Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hjälp! hur funkar det efter snitt?

Skrivet av Råttan
Läste någonstans att det är 12 v (nästan 3 mån!)innan man får bära ngt mer än bebisen. Stämmer det?

Hur klarar ni som snittats hem och tidigare barn? Jag ska i jan troligen snittas för första gången och har hemma en aktiv pojke nyss fyllda fyra år. Har dessutom foglossning och kan inte göra mycket alls.

Jag funderar och oroar mig mycket!!!! Kan ni med erfarenhet informera mig lite om hur det fungerat för er och om tips för att hantera praktiska och känslomässiga bitar så skulle jag vara tacksam!
Svar på tråden: Hjälp! hur funkar det efter snitt?

För min del

sa de att jag skulle vänta i 6 veckor innan jag bar något tyngre än bebis. Eller tills jag varit på efterkontroll i allafall. En fyraåring behvöer väl inte bäras o lyftas så mycket? Jag kommer kanske snittas igen nu, och har en vild tvååring... men det ska nog funka ändå. Han klättrar ju, och jag kan sätta mig på golvet. Foglossningen hoppas jag försvinner efter förlossningen, oavsett sätt. Klara hemmet? Du ska i princip betrakta dig som sjukskriven i några veckor (även om man inte blir det). Hemmet får \"klara sig självt\" - du ska ta hand om dig själv och bebisen, det är nog. Är du ensamstående får du väl göra \"basbehovet\" - annars bör det väl finnas nån förstående man som kan ta den biten? Lyka till!
Skrivet av    Siv m. D&S

Hej på dig!

Grattis till den väntade bebisen. Fördelen med att ha en fyraåring är att de förstår så mycket. Min dotter var 3 år och åtta månader när hon blev storasyster och jag snittades. Innan snittet förklarade jag för henne att jag inte skulle få lyfta henne förrän bebisen var tre månader gammal, sedan fick hon öva sig i att krypa in i min famn och klättra upp själv i min famn. Jättemysigt:-) Storasyrran förstod i alla fall hur det var och det gick så himla bra med allt. Där får du nog inga problem. Om du är van vid att vara ute och promenera så kan du ju fortsätta med det. De första två veckorna kan du lämna över dammsugningen till din man, fast jag lät honom dammsuga och bära tungt längre än så. Det är lättare än man tror att undvika att bära tungt. Vara ute och gå med barnvagnen är ju ingen fara. Känslomässigt. För mig var det en himla massa ältande efter mitt akutsnitt, med facit i hand borde jag ha pratat med en kurator efteråt. Känslan efter mitt planerade snitt, när jag fått bäckenträngsel konstaterad, var helt annan. Då hade jag liksom svart på vitt att mitt barn inte kunde födas på något annat sätt. Då blev det lättare att hantera. Försök förbereda dig nu, läs på mer om kejsarsnitt och ställ frågor här. Man får mycket stöd och goda råd härinne.
Skrivet av    Anna K med Flipp & Vendela

4 till 6 veckor...

...blev jag tillsagd att inte bära tyngre än bäbis egen vikt. risken att bäta tyngre är egentligen inte att snittet går upp, som många tror (risken för det är endast de första dagarna/veckan), utan livmoderframfall. och den tumregeln borde, enligt min op-läkare, gälla även kvinnor som genomgått vanlig förlossning. en gördel (tant-varning!) blev jag rekomenderad av bm som stöd för mage/snitt och som hjälp på traven att knö tillbaka magmuskulaturen. lycka till!
Skrivet av    jennie m t&tyra

Min äldsta kille..

.. var fyra drygt då jag kom hem med lillebror. Jag var dessutom sjuk efter pga komplikationer, men det gick bra. Man behöver ju sällan bära 4åringar, så jag upplever det mycket enklare än med yngre syskon. 4-6 veckor skall man vänta med lyft sade min läkare. Sedan börja lite smått så man inte överanstränger sig, tipsar jag. Vi har sett till att min man varit ledig några veckor för att kunna lyfta syskonen, men det är svårt att ordna sådant om man får snittbeskedet nära förlossningen. Men går det är det ett tips, så slipper man känna stress inför att kanske inte \"hinna\" bli ok. Jag har också vid något av snitten sjukskrivit mig själv en vecka, men man vet ju aldrig om fk släpper igenom en sådan sak nu eftersom de verkar vara mer restriktiva med sjukskrivningar i samband med graviditet/förlossning. Känslomässiga bitar är svårare att svara på. Det är ju så olika hur vi reagerar efter en förlossning. Jag har bara snitt bakom mig, och har aldrig lidit direkt av att det blev snitt. Jag har längtat efter att få föda vaginalt under graviditeterna då jag vetat att det skulle bli planerade snitt, men efteråt har jag aldrig funderat över förlossningssättet. Här är det nästan en fördel eftersom pappan får stanna, man är av förklarliga skäl mer kollad av personalen osv. Jag har blivit behandlad som en princessa på bb. Det tar ju lite längre tid att komma på benne, eller rättare sagt att kunna gå avslappnat utan smärta osv. Men sådant glömmer man också fort efteråt. Känslomässigt är det alltid omvälvande att bli mamma. Jag har alltid ett par veckort liptid. *S* Några veckor innan jag landar och vill välkomna vardagen igen. Jag tror att det är ungefär som vid vaginala förlossningar. (Om man inte bearbetar besvikelse över förlossningssättet också då.) Fråga annars om du undrar något. Jag skrev en förlossningsberättelse om mitt senaste snitt (30/8). Den ligger nog på nästa sida om du vill läsa hur det gick till vid mitt snitt. Varning, den blev lååång. ;O) Lycka till!
Skrivet av    Pilla 5 snitt

6-8 veckor

är det vad jag vet... det är jobbigt att inte kunna lyfta tungt...speciellt då man har en två åring. men svärföräldrarna och mina föräldrar hjälper till en del..och sambon var hemma 3 första veckorna...
Skrivet av    Linda m. Saga 050909 + 3 till

Jag..

..blev akutsnittad för 5 mån sedan, och har också en busig 4-åring hemma men det var inga problem. Han klarar ju sig själv, jag behövde aldrig lyfta eller hålla på med honom. Till mig sa dom bara att jag skulle ta det lgnt med bärandet i 4-6 v, och sedan börja leva som vanligt om jag mådde bra..
Skrivet av    *Tina*

Man kan lyfta om man måste, men då skall

man lyfta rätt. Är du tvungen att lyfta, lyft nära kroppen, precis som om du skulle krama det du lyfter. Men kan man låta bli så är det ju bra under dom närmaste 6-8 veckor, pga ärrbråck. Sjäv har jag fått ärr bråck 16 mån efter en op i buken!
Skrivet av    Lille Skutt

Artiklar från Familjeliv