Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

en mycket orolig ostrukturerad mamma

Skrivet av Jempa
Har idag varit hos logoped med min son, C, som fyller fyra om en månad. Jag känner mig så förvirrad , ledsen och orolig att jag har svårt att jobba… Han har alltid varit sen med språket, började säga enstaka tvåordsmeningar vid två och ett halvt års ålder. Nu är det främst uttalet som är rätt så kasst. Han saknar både många konsonanter samt att han har "svajigt" vokalanvändande. T ex säger han "tottaj" istället för fötter. Jag skulle egentligen inte oroa mig så vansinnigt över språkutvecklingen om de inte uppmärksammat honom så på dagis. Där är det hans beteende som de har problem med. Nu undrar jag om det är någon annan som känner igen sitt eget barn i min C? På dagis säger de att han har svårt att bryta leken, att han inte uppmärksammar vad barnen runtomkring honom gör, utan att han "fastnar" i en lek. Jag såg detta väldigt tydligt vid luciafirandet, då han var tomte, och ensam gick och sjöng på scenen, trots att alla andra redan hade gått tillbaka in i ledet. Likadant kan han fastna i andra lekar och vill inte bryta, "hör" inte vad fröknarna säger och uppmärksammar inte att man ska göra något annat. Jag kan säga att hemma har vi inga som helst problem med C, han är positiv och hänger med på det mesta, men på dagis säger de att han behöver struktur i sin vardag, att han inte kan sortera sin intryck osv. Dagis frågade oss om vi har märkt någon skillnad mellan våra båda söner. Lillpojken O är femton månader gammal. Jag sa att C mest har lekt med de leksaker som varit framme, medan lille O river ner allt som finns på hyllorna. Direkt sa fröknarna att detta berodde på att han inte kan sortera sina intryck och inte förstår att det finns leksaker på hyllorna. (nu river han ner alla leksaker som finns även han...) Jag har själv aldrig tänkte den tanken, har inte märkt någon skillnad på honom och barn i samma ålder i just dessa situationer. Däremot är han väldigt blyg i kontakt med jämnåriga barn och vill inte alls prata, utan säger mest "Nej!" "inte alls!" osv. Han leker bra med de andra barnen på dagis, har en bästa kompis som är ett år yngre och de leker väldigt fint tillsammans och pratar mycket, är nog på samma nivå språkmässigt. Nu har dagis ansökt om att få räkna C som två poäng istället för ett, för att kunna avsätta mer vuxenstöd till honom. Det är väl bra samtidigt som jag blir helt vansinnigt förbannad för att de stämplar honom när han bara är drygt tre år gammal!!!! "Det verkar som om de har gått en kurs i asbergers" sa psykologen på BVC när jag pratade med henne... Dvs de tolkar ALLT C gör utifrån att han har asbergers, typ, trots att jag inte alls tror på det. En massa småsaker förstorar de upp och jag blir helt GALEN. Är det helt onormalt att en treåring inte vill vara med på gymnastiken, utan springer några varv i gympasalen innan han kommer och sätter sig i ringen??? Detta har hänt ett fåtal gånger! Är min son verkligen helt onormal? Hur ska det gå för honom i framtiden? Kommer han att klara skolan? Gud, jag blir helt knäpp, och jag skriver helt ostrukturerat. Jag skulle bli så glad över att få en del svar och tankar från DIG!
Svar på tråden: en mycket orolig ostrukturerad mamma

Ta det litet varligt...

Jag vet att man blir vansinnig och orolig när dagis påkallar uppmärksamhet och menar att något är fel med ens hjärtegull. Jag har själv varit där. Men se det så här: de vill väl! Det vore mycket värre om de inte brydde sig och tro mig, det finns dagis som inte orkar, kan eller vill bry sig om sina barn. Be dem ta med förskolepsykologen i era fortsatta samtal, be psykologen om ett \"utlåtande\", fråga vad som är målet med deras fortsatta bemötande av ditt barn. Sätt er ner och gör en skriftlig plan så att ni bägge parter vet var ni är på väg. Be om exakta uppföljningsdatum så att åtgärderna kan utvärderas eller avslutas. Gör ordentliga uppföljningar ófta, kanske var tredje månad? Att barn beter sig på olika sätt hemma och på dagis är väl inte ovanligt. Att ditt barn fungerar hemma beror säkert på att ni som föräldrar känner honom jättebra. Utan att ni märker det så följer ni honom på ett sätt som kanske är svårt på dagis för fröknarna, där det finns så många fler barn att ha omsorg om. Kom ihåg: det behöver inte vara något fel¨på din pojke alls för att han uppfattas så här. Min dotter behövde struktur som vi föräldrar inte ville/orkade ge henne. Till slut fick vi hjälp att göra dagsscheman där man använder bilder och foton som visar vad som ska göras, t ex vakna, frukost, bil till dagis, leka, hem, äta middag, titta tv osv. Detta har revolutionerat vårt liv, jag skojar inte! Följsammare unge än vi har nu är svårt att hitta. Hon behövde verkligen ordning och reda och förutsägbarhet. Kanske din pojke blir lika hjälpt om de gör dagsschema på dagis så han förstår vad som förväntas av honom tex: gympa innebär 1. Sitta i ring 2. kasta boll 3. Springa tre varv i hinderbana 4. sjunga lilla snigel 5. Plocka undan alla saker och 6. gympan är slut. Min dotter har svårt med språket, och jag tror att om man som barn har svårt att uttrycka sig är det också svårt att sortera intryck , de har liksom inget fack eller alla ord att ordna intryck och upplevelser efter. Kanske kan mer yttre struktur hjälpa så att dagis blir lättare att förstå, så att språket på sikt bli bättre och att utvecklingen går framåt?
Skrivet av    miape

Vad sa logopeden då?

Ni har haft kontakt med logoped ett tag, eller? Har hon haft något att säga om hans samspel? Vad säger BVC-psykologen? Jag förstår att du är orolig. Jag kan inte säga om dagis överdriver det hela eller inte, men dagis har inte kompetens att sätta någon som helst diagnos. Även om de har mött många barn. Flera av de exempel du nämner tycker jag inte verkar vara något speciellt alls att hänga upp sig på, men det kanske är något annat, något som dagis tycker är svårfångat? Jag håller med miape i det hon skriver, be dagis koppla in förskolepsykologen och fundera på om bvc-psykologen kan hjälpa dig. Hör med er logoped om hon kan titta mer på samspel och hur det fungerar. OK?
Skrivet av    logoped

einstein hade as

leonardo da vinci och bill gates har oxå aspbergs syndrom så ta det lungt. det kan gå bra ändå. lycka till med din son det viktigaste du kan ge honom är massor av kärlek stor kram
Skrivet av    min älskade dotter

Artiklar från Familjeliv