Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Angående tv-programmet på 5:an om adhd..

Skrivet av 6-barnsmamma
jag har sett programmet nu och blev trött bara av att se det! Är detta verkligen en rättvisande bild av barn med ADHD?? Jag blir mörkrädd..visst påminde en del om tex 10-åringen som vi funderar lite över..han får utbrott,blir vansinnig,skriker fula ord,ja det är mycket som man undrar över..
Men detta?? Dessa barn klättrade ju i stort sett på väggarna hela tiden..gode gud.
Men jag vet att adhd i tonåren kan visa sig mest som koncentrationssvårigheter,osv..som vår äldre son har haft hela skoltiden.Han har de "typiska adhd-symptomen".
Utom då överaktivitet-vilket han hade då han var liten.men inte så här uttalat som barnen i tv-programmet.

Alltså-är dessa barns uppförande vanligt?
Svar på tråden: Angående tv-programmet på 5:an om adhd..

Kan bara tala för mig själv...

..min dotter som är 3,5 år, ska börja en utredning. Vet inte om du minns pojken Liam, som under programmets gång fick sin diagnos. Cassandra är honom upp idagen. Jag har två barn med bokstavsproblematik, och det är vilt hemma. Det är otroligt påfrestande, och helgerna är jättejobbiga. Våra barn behöver jättemycket struktur, kanske mer än vi lyckats ge dem än. Men ja..jag vill påstå att jag kände igen mina barn, därmot tyckte jag väl att föräldrarna kanske var i slappaste laget. Vi är väldigt konsekventa, och försöker vara strukturerade osv. Men ja..jo..visst klättrar de på taket.
Skrivet av    Wondergirl

Och lite till :-)

se kopian från min dagbok nedan. Saken är väl den att medna man lever mitt i det så _ser_ man det inte. Man blir van att ha full koll hela tiden, man _hör_ vad de håller på med och utvecklar ett sjunde *s* sinne för faror. Vet att vänner och bekanta stönat -Hur _orkar_ ni?? efter nån timmes besök där LillaMonstret i mina ögon uppfört sig exemplariskt. Misstänker att tillvaron blir tråkig när han vuxit upp och flyttat hemifrån.
Skrivet av    marib

Nej

barnen i dokumentären saknade ju stöttepelaren för vad alla barn behöver och i synnerhet barn med bokstavsproblematik; struktur! Utan rutiner och fasta regler så lever ju vilken unge som helst rövare, ännu värre blir ju barnen med adhd.
Skrivet av    Nettan

Jag tycker vi har struktur..(synpunkter,tack)

och regler men vi är ju inga perfekta föräldrar..är inte konsekventa alltid tyvärr.Vi har en trist situation med 10-årige sonen just nu-och har haft länge!Tom 15-årige sonen som troligtvis får diagnosen adhd(men han är INTE utåtagerande)tycker 10-åringen är urjobbig) Sonen är alltså inte utredd elller så men har alltid varit den allra mest \"svåruppfostrade\" av barnen.Att han dessutom är överaktiv(men inte riktigt som i TV-filmen som sagt)gör det svårt..Tar ett exempel igår kväll,jag hade sagt åt honom att gå o lägga sig.Det var skolavslutning här igår,och på sommarlovet tycker sonen att så är man uppe lääänge! Klockan var 22 när jag sa åt honom på allvar men vi hade haft folk här,grillat osv så det blev sent.Klockan 23 hade han ännu inte börjat klä av sig osv,utan såg på tv.Det var dock inget program som han var intresserad av.När jag säger åt honom att NU GÅR DU UPP OCH LÄGGER DIG! ,så ifrågasätter han fortfarande varför han ska gå o sova..klockan är ju \"bara\" 23.00?? Då blir maken ARG,rusar upp ur stolen och säger åt honom på ett argt sätt-detta provocerar sonen nåt otroligt som börjar skrika sånt som \"pappa är en jävla bög\" osv..han skriker GODNATT åt mig,rusar upp,men kommer ner och gråter av ilska och vill säga godnatt igen..suck.Jag blir så ledsen och trött på detta. Han lyssnar inte..det gäller det mesta. Maken är heller inte så bra på att ha tålamod hur länge som helst...han menar att sonen ska göra som vi säger på en gång och därmed basta,ungefär..han provocerar (omedvetet förstås)ofta fram sonens värsta sida,förstår inte att man inte kan ta honom på det sättet. Ja,nu har jag lämnat ut oss här..vill också säga att jag som mamma naturligtvis inte heller är någon \"perfekt\" förälder.Däremot så har jag mycket större tålamod.. Är detta med sonens \"utbrott\" något ni med bokstavsbarn känner igen? Sonen är \"jobbig\",förlåt det känns fel att skriva så-men det är så det känns. Men det kan säkert också vara oss det är fel på som inte är tillräckligt bestämda på en gång?!
Skrivet av    6-barnsmamma

