"Jag saknar min pappa" sa sonen idag

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

"Jag saknar min pappa" sa sonen idag
Skrivet av	Majamyra
Och vad svarar jag på det? "Det är okej, jag förstår att du gör det" var det enda jag kom på... Jag KAN inte komma med några förklaringar till varför han inte hör av sig och jag VILL inte komma med några ursäkter för hans del. Precis som "Spånar" i megatråden här nedanför så har jag aldrig hindrat pappan från att träffa eller kontakta barnen. Men jag känner faktiskt att jag inte orkar vara den som hela tiden ska dra lasset för att hålla kontakten. Så för två år sen slutade jag anstränga mig. Det måste väl ändå vara upp till pappan om han VILL ha kontakt eller inte? Han har inte träffat barnen sedan påsken 2004 - alltså på 1 år och 7 månader. Jag blir så jäkla ledsen. Han hade världens möjlighet att börja träffa dem nu i oktober, men icke - det rann ut i sanden. Vad är det som gör att nån bara kan strunta så totalt i sina barn?
Svar på tråden: "Jag saknar min pappa" sa sonen idag

Tycker du sa rätt...
till sonen som uttryckte sin saknad! Man kan även tillägga (beroende på barnets ålder) att man får vara ledsen och gråta när man saknar någon. Ursäkterna får pappan står för själv anser jag och det är ett vuxet-ansvar att ha kontakt med sina egna barn! Börja aldrig att ljuga för din son. Kommer det fram så kommer sonen att bli väldigt besviken på dig, att både du och pappan svek och det tror jag inte du vill leva med. Det enda du kan göra är att trösta och stötta när han är ledsen. Du kan även ta kontakt med BUP (tror jag) om du tycker att pojken har svårt att handskas med detta så han får komma på samtal. Men utöver det så tror jag det räcker med att du bara finns där för honom.
Skrivet av Tweedy
så säger jag med..
att det är okay att sakna pappa..o sedan frågar jag om de vill skriva ett email..eller nåt..men nej det vill de inte..de vill nog bara veta att det är okay att sakna sin pappa..att jag bekräftar att det är ok..
Skrivet av Ellen _ _ _

urk
Ville bara ge dig en jätte kram för jag förstår att det inte är lätt för dig. Och framför allt inte för din son. Så klart man får vara ledsen och sakna. Det är en självklarhet o jag tycker du gör helt rätt i att inte säga eller visa mer än att du förstår ditt barn o finns där för honom. Man kan inte tvinga en förälder att vara delaktig hur ont det än gör att se sina barn bli utan sin pappa eller mamma.
Skrivet av Spånar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv