Gissa

Gissa
Skrivet av	SANDEE
_inte_ mig. Jag undrar varför vissa nyblivna mammor resonerar som så att de inte behöver tänka på utseendet eftersom de faktiskt är mammor nu. En del kompisar som fått barn har verkligen bara raserat sen dess, med förklaringen att de inte har tid. tar en bebis verkligen upp så mycket tid, får man inte tio minuter om dagen för sig själv?
Svar på tråden: Gissa

*ASG*
SÅ olika. I vissa fall så tar bebisen precis all tid och lite till. Man är _tacksam_ om man hinner gå och skita i själv. Ofta får man ha bebis hängande vid tutten även där. Blir det mot all förmodan 10 min över så väljer man en snabblur framför utseendet, utan minsta tvekan. Det här handlar om så försvinnande kort tid 3 - 5 mån vanlige,n SEN kan man ev börja se sig i spegeln igen.
Skrivet av marie
Exakt!
Sedan är det också så att det är svårt att se snygg ut när man är nyförlöst med gravidfettet kvar. Gravidkläderna vill man ju inte använda, men ens vanliga kläder är för små. Och inte har man tänkt sig fortsätta se ut sådär någon längre stund, så en ny garderob vill man inte investera i. Och så räknar man kallt med att de flesta tittar på bebisen istället. :-)
Skrivet av Emma - mer glitter!

En bebis tar tid... och så har man två bebisar...
en på 5 veckor och en på 1 1/2 år... och jag struntar INTE i mig själv! För mig är det fortfarande extremt viktigt att jag hinner göra mig i ordning, även om jag inte hinner sminka varje dag... och så har jag koll på senaste trenderna =) Nej, det intresset lägger jag aldrig ned även om vi skulle ha 10 barn ASG
Skrivet av Mirva m. Vincent -04 & Dominic -05
Ja, jag
undrar bara av ren nyfikenhet eftersom jag själv inte har några barn. man har ju alltid tänkt så att när JAG får barn så ska jag bli en sån där snygg morsa :-) Önsketänkande kanske? Iofs så kan jag tänka mig att det inte är så roligt att köpa kläder och fixa sig om man har en massa gravidkilon som man måste bli av med först..
Skrivet av SANDEE
Jag är precis där ja!
Mammakläder vill jag inte se nån mer och jag kommer inte i mina gamla byxor... därför var jag tvungen (!) att investera i ett par större jeans idag... man vill ju vara snygg även som nyförlöst mamma, iaf jag.
Skrivet av Mirva m. Vincent -04 & Dominic -05

Jag tror att det är få mammor som
bestämt sig för att inte bry sig. Men bebisar KAN ta enormt mycket tid! Inte så att man måste vara där hela tiden. Men när de somnar, vet man ALDRIG hur lång tid man kommer att få på sig, eftersom de liksom vaknar när som helst. Det kan vara såhär: \"Puh hon somnade! Ska jag äta något, vaxa benen, gå på toa, läsa tidningen, ringa Sofia, pussa min man eller sminka mig lite?\" Lägg sen till sånt man måste göra hemma, som att betala räkning, diska, laga mat... tiden blir faktiskt knapp! Det är nog rätt vanligt att man struntar lite mer i sitt utseende under en period men för de flera kommer lusten tillbaka, att fixa och piffa! Jag har varit hemma med barn i snart två år och bestämde mig när hon var nyförr för att alltid duscha, och sen fixa till mig i speedfart. Då vet jag att jag säkert ser okej ut, och det blir roligare att se mig i spegeln resten av dan...
Skrivet av Anna T2
Åsikt
Handlar nog om en försvarsmekanism eftersom dom är så jäkla trötta och så skyller dom på babyn för att lätt kunna bortprioritera sitt utseende och träning. Dom fattar inte att dom blir ännu tröttare av att inte träna och sköta om sig vilket leder till att dom blir missnöjda med sig själva och blir ännu tröttare. Mitt uppe i småbarnsåren är det lätt att skita i sig själv men när hon sen står där framför spegeln när ungen blivit stor då är det lätt att skylla på barnet och att det tagit all hennes tid och att det är barnets fel att hon blivit fet och trist. Jag är övertygad om att alla hinner om dom VILL prioritera det. Alla vill inte och det får man respektera. Jag tog med mig min son när han var fyra mån till gymmets barnpassning och varken han eller jag tog någon skada av det, tvärtom. Han lärde sig att vara med andra människor från tidigt stadium och jag bibehöll utseendet på min kropp. Sedan hade jag också en man som tog hand om pojken när jag gick till gymet, en självklarhet för mig och inget jag ens frågade honom om. Tyvärr verkar det inte vara en självklarhet i alla familjer att kvinnan kan sticka ut och träna när hon har småbarn men det där måste hon ställa krav, anser jag, och inte acceptera en karl som inte ger henne lika mkt frihet som hon ger honom.
Skrivet av cecilia
Ja,
jag tror att det kan ligga mycket i det du säger. När/om jag och sambon får barn så kommer _inte_ min sambo att vara en barnvakt som jag måste boka. Ibland undrar man faktiskt vart papporna är när mammorna alltid är trötta och slitna..
Skrivet av SANDEE

