Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Herregud vad olika lärare är!!

Skrivet av Davids mamma
Jag är nästan lite chockad,men glad,efter att jag o sonen,10 år,var på utveckl.samtal i förra veckan.Han går i fyran nu.

Han är lite "speciell" hemma.Utåtagerande,stor i munnen,använder gärna fula ord och uttal.Han har väl varit lite överaktiv,men inte i skolan dock.Jag var rädd att han skulle använda fula ord o uttryck i skolan men det hade aldrig läraren hört någon gång .Har bara en enda kompis,men eftersom han har många syskon,pojkar nära i ålder,så tror jag inte behovet av kompisar är så stort.

Det verkar inte så i alla fall.Han verkar nöjd när han kommer hem..

Förra året var våra utv.samtal så tråkiga,nedslående.
Hans fröken sa ingenting positivt alls om honom-absolut inget.
Hon började samtalet med att säga "ja,han kan ju inte klockan på engelska",osv.
När inget bra kom fram så frågade jag mot slutet,kan du inte berätta "det positiva" nu?

Då svarade hon bara att "ja,det skulle väl vara att han ligger på medel i ämnena då".
Suck..

Denna lärare sa helt annat.Att han är smart,finurlig,har lätt för sig.Att han har massor av humor,så hon får honom att jobba bra,med hjälp av lite skoj o humor..ibland alltså.
Han mår så bra av att få lite positiv feedback,och gillar verkligen denna fröken-medan han sa jämt att förra fröken "suger".Hans favorituttryck..skolan suger ,tycker han ju ännu.

Men det går ju samtidigt så bra för honom.
Tidigare hade klassen jättelånga och svåra läxor som gjorde att vi satt med en arg o gråtande son i timmar på kvällarna.
Nu får klassen rimliga läxor som barnen känner att de klarar av-det är helt fantastiskt..

Jag var verkligen orolig då vi gick till mötet-och så fick sonen bara en massa beröm!! Förstår ni hur glad jag känner mig??


Svar på tråden: Herregud vad olika lärare är!!

Förstår precis!

I skolverkets kommentarer står det tydligt att man på utvecklinssamtal skall utgå från elevens starka sidor. Jag tycker att man som lärare har en skyldighet att greppa tag i varje litet halmstrå av förmåga och dra i det i stället för att klanka ner på det en elev inte kan. Det finns inte en elev som inte har några positiva sidor. Med det positiva i ryggen blir det mycket lättare att ta tag i det som är svårt och jobbigt. Sedan finns det ju de lärare som ser som sin skyldighet att tala om _allt_ vad eleven inte kan för att de itne skall invaggas i falsk trygghet om att de kan för att man berömmer dem för mycket. Som du sa - vi är olika :9
Skrivet av    MaNo

Ja, verkligen

Vi har en nioåring som inte alls fungerar på samma sätt som sin två år äldre bror som gått på samma skola och med samma gäng pedagoger (dock ej med samma \"ansvarspedagog\"). Äldsten har alltid fåttberöm, han är snabb i huvudet, glad och lite pratig, vet om det och tar tillsägelser i farten. Funkar bra i skolsystemet. Mellankillen är en charmig drömmare som lär sig i kringelikrokar, har absolut inga koncentrationssvårigheter - när det är något som fångar honom. Han kan också prata och \"vara någon annanstans\" men skillnaden mot brorsan är att han faktiskt inte är medveten om att han kan uppfattas som snackig och nonchalant - han är någon annanstans bara, sig själv liksom. Och behandlar man honom då som en snackig unge som berövar kompisarna arbetsro, då känner han sig helt påhoppad och oförstående. Det går att få fram en anledning till varför han pratade med Leo just då - men man måste fråga efter den och lyssna in. Och vad vill jag ha sagt med det här då? Jo, att jag upplever att skolan har svårt att hantera de här personliga egenskaperna ju äldre han blir. En sex-sjuåring har tillåtelse att vara i det blå, en nio-tioåring INTE. Så efter förra höstens utvecklingssamtal kände vi oss helt tillplattade. Det var BARA de här negativa sakerna som kom fram, FAST vår pojke tidigare fått mycket beröm för sin underfundighet och sin charm, att han är en fin kompis osv. Nu är det dags för utvecklingssamtal om en månad och jag tänker faktiskt prata med läraren på förhand så att han får en chans att förbereda samtalet på ett sätt som vår pojk kan ta till sig och känna igen sig i. Hans självförtroende är redan lite tilltufsat eftersom han får reprimander som i hans ögon är orättvisa (han skulle ju bara...) och därför svåra att dra lärdom av. Jag vill verkligen att hans goda sidor ska komma fram och att han inte bara ska bedömas efter en stereotyp nioåringsmall...
Skrivet av    Helena

Tack!

Skolverkets kommentar om de starka sidorna var värdefull inför stundande utvecklingssamtal.
Skrivet av    Helena

Ja,det tycker jag att du ska göra!(långt)

