Träningstips önskas :-)

Träningstips önskas :-)
Skrivet av	Mammuten
Det är ingen liten sak Papputen och jag ber er om... Vi vill helt enkelt få lite nya infallsvinklar på hur vi stimulerar vår son Fabian, fem år, att bli mer intresserad av att ta in andras synvinklar och idéer när han leker (och i övrigt med förstås...) När vi leker hemma är det lite tjatigt att vara statist i hans scenerier, inte bara för oss vuxna, utan framför allt för lillsyrran Bella. På förskolan (som i övrigt deklar vår syn på fabians utveckling) verkar de tycka att han blivit mycket bättre på detta, så det är förmodligen på gång, men hur kan vi stimulera detta intresse ytterligare? Finns det någon typ av lekar era barn har haft lättare att köpa andras idéer när de har lekt? Jag är inte ute efter en social berättelse där han ska förstå att _andra_ blir gladare av att de också får vara med och bestämma, utan jag vill att _han_ ska upptäcka glädjen i att kunna dela en fantasi och utveckla denna tillsammans med andra... Som sagt, ingen liten uppgift, men ni är ju bäst i världen på detta, så jag räknar med några kloka infallsvinklar!
Svar på tråden: Träningstips önskas :-)

Vet inte om det är en...
universallösning, men vi har gjort så att vi har försökt få igång tankar kring hennes tänk, respektive andras tänk, genom att först prata om hur hon känner för en sak, och sedan fråga vad hon tror att jag, eller pappa, eller kompisen tänker om samma sak. Hon har då svarat antingen (oftast) vet inte, eller vad hon tror och så har vi resonerat kring det. Det här har vi gjort under något år nu och jag tycker nog att det märks en skillnad, även om hon fortfarande är rätt så ointresserad av vad andra tycker och inte alls själv frågar om det, men vår tanke är att först göra henne medveten om att andra tänker, känner och tycker precis som hon gör och sedan när det fungerar så få vi bygga vidare på att hon också måste ta hänsyn till det ibland. Då är hon förhoppningsvis äldre och kanske kan ta in det bättre... hoppas jag i alla fall.
Skrivet av Tinkerbell
En mycket liten infallsvinkel
Vi har ju också en son som vill ha statister i sina lekar. Jag brukar bjussa på det eftersom jag känner att en sådan kontakt ändå är en kontakt, och att man kan smyga in egna initiativ i leken (fast han då och då får tuppjuck och skriker över det) Vi kompletterar varandra hemma för Knuttes pappa tvärvägrar nästan alltid att vara statist. De redigerar film i stället, är ute och filmar med videokamera, matar in det i laptopen och sen har Knut lärt sig redigera. De gör ibland redigeringen tillsammans, ibland får Knut sitta själv och så hojtar han om han behöver hjälp med något. Han har lärt sig klippa, lägga in musik och fejda in och ut och skriva eftertexter (med lite hjälp). Minns ej vad programmet heter men det är väldigt basic. Detta har varit bra för Knut, som lärt sig en massa på kuppen om hur man ber om hjälp och samarbetar. Jag är inte intresserad av filmprojekten mer än att det kan vara kul att gå ut tillsammans, men Knut och jag ritar istället hans specialintressen. Just nu TV-spel. Han har hittat på olika egna karaktärer och så använder han såna som redan finns och blandar dem. Vissa får jag rita, andra är hans jobb att rita. Ibland häftar vi ihop en bok av A4-papper och ritar och skriver en saga. Knut berättar handlingen och jag skriver, jag justerar lite då och då och han har lärt sig acceptera att jag har något att säga till om (han inser att jag har koll, att det blir roligt så). Sen turas vi om att rita. Behöver jag sax, penna, tejp, få skräpet slängt efter pysslet ber jag honom och på så sätt får han också jobba, vilket han ALDRIG gjorde förut. Han kunde aldrig komma ihåg var papperskorgen fanns eller så gick han vilse på vägen. Så leker vi, och jag hoppas det kommer med tiden. Det är som att leken med andra barn också utvecklas just nu, men det är fortfarande lättare om knut får bestämma, eller i alla fall att de leker något han är specialintresserad av.
Skrivet av Hwila

Jag tror att nyckeln är att...
...börja med att lägga till EN sak till hans lekar. Genom att hänga på hans lek med stor entusiasm och sedan göra en liten förändring eller ett tillägg till leken, gärna heltokiga grejer, så vidgar ni hans värld och öppnar upp för att era perspektiv kan få komma in i leken. Efterhand börjar det troligtvis gå att införa helt nya lekar.
Skrivet av Nilsfar
Bra synpumkt
Fabian vet att andra har sina egna tankar och fastän han ofta är fullkomligt ointresserad av dessa så håller han viss koll på dem. Ett fantastiskt exempel (som fick mig att förvånas stort) var när vi lekte med grannens 4½-åriga Mia nu i veckan. Han föreslog nämligen att de först skulle kolla in hans rymdskepp och: - Sen kanske vi kan leka mamma-pappa-barn eller något... Ungefär som om han visste att hon egentligen är rätt ointresserad av rymdskepp och för att kompensera henne föreslog en aktivitet som han själv är fullkomligt ointresserad av men som hon kunde tänkas gilla. Nå, nu blev det inget mamma-pappa-barn (vilket är synd, är bra nyfiken på hur han skulle bete sig i en sån lek!) utan precis samma slags lekar som de har lekt varje gång. Jag är fortfarande i lätt chocktillstånd över denna kompromissvilja från Fabians sida, speciellt eftersom vi är mitt inne i en period av enorm kompromisslöshet och ideliga konflikter över småsaker.
Skrivet av mammuten
Tack!
En sak åt gången. Ett steg i taget. Jag har lätt att glömma detta eftersom jag inte alls fungerar så själv. Att heltokiga grejer fungerar bäst har jag dock märkt när jag tänker efter i vilka sammanhang olika lekmoment _inte_ dikteras av Fabian. Och sen måste man göra samma heltokiga sak varje gång :-P
Skrivet av mammuten

Bra ideéer
Nu har något cybertroll varit framme och ätit upp ett svar jag först skrev på detta, som i all korthet gick ut på att det var bra tips. Vid teckning är vi fortfarande Fabians ritmaskiner som bara utför det han inte kan/orkar göra själv, men vid legobygge uppstår ett intressantare samspel. Anledningen tror jag är att han då fnular på rätt självständigt och att vi är mer jämnbördiga än när vi ritar. De saker jag bygger kan då anekteras och byggas vidare på av honom. Att få honom själv medveten om att det är roligt att samverka på detta vis kan vara en bra ingång till det jag är ute efter - att få honom att inte bara samspela, utan att glädjas åt samspelet!
Skrivet av mammuten

Träningstips önskas :-)

Vet inte om det är en...

En mycket liten infallsvinkel

Jag tror att nyckeln är att...

Bra synpumkt

Tack!

Bra ideéer

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information