet av    Lena_O

Skulle aldrig.. *lite svamligt kanske*

Jag kan inte riktigt förstå detta snokande. Hur gjorde våra föräldrar när vi var tonåringar? De hade inget msn el. datorer att snoka/läsa i.Och ändå så gick det bra. eller? Jag tror på en så öppen komunikation som möjligt och visa intresse för sitt barn liv och deras kompisar. Min grabb (14 år) har fått många nya kompisar under den här sommaren, som jag inte har en aning om vem de varit. Men då har jag frågat, vem personen är, ålder, var personen bor, tfn osv.. Ja inte ren utfrågning nu *S* Men lite då och då under de kommande dagarna. Försöker även prata med kompisarna när de dyker upp. Oftas får man reda på mer av kompisarna än grabben själv..
Skrivet av    -TH-

förstår dig...

du snokar ju inte av illvilja, utan för att du vill väl - det är en stor skillnad tycker jag. Man känner ju som föräldrar när ungdomarna börjar slingra sig och småljuga... Problemet är ju hur du tar tag i informationen sen - om rökning tex. jag hade nosat på kläder etc för att upptäcka röklukt, och sedan tagit en lugn diskussion därifrån.
Skrivet av    demeter

jag tycker det är fel väg att gå, iaf till en

början. för dels tycker jag att alla människor har rätt till privata samtal, där de får säga vad DE vill, sant eller falskt, påhittat eller överdrivet, utan att behöva förklara sig för tredje person. dels tycker jag att man som förälder ska försöka ha en öppen kommunikation - vad är tillåtet, vad gör ens tonåring osv. och sen det sista: att läsa i smyg, näää, alltså det _är_ inte moraliskt försvarbart.
Skrivet av    pola

Nja...

Jag brukar inte kolla vad ungarna skriver.... Förutom när min dotter hade rymt! Å då hittade jag ganska mycket.... Bland annat massa folk att ringa till när jag letade, vilket ju var bra! När hon kommit hem å allt lugnat ner sig så berättade jag vad jag hede sett...Ja, det var ju inga jätte-allvarliga saker, men väldigt privata... Men med tanke på läget så tyckte hon att det var helt okej... Men känner man ingen större oro så tycker jag nog att de kan få ha msn m.m. i fred...
Skrivet av    mor till fem...

nix

skulle inte lyssna av deras telefon heller. Om dom försvann, eller om jag misstänkte något brott, möjligtvis.
Skrivet av    SusieD

Om...

...tjejerna skulle rymma hemifrån (har aldrig hänt - än) och jag var utom mig av oro, då skulle jag troligtvis kolla men inte annars. Dom måste kuna lita på att dom får ha sitt skrivna privatliv ifred på samma sätt som jag inte vill att någon i familjen ska logga in på aff och läsa mina mess här.
Skrivet av    maria65:a

vilket påminner mig om...

den gången dottern skulle sova hos en ny bekantskap ihop med en hoper scoutkompisar, och inte svarade på mobilen hela dagen efter. orolig mamma ringer runt, de få telefonnummer jag har, och loggar in på dotterns msn (för att se om tjejen hon sov hos var inne, eller nån som kände henne, eller nåt nr, adress, vadsomhelst!) och dotterns kompis skriver \"hallå, din mamma letar efter dig, hon är orolig\", hallå själv - jag ÄR min mamma, hehe. nåväl, vid sex-sjutiden ringde hon, då var hon sin PAPPA, som jag aldrig tänkte på att ringa ju...
Skrivet av    pola

Tack för alla svar..

Vill bara ge lite förklaringar. Detta var ett engångtillfälle eftersom jag var utom mig av oro. Jag har inte sagt något till dottern men vi har pratat en hel del under em och kväll. Jag har även varit i kontakt med skolan för att förhöra mig om ev. skolk samt pratat med skol-SSK och jag känner mig lugnad. Denna händelse och era svar har givit mig en tankeställare, att försöka prata med andra vuxna om problem först då är det lättare att handla mer rationellt.
Skrivet av    Tonårsmamma

Artiklar från Familjeliv