De ÄR jobbiga

med jämna mellanrum och det är helt ok att tycka det också. Man vore inte mänsklig annars :-) Vad jag däremot känner att jag vill dela med mig av är, prcis som du själv lagt märke till, det fungerar _inte_ att brusa upp. Tvärtom (jodå, jag faller också i den fällan ibland) NÄR man hamnar i den situationen att man känner det börjar \"rinna över\" då gäller det att gå åt andra hållet. Bit ihop, var extremt långsam och tydlig. Du _ska_ gå och sova _NU_ Sen stänger man helt sonika av tv/dator alt följer med sin motsträvige lille vän till rummet. Han opponerar sig säkert i början men inte lika vilt som annars, det finns liksom inget att gå i taket över. Och visst ja :-) välkommen hit.
Skrivet av    marib

Håller inte riktigt med dig här

men nästan :-) Självklart är att de fungerar så mycket bättre med struktur och rutiner MEN ibland ligger saker utanför vår kontroll. LillaMonstret hade den här perioden mellan 9 och 12 (ca) vi har alltid varit noga med just rutiner och struktur men han _var_ så här ändå. Anledningen var dels att han mådde skit (ursäkta) han hade jätteproblem med kompisbiten och var jätte lessen över det och det gick ut över oss härhemma (där han kände sig trygg) Dels att skolbiten inte fungerade alls, de bytte personal stup i kvarten. Fick personal som inte \"trodde på\" bokstavsdiagnoser. Satte ihop fullständigt sjävilda barn (som hetsade varandra) med outbildad persona mm mm mm listan kan göras lång. Så _jag_ tyckte det kändes lite hårt när du skrev att de inte skulle vara så här om de haft struktur efter som jag vet hur vi haft det. Det är väl som med allt annat :-) vääldigt individuellt.
Skrivet av    marib

Nej men

det var väl inte riktigt så jag menade heller.... tycker bara att dokumentären blev lite missvisande. Grejen är väl den att funkar inte skolsituationen så blir det ju kaos när barnet kommer hem. Tösen har också agerat ut sin ilska och frustration hemma när det varit rörigt i skolan. Men jag önskar de visat exempel med familjer där barnen åtminstone hade grundfostran och någorlunda rutiner (vilket de flesta familjer har oavsett om barnen har problematik eller ej) för det är ju där man märker om barnen avviker från de andra. Just de här barnen var det svårt att säga om barnen bara var ouppfostrade eller om de hade adhd...... Men det är ju bara vad jag tycker....
Skrivet av    Nettan

Det jag reagerade på...

..var att föräldrarna kändes som sådana som de skulle kunna ha med på Nannyjouren. Det var bara Nannyn som saknades. Hemma hos oss har vi det strukturerat, någa med gränsättning osv, det finns inget i vårt föräldraskap som kan orsaka problemen, ändå finns de. Hade vi inte haft en strukruterad vardag, då tror jag inte vi överlevt överhuvudtaget.
Skrivet av    Wondergirl

6-barnsmamma...

