För problemorienterade?

För problemorienterade?
Skrivet av	Erindriel
Hej, alla kloka mammor härinne! Jag är så glad att ni finns och att jag kan gå in här varje dag och läsa om era tankar, åsikter och era liv och barn! varm kram En sak som jag tänkt på sista tiden är att jag/vi mammor ofta är lite för problemorienterade. Vi vill våra barn så himla väl att vi kanske ibland bara ser felen vi kan göra och problemen som kan uppstå, allt som kan kränka och skada mitt barns känsloliv och inre, som kan stympa, kväva och förstöra. Jag vet att _jag_ faller i denna prestationsfyllda fälla ofta. Nu vill jag skicka en hälsning till alla här - och till mig själv; Bara jag vågar litar på mig själv, på mitt barns förmåga att kommunicera sina behov och min dito att lyssna. Bara jag älskar mitt barn utan gränser, slösar denna kärlek och därtill respekt på henne, ser henne som en fullvärdig individ och alltid lyssnar på _min_ inre röst och vägvisare - DÅ är förutsättningarna för mitt barn att växa upp till en trygg och hel människa så bra de kan bli och mer kan man inte ge sitt barn - än just de bästa förutsättningarna. Då kommer också jag som hennes mamma att växa och utvecklas som individ och person, genom allt mitt barn har med sig att lära mig! :) Ni är bra och kloka, medvetna och tänkande mammor - det enda som är riktigt farligt är att aldrig tänka, reflektera eller själv förändras. Varm kram till er alla och till era underverk! :)
Svar på tråden: För problemorienterade?

Jag tänker snarare
på Astrid Lindgrens kloka ord (som jag citerar helt fritt, men andemeningen är densamma): Barn ska vara oändligt älskade, men en aning försummade. Min egen mamma säger hela tiden att barn idag får alldeles för mycket fokus. \"För mycket\" på det viset att alldeles för litet lämnas till dem själva. Barn behöver tid och utrymme för sig själva för att kunna utvecklas till de individer de egentligen är. Problemet idag är väl snarare (som många formulerat tidigare och bättre än jag) att föräldrar idag tar på sig FÖR MYCKET ansvar: Jag ska vara BÄST, JAG formar mitt barn. Men barnet är ju sig själv? Jag tror att vi behöver, precis som du säger, slappna av och leva livet med barnen och NJUTA av den tiden utan att hela tiden fundera på hur vi kan göra ÄNNU bättre hela tiden.
Skrivet av Anonym
Kloka ord från båda
Det svåra är kanske att kombinera dessa. Att kunna ge kärlek och trygghet samtidigt som man vågar släppa på tyglarna och låta barnet utvecklas åt sitt eget håll.
Skrivet av Mumselimums

Ja o, ja!
Det är väl det som är gisslet! Att alla upplever det som så otroligt komplicerat med föräldraskap! Jag läste vad Katerina Janouch skrev och hon menade att vi lever i tider då barnen har det bättre än någonsin tidigare och ÄNDÅ plågas just denna generation föräldrar av dåligt samvete och ältar sitt föräldraskap i oändlighet. Varför är det så?
Skrivet av magnolia
För att vi är rätt ego..
..och självfokucerade i vår tid? Eller mer medvetna än någonsin? Eller en kombo? :)
Skrivet av Erindriel
Ja, det var ett annat...
...och mycket bra sätt att beskriva precis det jag menade! :)
Skrivet av Erindriel

För problemorienterade?

Jag tänker snarare

Kloka ord från båda

Ja o, ja!

För att vi är rätt ego..

Ja, det var ett annat...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information