"det finns ingen ruta för det" - lång text + enkät

"det finns ingen ruta för det" - lång text + enkät
Skrivet av	justina maria
Jag skulle fylla i dagisansökan för mitt barn... Jag jobbar, pappan är hemma med barnet på dagarna. Det finns två fält för förälder/sammanboende och ett fält för "vårdnadshavare som barnet ej är folkbokfört hos" I fälten för förälder/sammanboende så finns rutor för "föräldraledig", men inte i "vårdnadshavare som...." Jag reagareade. Fast samtidigt vet jag att jag är väldigt ovanlig som är ensamförälder och har en bra ansvarsfördelning mellan mig och barnets pappa. jag har varit hemma med underbarungen ett år, nu är pappan hemma tills vi får dagisplats, i kanske ett halvår, kanske ett år. I början trodde jag att det var en omöjlighet att ha ett jämställt föräldraskap när sonen bor hos mig som är mamma och vi inte ens lever tilslammans. Men nu har jag börjat inse att vissa saker till och med är lättare ur jämställdhetssynpunkt än om vi bodde ihop. Många strider behöver vi inte ta. Barnet ser sin pappa diska och städa och tvätta lika mycket som jag. Barnet ser mig sitta vid datorn lika mycket tid som pappan. Och det blir jag som följer med till fotbollsträningen om det bölir aktuellt. Många gånger har jag känt att det är svårt att vara feministisk förälder och ensamstående mor. Den feministiska föräldradiskussionen handlar så väldigt ofta om föräldraledighet och arbetet i hemmet. Det är jag helt förskonad ifrån. Som vårdnadshavare får man hälften av dagarna var. Det är en bra fördelning. Men det förutsätter ju såklart samarbete. Det ekonomiska perspektivet på föräldraledighet tycker jag är en tråkig undanflykt eller åtminstone en väldigt dålig anledning för pappan att inte vara hemma. JA. Det finns strukturella skillnader melan mäns och kvinnors lön - det är det vi skall påverka. ALla andra åtgärder för att få båda föräldrarna att ta sitt föräldraansvar är bara kosmetika! Dessuton, har jag haft råd att vara hemma med underbarungen, på nöstan lägsta föräldrapenningen, tagit ut bara fyra dagar i vekcaan så att jag kunnat dra ut dagarna i elva månader, då har vilket par som helst råd att prioritera att den med högst lön är hemma ett tag. Mitt intresse ligger i att underbarungen får en uppväxt där mamma och pappa är lika viktiga och har ungefär sama förhållande till honom. Sedan att jag är kvina och har blivit uppfostrad av samhället till det, och motsvarande för hans pappas "manlighet", spelar självklart in. Men jag vill visa underbarungen att könet inte behöver sepela någon roll. "Klä honom inte så mcyket i rött, han kommer ju att bli alldeles förrvirrad över sin könstillhörighet", var det nån som sade till mig. JA! Jag vill att han ska bli det. jag vill att han skall vara människa. inte pojke/kille/man osv. Jag vill gärna ha igång en levande debatt som handlar om djupare saker än vilken färg vi klär våra barn i. Varför spelar det någon roll hur vi klär våra barn? Jag tror att vi alla är överens om att det spelar roll, men istället för att bara rada upp dåliga exempel på klumpiga komentarer till pojkar som ser ut som flickor och tvärtom så skulle jag vilja ha en lite djupare reflektion kring det hela. Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? HUr behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? Vad kan du göra för att påverka din omgicning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?)
Svar på tråden: "det finns ingen ruta för det" - lång text + enkät

