Vad har hänt?

Vad har hänt?
Skrivet av	Vill vara anonym i dag
Min lilla dotter på snart tre har blivit fullständigt omöjlig att ha att göra med. Hon är VÄLDIGT bestämd, klarar inte av ett nej. Får hon ett nej blir det skrik, gråt och tandagnissel. Hon tjurar och gnäller mest hela dagen, har gjort de senaste tre veckorna. Hon verkar aldrig riktigt nöjd och glad. hennes pappa och jag har tappat tålamodet och orkar snart inte med det längre. Dessutom går det ut över vårt förhållande. Vad ska vi göra? Är detta "normalt" för en snart treåring? Man blir så ledsen och uppgiven när det håller på såhär vareviga dag. Hon ska inte göra något som vi säger. Inte ta på kläder, borsta tänder, sova. Dessutom ska hon göra det som hon inte får som stå uppe på bordet, hoppa i soffan, stå på stolar coh en massa annat. Tips emottages med tacksamhet.
Svar på tråden: Vad har hänt?

Låter som min treåring
Ska bestämma allt,kan allt själv,får hon inte som hon vill lägger hon sig på backen å gapar å skriker.....
Skrivet av suss
min tvååring också
Precis så är min tvååring. Helt omöjlig att ha att göra med. Vill inte klä på sig/klä av sig NÅNSIN. Gör bara sånt han inte får och riktigt farliga grejer. Har ett väldigt temperament och kastar saker omkring sig ibland, samt kallar mig för \"dumma\". Förstår inte hur det skall kunna komma en trotsålder på detta också. Hur skall det kunna bli värre? Eller har han kommit in i den tidigt? Jag förstår precis hur du känner dig. Vårt förhållande mår inte bra av dessa ständiga konflikter samt att vi inte är riktigt överens om hur vi skall ta konflikterna.
Skrivet av Fia

samma som här då..
har en dotter som fyller tre år nästa vecka, o hon är likadan till punkt o pricka...lyssnar inte ett skvatt vad man säger till henne.. Skriker o gapar, vill bestämma ALLT hela tiden..lägger sig ner o illskriker på golvet när det inte blir som hon vill. Hon hoppar i vår säng, i soffan, slår sina bröder, sitta på soffbordet... Man sliter sitt hår 1000 gånger per dag i frustration över henne, men samtidigt så vet jag ju att det kommer att gå över, även om det är SÅ jobbigt just nu.. Så tyvärr har jag inte några bra tips att komma med, skulle behöva en hel hög själv..o en STOR portion med bättre tålamod..
Skrivet av feather
Guida henne bestämt!
Hej! Din unga dotter kommer att bli en stark och bestämd, men det är ju bra men nu är hon för liten för att bestäma själv. Guida henne! Mina tips är att: Väcka henne i god tid och berätta bit för bit vad ni ska göra Lägga fram kläder och inte låta henne bestäma vad hon ska ha på sig - vill hon inte klä på sig - klä på henne *Låta henne hjälpa till m. olika saker Lycka till!
Skrivet av FemaleX
Så har vi haft det i drygt 2,5 år nu!
Alltså hela sonens livstid. Jag kan förstå att det är jobbigt att helt plötsligt stå inför ett så viljestarkt barn, det har det varit för oss, men vi har vant oss och hittat strategier, och framförallt tålamod, för att hantera det hela (nåja, i alla fall i bland...). De dagar sonen är beksedlig och inte får några utbrott brukar jag plötsligt förstå varför andra föräldrar har tid och energi till umgänge, husprojekt, utflykter och annat sånt vi sällan prioriterar... konflikterna tar all kraft från oss. Nå, det var vi det, men vad ska jag råda dig? Fortsätt ge henne massor av kärlek, respekt och förståelse. Om du någånsin själv känt dig arg och frustrerad utan att förstå varför, försök då förstora upp den känslan 1000 gånger för att förstå hur hon har det. För det är trots allt ännu jobbigare för henne än för er... Prata mycket om hur hon känner det. Fråga om hon är arg och varför. Du kommer antagligen inte få några svar, men hjälper henne att så småningom sätta ord och själv förstå sina känslor. Jätteviktigt för alla människor!!! Prata om det även när hon är lugn och go igen. \"Kommer du ihåg hur arg du var nyss? Då gjorde du si och så, och så ville du göra si men fick inte, då blev du jättearg. Och så blev jag arg på dig, det var dumt av mig, jag skulle bara ha visat dig vad jag ville i stället.\" Det där var de jobbiga råden, som kräver otroligt mycket av er som föräldrar. Tååålamod!!! Självinsikt! Förlåtelse! Men det kommer att ge detsamma tillbaka på sikt, det är min fasta övertygelse. I övrigt, i praktisk handling, gäller det att vara supertydlig och bestämd, att veta vad man vill och välja sina konflikter. Vill hon inte ta på kläder kan det väl vara OK om ni bara ska vara hemma, men ska ni iväg så blir det ju faktiskt påklädning under milt tvång, med tålamodet hos den vuxne i behåll (ja, jag vet så väl hur svårt det kan vara...). Ta god tid på er, så klart, undvik stressade situationer. Tandborstning, samma sak. Det gör man bara, även undrer skrik. Att tvinga att sova går ju inte, men man kan mycket väl kräva att hon ligger stilla i sin säng. Allt hon gör som hon inte får göra, som hon nog egentligen vet, kan ni nog bara bemöta med att hindra henne , lyfta bort henne och ta emot hennes ilska och frustration. Det kräver ett otroligt passande, och de ständiga konflikterna suger så klart musten ur er alla. Men det måste nog få vara så den här perioden. Prioritera bort annat, som inte är lika viktigt som ert älskade barn (dammsugning, fester, utflykter, m.m.). Det kommer en tid senare då ni hinner med sånt. All eventuell överbliven tid behöver ni som par ägna åt varandra, och få prata mycket om hur jobbigt ni har det i denna period. Försöka hitta gemensamma strategier för att hantera henne och er själva. Om beteendet är normalt för en snart treåring vet jag inte, men för oss har det varit den normala vardagen i 2,5 år nu, med några underbara undantag då vi hinner umgås och njuta av livet. Så jag har svårt att tro att ni fått ett onormalt monster i huset... Bara er vanliga goa lilla tjej, som går ett steg vidare i att bli en självständig, klok och viljestark människa som kommer att klara sig alldeles utmärkt i livet! Jag hoppas att jag inte låter allt för flåshurtig med mitt svar, ta till dig det du vill och skippa resten. Hos oss funkar det hyfsat att hantera situationen som vi gör, även vi inte alltid orkar vara så präktiga och duktiga som vi vill, ibland ryter vi åt den lille stackaren... Kram till er alla
Skrivet av tesa

