Ny här (anar jag)!!

Ny här (anar jag)!!
Skrivet av	Jannice
Min äldsta son Johnnie har alltid varit en alldelens egen person.Och har nog accepterats för den han är utav dom flesta i hans närhet. Han har nästan aldrig haft några kompisar fast han har tack o lov aldrig blivit mobbad heller. När han gick i tvåan och i femman gjordes psykologiska undersökningar men det hände inte så mycket mer än att dom trodde att han hade dyslexi,men ingen diagnos ställdes,det fanns för lite att "ta på" förutom ett genomgående högt "bildseende". Nu har han börjat gymnasiet(bild & formgivningsprogrammet) och där har dom en underbar människa som nu vill att vi ska försöka få en diagnos på honom. Hon jobbar med AS och har sett många tecken på att det är det han har. Jag har ju alltid sett honom som min "speciella kille" men jag inser ju såklart att det bästa för honom är ju att få en diagnos så att han kan få den hjälp han behöver för att kliva in i vuxenvärlden. Så jag ser verkligen fram emot att han ska få en diagnos....Ska bli sååå SKÖNT,,glaad Jag vet att det säkert kommer att ta sin lilla tid,men huvudsaken är att han själv får veta varför han inte riktigt passar in. Som han själv säger när mamman (jag) tjatar om hur det går i klassen,med vänner och så. Då svarar han att jo det går rätt bra,jag är bara inte deras förstahandsval. Det är väl inte det en mamma helst vill höra fast så länge andra människor accepterar honom för den han är så är jag en lycklig mamma! Och jag tror & hoppas att med en riktig diagnos kan dom som har lite svårt att förstå honom få lite mer förståelse för vem han är. Just nu är han trots allt en väldigt harmonisk kille som kommit in på det program han sökt,han har personligt stöd i de flesta "pluggämnen" och njuter väldigt när han får skapa på dom praktiska skoltimmarna. Han fick fyra mvg och två vg under en temavecka när dom fick sex olika uppgifter bedömda. Han växte nåt enormt mentalt utav att äntligen få visa vad han är duktig på. Och nu när jag läst på lite mer om AS så ser jag såå mycket som stämmer på min helt underbart härligt specilla kille,det känns som allt faller på plats. Och om det nu skulle visa sej vara nåt annat skulle jag nog faktiskt bli förvånad för jag är mer än övertygad att han har AS jag måste bara vänta ett litet tag tills vi har papper på det. Men till dess kommer jag säkert att titta in här och läsa /skriva en hel del. Det här blev säkert rätt svammligt,men kontentan är att jag är mycket mindre orolig inför framtiden nu,än jag varit tidigare:-)
Svar på tråden: Ny här (anar jag)!!

Välkommen!
Visst är det märkligt, att ha alla pusselbitarna, men inte få till det, och sedan lära sig om AS, och så rasslar det till, bitarna passar i hop. Och så ser man dessutom en hel del nya pusselbitar som man inte har tänkt på, som också stämmer in! För mig har sonens AS (inte diagnosticerad, men rätt påtaglig) aldrig hunnit bli ett pussel eftersom han bara var tre år när vi började tänka i dessa banor, men däremot har kunskapen om AS och andra neuropsykiatriska funktionshinder fått mig att förstå mycket om släktingar till mig, liksom om mig själv, som tidigare inte gått i hop.
Skrivet av mammuten
Välkommen hit!
glädjas tillsammans med dig åt din härliga speciella kille som har lyckats så bra med sitt liv. Hoppas att det går bra för honom även i framtiden! Titta gärna in här och berätta hur det går.
Skrivet av TL

Välkommen! imt
.
Skrivet av ~Prisilla~
Hej Jannice!
Brukar inte vara härinne(ursäkta alla om jag frågar ändå) men jag skrev just ett inlägg angående sonen inne på Bokstavsbarn om sonen på snart 16 år. Undrar lite hur det märks,eller misstänks,att din son har AS? Jag har läst om AS men det är så mycket.. Vill du berätta lite om vad som är det största problemet? Om du vill kan du läsa mitt inlägg därinne,under samma nick. Det låter dock som om det går bra i skolan för din son.Det gör det inte för vår.Han hade senast flera IG i betyg.Fast han alltid är på plats osv så får han inte mycket gjort då han snabbt blir distraherad..kommer av sig,kommer inte igång igen,osv. Hur är din son med andra,har han lätt eller svårt att prata med lärare och andra utom familjen? Tusen tack på förhand för ev.svar!
Skrivet av En mamma nånstans i Sverige.( Anna heter jag)
vi bor i samma stad
och min son är lika gammal som din.Han fick dock diagnos när han var rätt liten. Just nu har han det jobbigt. Deppad och nere och svår att umgås med här hemma.I skolan går det upp och ner tyvärr är det just nu mest jobbigt.
Skrivet av J:s mamma

Tack,jo visst..
är det skönt när bitarna faller på plats:-) kram
Skrivet av Jannice
Tack!
Jag kommer definivt att berätta hur det går! kram
Skrivet av Jannice
Tack:-)
kram
Skrivet av Jannice

