Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Aldrig mer gravid....Om uteblivet bönesvar

Skrivet av CC
Oj vilken värdefull sida!
Jag är ny här men gammal på andra internetforum om barnalängtan.
Vi har en gudagåva till flicka som kom till genom IVF ("provrörsbefruktning") pga såliga spermier. Hon är sex år och ber varje kväll i aftonbönen om att få ett syskon. Och det kommer aldrig bli nån bäbis i min mage. Efter sex misslyckade behandlingar har vi fått sätta punkt. Det är svårt att tänka att chansen är över nu - och att vi inte blir den där tre- eller fyrabarnsfamiljen som vi skulle vara.

Och var är Gud? Var finns Hans makt? Så enormt många människor har bett för oss de här kämpiga åren - men ingen glädje har kommit. Tacksamheten över vår flicka är enorm - men hur otroligt det än är att ha fått henne så undrar jag om Gud har något med det att göra eller om hur det går här i livet bara handlar om slump.

Jag vill inte att det ska vara så. Jag vill att Gud ska kunna gripa in i mitt liv. Har försökt be Honom att ta barnalängtan ifrån oss om det är omöjligt för honom att hjälpa oss, men inte heller den bönen verkar ha blivit hörd.

Ja, det här blev ett långt inlägg från en som är glad att ha hittat er.
Svar på tråden: Aldrig mer gravid....Om uteblivet bönesvar

Hej!

Jag blev rörd av ditt inlägg. Jag ska ta mig mera tid och återkommer med någon tanke senare, för det är ju ett (anonymt) förtroende du delar.
Skrivet av    kristen i frikyrka

Ja, usch

det eviga problemet, varför griper Gud in ibland och varför gör han det inte andra gånger? Tyvärr har jag inget svar, tyvärr har ingen något svar. Det enda jag vet det är att Gud uppmanat oss att göra alla våra önskningar kända inför honom, att be om helande och liknande o tro att vi kommer att få det. Det är vår del. Men sedan måste vi överlämna den slutliga rätten att bestämma åt Gud. Ibland dör människor vi bett intensivt för, ibland blir de helade. Jag tror att vi helt enkelt måste lita på att vi inte har hela bilden, och tro att Gud vet vad han gör och att han inte \"prövar oss över vår förmåga\". Har ni alls funderat på adoption? Kanske Gud på något vis ändå kan vända den här smärtan till något positivt i ert liv? Jag vet att det är kämpigt att fortsätta be när inget verkar hända. Och jag kan inte säga annat än att jag verkligen lider med dig. Men det verkar som din tro på Gud är stark, och man får vara besviken på honom ibland! Han vet hur det är att gå igenom kämpiga saker, och han finns där. Nä, nu vet jag inte vad jag ska säga längre. Välkommen hit, från en som inte är speciellt aktiv längre. :) KRAM
Skrivet av    Katarina_79

En känslig fråga

Du har skrivit om dina känslor här och jag har också gått igenom det du beskriver. I vårt fall fanns inte en enda spermie. Jag var besviken på Gud och bad om ett under som uteblev varje gång. Den enda chansen att bli gravid var att låta någon annan befrukta ägget genom insemination. Vi klarade inte detta etiska dilemma utan gav upp det hela av hänsyn till barnet. Sedan gick vi in för att arbeta istället. Arbetet blev vårt barn och vi slet som galna. När det nästan var för sent började Gud välsigna oss med barn. Han bara öste ungar över oss kändes det som. Det var svårt att säga ifrån när behoven var så stora. Det finns så många övergivna stackars barn som behöver nya föräldrar på heltid eller deltid. Nu har vi sagt stopp till Gud men de små knattar vi har förgyller våra dagar och gör att alla de där åren vi bara längtat och väntat känns så avlägsna.
Skrivet av    Anomym

