Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Au-pair problem, fortsättning

Skrivet av Mallan m Hugo 0401 + bf nov
Tack ni som svarade förut!! Jag ska nu ha ett "utvecklingssamtal" m henne o fråga hur hon tycker det går o hennes synpunkter, sedan ska jag ta upp detta ang. maten igen samt angående henne o Hugo. Jag vet bara inte HUR jag ska säga det utan att hon tappar självförtroendet heller. Hennes personlighet är ju att hon är lite blyg, tyst, stel,hon kommer ju aldrig bli som våra förra barnvakter som stojat o busat o tjoat m Hugo, men det verkar ju liksom saknas engagemang, och det att hon knappt säger hej honom när hon är ledig, skulle aldrig ta upp han då eller sitta m han en liten stund. Hon tar ju heller inte initiativ att tex måla m han, hon sitter mest i rummet o tittar på när han leker. Vad gör man??
Svar på tråden: Au-pair problem, fortsättning

Det måste vara jobbigt för henne också

om hon är blyg. Vilken konstig situation. Och när ni har något positivt att jämföra med blir det ju ännu mer frustrerande för er förstås. Men utvecklingssamtal låter väl väldigt bra. Prata ut lite om situationen och få grepp om vad hon upplever och hon får nyansera sig lite (om hon kan). Är hon väldigt ung? Ja, lycka till. Hoppas det löser sig till det bästa för er och för henne (och Hugo). Lycka till!
Skrivet av    Hannah

Prata om era resp förväntningar

Ja, jag tycker att ni ska försöka mötas vid vilka era förväntningar av det hela är/var från början. Vad tänkte hon innan hon kom? Vad hade hon för förväntningar av hela situationen? Vad hade hon för tanke om vad hon skulle göra med Hugo o s v? Och där kan du ju komma in med era förväntningar - att ni trodde att hon skulle hitta på mer med honom som att måla o s v - och att du förväntar dig att han betyder något för henne också när hon är ledig och så. Så att ni får igång en dialog - antingen så möts ni i samförstånd och får till det jättebra. Hon kanske är jätteosäker och helt enkelt inte vågar ta fram ex målarsaker och så där, är rädd för att det ska bli fel - eller också så inser ni att ni har helt olika inställning till hur allt \"ska\" vara - och därför mår bäst av att gå skilda vägar. Men, då blir det ändå efter att ha kommit fram till det gemensamt eller hur man ska säga... Det är mitt råd till dig/er! Lycka till och rapportera gärna igen hur det går!
Skrivet av    JessicaF

hm

Jag tycker du kan föreslå aktiviteter som måla, så hon vet vad ni tycker om att göra och kolla om det funkar. Jag tycker ni kan kräva att hon äter lunch med er, men inte frukost. Om hon börjar klockan elva, kan hon äta frukost när hon vill, innan hon börjar sin arbetstid. När ni har samtalet, framhäv vad hon gör bra.
Skrivet av    Solen

Har haft samma problem

som du. Vi hade en aupair till vår son då 2.5 år. Vi bodde då i London. Vi hade henne inneboende hos oss och hon stannade i 6mån men det fungerade väl aldrig bra och tillslut sa vi till henne att hon fick åka hem. Mitt råd till dig är att faktiskt säga upp henne och anställa en tjej som ni och framför allt Hugo trivs med. Visst det är unga tjejer det handlar om och man ska ha förståelse för att de kan ha det jobbigt men det är ju så att de faktiskt är anställda för att göra ett jobb. Sen är det ju ett barn det handlar om, det viktigaste är ju att din son mår bra. Så gå på din känsla i magen. Hoppas det löser sig!
Skrivet av    Karin

Hmmm

Några tankar bara.... Är det här en tjej som kanske åkt iväg för att utveckla sig själv? Många åker för att leva ett annat liv, ingen större tanke på arbetet de ska uträtta. Jag själv var i London för ca 10 år sedan (blev bara kvar 6 veckor =)) och mådde rent utav dåligt. Man är rätt utsatt i början, speciellt om man inte känner någon annan. Men det kvittar. Jag beslutade mig för att åka hem pga att jag inte skulle göra ett bra jobb om jag fortsatte, även om barnen var underbara. Vad du skriver så skulle jag aldrig vilja lämna mina barn till den personen. Hon verkar ha en del problem med sig själv och är nog inte i stånd till att ta hand om någon annan än sig själv. Det är absolut inte din sak att tänka på hur hon ska ta en eventuell uppsägning. Tänk på dina barn först och främst! Kramar och lycka till!
Skrivet av    Lilla Lisa

Artiklar från Familjeliv