Låter som min 3-åring...
Det kunde ha varit jag som hade skrivit det där inlägget. Vår dotter på snart 3 1/2 håller också på så där, precis så där. Att det går ut över förhållandet är också jobbigt, det har blivit mycket tydliga slitningar mellan min man och mig. Jag har väl några gånger gjort halvhjärtade försök att prata med honom om att vi måste hålla ihop mot henne, att hon inte ska få spela ut oss mot varandra, men han är så extremt uppgiven. Detta har gått ut över hennes nattsömn också, därmed också vår sömn. På kvällarna händer det att hon inte vill ha kvällsmat, vilket får som följd att hon vaknar mellan 1-3 på nätterna och ska ha mat. När hon väl har vaknat somnar hon oftast inte om förrän efter ca 4 timmar. Detta får ju naturligtvis till följd att hon är jättesur på dan också... :-/ Ekorrhjul! Man får nog helt enkelt bita ihop...
Skrivet av Slutkörd mamma
Tack...
...för din fantastiskt fina beskrivning av hur man kan förhålla sig till ett viljestarkt barn! Om det är ok med dig så printar jag ut det och sätter på kylskåpsdörren för att vägleda mig och sambon.
Skrivet av Barbafin
Oj, kul att kunna bidra med något gott! +boktips
Nu växte jag nog en dm av dina ord. Självklart får du det, jag är så glad om jag kan skriva något som någon har något utbyte av. Jag kan också rekommendera en bok, om du vill gå vidare med detta med att bemöta dessa underbara viljestarka illbattingar: Raisning Your Spirited Child av Mary Sheedy Kurcinska (hoppas jag stavar rätt nu), den finns mig veterligen bara på engelska, men är hyfsat lättläst och gav mig otroligt mycket, både i förståelse för vårt barn och vår familjesitution, samt bidrog med många bra strategier för att hjälpa mitt barn. Slänger in tipset om min \"barnabibel\" också, som givit mig ord för hur jag vill bemöta mitt barn (och alla barn, och vuxna med för den delen), Jesper Juuls Ditt kompetenta barn. Lycka till med ert underbara barn!
Skrivet av tesa

Här e en trotsig trea till..
Han e hopplös, men det går verkligen i vågor, skitjobbig en vecka, lugn i några dagar, skitjobbig..osv... Han slåss han bits, han skriker. Vi skall inte ens börja tala om elak han är på sin syster jämt! Jag tyckte tvåårstrotset var illa, men han blir verkligen bara värre o värre! Jag hoppas verkligen att det ebbar ut fram mot fyra års dagen..om sisådär 9 månader..suck Inga tips här, mer än att kramas mycket och ge dom mycket uppmärksamhet!
Skrivet av Sofia m Markus-02 & Emmali-04

Vad har hänt?

Låter som min treåring

min tvååring också

samma som här då..

Guida henne bestämt!

Så har vi haft det i drygt 2,5 år nu!

Låter som min 3-åring...

Tack...

Oj, kul att kunna bidra med något gott! +boktips

Här e en trotsig trea till..

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information