Alltså finns det speciella AP-regler?

Alltså finns det speciella AP-regler?
Skrivet av	Wondergirl
Jag menar; det finns många som känner att man måste göra på ett visst speciellt sätt för att vara AP, men är det verkligen så? Jag vet att amning, samsovning, och att bära förknippas med AP. Men är inte den stora gemensamma nämnare lyhördhet och respekt för barnen? Ta tex Erindriel funderingar på hur man ska hantera barn som slåss. Finns det ett AP-sätt, ett sätt som är bättre än andra? Mycket av det jag gör är inte AP, eller kanske inte skulle upplevas som det av en del här. Samtidigt kallar jag mitt föräldraskap AP. Att jag inte agerar på samma sätt som Kattis eller Tårtans mamma när det gäller barn som slåss, gör det mig icke-AP? Eller kan jag kalla mig AP trots att jag gör på ett sätt som kanske inte upplevs som AP:igt? Jag har ammat länge ( nja,hyfsat) burit, samsovit och allt det där. Med Zacharias var det och är fortfarande lätt att vara en AP-mamma, men med de andra två är det betydligt svårare. Så vad är det som gäller egentligen? Finns det speciella regler eller förhållningsätt som man måste ha, eller räcker det med lyhördheten och respekten? Jag börjar känna att jag kommer längre och längre bort från AP-tänkandet. Jag tycker det är bra och rätt i teorin, men i verkligheten och praktiken så är det svårare.
Svar på tråden: Alltså finns det speciella AP-regler?

Min tolkning
Alla barn _och_ föräldrar är olika. Jag har aldrig trott på att det skulle finnas en universal-metod som funkar för alla. Istället tror jag på att man som förälder måste vara lyhörd gentemot sitt barn och anpassa uppfostran efter barnet. Sen är vi inte mer än människor, så naturligtvis påverkas uppfostran av vår egen personlighet. Men ingår inte detta i AP, att man ska se till barnets behov och anpassa uppfostran efter detta. Om man sen praktiserar detta på olika sätt kan ju ändå en gemensam \"anda\" finnas i uppfostran.
Skrivet av FiaLisa
Nej, det tycker jag inte...
...alltså jag tycker inte att det finns någon \"regelbok\" för AP. Visst finns det grejor som absolut inte kan sägas vara AP som t ex att med flit lämna sin bebis att ensam skrika sig till sömns i en timme bara för att man har bestämt sig för att barnet nu har uppnått en ålder då det \"ska\" sova själv, eller att på andra sätt utsätta barnet för en direkt kränkande behandling. För mig är det detta som är den springande punkten, dvs att inte kränka barnen utan att behandla dem med samma respekt, tolerans och lyhördhet som vi (förhoppningsvis) behandlar vuxna. Att vi alltså inte struntar i, eller bortser från, barnens behov bara för att de är små och kanske inte förmår uttrycka dem lika tydligt, eller sätta lika mycket makt bakom sina signaler, som en vuxen kan göra. AP för mig är att se varje barn som en unik individ, med unika behov och rättigheter, och att göra så gott man kan (utan att bli perfekt för det är ju ingen av oss) för att uppfylla behoven och tillvarata barnets rättigheter. Men exakt HUR man går tillväga måste ju bero jättemycket på hur ens barn är och på hur man väljer att leva. Som jag ser det så finns det alltså inte bara ETT sätt att vara AP på utan det beror helt på vilka behov som finns hos ens egna barn, hos ens själv och ens familj. Ofta får man ju vara beredd att kompromissa en hel del också med sina ideal, jag tror det är viktigt att vara realist och inte teoretisera alltför mycket, vardagen måste ju faktiskt fungera hyfsat för hela familjen.
Skrivet av Kattis

Vi är alla olika och
har olika barn. Vi känner vad som funkar hemma hos oss och vad som är rätt för våra barn och oss. Funderar inte så mycket på vad som är AP eller inte, utan tycker bara att jag delar många värderingar med mammorna här (för pappor ser man inte alls). Det är egentligen bara två ord som gör att vi kan samlas kring något vi tycker är viktigt. Funderar heller inte så mycket på om jag är AP, men känner att jag vill vara med här i gemenskapen. I min närhet finns ingen med dessa värderingar och det är skönt att dela tankar med någon.
Skrivet av tårtmamman
Min syn på det hela
För mig är AP främst en filosofi eller ett förhållningssätt där man försöker se sitt barn som en hel individ och som man ska lotsa fram i livet på ett respektfullt sätt. Motsatsen är väl en sorts föräldraskap som går ut på att med kuvande och kränkande metoder stöpa barnet i en form som passar en som förälder. Jag tror att en springande punkt är om man förväntar sig att ens barn ska sparka bakut, testa gränser och inte vilja samarbeta eller om man tror på barns inneboende vilja att samarbeta, utvecklas och bli självständiga. Jag tänker bland annat på citatet från någons tanzaniska vänenr nedan om att man som förälder inte kan lära sitt barn att bli självständigt utan att man måste hjälpa det att själv erövra sin självständighet. Sedan är ju alla barn så olika och även om man kan utmejsla vissa saker som passar för de flesta barn i vår del av världen, så kommer det ändå att finnas massor av barn och familjer som inte alls passar in i detta mönster. Du har ju barn med särskilda behov efter vad jag har förstått på dina inlägg och det är klart att samma saker som funkar för oss inte med nödvändighet funkar för er. Men jag tror att alla barn har ett behov av att bli älskade och har behov av närhet, både fysisk och psykisk sådan. Och jag tycker att alla barn förtjänar respekt. Amning, bärning och samsovning är enkla sätt att ge närhet till sina barn på, men inte de enda. mvh, Susanne
Skrivet av Susanne m V&D
Vet inte - har precis hittat hit
men tycker att många av \"era\" idéer passar väl in på hur jag vill leva i min familj. Sedan är jag ingen långammare, men det var mer beroende på att det inte fungerade än att jag inte ville... Jag har alltid försökt leva efter klassikern \"Om barn\" (som jag aldrig kommer ihåg var den kommer ifrån). Tycker det är AP... Ett barn som kritiseras lär sig fördöma. Ett barn som får stryk, lär sig slåss. Ett barn som hånas, lär sig blyghet. Ett barn som utsätts för ironi, får dåligt samvete. Ett barn som får uppmuntran, lär sig förtroende. Ett barn som möts med tolerans, lär sig tålamod. Ett barn som får beröm, lär sig uppskatta. Ett barn som får uppleva rent spel, lär sig rättvisa. Ett barn som får känna vänskap. lär sig vänlighet. Ett barn som får uppleva trygghet, lär sig tilltro. Ett barn som är omtyckt och älskat, lär sig känna kärlek i världen.
Skrivet av KMCB

Dom orden är SÅ bra...
.... det är verkligen visdomsord det där, försöker också leva upp till det! :-)
Skrivet av mamma1981
Kärnan är väl att
inte som förälder sträva efter att tvinga/peppa/putta bort/ barnet till så stor självständighet som möjligt så tidigt som möjligt, utan istället att som förälder_sträva efter_ att låta barnet självt ta stegen på vägen mot sin självständighet av egen vilja och lust.
Skrivet av _Maa_

Alltså finns det speciella AP-regler?

Min tolkning

Nej, det tycker jag inte...

Vi är alla olika och

Min syn på det hela

Vet inte - har precis hittat hit

Dom orden är SÅ bra...

Kärnan är väl att

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information