jag har en liten bebis hemma...
och försöker väl se hyfsad ut ändå, men faktum är att när jag går i klädaffärer nu så tänker jag i första hand på om det är praktiskt att köpa just det plagget ur \"mammasynpunkt\" Det är svårt att amma i en tight linnetunika t.ex, snygg, men den går bort. Bebisen somnar ofta med huvudet mot mitt bröst, och har jag för mycket urringning så blir det hud mot hud i halsen=svettigt och otäckt. Är det broderier eller insydda pärlor på kläderna så får hon märken i ansiktet när hon sover \"på\" mig, så de kläder jag har får inte göra ont på min bebis. Halsband drar hon i och fastnar i och ve och fasa ifall de skulle gå sönder när hon stoppar dom i munnen så hon får en pärla i halsen och kvävs. Osv osv :-) Fast hon blir ju större och större, och kommer snart att börja äta med händerna och kladda ner mig ;-) Hemma är jag ganska sunkig faktiskt, men ska jag ut bland folk (längre än till brevlådan) så klär jag på mig något snyggt _och_ praktiskt.
Skrivet av .:Hella:.
Dom e på gymet, fotbollsplan eller krogen...
eller så sitter dom hemma i soffan och zappar tillsammans med frun och blir lika slöa och feta dom och har exakt samma ursäkter när dom tittar sig i spegeln om tio år :)
Skrivet av cecilia
Inte rätt person att svara kanske...
Jag hade ju ett lite udda spädbarnsår... Under graviditeten kände jag mig otroligt vacker och piffade som aldrig förr! ler Förlossningen var utdragen och slitsam, och de första dygnen var det bara slumra och amma som gällde... Och det blev värre, för efter bara någon vecka märktes det att förhållandet med pappan var ohållbart och vi separerade. (vi hade gjort det redan i början av graviditeten så det borde inte varit någon chock egentligen, sen trodde vi att vi skulle kunna leva ihop utan känslor ändå, med barn - helt idiotiskt förstås, men hade ju hängt kvar vid hoppet). Pappan försvann ur bilden helt (då). Det blev en svår svacka och att tänka på utseendet var det sista jag orkade - ett litet tag. Väldigt snart märkte jag hur mycket bättre jag mådde när jag tog hand om mig själv och eftersom jag hade ett bra nätverk och mycket hjälp med passning kunde jag se till att göra det på lediga tider: gå och sola, träna, fixa naglar, håret osv. Det blev viktigare för mig att på lediga tider göra sådana saker, som gav belöning i att jag blev mer nöjd med mig själv och därmed fick ett bättre humör, än att t ex vila (som också alltid kunde behövas i och för sig, men det kunde jag ju göra med honom). Jag har nog inte någon i bekantskapskretsen som raserat pga att de blivit mamma, jämfört med hur de var innan åtminstone. Det lät kanske inte så snällt men vi har ju faktiskt olika inställningar till hur viktigt det är att ta hand om sitt yttre, det ändras väl inte med mammarollen... Att bara shoppa till bebisen och inte till sig själv var däremot allmänt hos alla nya mammor runt mig, men det var väl mycket nyhetens behag också, för det var ju inte så att han __behövde tio likadana randiga bodysar, och när jag insåg det återgick shoppingen till det normala (fast det är förstås fortfarande jättekul att handla kläder till honom, också!)
Skrivet av Lilla Lo