Prata lite med läraren i förväg,menar jag. Det är hemskt att bli så nedtryckt på samtalen.Jag vet!Särskilt som vi är vana med våra andra barn att lärarna är nästan lyriska..öser beröm.Tre av barnen är så,rena drömmen.Inga problem alls.Läxorna klarar de blixtsnabbt även om de är svåra ibland.De är också mycket mera sociala,pratsamma,utåtriktade o intresserade av mycket.Idrott o sport,inte minst.Det är inte 10-åringen,han vill bara sitta vid TV eller datorn.Samma med vår 15-åring. Jag har varit lite orolig för 10-åringen eftersom han faktiskt \"utmärker\" sig lite om man får lov att jämföra med syskonen.(som man väl inte ska,men ändå) 10-åringen upplevs som lite \"ohyfsad\" ibland med sina utbrott och fula ord.Sedan har han en speciell sorts humor..men det uppskattade ju hans nya fröken då tydligen eftersom hon själv är väldigt sprallig. Alltså detta ,med sättet,visar han enbart familjen.Våra vuxna barn kan tycka han är jobbig. Och vi har en son på 15 som troligtvis har ADHD,är under utredning.Har haft problem hela skoltiden med koncentration,impulser,rastlöshet och lite mera. Han är dock MYCKET lugn,närmast passiv i skolan. Tar dagen som den kommer,en \"drömmare\" som upplevs sitta lite i sin egen värld. Detta kan dock,säger psykologerna,eventuellt faktiskt bero på en lätt autistisk läggning.(förutom då ev adhd) Vi får se.Vi kunde dock inte ignorera hans svårigheter så därför utreds han nu.Skönt. Jo,jag har som sagt tänkt tanken att även 10-åringen kanske har bokstavsproblem. Men detta brukar visa sig rätt snart i skolan.Särskilt då kraven blir större i högstadiet. Men 10-åringen har inga koncentrationssvårigheter ännu..får hoppas att det bara är hans personlighet!Och enligt läraren är han ju snabb i skolarbetet med det mesta. Lycka till!!
Skrivet av    Davids mamma

Jag har funderat mååååånga gånger...

... över om vår mellanpojk skulle kunna tänkas ha någon \"lättdiagnos\". Men samtidigt har jag innerst inne känt att det nog är en stark och intensiv personlighet han visar upp. Jag kände inte min man när han var liten men jag misstänker att de är lika som två blåbär, maken och sonen, inte bara till utseendet. \"Äsch, XX kunde inte klockan förrän han var 15 år\" brukar svärmor säga och faktum är att jag minns hur jag förundrades över hans, ska vi säga tidsoptimism när vi träffades:-) Bara en detalj men just en sån sak som gör att min pojk som snart fyller 10 uppfattas som lite... okoncentrerad och \"sen\". jag vill inte att han ska få den självbilden, han kommer att klara sig utmärkt i livet med rätt attityd från omgivningen och vi gör verkligen vårt bästa för att stötta honom i den han är, att hjälpa honom lyckas på det sätt som funkar för honom. Det går ju bättre och bättre med det mesta ju äldre han blir, men han kommer aldrig att bete sig \"rätlinjigt\" på det sätt som äldste sonen och yngre dottern gör... Tack för ditt svar, det betyder mycket att höra andra berätta om liknande erfarenheter!
Skrivet av    Helena

Ja..jag tycker att de lärare som..

är så här negativa på utvecklingssamtalen borde få sig en tankeställare.Jag hade ju kunnat berätta för henne senare hur jag upplevde detta.Men tänkte att eftersom sonen inte skulle ha henne mera,så.. Jag själv hade inget emot henne,hon var alltid trevlig och så.Men kanske tänkte hon inte på hur viktigt det är att också ta fram det positiva hos barnen-vad vet jag.
Skrivet av    Davids mamma

Kompetensutveckling

Utvecklingssamtal är något \"ganska\" nytt. Jag vill minnas att man diskuterade likanande saker när jag gick på lärarutbildningen för ca 15 år sedan. Men då var fortfarande kvartsamtal,dvs information från skolan, det vi lärde oss. Under alla mina år som lärare har jag fått 1/2 dags utbildning i att hålla utvecklingsamtal! (och den var frivillig!) Detta som är så vikitgt! Men eftersom det inte satsas pengar på komptensutveckling av lärare så kommer det alltid att finnas de som inte hanterar nya fenomen. Personligen tycker jag att det skulle vara ett krav på vidareutbildning av lärare när man gör så radikala ändringar i skolan som man gör när det kommer en ny läoplan tex. Vad de lär sig om utvecklingssamtal på lärarutbildningen i dag vet inte jag, men jag hoppas det är lite i alla fall. Utvecklingsamtal ska vara kreativa och resultera i en individuell utvecklingsplan!
Skrivet av    Sofia*

Håller med dig ....

...att det är viktigt att eleven får höra mycket positivt under utv.samtalet. Arbetar som lärare och har funderingar om hur man också ska berätta om elevernas svårigheter. Ni som är föräldrar, skulle ni tycka om att jag som lärare kan ta upp sådant i slutet av utv.samtalet utan eleven eller ska man ringa och berätta om dem? Jag som lärare känner ju ändå ett ansvar att ni föräldarar måste veta om allt, eller?
Skrivet av    Arbetar som lärare

Jag tycker man som lärare kan säga att..

det här måste eleven jobba mera på..eller det o det går inte så bra,osv,men visst är det svårt att liksom tala över elevens huvud. Är det saker som rör beteendet kanske du kan ringa upp föräldrarna o prata mera enskilt.Eller be att få träffa dem utan eleven? Det här är svårt för oss som föräldrar också.Jag hade velat prata mera om sonens utåtagerande sätt,hans fula ord,utbrott osv.Min oro över detta. Men han var ju med och då går det ju inte att prata. Och då det inte är samma problem i skolan så kanske det kan kvitta,vad vet jag!Jag är ännu förvånad över lärarens positiva ord.
Skrivet av    Davids mamma

Utvecklingsamtalet

Ska vara ett samtal mellan lärare och elev då de lägger upp elevens kommande termin och skapar en individuell utvecklingsplan. Vill man som förälder diskutera med lärare så får man boka ett samtal, eller ta det över telefon. Det är lite svårt det där när det gäller de yngre eleverna för oftast finns ju ett behov av samtal vuxna emellan. Men det är alltså inte syftet med just utvecklingsamtalen.
Skrivet av    Sofia*