jag förstår din besvikelse

Jag har upplevt ett missfall och var livrädd att inte få ett barn efter det ( hade ett innan)den väntan att bli gravid , hoppet inför mensen och besvikelsen månad efter månad..., jag har haft lyckan att bli gravid om igen. men har några stora bönefrågor,som jag har \"jobbat\" med åratal och har förtfarande inget svar.. jag vill säga till dig, Att var inte rädd at vara arg på Gud, jag har lärt mig genom åren , att han går inte sönder för det att man skriker till honom i vrede och är bara mänskligt slut och kanske vill inte tro mer på hans goda vilja och vägledning... allt detta samlar Gud i en stor skål som ett enda stor bönerop och han leder dig och din man ändå till något gott genom all tvivel och vrede... han går med dig även om det inte känns så idag! Läs psalmer där finns så otroliga saker... Vi har haft det jättesvårt under denna våren ( historien finns kortfattat här nedan) och mitt i allt har Gud gett tröst genom två psalmer,som har bara kommit till oss genom en indre uppmaning \"läs psalm 44\" och när jag öppnade det förra helgen, kunde jag läsa hela min egen förtvivlan där!!! Även min man som var helt sönder och ville inte höra något om att be ...just då.. lyssnade och blev lung och glad.. Gud har skrivit i bibeln även vår vrede: \" jag har lyssnat på dig Gud hela mitt liv och gjort allt rätt inför dig och ändå möter alla värdens katastrofer mig och du bara sover, när vaknar du GUD!!!!\" Du får gråta ,det finns en som samlar alla tårar!
Skrivet av    Katah

ber för er

Jag vet inte vad jag ska be,,,men jag ber ändå. Kanske ska jag be om frid i era hjärtan och glädje i era liv (hur Gud sedan ordnar det lämnar jag åt honom, men be ska jag). Kram Åsa.
Skrivet av    bullen71

Inte samma sak kanske men..

..har du funderat på adoption? Det gör jag själv så gott som dagligen. Min kropp/psyke pallar inte med en graviditet till, jag har två barn, och jag längtar efter ett till. Jag har gått igenom missfall själv. Det var avgrundsmörkt! Det är svårt med obesvarade böner. Jag tror att vi alla som är troende går igenom tvivel, vrede emot orättvisa... ja, du vet. Vet detta, att Gud omsluter dig på alla sidor och att han är med dig i allt, även när det är som mörkast. Kramar!
Skrivet av    Sunshine2

En nyfiken fråga

Du skriver att ni inte såg insemination som etiskt försvarbart. Berätta gärna hur ni tänkte. Hade ni också avstått från IVF om det hade varit möjligt? Hälsningar en som avstått från IVF och funderat mycket på det här med assisterad befruktning.
Skrivet av    Sojakorven

Nej vi försökte

Vi försökte med IVF och gick igenom hela proceduren med operation och allt men det gick inte pga att det inte fanns någon spermie att sätta ihop med mina ägg. För oss handlade inte det etiska dilemmat om detta utan om att blanda in en spermie från en annan man. Jag har full försåelse för andra som kanske gör så men för oss sa det stopp någonstans där. Vi ville att barnet inte skulle växa upp med ett stort frågetecken om vem som var den riktiga pappan.
Skrivet av    Anonym

De befruktade äggen?

Ni genomförde alltså aldrig IVF? Om det varit möjligt, hade ni inte haft problem (etiska) att låta befrukta flera ägg som sedan aldrig kommer till användning? Jag är inte kristen men delar många värderingar med majoriteten kristna. En är synen på livet, en syn som gjorde att det kändes fel att befrukta ägg \"i onödan\".
Skrivet av    Sojakorven

Min svåger och svägerska

ska på sitt första ultraljud imorgon efter att ha blivit gravida genom IVF. Precis som jag förstår att du tänkt (visst fattar jag dig rätt, va?) har de inte kunnat tänka sig IVF tidigare just pga att de inte känt någon frid för att befrukta ägg i onödan som sedan får slängas. Men i höstas påbörjade de adoptionstredning och samtidigt kom tanken på IVF upp igen. De är nu så gamla att de måste betala allt sådant ur egen ficka och då kom de på att de kunde ju faktiskt bestämma helt själva. Deras val blev alltså att bara plocka ut två ägg. Visst är chanserna mycket mindre men nu kunde de genomföra det hela på ett sätt som kändes riktigt för dem. Båda äggen tog sig och nu hoppas vi alla att det som redan ligger i magen ska hålla sig kvar och utvecklas som det ska. Sedan kommer de sätta in det andra ägget då det känns läge för syskon. Hade själv aldrig tänkt på den lösningen av ett etiskt dilemma faktiskt. Läkaren var väl inte helnöjd över idén (alla vill ju ha så bra statistik som möjligt och visst är risken stor att det itne blir något) men det var ju deras val och inget han kunde göra något åt.
Skrivet av    Madde B bf 11/9 + en hög till

Mitt inlägg ovan är till Sojakorven

Skrivet av    Madde B bf 11/9 + en hög till

Några ord på vägen...

