Nu misströstar jag verkligen!

Nu misströstar jag verkligen!
Skrivet av	-Maria N-
Hej på er. Var här för ett tag se´n och skrev. (Kallade mig MoJ då, men det orkar jag inte riktigt med längre...) Så kom den nya sajten och gruppen försvann från favoriterna och jag tyckte att jag kunde klara mig utan er... Så dumt! Nu misströstar jag verkligen! Inget jobb alls. Har varit arbetslös sedan januari. Då tog jag examen och såg väl inte så där väldigt positivt på den närmaste framtiden, men höll ändå humöret uppe. Hela vt har jag tagit korta vik. Vissa har passat min utbildning, de flesta har det inte. När telefonen har ringt 07.10 på morgnarna har jag _aldrig_ tackat nej till att rycka in. Jag har slitit upp barnen ur sängarna, slängt i oss varsin macka, ringt till dagis och åkt mot nya äventyr. Oftast utan att ens veta vilken klass jag ska träffa. Hela tiden med tanken att om jag bara har en positiv inställning ordnar sig allt. Jag har sökt alla möjliga jobb. Jobb jag är kvalificerad för. Jobb jag är utbildad för. Jobb jag har erfarenhet som. Jobb jag tror att jag skulle klara av. Jobb som känns riktigt rätt för mig. Jobb jag hoppas att jag inte får. Jobb jag vet att jag inte får. Jobb nära hemmet. Jobb med 1½ timmes pendlingsavstånd enkel väg. Hela tiden med samma resultat. "Tack för din ansökan. Tyvärr måste vi meddela..." Den enda responsen på 5 månaders oavbrutet jobbsökande är automatiska standardsvar! Vilket gör att jag naturligtvis undrar om det är mina ansökningar det är fel på. Eller är det mig personligen? I min hemkommun känner "anställarna" till mig från vikariaten. Har jag gett så dåligt intryck? Eller uttrycker alla mina ansökningar till olika tjänster (mest vik) att jag är desperat och inte riktigt går in för något på allvar? Som grädde på moset ska jag redovisa mina ansträngningar på Af denna vecka. Och körsbäret på toppen blinkar varningsrött att jag bara har ca 80 dagar kvar på perioden. Jag mår riktigt dåligt av detta. Vet att ni inte kan göra något för mig, men kanske finns det fler som får så här dåligt självförtroende av arbetslöshet. Hur ska man veta att man duger?
Svar på tråden: Nu misströstar jag verkligen!

Jaaaa, absolut
det är så deprimerande så det är inte klokt. Gör som du, söker rubbet, förutom läkartjänster och annat krafs då, men inte. Har varit på ett par intervjuer, det senaste riktigt lovande men .... inte det nej. Dessutom fick jag veta, från sista jobbet jag var på intervju på, att det är folk som innan de sökt jobbet kontaktat sin handläggare på AF och kan erbjuda 8 veckor praktik till att börja med. Hur sjutton ska en annan kunna konkurera det som är ljusår ifrån att få praktik? Detta är min andra sommar som arbetslös, har haft en projektanställning på 60 timmar, men det är allt. Hur man ska veta att man duger? Man får helt enkelt hoppas att man har gulliga vänner som orkar höra ens gnäll och som talar om för en hur värdefull man egentligen är. Ett par stycken sådana har jag men mest tycker jag man blir nertryckt i skorna av allmänheten. Inget jobb, nä nä, vad är det för fel på dig då?
Skrivet av Signe
Är du lärare?
jag uppfattade det så i ditt inlägg. Jag är iaf utbildad lärare 1-7 sv/so. Och det är väl ungefär som du skriver, man åker hit och dit och dom ringer kvart över 7, sliter upp ungarna och far iväg. Som lärare i min kommun måste man tydligen varit springvikarie i flera år för att överhuvudtaget komma ifråga för en längre tjänst. Jag söker också det lilla som finns att söka, men inget resultat. Lärartjänsterna är ju för det mesta redan tillsatta efter vad jag förstår, av folk som vikat länge.
Skrivet av Rita

