vet inte var detta platsar riktigt...

vet inte var detta platsar riktigt...
Skrivet av	irrhönan
Om ett par timmar ska jag mötas med exet hos familjerättens barnpsykolog. Jag är jättenervös - inte egentligen för mötet med psykologen, men för att möta exet. Jag har bett familjerätten om att få rådgivning om hur vi ska hantera barnen i denna cirkus - jag känner mig så liten och ensam... Som vi har det nu bor barnen hos mig i princip på heltid, de är hos pappa varannan helg. Pappa bor 4 km bort, i en trea där barnen delar rum eller rättare sagt den en sover hos honom i dubbelsängen och den andre på kontoret. Han har ingen bil, dvs. han känner sig helt handikappad och kan inte hämta / lämna på skola och dagis. Han är mycket bitter och oerhört kritisk mot mig - förståeligt i och för sig, eftersom det är jag som har lämnat. I hans ögon är det jag som har valt, jag har valt att ha barnen som jag har dem nu. I hans ögon ska barn ha en bas, en fast bas (som betyder att de ska bo hemma = i deras hus, dvs hos mig) Jag kan inte diskutera detta utan att vända taggarna utåt, därför låter jag bli för det mesta. Ingen av oss kan vinna denna diskussion, därför ville jag ha råd om hur man ser barnens bästa i allt detta. De behöver ju pappa också, och jag förstår inte att han bara slår ifrån sig med ett "jag _kan_ ju inte ha dem", och hänvisar till sina få kvadratmetrar och till den bil han inte har. Snälla, peppa mig nån.... (När jag känner denna oro så blir jag i och för sig lättad över att jag valde att ta steget att separera - för denna känsla levde jag med konstant tidigare...)
Svar på tråden: vet inte var detta platsar riktigt...

Pappa borde ta sig i kragen och agera vuxet
Hejsan, I mina öron låter det som att pappan går omkring och tycker synd om sig själv så till den grad att han har bara ser sig och sitt elände. Det som gäller för honom är att ta sig i kragen och inse att han är vuxen och behöver finnas till för sina barn under separationen. Kanske hjälper det när ngn utomstående talar om det för honom. Det handlar inte om att ngn av er ska vinna i diskussionen. Ni ska gemensamt komma till en överenskommelse så att barnen får det bra. Det \"vinner\" ni alla på, framför allt barnen. Allt praktiskt går att lösa om bara viljan att göra det finns. Vad det gäller få m2 så får man väl tänka till lite extra vid möblering. Barnen kan kanske t. ex. dela rum och han kan ha sitt kontor inne på sitt sovrum. Vad det gäller bil så kanske han kan köpa en begagnad. Det gjorde mitt X och han bor också i en 3a med vår son som snart ska ha ett syskon. Själv bor jag i en 2a och tror att det kommer att fungera utmärkt. Barnen kommer att dela på sovrummet och själv har jag inrett en liten del av vardagsrummet som sovalkov/kontor. Som sagt, det fungerar om man bara är villig att se möjligheterna. För ditt X är det det handlar om. Han måste komma underfund med att han är vuxen och nu behöver ta sitt ansvar gentemot barnen istället för att fokusera på sig själv och sin egen sorg och bitterhet. Kanske behövs det ngn annan som förklarar det för honom. Dig lyssnar han ju uppenbarligen inte på. Tyvärr. Hoppas verkligen att det löser sig för er. Tänker på er.
Skrivet av Förtvivlad men beslutsam mamma
Det kommer att gå bra
Var itne nervös, irrhönan. Du kommer att klara detta också. Möta exet, se honom i ögonen. Känna styrkan - i ebslutet att skiljas och i situationen kring barnen nu efteråt. Du kommer att vara saklig och rsonera kring vad som är det bästa för era barn. Du kommer att få stöd och inspiration. Och din exman kommer förhoppningsvis en bit på vägen i att reda upp sitt inre kaos. Kram och Lycka Till Bra initiativ av dig förresten, glömde jag säga det?
Skrivet av Miss Lyckad

Hoppas.....
....att det gick bra för dig/er idag! Läste något ganska bra på ett annat snack i ett heeeeelt annat sammanhang häromdagen. Tror ändå att det skulle kunna vara lite tillämpbart på ditt ex. Det gick något i stil med: \"Det finns inte många \'måsten\' i livet men vi MÅSTE alltid vara beredda att ta ansvar för konsekvenserna av våra val\" Kanske något han skulle behöva fundera på. Han MÅSTE inte ha barnen.....han kan VÄLJA att göra kvadrameter, bilar och \"F*n och hans moster\" till problem......men han måste vara beredd att ta konsekvenserna. Han VÄLJER att inte skaffa en bil.....fine, men skyll inte på nån annan! Han VÄLJER var/hur han bor och om ett kontor är viktigare än ett barnrum....fine, men skyll inte på nån annan! Hoppas du får ett break snart och att allt kring skiljsmäsan kan börja \"sätta\" sig nån gång så att du kan få en chans att \"pusta ut\" och börja \"nyorientera\" dig! Kram
Skrivet av Ziggy
tack alla
Det gick bra. Jag ska lära mig att dra lite i handbromsen, jag har för bråttom, och det kan gå ut över oss allihop. En vacker dag kommer exet att se ljuset. Han är inte där än. En vacker dag. Den väntar jag på.
Skrivet av irrhönan
Är det en vuxen och två barn?
Blir trean för trång? Det låter ganska bortskämt... Vi bodde flera år i en trea på 67 kvm, 2 vuxna och 3 barn, dessutom under de år då det behövdes massor av skrymmande saker till tvillingarna. Nu bor exet i en tvåa på drygt 50 kvm och de brukar vara 3 vuxna och 4 barn där varannan helg. Har inte hört några klagomål om utrymmet (eller bristen på utrymme). Däremot slapp barnen vara hemma hos honom under det år han bodde i en etta på < 30 kvm. Då var det jag som åkte hemifrån på pappans helger.
Skrivet av -Solo-

vet inte var detta platsar riktigt...

Pappa borde ta sig i kragen och agera vuxet

Det kommer att gå bra

Hoppas.....

tack alla

Är det en vuxen och två barn?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information