Jag svarar på mina egna funderingar...
Jag svarar på mina egna funderingar. ************************************* Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? Hm, svår fråga. Jag tror att det mest handlar om omgivningens reaktioner, de är lättast att upppmärksamma. Men det är ju också egenskaper han har och sätt han har att uttrycka sig som får mig att fundera. Hur behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? Det här är något jag tänkte på idag på öppna förskolan. Är jag inte lite ljusare i rösten när jag pratar med flcikbebisen? Är jag möjligen lite mindre hårdhänt i ölekandeet med tjejen än med killen? Föräntar jag mig mer motstånd från en tjej än från en kille när Hjalmar går på och nyps och slåss? Jag ser iallafall att andra föräldrar verkar dra åt sig sina flickor fortare än sina söner, när min våldsamma unge är i farten. är han \"våldsam\" för at han är kille? Hade en tjej med samma beteende bemötts likadant? Jag tror att jag gör skillnad på små pojkar ochj små flickor, fast jag inte vill. HUr kan man tänka för att inte göra det? Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? För mig är det viktigt att inte ha flest leksaker som av hävd tillhär det ena eller andra könet. Hjalmar har två dockor och två bilar. Han har annars mest könsneutrala leksakeer, jag ser det särskilst när jag jämför med hans kmpisars leksakslådor. Han har få kläder som är blå och få som kraftigt signalerar manligt kön. Och det beror på att jag tror att man behandlar människor olilka på grund av deras utseende. Om jag klär Hjalmar i tuffa tshirts och slitna jeans så behandlas han på ett annat sätt av omgicningen än om han har röda snickarbyxor och en orange tröja. Jag tror att Hjalmar behandlas lite mindre traditionellt pojkigt och ddärmed uppmuntras lite mindre till traditionellt manliga egenskaper om jag klär honomm hyfsat könsneutralt. Jag tror att genom att leka med dockor med hjalmar så stimulerar jag traaditionellt kvinnliga egenskeper, som könsla för omvårdnad och medkänsla. Jag tror att det har betydelse för hur hans känsla av könstillhörighet blir - men framförallt så tror jag att han får en könsneutralare uppsättning av egenskeper än om jag hade pushat honom till att vara pojkig eller flickig.Jag hemfaller lätt till att vilja göra tvärtom- och jag tror att det är nycttigt att låtsas att han är tjej ibland, för mig själv, i mitt huvud, för hur jag behandlar honom. Men hur sjutton gör man för att hitta medelvägen? Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? Oj, det handlar ju mycket om att medvetandegöra siog själv om sina egna egenskaper. Och om vilka egenskaper man vill att ens barn skall ha. Min unge är bara ett år, men jag vet hur lätt det är att forma ett barn. Visssa egenskaper är klara redan vid födseln, det kan vi nog inte komma ifrån, men gud, vad mycket av hans egenskaper jag tror att han har för att jag vill at than skall ha dom. i allt vi gör så är ju föräldern närmast barnet den med störst påverkanskraft. Hjalmar är rätt så tålig och gråter sällan, för jag har gett mig sjutton på att inte bli rädd när han slår sig. Han är pussig och omtänksam för att jag upppmuntrat det sedan början. Han gillar att sparka boll, för det är sällan han får mer hejarop ioch applåder än när han sparkar bollen. Han gillar att städa för att jag har hejat på honom en massa \"ååååh torkar du bordet, vad du är duktig... osv osv\" Sen vet jag inte riktigt hur jag ahr beett mig för att han skall gilla att dra andra barn i näsan i och för sig. men ett visst självförtroende tror ajg att man måste ha som föräldre, en tro på att man formar sitt barn. Vad kan du göra för att påverka din omgivning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?) Jag rättar ständigt min omgivning liteosynligt. Säger nån \"å vilken stor pojke\", aksnek jag svarar, javisst är han en fin liten människa. Små små kommenatarer som jag tror underlättaar för andra att se skillnader i hur man bemöteer pojkar och flickor. Jag brukar aldrig bry migom när nån tror att han är en flcikam jag pratar lugnt på utan att fästa någon vikt vid det. Jag lobbar ivrigt på min familj och mina bekanta för att de skall bli medvetna om problemet vi har här i världen - att kvinnor är strukturellt underordnade män. Hej hej alla... Vad skönt det var att skriva av sig lite ! /mija
Skrivet av mija
Uppmuntra alla intressen
Vår strategi har varit att inte blockera saker som vi tycker är okej för ett barn heller för det andra. Det blir väldigt tydligt närm an har en pojke och en flicka. Pojken vill ha kjol - det har ju flickan fått alltså är det ok. Tjejen vill spela hockey - det får hon (det hade ju pojken fått). Fråga ömsom sonen ömsom dottern om de vill hjälpa tilla tt laga mat/baka/städa/snickra/sortera tvätt. Ibland vill de ibland inte - det är mer situationsberoende än könsberoende. Förutsätta att alla vill och kan prova allt! Säga det till barnen om de kommer hem och har hört annat i skolan/dagis.
Skrivet av seven