Jasså kul med fler norrlänningar!!
Vad trist att han inte mår så bra. Vilken skola går han i? Det är ju tyvärr så att det inte alltid är så lätt att vara \"speciell\". Särskilt i tonåren. Hoppas att han kommer upp ur svackan snart. kram
Skrivet av Jannice
Välkommen hit!
Här kommer du säkert att trivas!
Skrivet av tårtmamman
Fölåt för sent svar...
Men jag har två småttingar som inte uppskattar att mamman sitter vid datorn,så det blir mest när dom har somnat jag hinner skriva/läsa på aff! Ja min son är verkligen heller ingen stjärna i skolan,han är duktig i dom ämnen han gillar men tyvärr har han stora skrivsvårigheter vilket gör att han hamnar på efterkälken en del. Dock har han oftast haft möjligheten att jobba i små grupper och i våras när han gick ut nian var han godkänd i alla ämnen utom i Engelskan eftersom dom tragiskt nog lagt hans extra svenskatimmar på engelskan. Här under har jag kopierat några rader ifrån en sajt som beskriver AS symtom och min son stämmer bra in på alla 6. 1.Man har svårigheter i kontakten med andra människor. *Han försöker ofta närma sej människor men gör det på ett så klumpigt sätt att folk direkt få en konstig bild av honom.Han ser sällan främmande människor i ögonen,tittar hellre ner i marken. 2.Man har något specialintresse som kan uppta stor del av uppmärksamhet och tid. För johnnies del är det teckning och framförallt monster & andra varelser som upptar hans tid.Han tecknade perpektiv redan som fyraåring. 3.Man har svårigheter att förstå och använda språket i kommunikationen med andra. Han har ett något begränsat ordförråd,Men när han kommer igång så pratar han så länge och mycket om något väldigt ointressant i \"andras\" öron att oftast orkar man inte lyssna tills han är klar. 4.Man har ofta en klumpighet i rörelserna och i att använda kroppen. Han kan inte kontrollera sin styrka.När han kramas eller leker med sina syskon gör han ofta illa dom utan att mena det.Han har dålig kroppshållning,slänger med armarna och fingrarna pekar ofta åt olika håll. 5.Man hamnar ofta i tvingande rutiner och/eller handlingar. Tex när han ska åka buss från skolan så om han slutar 14 och bussen går 16.30 så står han på busshållplatsen i 2½ timma. Han vill alltid veta exakta tider,gillar inte när nåt går fel utan allt ska vara planerat till punkt å pricka. 6.Man har ofta säregna eller ovanliga sinnesintryck. * Han tex kan skratta,eller bli arg åt saker som vi inte alls förstår. Han lever på en helt annan nivå än resten av familjen. ------------------------ Han är dock en väldigt trygg och lugn kille har nästan inga humörsvängningar. Han kan bli arg men inte mer än en \"normal\" tonåring. Han har inget större behov av vänner (säger han iaf) Och det har varit så hela hans liv. När han var riktigt liten så var han ett väldigt lungt och harmoniskt barn.Satt gärna flera timmar i sträck med sina papper & pennor. Vilket jag nu har läst mej till kan också vara ett av många tecken på AS. En av mina väninnor har en son som har AS och han är väldigt utåtagerande,han hotade sin mamma med kniv redan vid 5 års ålder hade rymt hemifrån många gånger innan han var 10.Så när jag först hörde att det skulle göras en utredning igen och att dom misstänkte AS så tyckte jag att vaddå, Johnnie är ju inte våldsam!!! Men nu har jag avsevärt mer kött på benen,har läst en hel del på nätet. Och kan se hur mycket som stämmer in på min son. Vet inte om du fått nåt svar på dina funderingar,men jag tycker(efter att ha läst vad du skev på bokstavssnacket) att ni ska genomföra utredningen,men det kommer säkert att bli jobbigt både en å två gånger. Det tror jag säkert det kommer att bli för oss också,för Johnnie har alltid gått sin egen väg och vill han inte nåt så sätter han sej gärna på tvären. Det är dock synd att han gör det \"för pengarna\" ,har ni pratat igenom med honom vad en diagnos innebär för honom? Tex att han kan få mer hjälpmedel & stöd i skolan.Och när han kommer upp i vuxenlivet så finns det mycket bättre möjligheter för honom att få ekonomiskt stöd och hjälp genom arbetsförmedlingen om han inte skulle få ett jobb på egen hand. Kram & lycka till!
Skrivet av Jannice

Tack tack!
Jopp det kommer jag säkert! kram
Skrivet av Jannice
Tack för svar!
Först vill jag säga att vi givetvis diskuterat varför han bör utredas.Att det är för hans egen skull och ingen annans.Att vi måste försöka få en förklaring på hans problem..han förstår det. Och som sagt,det handlar inte om någon större summa pengar,absolut inte. Tack för din berättelse om sonen! Måste säga att detta stämmer absolut inte in på just vår son. Ingen av punkterna förutom det sociala..Du skriver att din son närmar sig andra på ett klumpigt sätt-våran son gör inga såna försök alls.. Utan han är hellre tyst.Pratar mera med vissa,helt avslappnat.Och andra inte alls. Det var intressant att läsa i alla fall.Men klokare blev jag inte,haha..nej,det är bara att avvakta och se hur utredningen blir.
Skrivet av En mamma nånstans i Sverige
Välkommen hit! imt
.
Skrivet av Fredetta

Ny här (anar jag)!!

Välkommen!

Välkommen hit!

Välkommen! imt

Hej Jannice!

vi bor i samma stad

Tack,jo visst..

Tack!

Tack:-)

Jasså kul med fler norrlänningar!!

Välkommen hit!

Fölåt för sent svar...

Tack tack!

Tack för svar!

Välkommen hit! imt

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information