Inte helt omöjligt...
att du är en av de få som kan åka hem i dina före-graviditeten-byxor och faktiskt lyckas se fräsch ut en vecka efter förlossning. :O) Det förekommer tydligen, fast det har tyvärr aldrig drabbat mig S
Skrivet av -Pixie-
KÄNDE mig otroligt snygg just efter förlossningen
Jag fick liksom helt slät hud överallt, håret var superfint, storlockigt och guldigt! På förlossningsbilderna ser det ut som jag lagt håret på spolar :-) Och jag tyckte att magen var helt platt! (I efterhand insåg jag ju att det där med magen inte stämde riktigt.... ).
Skrivet av Anna T2
Jo, men ändå...
Alva går på dagis 8.30-11.30, det är enda chansen för mig på dagen att få lite tid för mig själv - OM Gustav behagar sova middag (ca 1 timma) under den tiden. Inte fasen sitter jag och sminkar mig då isåfall!!! S
Skrivet av -Pixie-

Eeehh..
Nä jag måste säga att efter första förlossningen så fick jag värsta chocken när jag tog första titten på min mage. Det var ju en gråblek degklump som hängde där, kände inte alls igen den!! asg
Skrivet av -Pixie-
Ja, jag menar alltså inte...
att jag är den enda som tar hand om barnen, när maken kommer hem tar han lika stor del, men då är det ju tusen andra saker som ska göras...
Skrivet av -Pixie-
jag kunde bara tiiiidigt på morgonen
6.30 då alla sov, 5-6 d/vecka.Då vill man nog inte tillräckligt mycket om man inte kan hitta tid, jag menar inte dig, men ofta hör man t ex 1 barnsmammor inte kunna hitta tid för sig själv o då undrar jag hur eg.desponerar dem sin tid. Målen är höga men ingen vill komma ur bekväm-zonen.
Skrivet av o

fråga
\"Jag undrar varför vissa nyblivna mammor resonerar som så att de inte behöver tänka på utseendet eftersom de faktiskt är mammor nu.\" Har du hört någon säga just så? Jag har nog aldrig hört något formulera sig på det sättet. Nej, jag tror det är en prioriteringsfråga.
Skrivet av bigmouth med edith
Det är klart man kan om man VERKLIGEN vill
men det är jättesvårt, och jag kallar inte mig själv bekväm när jag hellre städar eller tvättar än att göra ansiktsmasker eller färga håret. Får jag 10 minuter för mig själv att göra vad jag vill så lägger jag mig på soffan (lat) ;). Ändå sminkar jag mig ganska snabbt så det är inget problem för mig om jag vill göra det innan jag går ut någonstans. Det är liksom bara inte \"Prio 1\". Men jag förstår absolut att folk tror att man \"skiter i\" hur man ser ut när man har småbarn. Ibland ORKAR man bara inte. ;)
Skrivet av -Pixie-
Ja, det har jag.
I disskussioner så har just de orden förekommit. Att de inte har tid eftersom de är en mamma nu och barnet tar upp all tid. Såklart att jag förstår att det även handlar om prioritering, men jag kan tycka att det är synd om man prioriterar bort sig själv efter man fått barn. Att ta hand om sig handlar ju inte bara om att man ska ha ett tjusigt yttre, för med det kommer ju också ett inre välmående.
Skrivet av SANDEE

Du var ju jätterätt
person att svara.:) Jag tror på det du säger, att om man gör saker för sin egen skull ibland så får man mer energi och helt enkelt blir en gladare mamma! Egentid tror jag är viktigt, med eller utan barn.
Skrivet av SANDEE
Att prioritera ett skrikande barn framför mascara
Det valet är rätt lätt för mig måste jag säga. Alla får inte välartade barn som sover med jämna mellanrum och däremellan ligger nöjt på en filt och viftar med benen. Vissa får små gallskrikande kolikbarn som är som plåster på föräldrarna, och inte sover mer än någon timme i sträck. Inte konstigt om man blir lite mörk under ögonen och har felmatchade strumpor då. En annan aspekt är ju också att man blir nerkräkt efter fem minuter iaf, och till slut är alla hyfsade kläder i tvätten... Vad gör man då? Väntar med att gå utanför dörren tills man haft tvättid? Eller väljer att ignorera det och fortsätta leva sitt liv ändå, fast med fula kläder? Nej, det finns så mycket annat att tänka på när man precis fått barn att man ofta inte ens kommer på tanken att fundera över om byxorna är trendiga eller ej. Hela livet ställs på huvudet, och du tycker man ska tänka på hur man ser ut?
Skrivet av Emma - mer glitter!
Bra skrivet!
Det är ju jätteviktigt att ta med i ekvationen vilken \"sorts\" barn man har. När jag fick min dotter så visade det sig att hon vakande _jätteofta_ på nätterna (hon vaknar fortfarande på nätterna, nu är hon 2½), hennes pappa jobbade konstiga tider, hon var _extremt_ mammig i perioder och hon hade en (då) sjuårig bror som behövde sin tid med mig. Jag hade nästan 30kg övervikt efter min senaste graviditet (trendig var inget ord man associerade mig mig, milt sagt), de kilona hade jag ork att bli av med, men det tog ju sin tid, och innan dess fanns det säkert dem som trodde att jag inte brydde mig om mig själv. Men det bjuder jag på. Tur att ingen kritiserade mig för detta dock, då hade det nog smällt. ;)
Skrivet av jessica

