Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Råd önskas

Skrivet av osäker
Jag har fått reda på att en bekant nyligen har fått en liten flicka med någon slags kromosomavvikelse. Vet inte exakt vad "syndromet" kallades men avvikelsen skulle iallafall medföra någonslags utvecklingsstörning. Min fråga är nu vad jag ska säga om jag träffar på denna bekant. "Gratulerar" eller "Beklagar" ? Tydligen tog föräldrarna det rätt hårt till en början men har väl nu kommit över det värsta. Jag vill absolut inte trampa i klaveret utan vill gärna gratulera dem till deras lilla flicka, samtidigt som jag ju inte vill bete mig som att jag nonchalerar deras "sorg". Vad säger ni, föräldrar? Vad skulle ni vilja att jag sa?
Svar på tråden: Råd önskas

Jag skulle vilja

att du gratulerade till barnet. Sen handlar det mycket om att lyssna i din sits, inte så mycket om att prata. Hon vet ju att du inte vet vad du ska säga. Så hellre än att komma med kommentarer som blir fel så är det bättre att du frågar henne hur hon mår, hur det känns osv så får hon prata. Så tycker iaf jag.
Skrivet av    Ann

Gratulera och finnas där

Svår sits för dig. Jag fick för snart ett år sedan en son med en kromosomavvikelse som bidrog till många missbildningar. Läpp-käk-gomspalt, höftluxation, inåtvända tummar och långa fingrar för att nämna de mest synliga. Första dagarna tyckte jag att jag fått ett missfoster. När folk gratulerade mig så tänkte jag. \"Vad är det att gratulera till ett missfoster?\" Men när den första chocken släppt efter ett par dagar så tog jag gladeligen emot gratulationerna. Jag tycker att du ska gratulera till deras tös och tala om att du finns där för att lyssna ifall de vill prata. För prata behöver man, det är iallafall min erfarenhet. MVH Jessica
Skrivet av    Jessan

Vi

upplevde det som en väldig värme när vi insåg hur många runt om oss som tänkte på oss och vår lilla, lilla flicka. Hon föddes med en väldigt ovanlig kromosomavvikelse som ingen riktigt vet vad som kommer att hända. Våra nära bekanta har funnits väldigt nära oss hela tiden, bekanta på lite längre håll har peppat med mail och brev med jämna mellanrum. Vi var enligt läkarna nära att mista henne men vi är övertygade att alla positiva tankar och den energi de gav hjälpte både henne och oss vidare. Håll kontakt var nära, hjälp till med det som önskas det kan vara allt från matlagning till inköp eller att vara en god lyssnare...
Skrivet av    cajza

Hej

Du ska absolut säga grattis, tycker jag. Och sedan såklart prata med dem om syndromet om de vill. Vi har en pojke med ett syndrom och för mig känns det allra bästa att folk säger nåt de menar, nästan vad det än är. En mormor till en bäbisvän utbrast \"Vad sorgligt!\" och det är ju helt sant. Andra blir nervösa och säger \"Jaha, vad innebär det då?\" och då berättar jag lite. Jag tycker att du ska gratulera i första hand och sedan känna efter vad som känns rätt. Undrar du nåt så fråga.
Skrivet av    Sara med N-01 & V-04 (CDC)

Grattis!

För det är verkligen en tillgång att få ett barn även om omständigheterna är svåra kring barnet. Jag skulle personligen ta mkt illa upp om ngn beklagade Plorp, då skulle jag bli fruktansvärt besviken o upprörd, men jag har också kommit en hel del på väg i bearbetning av hans funktionshinder o skada iofs. Men gratulera, det kan nog aldrig bli fel.
Skrivet av    Ullet m pyttebroren

Artiklar från Familjeliv