Fast
Fast jag kan inte med att gnälla. Inte ens inför nära vänner. Då ser jag så glad ut så och säger att det ooordnar sig ju. Ingen panik. Snälla nå´n, det är väl klart att jag får jobb. Det löööser sig. Dessutom är det ju riktigt skööönt att vara ledig. Tänk bara på allt jag hinner med... osv. Särskilt min svägerska som blev uppsagd tidigare i våras men fick förlängt får höra den versionen. Den enda som får höra på eländet är sambon. Han har jobb upp över öronen nu och försöker vara uppmuntrande. Han brukar påpeka att det inte är lätt att komma som nyutbildad lärare, ej tidigare anställd i kommunen, och konkurrera med dem som har varit anställda i fem år och nu är uppsagda av nämnda kommun. Och visst har han rätt. Men jag mår inte bättre av det.
Skrivet av -Maria N-
Tror inte att det är fel på din ansökan
utan det är ju så att kommunen måste ju ge jobb till de som vikat längre i kommunen, och som nyutbildad är det ju helkört att få nåt längre vik, iaf i de länet där jag bor.
Skrivet av Rita
Japp!
Lärare var det. Man ställer upp på allt hela tiden. Och dagis gruffar. Det stämmer att tjänsterna oftast redan är tillsatta. Och är de inte det finns det förmodligen en turordningslista ändå. Det känns ju extra meningslöst då att lämna in tjusiga ansökningar. Men det kan man inte säga till Af. Jag ska söka! Jag har arbetat i kommunen förut, men fick ingen tillsvidaretjänst. Jag var inte fördig med min utbildning då. Så här efteråt tänker jag att jag skulle ha kunnat tiggt till mig en tillsvidare med lokal behörighet och se´n tagit tjänstledigt för att avsluta utbildningen. Men det tänkte jag inte på då, inte. Hur länge har du springvikat?
Skrivet av -Maria N-

Jag har heller
inte befintliga vänner som jag säger sådant till. Det är vänner som jag har hittat på vägen, känner sedan innan men aldrig umgåtts med. Det är inte lätt oavsett branch idag. Har skickat dig ett snabbmess förresten.
Skrivet av Signe
Så är det naturligtvis
Och jag klagar egentligen inte på det. De som redan är anställda ska naturligtvis ha jobben först. Men helt egoistiskt sett så tycker jag det suger ;)!
Skrivet av -Maria N-
Hoppsan!
Eh... hur funkar det? På presentationen?
Skrivet av -Maria N-

Tjohoo
Jag tror jag kunde svara... Eller?
Skrivet av -Maria N-
Längst upp
står ditt användarnamn, en liten fyrkant och upplysning om du har meddelande eller inte. Klicka på den länken och du kommer till dina meddelanden
Skrivet av Signe
Jajamän

Skrivet av Signe

I den här kommunen
har jag bara vikat denna terminen, och det är inte mycket jobb jag har haft. Jag jobbade en termin i en annan kommun förut. Men där är 10 lärare uppsagda nu, så där finns ingenting. Som jag vet här så måste man iaf, varit springvikarie i 5 år för att få en tillsvidaretjänst, och så här och jaga runt det klarar jag inte så länge. Jag har ingen bil nu längre heller så de är inte så lätt att bara jag iväg längre. Tycker ju inte att dagis ska gruffa, för det är ju så att vi som söker arbete och har barn måste ha barnomsorg. Och hur många lever inte så här idag? har du någon aning om var man kan hitta lärarjobb? Är det lika illa i hela landet? På AF har dom börjat diskutera med mej att jag bör flytta för att få ett jobb.
Skrivet av Rita
Hej Rita
Vad jag inte fattar är att de kan säga att du måste springa i fem år innan du kan bli aktuell för en tjänst. Om det visar sig att det är så i praktiken är väl en sak, men att ha det som regel...? Det beror väl på kompetensen? Den som finns och den som söks. Hade jag t ex varit bildlärare, eller spansklärare hade det sett betydligt bättre ut än det gör för den mesiga so-kompetens jag har nu. Jag tycker ju inte heller dagis ska gruffa, och det har de i ärlighetens namn inte gjort särskilt mycket heller. Det har alltid varit ok att ringa på morgonen eller eftermiddagen före och tala om att vi kommer. Det är när jag hämtar som jag känner att jag måste ursäkta mig. Redogöra för var jag har varit, vad jag har gjort osv. Och ett par gånger har jag blivit påminnd om att jag \"som arbetssökande har rätt till 15 timmar i veckan. Om du inte jobbar, förstås\". Som för att kolla upp att jag inte utnyttjar dem. :( Jag fick tipset i vintras att söka jobb i Boden. Vet inte om det var på allvar, men jag tyckte inte det var aktuellt med två barn i förskoleålder. Dessutom skulle min man minsann få följa med då, och han skulle få riktigt svårt att få jobb. Så jag påpekade för arbetsförmedlaren att gubben skulle kosta mer för sin a-kassa än jag gör för min. Då skrev han \"kan ej flytta av familjeskäl\" i min fil. Kolla alla lärarjobb på platsbanken. Då ser man ju var de finns. Om de finns.
Skrivet av -Maria N-
har svarat dig nere
under min fråga. Tack för att du svarade det värmde!
Skrivet av *Filur