Haha! Så tänkte jag med!
En liten historia från mig, om tid.... När jag fått min son, efter en graviditet som tagit knäcken på mig, satt jag ensam med en kolikunge som skrek 23, 5 timmar om dygnet.... Jag skulle varit lycklig om jag hade kunnat äta, gå på toaletten, duscha och sova.... Å andra sidan kom jag inte ut mkt den tiden, så ingen såg mig! Sen, när det blev två timmars sömn varje natt, DÅ försökte jag att tänka på hur jag såg ut.... eller iaf bortsa håret en gång i veckan.... ;) Tror nog att det där beror på vad för baby man får, har man en som sover och är nöjd med det mesta är det klart att man hinner/orkar tänka mer på sig själv..
Skrivet av Blomman*
Jag hade
också prioriterat ett skrikande barn framför mascara, har inte sagt något annat. Jag är också väl medveten om att de första månaderna kan innebära många sömnlösa nätter. Att hänga med i de senaste trenderna är inte heller vad jag menar med att ta hand om sig. Jag talar utefter vad jag sett hos en del vänner och bekanta som fått barn som helt enkelt slutat bry sig, även efter det första året och som tidigare varit hyfsat måna om att sköta om sitt utseende. Inte tycker jag att man ska gå omkring och se perfekt ut, tror bara att om man tar lite tid för sig själv emellanåt bara skulle resultera i att man orkar vardagen bättre. Just detta verkar även vara ett fenomen för just kvinnorna, papporna fortsätter ofta med sina aktiviteter och träning eller vad det nu är de gör. Nu är det inte just de första månaderna jag talar om eftersom det då faller sig ganska naturlig att kvinnan får lägga den mesta tiden på barnet. Jag tror som sagt att lite egentid gör en piggare och ger mer ork att klara av vardagen.
Skrivet av SANDEE
Vänta lite nu....
...det är inte bara de första månaderna som kan vara sömnlösa - det är faktiskt de första åren om man har otur! Jag känner flera som sagt att efter fyra löste sig deras barns sömn och de började sova hela nätter. Det kan faktiskt se ut på väldigt många olika sätt. Själv hade jag tur, mina sötnosar har sovit bra sen de blev typ ett båda två. Men inte heller i mitt fall har det handlat om bara några månader. Och det finns inget som gör att man bryr sig så lite om det \"lilla extra\", typ utseendet, som den där förlamande, hemska tröttheten man får om man inte sovit mer än nån timme i sträck på ett år. Då skiter man i vilka jeans som är inne, frågan är om man ens orkar klä sig själv. Sen håller jag verkligen med om att man inte ska behöva boka barnvakt med barnets pappa, självklart ska föräldraskapet vara på så lika villkor som det bara är möjligt. Amningen är ju svår men inte omöjlig att överlåta (pumpar finns) så att man kan komma iväg och träna. Min kropp var totalpajad efter tvåan, så det tog flera år innan jag kunde träna ordentligt, jag borde gått på sjukgymnastik istället. Men man kan ju ha egentid ändå, det har jag haft och hade inte klarat mig utan. Jag håller med om att man borde prioritera att sköta om sin kropp åtminstone, även om man struntar i vad man har på sig, man blir som sagt inte piggare av att äta skräp och aldrig träna. Men man tänker inte på det då, man är glad om man får ett par timmar att se den där filmen i soffan med maken.
Skrivet av Evie