JAG BAD OM STYRKA Jag bad om styrka -och Gud gav mig svårigheter för att göra mig stark. Jag bad om visdom -och Gud gav mig problem att lösa. Jag bad om mod -och Gud gav mig faror att övervinna. Jag bad om kärlek -och Gud gav mig människor i nöd att hjälpa. Jag bad om välgång -och Gud gav mig muskler och hjärna till att arbeta med. Jag bad om väntjänster -och Gud gav mig möjligheter. Jag fick inget jag ville ha Jag fick allt jag behövde.
Skrivet av    Kram

Fertiltetscirkus

Jo, du förstår mig rätt. Jag diskuterade med vår läkare om möjligheten att göra IVF med naturlig cykel, alltså inte hormonstimulera utan bara plocka det enda ägg som står närmast på tur att lossa. Han tyckte det gav alltför små chanser till graviditet. Då vände jag mig till en privat klinik - tänkte \"kunden har alltid rätt, om man betalar - men där ville man inte dra ner sin statistik med alltför ogynnsamma försök... Jag upplevde hela \"fertilitetscirkusen\" som otroligt mekaniserad och obehaglig. Jag är glad över att min och makens tid där blev så kortvarig. I dag har vi en underbar (adopterad) dotter på sju år.
Skrivet av    Sojakorven

Till Madde

Tack förresten för att du delar med dig av din svägerskas berättelse. Den är intressant och - vågar jag påstå - ovanlig. Jag har träffat mååånga människor som gjort IVF, varav flera troende, och dilemmat med de befruktade äggen inte varit en fråga för särskilt många.
Skrivet av    Sojakorven

Tack alla....

...som svarade på mitt första inlägg, och för okända människorns varma omsorg och böner! Jag önskar att det nån gång ska gå och se att Gud var med också i detta. Inte att det är en mening med allt som sker, för det tror jag inte, men att Gud kan vara med i också det meningslösa som sker....och leda genom och mot något nytt. Adoption finns i våra tankar men vi vet inte än om det är vår väg. Vill också säga att vi inte har haft etiska grubblerier gällande IVF:en. Min syn på det är att livet startar när embryot har fäst i livmodern. Ett befruktat embryo som inte fäster blir inte liv och de som kasseras är sådana som inte skulle ha kunnat fästa. Och utan IVF skulle vi aldrig ha haft vår dotter som nog är den mest fromma och gudsnära person jag känner! Men nu är jag glad att ha kunnat sätta punkt, för IVF-karusellen tär hårt på en. Tack igen! /CC
Skrivet av    CC

Hej CC

Äntligen lite tid att svara på ditt inlägg. Jag känner din smärta i ditt inlägg även om jag inte kan förstå precis, jag har ej haft det som du/ni. Jag ska skriva ner vad jag tänkt på när jag läst ditt inlägg. Det första är att ni verkar vara en familj som är överlåten till Gud. Ditt hjärta verkar vara överlåtet till Gud och det är det största och bästa i en människas liv. Det kommer att bära dig/er och även din dotter. Det andra jag tänker på är att Gud inte besvarat dig och tagit bort din barnlängtan. Ska jag tolka det utifrån mitt eget liv så _kan_ det innebära att längtan pekar mot något som komma ska. Jag tror alltså att det kan komma ett barn till eller flera till er, kanske inte på det sätt du tror. Så har jag sett det, när Gud ej tar bort längtan så ligger det något framför. Du kan tacka Gud för hans goda planer hur dom än ser ut. jag tror på ett himmelskt ingripande hos dig. Inte så att det behöver vara ett biologiskt barn. Men det skulle iofs kunna vara det för Gud är allt möjligt. Men det kan vara annat också. Jag känner bara ett stort lugn när jag läser ditt inlägg, ingen oro och inget dåligt. Tror att Gud har er precis i sin hand faktiskt. LYCKA TILL med din fina familj och var rädda om er.
Skrivet av    kristen i frikyrka

Tack...

...på något vis går det att börja landa i just den tron som du beskriver. Som om beslutet var det som behövdes för att det skulle gå att gå vidare. Och jag har väl inte varit mogen för det tidigare. Min stora oro är dock att det ska fortsätta göra ont när andra i min närhet blir gravida så lätt. Jag tror inte att jag är en missunsam person egentligen, men det är ibland jättesvårt att hantera andras graviditeter. Där har Gud ett hästjobb att göra, och jag själv med såklart. Tack för ditt varma inlägg! Gud välsigne dig! Kram från CC
Skrivet av    CC

Artiklar från Familjeliv