Det finns ett kraftigt överskott på lärare
här där jag bor. Därför finns det redan alldeles för många springvikarier i kommunen och den som varit längst får jobbet. Alla är ju utbildade här, kommunen anställer ingen som inte har utbildning. Möjligtvis då tex spanskalärare och lite mer udda ämnen. Jag har också sv/so och det är helt omöjligt att komma ifråga för en fast tjänst eller ett längre vik om man inte springvikat länge här. Jag var inne igår och kollade lärartjänster, och jag söker ju i södra sverige. Och det fanns bara EN tjänst i Malmö som var en tillsvidaretjänst. (Jag söker inte i stockholmsområdet) Jag tycker inte att jag har blivit ifrågasatt på dagis. utan dom vet ju att ibland jobbar jag och ibland inte. Jag har även arbetat inom andra yrken under den här terminen. Däremot känner jag att jag blir ifrågasatt av min omgivning för att jag inte har fått något lärarjobb. Det finns ju SÅ mycket lärarjobb tror folk i allmänhet. MEN det är ju inte så. Har din omgivning reagerat så med?
Skrivet av Rita
Ja
De reagerar likadant. Det är _jättekonstigt_ att jag inte kan få jobb. Jag som har examen och allt! Jag har själv lite svårt att fatta det, måste jag erkänna. För fyra år sedan var jag i ett läge där jag faktiskt _valde_ mellan olika jobb. Och då hade jag ingen tjusig examen, inte. En tjänst i hela södra Sverige?!? Är det upp till Stockholm då, eller slutar södra Sverige tidigare? Det verkar ju förfärligt deprimerande. Jag är inte 1-7, utan \"senare\" som det heter i den nya lärarutbildningen. Lite lagom diffust. Men det verkar vara lika illa rakt över. Får jag fråga om du är ensamstående?
Skrivet av -Maria N-
Hej igen
Jag är ensamstående med en liten pojke på 1,5 år. Mitt sökområde är de län som ligger söder om Stockholm. Söker inte jobb i Stockholm, vill inte bo där. Men det kanske är lättare att få jobb där.
Skrivet av Rita

Tror
Tror inte det är lättare i sthlm heller nu. Gubbens kusin är lärare där och hade tom svårt att få komma tillbaka från f-ledighet (!?!) Hur jobbigt det än är att vara ensam med ett barn så har du ju faktiskt fördelen av att kunna ta grabben under armen och flytta när en möjlighet uppenbarar sig. Om man nu vill vara positivt inställd, menar jag. Men jag fattar om du inte vill flytta för ett simpelt vik.
Skrivet av -Maria N-

Nu misströstar jag verkligen!

Jaaaa, absolut

Är du lärare?

Fast

Tror inte att det är fel på din ansökan

Japp!

Jag har heller

Så är det naturligtvis

Hoppsan!

Tjohoo

Längst upp

Jajamän

I den här kommunen

Hej Rita

har svarat dig nere

Det finns ett kraftigt överskott på lärare

Ja

Hej igen

Tror

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information