mitt inlägg var till SANDEE! Håller med Emma helt
och fullt. Bra skrivet som alltid, Glitter!
Skrivet av Evie
Jag har lyckats hålla mig hel och ren! ;-)
Jag vet inte om jag begåvats med extremt lättskötta barn eller om det är jag som prioriterat utseendet framför 10 minuter på soffan, men jag har lyckats både duscha, borsta tänderna, borsta håret och t.o.m sminka mig när bägge mina barn var bebisar. Jag gjorde helt enkelt så att jag satte bebben i sin babysitter och tog med den in i badrummet. Där inne duschade jag och sjöng/showade för lillan samtidigt. Det gick jättebra för mig. Okej, det är inte alla dagar jag orkat eller haft lust men de dagar jag velat har jag kunnat. Sen är det väl så i extremfallen att de inte kan men jag tror att de flesta har tiden om de prioriterar det.
Skrivet av -Tess-
Ingen aning..
..men jag håller med dig lite. Jag har en 4-åring och en 5-månaders och jag har inga problem med att hinna fixa iordning mig lite. Jag har inte raserats
Skrivet av Tina

Gravidfettet asg
Det där var på pricken! Ingen idé att sminka ansiktet när alla ändå tittar på degen på mitten!
Skrivet av - Miko -
Det är så olika,
ren och väldoftande var jag (oftast, när jag inte var nerspydd) men snygg var jag då rakt inte! Första hade kolik tills hon var 5 månader så när hon inte bars av mig så bars hon av sin pappa och då sov jag (åt gjorde jag inte, dumt nog). Andra barnet var lättare men närhetstörstande så jag började inte göra mig iordning ordentligt förrän han närmade sig 8 månader (prioriterade ett nöjt barn, han var extremt mammig). Tredje barnet, ja, då prioriterade jag att han inte skulle bli ihjälklämd eller få en bil i huvudet så det gällde att snabbduscha och sen ha honom på höften (babysitter funkade inte lika bra som på mellanbarnet eftersom mellanbarnet var en fara för lillebror). Sen kanske det är jag som inte är så fåfäng, jag har aldrig varit typen som ser ut som om jag kom rakt ut ur TVn, från en såpa :-)
Skrivet av - Miko -
när min dotter föddes...
var inte sminkning och mode speciellt intressant. Jag var glad om jag fick på mig några kläder öht med flera extra kilon och öm kropp. Att fixa håret är inte heller så kul när hälften faller av så fort man ens tittar på borsten och smink är inte så nyttigt för lilla bebisen som gärna tar en tugga av allt den kommer åt (räknar in näsor, kinder...)... Nu har jag tid och lust men jag vet massor av mammor OCH pappor som inte har det. Det är nog viktigt att sluta dömma folk efter deras yttre, det är sällan som ytan svallrar om insidan.
Skrivet av johanna mA o magen

Jag fick en av varje!
En mätt och nöjd som alltid var glad (nåja, nästan iaf). Då var livet lätt och mammaledigheten gick för det mesta på räls. Nummer två skrek konstant. Jag menar det verkligen, han skrek skrek skrek. Kunde inte ligga själv, vaknade när jag lade ner honom (om inte genast så inom tio minuter), vägrade filt på golvet, babysitter, babygym, bilbarnstol, allt. Han BODDE i bärsele. Jag städade, lagade mat, borstade tänderna - alltid med bärselen på. Jag lyckades duscha varje dag ändå. Fråga mig inte hur men jag hittade på trix för att få en snabbdusch. På helgerna eller när pappan var hemma kunde jag unna mig långa lyxduschar med hårinpackning, peeeling och allt det där jag aldrig kunde annars. Tror det är som du skrev. När man väl får tio minuter, vad väljer man att göra då? Jag valde det jag tyckte var viktigt. Pusta ut i soffan eller äta några mackor kunde jag göra iaf, med honom i famnen.
Skrivet av Tullsan
Jag hoppas du inte
syftar på mig när du säger att man inte ska dömma folk efter deras yttre. Jag menar inte att man ska ta hand om sig själv för någon annans skull än sin egen. Dömmer gör jag absolut inte, det var mer en undran av ren nyfikenhet. Vill man inte så vill man inte och det är ju självklart upp till var och en.
Skrivet av SANDEE
men Sandee
det var formuleringen \" att de inte behöver tänka på utseendet eftersom de faktiskt är mammor nu\" jag vände mig emot. vadå BEHÖVER? du menade alltså \"ha tid\"? skriv det från början då...
Skrivet av bigmouth med edith