Ja du
Det låter ju som att ni har en jättebra lösning i er familj och det är jättekul, svarar på frågorna: Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? Kommentarer från omgivningen om kläder, \"jaha var det en flicka, hon hade så mörka kläder\". Kommentarer från vänner osv. HUr behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? Jag hoppas att det inte är annorlunda, men det kanske det är. Jag är väldigt medveten om de traditionella tankemönster jag vuxit upp med och försöker bryta det. Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? Jag tror att om man tex har en tjej och utan att reflektera över saken bara handla dockor, blommiga rosa kläder och andra \"tjejgrejer\" så befäster man det som barnet träffar på i samhället i övrigt. Dvs att det är så man definierar tjej resp kille. Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? Ja du, måste man det? Ska man inte bejaka den naturliga personlighet som växer fram när ett barn växer upp, och försöka att se bort från det som är traditionellt. Vad kan du göra för att påverka din omgicning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?)
Skrivet av Moa med Ella
Kul med enkät (nyskrivande tjuvläsare)
Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? - Att de allra flesta främmande personerna säger \"han\" om Irma. Att det finns en del som tyckt att jag haft tur som har en tjej och liknande uttalanden. HUr behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? * Vet inte, försöker tänka på det men det är svårt att se själv. Jag tror att jag pratar på lite olika sätt, inte olika ord utan olika tonfall på något sätt. Irriterande! Har frågat andra, men dom har nog tyckt det varit lite överdrivet att vilja få feedback på om jag bemöter flick- och pojkbebisar på olika sätt. Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? * Genom att de blir bemötta på ett visst sätt om personer som träffar dem tror att de är en pojke eller flicka. Det är supertydligt när en har en flicka som folk från början tror är en pojke... En del \"tjejkläder\" är också onekligen mycket mindre praktiska som t ex vissa vinterjackor som är söta eller snygga men aldrig skulle tåla en snöflinga. Det borde vara passiviserande, tycker jag. Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? * Jag tycker att det är viktigt att bejaka barnens alla intressen och uppmärksamma dem och visa dem olika alternativ. Inte bara \"killgrejor\" för tjejer och tvärtom. Det viktigaste tycker jag är att inte enbart förstärka och uppmuntra de intressen som av samhället betraktas som könsbundet till barnets kön. Alltså krascha bilar för killar och vårda dockor för tjejer. Vad kan du göra för att påverka din omgicning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?) * Tja, jag vet inte om det är intressant egentligen? Mer hur barnet blir BEMÖTT utifrån sitt kön. Men jag bryr mig inte om att säga emot när folk säger fel, men säger \"hon\" som pronomen själv om jag pratar om Irma. Det jag gör är väl att jag pratar om den andra personens \"barn\" istället för att utgå från att det är en \"han\" eller \"hon\". Sedan försöker jag verkligen och anstränger mig massor för att förhoppningsvis bemöta flickor och pojkar på ett någorlunda lika sätt.
Skrivet av Maggan
Lång diskussion runt frågorna du ställde
Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? -Med minsta barnet: mest i samband med klädval, faktiskt. Du ville ha en djupare diskussion än så, men jag tycker det är ganska djupt att diskutera kläder när det gäller småbarn. Diskussionen kommer nedan. Med äldsta barnet: Hon är 10 år och börjar komma i förpuberteten. Jag vet att hon kommer få bröst och allt det där snart, och hon är också medveten om det, då de har haft undervisning om det i skolan, tjejer och killar för sig. Det är bra att de har det könsseparat! De skall veta att det är det som skiljer dem, de har skild undervisning om det, sen går de tillbaka till sina gemensamma klassrum, i en skolsituation