Jag vill ge dig en STOOR kram. Känn det inte som att du har lämnat ut dig och din familj. Jag förstår och har själv känt den känslan mellan varven. Men man behöver få utbyta tankar, känslor och funderingar med andra medmännsikor i liknande situationer. Det kan göra att man orkar vidare helt enkelt. Och skriv att sonen är jobbig om du känner så och du behöver inte be om ursäkt för det. Vi är alla inte mer än människor med våra begränsningar. Så även Du. Och det är helt okej att få vara just mänsklig och med trytande ork. Och denna trytande ork känner vi alla igen på denna sida. Jag funderar lite på det du skriver och just detta med att ha stort tålamod. Mina erfarenheter med min Trollunge (hon är 7 år och har Adhd/Damp) är att ju större tålamod jag har desto \"lättare\" blir det att hantera Trollungen. Hon får ändå sina utbrott men med en oerhört stor portion tålamod ifrån mig *suck* så verkar hon ändock kunna hantera sina känslostormar något lättare. Inte så att hon inte får utbrotten men att man själv som förälder försöker orka att finnas för henne när hon får dem och försöka förstå och lyssna på henne. Helt \"enkelt\" orka fånga upp henne. Vilket många gånger kan vara oerhört mycket lättare sagt än gjort när hon kan få fruktansvärt ilskna utbrott som varar från några minuter till timmar. Men jag tycker ändå att det positiva som har märkts på Trollungen genom att jag gör så här känns så oerhört skönt. Och då är det värt allt detta tragglande och kämpande. Detta blev kanske lite rörigt. Ibland är det så svårt att sätta rätt ord på det man känner. Och ja, våran Trollunge är som barnen i filmen. Inte alltid och jämt. Med periodvis. Och denna hyperaktivitet sliter sönder oss många gånger. Och den kommer fram mer när det är ostrukturerat, när någonting som inte hör till den fyrkantiga vardagen inträffar osv. Och det är oerhört jobbigt att då behöva samla kraft och tålamod till att klara av och orka med Trollungen. Jag är inte heller någon perfekt mamma utan gör också fel många gånger pga frustration, ilska, trötthet eller ibland i ren protest (blir själv som en grinig, trotsig unge). Men jag tycker att det viktigaste man kan göra för \"våra\" barn är att samla på sig kunskaper om diagnosen (om man har en sådan) och även att försöka bemöta sitt barn utifrån just det barnets svårigheter. Och att prata (eller skriva) av sig med andra i liknande situationer. Måste sluta för Trollungen kommer in och tjoar...
Skrivet av    Trollmor

Min son var så

delvis värre. Fast det är klart... de orkar ju inte hålla på så där hela dagerna. Men några gånger om dagen - ja, visst.... Fast min son var också mycket hyperaktiv. Däremot hade han inte trotssyndrom - vilket främst barnet som utreddes hade. Och nu är sonen 17 och nu ser det helt annorlunda ut. Tänk också på åldern förstås..
Skrivet av    Andrea

Hur märks det nu då,på din 17-åring?

Kan vara intressant att veta hur problemen ser ut i den åldern,har ju själv en femtonåring men vi vet ju inte än OM det blir någon diagnos.
Skrivet av    6-barnsmamma

Tusen tack till dig(och er andra) och en kram..

ni är så snälla härinne!!Kram!
Skrivet av    6-barnsmamma

Tja....

han får ju inget gjort, väldigt opålitlig, gör bara det han har lust till.
Skrivet av    Andrea

förstår precis

LÄS boken Explosiva Barn skriven av Ross W Greene Den är otroligt bra och det är lättare att förstå vad som faktiskt händer i barnets hjärna och agera därefter. Rekommenderar boken varmt!
Skrivet av    Biggan

Artiklar från Familjeliv