jag syftar på alla som...
inte förstår varför tjejer, flickor och kvinnor inte \"tar hand om sig\". Jag själv skulle aldrig ens orka bry mig om hur människor ser ut, inte ens vara nyfiken faktist. Och du låter visst lite dömmande med dina \"jag skulle...\", \"varför?\" osv. Om man inte har barn själv så kan man inte ana vilken omprioritering det blir. Jag menar inte att man inte kan spekulera, viktigt är bara att vaeta att det aldrig blir som man tänkt sig
Skrivet av johanna mA o magen
Så om man
spekulerar i hur man själv skulle gjort eller frågar frågor som börjar på varför så är man dömmande? Eftersom jag inte har barn själv så tycker inte jag att det är konstigt om jag undrar över hur tidskrävande ett barn är. Jag tror att du också hade en del frågor innan du fick barn.
Skrivet av SANDEE
nu vill jag bara klargöra...
skillnaden i att spekulera och att döma. Om jag citerar dig så förekommer det en hel del som kanske inte direkt är oladdade: \"Jag undrar varför vissa nyblivna mammor resonerar som så att de inte behöver tänka på utseendet eftersom de faktiskt är mammor nu. En del kompisar som fått barn har verkligen bara raserat sen dess, med förklaringen att de inte har tid. tar en bebis verkligen upp så mycket tid, får man inte tio minuter om dagen för sig själv\" raserat? tycker du, eller de själva, eller din sambo eller....? tid? prioriteringarna hos dina vänner verkar vara sunda. inte tänka på utseendet? tänker gör de säkert, de kanske bara inte orkar handla
Skrivet av johanna mA o magen

Okej..
Raserat: det är vad de själva tycker även om jag också ser det. Om vi sitter och pratar så klagas det _ofta_ på just utseendet hos dem själva. Jag tänker lite i Cecilias linje här (ovan), det är bättre att försöka komma igång och försöka förändra istället för att klaga. (Jag pratar överhuvudtaget inte om de mammor som trivs som de är och inte _vill_ förändra något) Deras prioriteringar är säkert jättesunda för deras barn, men eftersom de mår dåligt över sin kropp och utseende så är det synd att de inte prioriterar sig själva emellanåt. Det är här jag undrade om det verkligen inte finns den tiden för sig själv. För min egen del skulle det kännas viktigt att få rå om mig själv och att inte förändras alltför mycket som kvinna. För mig är det jätteintressant att höra hur andra har haft det, hur de tänker och vad de prioriterar. Det pratas mycket om hur kropp och utseende förändras under och efter en graviditet därför kan inte jag se något konstigt i att jag är nyfiken på hur det blir för olika kvinnor. Du har ju redan varit där, det är inget nytt för dig och då har du kanske ingen anledning att vara nyfiken heller. Kan ju tillägga att dessa funderingar är bara en liten del av allt jag tänker på när det handlar om att skaffa barn, men tog bara upp dem härinne eftersom det är en sida som handlar om just utseende. ;)
Skrivet av SANDEE
Jag tror inte att det är så.
Min teori är att de som inte brydde sig innan, de bryr sig ännu mindre efteråt. Alla de andra bryr sig nog, men prioriterar annat än sitt utseende. Tror jag!
Skrivet av Sol
Men är det inte stor skillnad
på att vara ren och hel, och som vissa här uttrycker-inte bryr sig-? Jag menar, att vara ren och ha borstat tänderna är det iallafall inte ngn i min bekantskapskrets med småbarn som inte hinner med. Däremot är det många som skiter i sminket, och ha praktiska kläder när de är ute i sandlådan och leker med sina småbarn. Tycker nästan det vore värre tvärsom. Faktiskt!
Skrivet av Sol

jag håller med dig om mycket.
Det jag har så svårt för är när kvinnor måste tävla om sundast, snyggast, smalast bara några ynka veckor efter att man fått bebis. Jag är precis lika påverkad av det som alla andra, jag gick från att väga mellan 90 och 100 den dagen min dotter föddes till att två månader efter väga 70 kg. Efter det bantade jag mig ner till dagens 63. Vad jag vill få sagt är att man inte ska sätta någon norm för hur en \"snygg\" mamma ska se ut för då försvinner en stor del av spänningarna runt det. Och sen kan jag tillägga att en nybliven mamma med läckande tuttar, hängig mage, nerspydd tröja och gravidbrallor fast ungen redan är född känner sig rejält \"sunkig\" brevid en fräsch smal sminkad kompis.
Skrivet av johanna mA o magen

Gissa

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information