där det inte är skillnad mellan dem längre. Detsamma bör gälla i övriga livet. Jag gör min lilla utläggning om status och roll: Ett status är något man har latent jämt: t ex kvinna, lärare, mamma, ordförande i lokala hyresgästföreningen, och en roll är det status som aktualiseras i en given situation, dvs i respekt till ovanstående: I fortplantningssituationen, i skolan, i förhållande till sina barn och på hyresgästföreningsmöten. Således är man lika litet kvinna på hyresgästföreningsmötena som ordförande i sängen. Hur behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? -Jag känner inga förväntningar på mig själv att jag skall skilja på könen. Jag har inte märkt att jag behandlar dem olika. Jag brukar inte fråga det första jag gör: Är det en pojke eller flicka? För jag tycker inte det har någon betydelse. Först om jag skall fråga något annat: Hur gammal är han? hon? kommer min fråga fram, och då vet jag ju, men jag tror inte att jag ändrar mitt bemötande om jag får veta det. Det skulle vara kul att bli utsatt för en dold videokamera för att se om man har rätt. Men jag upptäckte mig själv en gång med att tänka om en pojke klädd i röda, men i övrigt könsnetrala kläder: Vad bra att hans föräldrar vågar klä honom i rött, de är nog medvetna feminister. Att ens tänka den tanken innebär ju att man har litet av det könssegregerade tankemönstret. Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? -Jag tror så här: Det finns inte så mycket skillnader mellan killbarn och tjejbarn egentligen. Barn vet inte vilket kön de tillhör, och de vet inte vad som förväntas av dem p g a kön när de föds. Med hjälp av kläderna hjälper man dem att bygga upp en känsla för könstillhörighet. Kläder är konkret för små barn. De känner skillnad på färger och former, och det dröjer inte så länge innan de vet vad som är accepterat för dem att bära för kläder, om man som förälder är konsekvent i att välja könsspecifika kläder. De känner igen sina egna kläder, och kan identifiera sig med gruppen som har samma färg och liknande kläder, men inte med gruppen som har en annan färg. Subtil inlärning av könsroller från början, alltså. Även om de länge kan leka med dem som har en annan färg utan att bry sig om det, tror jag ändå att de ser grupptillhörigheten. Om man kopplar det även till leksaker tror jag att de barn som bara får en viss sorts leksaker hemma känner igen de leksakerna, och leker med andra barn med de leksakerna. Om min dotter ser Lisa i röda kläder leka med dockor, och hon själv brukar ha röda kläder, tror jag att hon kopplar röda kläder till dockor. I synnerhet som dockan kanske också har röda kläder. Litet generaliserande, det är nog inte så enkelt, men det kan vara litet så. Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? -Jag tror det är viktigt att, i den mån man kan, försöka undvika att tänka på vad som är traditionellt kvinnligt och manligt. Det bidrar till att cementera könsroller om man har en \"kille som leker tjejlekar\", för det säger ju samma sak som om han leker killekar: nämligen att det finns en skillnad mellan kill och tjejlekar! Jag tycker t o m att det cementerar samma könsroller om killen \"leker både kill och tjejlekar\", av samma anledning. \"Han leker\" borde räcka. Vad kan du göra för att påverka din omgivning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?) Berätta om våra egenskaper i könsneutrala ord. Det här är en klurig fråga. Folk är som de är, de är svårt att förändra tankemönster, och könsmönstertankarna är djupt rotade. Som människa har man behov av att strukturera upp vardagen för att göra den mer begriplig. Vi har så stora hjärnor, och kan tänka så mycket, så det bli jobbigt för oss, för mycket tankar att hålla reda på, om vi inte rensar bort och generaliserar. Det är därför vi har fördomar om varandra. Att vara medveten om detta, att föra den diskussionen på alla nivåer i samhället, tor jag medför att vi kan förändra våra tankemönster.
Skrivet av -Amelie-

emelie reflekterar
Ja, absolut! Debatten är viktig. Det är ju inte kläderna i sig som är problemet, de är ju bara symptomen. Viktiga att ta tag i också, men desto viktigare att fundera på vad som är så farligt att kliva över könsnormnsgränsen. Kan tyvärr inte gå in mkt djupare på det nu, sitter på jobbet o måste ta tag i själva arbetet snart, men jag svarar på dina frågor så länge. Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? Dagis, fast just nu på småbarn så går han på en ur den synpunkten bra avdelning. Mormor, men lätt biologistiska drag Reklam Klädhandel Leksaksshopping HUr behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? hm... har inte träffat många flickbebisar, men jag hoppas jag behandlar dem lika. Säger att de är söta o gosiga o sjunger en sång, typ. =) Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? Genom att man köper leksaker som bekräftar att normen som samhället/handlare/omgivningen satt är korrekt. Du är kille - lek med samma leksaker som killarna i leksakskatalogen, typ. Kläder samma sak. Ha på dig samma kläder som andra killar, ha inte kläder som tjejer har på sig, för du är inte tjej. Inte ens om du vill ha dem på sig, för du är inte tjej. Så det handlar mer om attityd än om plagg/sak i sig tror jag. Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? genom uppmuntran och stöd Vad kan du göra för att påverka din omgicning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?) tala om att han får göra, tycka, leka, ha på sig vad han vill, utan att det ska läggas begränsningar o hinder på honom pga att han har en snopp mellan benen. Än så länge är han så liten (2,5) så det har inte behövts, annat än att jag fått förklara för en sjuårig kille på gatan att han hade röda naglar för att han ville o tyckte det var snyggt, inte för att han ville vara en tjej och att det gick hur bra som helst (men han är ju kille!?! ja, men det går bra ändå, ser du väl? ja... men det är konstigt...)
Skrivet av emelie på jobbet
Mina svar
Vad stöter ni på i vardagen som får er att reflektera över vilket kön ert barn har? Allt... Har en väldigt \"tjejjig\" tjejj, som är mycket medveten om vad som gäller, hur det \"ska\" vara. Så det är hela tiden en avvägning: om hon vill gå i rosa glitter, ska jag låte henne göra det? Är det bättre att låta henne öva sej i att bestämma själv, och kunna stå på sej, eller är det bättre och \"luras\", säga att skorna mer glittriga rosa hjärtan tyvärr inte finns i hennes storlek, och välja något lite mer neutralt. HUr behandlar du en flickbebis respektive en pojkbebis bär du pratar med den? Eh, jag har ju aldrig varit särskilt tokig i bebisar, så ett helt ärligt svar: så lite som möjligt. Men klart jag kan hålla i den och försöka få den att sluta gråta om föräldern behöver gå på toa. Men inte tror jag att jag gör skillnad på kön i det läget. Däremot gör jag kanske skillnad på föräderns kön. Är det en pappa som vill att jag håller ungen, så känner jag inte behovet att visa att jag minsan kan gulla med bebisar jag med, på samma sätt. Hur kan val av leksaker och val av kläder påverka barnets känsla av könstillhörighet? Mycket. Har sett stora skillnader om vilka leksaker dottern valt att leka med, efter om hon lekt med sina stora killkusiner, resp grann-tjejjerna. Hon suger åt sej allt som en svamp. Hur kan man bejaka pojkars traditionellt kvinnliga egenskaper, och hur kan man bejaka flickors traditionellt manliga egenskaper? Funderade på det häromdagen när jag tog dottern på Operan för att titta på ballet (Pippi). Skulle det varit lika självklart att jag gjort detsamma om det varit en pojke? Jag kan ju bara hoppas, vet vet man ju aldrig. Men jag tycker ju själv att ballet är roligare än fotboll. Är det för att jag fostrats i kvinnorollen som liten, eller är det ett djupare intresse? Spelar det någon roll, nog måst jag få intodusera det jag tycker om för mina barn?Och nej, jag kommer inte lägga tid o pengar på att gå til Råsunda. Vad kan du göra för att påverka din omgicning till att fästa mindre vikt vid barnets (och för all del, även ditt eget, kön?) Jag uppför mej nog rätt \"grabbigt\"av mej själv. Kan busa rätt hårdhänt med dottern. Svårt att veta om jag skulle ha annamat lika mycket av den \"traditionella papparollen\" om jag inte varit ensamstående. Och jämt går jag och tjatar om \"genus\" på förskolan. Men jag gillar personalen, de försöker för det mesta.
Skrivet av Raggsockan

"det finns ingen ruta för det" - lång text + enkät

Jag svarar på mina egna funderingar...

Uppmuntra alla intressen

Ja du

Kul med enkät (nyskrivande tjuvläsare)

Lång diskussion runt frågorna du ställde

emelie reflekterar

Mina svar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information